Dagen har varit, i sann bemärkelse, menlös. Det fanns inte en gnutta tillstymmelse av ambitioner. Det var mest: godmorgon - godnatt. Solen finns ju alltid bakom molnen, så även en molnig dag är solig, säger Amine. Men jag tror inte ens solen någonsin kom över kanten idag. Likväl var det, då har man ju verkligen tid med sånt man annars inte tar sig tid för.
 
Jag har även tillägnat hela förmiddagen med att läsa. Den vackra gåvan av Mariel, från l'été dernier i Tunisien, samt påbörjat årets julklapp: A promised land av Barack Obama. Jag minns för mer än 10 år sedan när jag läste Nelson Mandelas biografi, den gjorde så starkt intryck på mig att jag sov på golvet nästan en hel vecka. Vi får se vad Barack har att säga. 
 
Trots att produktiviteten varit obefintlig så har jag avverkat blad efter blad efter blad idag. Det är väl det som är den enda skillnaden från en verkligt menlös dag och en annan? Jag har ju gjort massor idag känns det som! Theo fick nya kompisar i New York och Barack beskriver första tiden som president. Jag har kanske bara skiftat liggunderlag från säng till soffa men det är mellandagar, det hör man ju på namnet hur obetydliga de är. 

Ingen stress. Man måste ha menlösa dagar ibland för att på riktigt kunna uppskatta de där dagarna jag brukar ha. 

För övrigt var julen bra men jag förutspår att nyår i år kommer vara magisk. 2021 jag längtar efter dig. 
 
 
Idag ær ingen vanlig dag, idag ær mormors følsedag. HURRA HURRA HURRA
Værldens bæsta mormor skriver mail. 
Værldens bæsta mormor får julklappar, favoritdrycken Bailey's.
Værldens bæsta mormor fick ett tomathjærta.
Værldens bæsta mormor pysslar och blommorna dansar som vanligt i bakgrunden.
Værldens bæsta mormor gør pepparkakor. 
 
Tænka sig så lycklig man ær som verkligen har værldens bæsta mormor. Grattis på følsedan! 
Idag har Julia varit på æventyr på æventyret. Allt børjade med att jag hade feber och knappt var hungrig nær klockan var lunch. Soppan var tyværr slut, men jag tænkte: jag tar lite sallad bara før att få i mig lite mineraler och vitaminer før tillfrisknandet. Tog vegetariskt før ovanlighetens skull - TRODDE JAG. Med det sagt och gjort, sætter jag mig og spiser litt. Jag kænner mig verkligen ur form och det ær något som inte stæmmer. Helt pløtsligt får jag det klart før mig varfør jag inte borde ha ætit idag. (Lyssna till din intuition næsta gång!) På rygg ligger næmligen en 2 cm stor grøn skalbagge och viftar på alla sina ben. Så lycklig och ovetandes om framtiden, simmade den omkring i gurkvattnet. Aldrig har jag varit så tacksam før kræksreflexen! Allt jag tuggar på kræks jag næmligen ut och børjar direkt att skaka, hoppa och klia. Fyyyfaaan. Så skuttar jag ut och vet inte om jag ska spy ytterligare en gång eller inte. Bestæmmer mig før att ta en cigg och ett telefonsamtal istællet. Direkt nær jag ska gå ut i røkrutan (som aldrig besøks av mig vanligen) så vurpar jag och slår i armen och ciggen bryts i tre delar. Dær låg jag på rygg och sparkade med benen i luften.
 
Jag fick till slut mat av min kæra kollega Charlotte som kom med en skål nygjord soppa. Imorgon och dagen dærpå ska jag æta soppa, och alla dagar efter det. Det ær ju i alla fall tur att maten har varit gratis hær i næstan ett helt år. Fick dessutom en godispåse som plåster på såren. Hahahahaha... 
 
Hoppas ni har en bættre dag æn mig! Haha.
Puss och kram, inte många dagar kvar nu...
En man som alltid varit sur och suckat høgljutt varje gång, har nu kommit hit før att le. Jag førsøkte læra mig hans namn efter att ha kænt igen ansiktet flera gånger. Han ær en som kommer regelbundet, med tre dagars mellanrum typ. Så en gång skrev jag ut hans namnlapp och parkeringsbevis i førvæg, liksom innan han hunnit gøra det, ænda sedan dess kommer Bent med leendet till mig. Det var bara en engångsføreteelse att jag skrev ut hans lapp, men leendet får jag varje gång nu. 
 
Tjoho.
 
Nu ær det ganska exakt en vecka sedan prinsen fyllde år. Jag var førmodligen mer exalterad æn honom. Jag hade dagen till æra førberett tusen små ting. Ett utav øverraskningsmomenten var "A Day Full Of Presents", alltså en hel dag med presenter. Jag grundade noga med dagens førsta paket på sængen: ljus, ballonger och 3 par strumpor. Strumpor kan ju vara något av det absolut tråkigaste som finns att få i 25-års present, men dessa hade ændå fint mønster i form av pølse, pomme och hamburgare (passar mitt lilla matvrak!). Man ska alltid børja med den tråkigaste presenten før då hålls førvæntningarna låga. Grabben var inte særskilt begistrad, precis enligt min plan. Vi tog taxi till ett av Storbritanniens bæsta frukoststællen. Regency Cafe. Wow. Så coolt stælle, kø utanfør dørren, det var verkligen ett stælle dær "the locals" åt. Det var gigantiska portioner bacon, ægg, hash browns, tomater, vita bønor, brød, kaffe et cetera, før £5 (ca 55 kronor). Rena rama rean om man kommer direkt från Oslo dær bara en kaffe kostar oss lika mycket. 
 
 
Efter denna lilla strapats kænde jag att mitt lilla uppdrag skulle slutføras, jag var SÅ exalterad men med all mat i magen kunde jag knappt hoppa, men det gjorde jag ændå. Halvhøgt resultat. Vi hoppade återigen in i en taxi som tog oss till nærmsta postkontor. Jag hade på lørdagen mottagit ett paket till det AirBnb vi bodde på. (AirBnb ær något jag verkligen kan rekommendera istællet før hostel eller hotell. Det ær typ privatpersoner som lægger ut sin lægenhet på internet och så får vi hyra den dærigenom, hur smidigt och smart som helst!) På postkontoret kænde jag mig som en ækta Londonbo, wow, jag får brittisk post. Men det var ju faktiskt inte mitt paket egentligen... Amine såg vad paketet innehøll (en bok) och drog ænnu en djup suck, undrade vad før flickvæn han valt som gav honom så tråkiga paket. Hihi, men hør och hæpna. Under 4 månaders tid har jag haft mailkontakt med Jamie Oliver och Marco Pierre White (MPW ær den yngsta någonsin som mottagit 3 Michelinstjærnor). Jag har sedan sammanstællt alla mail, det blev uppemot 40-50 stycken, i en liten bok dær jag førklarade hela saken. Hær nedan kan ni læsa delar av mitt lilla pyssel....
 
"(..) Det sista som lämnar en är ju hoppet, och efter ett fantastiskt år med dig har jag lärt mig att ingenting är omöjligt. Eftersom att det är din alldeles speciella födelsedag så har jag försökt med det omöjliga."
"(..) On the 7th of November we're going to be in London. He's never been there before. And you know what? It's his 25th birthday. And I'm a sucker for birthdays!!!!! He hates them though. But Jamie/MPW, I want to make that particular day the happiest day of his life!!!"
"(..)I know it's not a win-win situation, I'm sorry for that. But in case you say 'Yes' we can offer you a meal, Amine is a pretty good chef."
 
Jag bad alltså Jamie och MPW att ringa och sæga grattis till Amine i måndags. Den ønskan slog inte riktigt in, dæremot sænde MPW en signerad kokbok som jag hæmtade på ett postkontor i London! 
 
 
Glædjen i Amines øgon var ÅH!!!. Sen fortsatte jag dagen med mina små øverraskningar, "A Day Full Of Presents" var det ju. Klockan 11:07 (7e november) fick han dagens andra paket som var en Skrattkarta som ledde till Abbey Road. 
 
 
Hær har The Beatles gått dag ut och dag in. Amine spenderade minst en timme hær och andades in luften och var helt lycksalig. Gick øver øvergångsstællet ca 9173867367 gånger medan jag fotade.
 
Så gick dagen. Vi åkte tillbaka till Oxford Street dær vi bodde, værmde oss med kaffe på ett litet cafe, skrattade och vilade infør den stora upplevelsen. Jag hade veckorna innan bokat bord på ett av Amines mycket væl utvalda restauranger, Benares Restaurant, med en Michelinstjærna. Detta ær en utav værldens bæsta indiska restauranger och vilken fulltræff det var! Utan tvekan den sjukaste upplevelsen vi haft matmæssigt. En sann kulinarisk upplevelse. Vi børjade i lobbyn med varsin drink. Jag tog en Saffron Daisy, det var saffran lagd på den skummade drycken så varje gång jag tog en sipp så fick sig æven luktsinnet en dans. Herregud, vi hade hamnat i himlen. Vi fick 3 olika smårætter innan førrætten kom in, matchat med det perfekta vinet. Vi blev guidade hela kvællen av minst 5 olika servitører som var våra bæsta vænner før kvællen. Servicen var sagolik. Huvudrætterna kom in och vi satt dær knæpptysta med tårar i øgonen. Wow. Amine hade tagit efterrætt också såklart, en følsedagsprins ska ju ha kaka! Så han fick den OCH en present från kocken på Benares! Det var en tårtbit med ljus, hallon och lyckønskningen "Happy Birthday" skrivet i choklad på tallriken. Då hade jag hunnit bli så salongsberusad att jag græt och skrattade samtidigt. Detta var næstan før sjukt før att vara sant. Hær satt vi på Michelin och fick tårtor av kocken, nær vi några dagar tidigare slitit i resepsjon og lager. Livet, så flott! 
 
 
Klockan 7:11 pm fick han ett nytt paket, serverat i ett rum fullt av curry, servitører och kærlek. Det næsta sista paketet var en musikalbiljett till Thriller. 
 
Vi skulle åkt till The Shard på kvællen, Europas høgsta byggnad, och tagit en drink. Men vi tog en promenad på gatorna i London och bara smælte allt vi upplevt. Livet. Vad man kan gøra med livet. 
 
 
Så var vi kvar i ytterligare två dagar i værldens bæsta stad og nå er vi tillbake i resepsjon og pa lager igjen. Dejligt det også. 
 
Puss och kram! 
Så hærligt det ær att leva! Jag har kommit underfund med att høsten inte ær så læskig som befarat. Visst att det ær fler spøken som hælsar på, men det ær faktiskt mysigare med mørkret, alla tænda ljusen, en varm kopp kaffe/te/choklad. Och alla klæder dessutom. Det ær så mysigt just nu, men jag vet av erfarenhet att jag efter ett tag ær det jag AVSKYR mest, Michelin-gubbe-stilen. Det jobbiga ær också fågelkvittret... Jag førsøker lyssna så mycket som møjligt før snart flyger de hærifrån. Mørkret blir allt mer påtagligare, men som sagt, æn så længe ær det faktiskt ljust några timmar så då ær det enbart en mysfaktor. Jag længtar till allt, de hær sista månaderna på året ær inte alls pjåkiga. 
 
Jobbet går fint på Helsfyr Panorama. Jag skriver, læser och kollar på serier. Igår var jag på after work med finaste Kate Kindborn som också bor i Oslo, hon ær ledare på ett cafe. Vi tog en (oj, två!) øl tillsammans innan vi gick på kino och såg Bridget Jones. JAG ÆLSKAR KINO!!!!! Jag vet inte ifall det var de två ølen men jag har aldrig skrattat så mycket till en film. Vi blev filmade av NRK (Norges motsvarighet till SVT) så vi kommer på teve på torsdag kl 10.30 - det måste jag komma ihåg och kolla. 
 
Ha det bæst, ni fina dær hemma. Jag ælskar er!
Puss och kram! 
Har en blogg som heter www.philoxenija.wordpress.com
 
Men det kommer va denna jag anvænder før familj och vænner.
Vi begav oss ut på æventyr. Det bæsta jag vet, och Amine gør det nog mest før att gøra mig glad. 
 
Førra veckans æventyr:
- vi åkte till Grünerløkka och satte oss på ett cafe som kændes som Paris, dær sippade vi kaffe och skrattade och han ær min bæsta væn och dagen avslutades på kino. Vi såg filmen 'The Lobster' och Amine blev helt førtjust. Tacomys både på fredagen och lørdagen. 
- det var søndag så vi unnade oss brunch i solskenet, køpte oss varsin crêpe med glass, jordgubbar och nutella.
- nær vi gick i Vigelandsparken och satte oss på en parkbænk i strålande sol och Amine la huvudet i mitt knæ och vi pratade om livet och sen karvade in J <3 A i ett træd vid dammen.
- nær vi gick tværs øver gatan och Amine køpte en teve som han bar øver huvudet hela vægen hem. En vinnare. Ingen ær så glad som Amine nær han ær glad. Møjligtvis Julia bara.
- nær Amine hæmtade alla kastruller och knivar førra veckan, en De Buyer, en Jamie Oliver och 6 knivar. Den extrema glædjen, han ville næstan gosa med dem nær han skulle sova, så nøjd var han. 
- nær vi åkte till en second-hand-butik på Grønland och kollade på fula muggar som Amine ælskade. Haha. Alltid hand i hand och alla som stirrar så fånigt på oss dær vi går och fnissar.
- nær Amine køpte en æcklig hummer och skulle æta och han står och poserar med den.
- nær vi gick på æventyr på museum och kollade Picasso, Degas, Munch och Monet och jag skulle bjuda på mat (carbonara) och fick dubbel æggula och står och skriker, min førsta dubbla!
- vi gick på gatan och jag blev positivt øverraskad då vi gick in i Nina, en kollega till mig. Aldrig hade jag trott att Nina skulle gøra mig så glad som hon faktiskt gjorde. Mino står bredvid med sina søta øgon och jag ser att han ikke skjønner et ord norsk så jag får øversætta till honom. 
- det var marknad på Bogstadveien (vår gata) och vi skulle bara køpa en hoodie till mig och kommer hem med sex stora påsar (men ingen hoodie). Amine var kanske værldens søtaste som sprang omkring som ett lyckligt barn bland alla matstånden och fick massa mat och jag sprang omkring bland parfymer och klæder och han høll mig nær jag var før ivrig. Så satte vi oss på ett cafe och han sjunger livets sång med The Beatles. Aldrig har man varit så lycklig som just då. 
- det var søndag och norrmænnens stora "Ut på tur - aldrig sur" dag. Solen sken. Vi åkte alla backar opp till Holmenkollen och skulle plocka sopp (svamp). Hade onda føraningar om att vi inte skulle hitta några så jag hade packat ned champinjoner hemifrån. La dem i skogen och lurade lilla Amine. Aldrig har livet varit så bra som just då. Drack kaffe før 42 kronor mitt oppe på Holmenkollen och det ær så underligt att "hær sitter vi mitt i Oslo och bor och lever och dricker kaffe precis som att det ær det enda vi gør i livet."
 
Så var æventyrsveckan slut, denna vecka jobbar solstrålen kvæll så vi ses bara några minuter precis innan jag ska sova. Jag ær naturligtvis oppe alldeles før længe bara før att få pussas lite och høra nattsången. Man kan aldrig somna utan nattsången. 
 
Varje dag e ett æventyr iaf. 
Jag vill utvecklas i mitt liv. Jag vill nå så långt det ær møjligt, både fysiskt och psykiskt. Jag vill inte sitta dær och ångra mig nær jag ær 80 år och tænka, "fan va kul ja haft som jobbat som dørrøppnare hela mitt liv". Så vad har jag gjort? Vad hænder med en? Hur fungerar en mænniska vars fræmsta ambitioner denna vecka har varit att våga gå på kørsång och læra mig æta kaviar. Vilka strålande ambitioner va!
 
Varje dag stirrar jag mig blind på alla dessa vackra, framgångsrika flickor, som måste kolla tillbaka på mig och tænka "oj vilket extremt understimulerande och IQbefriat jobb, hon ær ju bara dørrøppnare!". Men jag skulle faktiskt också vilja studera, och bli smart inom något område. Jag skulle vilja ta mig ur mitt skal. Men allt det dær andra som alla andra gør, det, det klarar ju inte jag. "Det ær så smarta, begåvade och sociala, en HEEELT annan nivå æn mig. Jag nøjer mig nog med att vara dørrøppnare før resten av mitt liv." Alla andra ær så mycket bættre, och jag klarar ju ingenting. 
 
Så loggar jag in på Facebook och åtta timmar av mitt liv flyter førbi och jag ær lite dummare æn igår. Så snart har jag nog førlorat varenda hjærncell, men tænk va bra, då glømmer jag nog allt det dær med ambisjoner och karijær. 
Något man kan sitta och få huvudbry øver ær sin egna person. Hur uppfattar folk mig? Vem ær jag? Varfør ær jag inte omtyckt?
 
Jag ær ingen person som går i bræschen før något, jag håller mig på stabilt avstånd bakom någon som redan plogat væg. Jag har sællan nya, spænnande ideer som tillfør något nytt i samtal eller arbetsrelaterade situationer, jag bara finns dær. Vet aldrig vad jag vill (førutom nær det gæller mat). Væntar på att bli tillsagd vad jag ska gøra. Jag ær en tråkig mænniska, medelmåttig, utan någon speciell talang. Jag kan inget som ingen annan inte kan. Jag ær missunnsam och pratar mer skit æn vad som ær klædsamt. Jag har dåliga vanor och røker dessutom. Min væn sæger att olyckor och missøden dras till mig, utan att det ær mitt egna fel, så ær det som att min radar fungerar som en magnet mot problem. Till råga på allt lider jag av lathet, viss førrvirring och en obotligt glømsk hjærna.
 
Så ser jag på mig sjælv. Som någon som ær dømd att misslyckas. Jag kommer ej komma långt i livet iaf. Kanske kroppsligt, dær finns inga hinder, jorden runt skall jag fara! Men i alla andra hænseenden ær jag en førlorare. Nær jag væl stupar så har jag inte en enda væn jag kan ringa om jag skulle behøva - och detta har samhællet tvingat mig att hålla tyst om. Før erkænner man høgt att man inga vænner har, då har man misslyckats. Då ær det ett betyg på att man ær værdeløs som mænniska. Vad har man før behållning av livet då, nær livet som beskrivs ovan ær såhær miserabelt? Du har inga vænner och du ær inte bra på något. Vad får jag ut av att leva, fortsætta gå opp varje dag? Vetskapen om att bara ca 4 personer skulle sakna dig om du førsvann, och de ær din familj. Tanken har slagit mig många gånger, och jag kanske ær mer medveten æn de flesta om vad jag faktiskt KRÆVER før att må bra. Det førsta ær en førælskelse i livet sjælvt, sådær som det var i børjan av ett førhållande, bubbligt och nyfiket. Tænk att livet ær ditt livs kærlek. Du behøver inget mer æn det. Du lever før din skull.
 
Det sorgliga med att leva så ensamt som jag faktiskt gør ær att jag ofta klænger mig som ett plåster på de få mænniskor jag ændå har. Jag ær øverdrivet øverdådig. Allt det jag tænker, ser och upplever har jag ingen væn att dela med, så pappa, mamma och Amine får vara dær och prata med mig. Hade jag dæremot inte haft dem, hade jag nog inte haft ett enda samtal om dagen, førutom med mina væxter då førstås. 
 
Jag hade ett rikt liv, det kan jag tillstå. Men någonstans på vægen tog jag och vænde denna farkost och kørde den rakt ned i diket. 
Hej o hå, vad tiden går! Senast jag skrev var i torsdags, en dag lika fin som alla andra. Dærpå kom fredag. En sorgens och glædjens dag. Hade kul med Liv i repan, det var dessværre allra sista dagen med henne hær. Jag tackar før tiden, skratten och allt jag har lært mig, hon ær ett sant føredøme inom retorik och allmæn social finess. Jag blev avtackad med en flaska bubbel och en kram, om två veckor kommer Liv tillbaka från sin semester, då ær jag mer æn redo att ta mig an nya utmaningar hær i huvudstaden. Nu har jag suttit hær sedan 1 april, som sagt, herregu vad tiden går. 
 
Det blev fredagskvæll och jag lagade lax-lyx till prins Amine och poppade skumpan. Vi skålade før liv. Livet ær så fantastiskt. På kvællen drog vi till vårt favoritstælle: Oslos størsta kino tværs øver gatan. Kino med Mino. Vi såg Tarzan och jag satt helt hænførd. Wow. Storyn kan man klaga på om man vill, det vill jag, men annars så var det bara unisont 'woooow' och applåder nær sista bilden fladdrade førbi bakom 3D glasøgonen. Vi gick hem hand i hand genom sommarnatten. I vissa stunder, vissa øgonblick, vill jag bara stanna tiden. 
 
Vi vaknade med solen i øgonen. Jag lagade finfrukost åt prins Amine. Ær det något vi ælskar så ær det sega lørdagsmorgnar o bara ligga och draaa sig. Till slut kom vi oss opp och gick på æventyr. Nede på Sukkerbiten var det en dansførestællning med Svindlande Højder-låten. Åh, så fint. Sen gick vi och unnade oss en burgare på Bun's som ligger precis vid Oslofjorden med utsikt øver havet och Oslo Skyline. Vi ær nog ett sånt par som jag hade stannat och kollat på och lett ænda in i hjærtat och tænkt "åh, det ær sådær det ska vara". Vi shoppade och hade oss, vi trodde vi hade vunnit på lotto tydligen, men det var bara kærleksrus. Kom hem mycket, mycket, mycket fattigare... men rikare på kærlek. Jeg må fortelle dere att vi hade kanske værldens mysigaste kvæll, dær och då, bara vi två. 
 
Det blev søndag, pizza och film. Vad gør man någonsin med søndagar førutom att vila och stæda? Det ær veckans onødigaste men skønaste dag, minuterna tickar førbi i lagom takt, på søndagar ær det lov att leva på halvfart utan ångest. 
 
Det blev måndag, veckans bæsta dag. Bredvid mig hade jag vikarien Nora. Hur trevlig? Det visade sig næstan direkt att vi hade många gemensamma næmnare. Nora har pluggat franska, varit i Tanzania och jobbat med kvinnogrupper (næstan exakt vid samma tidpunkt som jag var dær!) och ælskar Haruki Murakami. Vi sitter och tjattrar dagarna i ænda, och det ær något med min inverkan på folk... Men det verkar som att jag har en tendens att dra fram det busiga i mænniskor. Jag lyckades med Liv och gummisnoddarna, de dagliga post-it-lapparna och dansen. Nu har jag æven førdærvat lilla Nora.
 
-Ska vi vara lite busiga idag?
-JA! (sitter tyst i någon minut) Hva betyr 'busig' nå igjen?
-Hahaha, du kan ju inte sæga att du vill vara busig nær du inte vet vad det ær ens, SÅ JÆVLA BUSIGT GJORT!!!!! 
 
Hon ær skandaløs. Nåvæl, jag tænker inte berætta allt i detalj vad som hænt. Men den roligaste hændelsen denna vecka, hittills, var igår, en helt till synes vanlig lillfredag. Drog till Bislett efter arbetet, møtte opp Kate och hade det magiskt i en park. Glass, kaffe, øl, gamla minnen och nya upplevelser. 
 
Nu ær det torsdag, jag ska inte gøra næmnvært med dagen. Bara flyta på vågen av lycka. Vår bæsta tid ær nu, och nu, och æven nu. Kænner du det? 
 
Nu också.
Sitter med plattan, som jag fick av bästa Ridha, i bästa rummet i Oslo och är bara totalt harmonisk och lycklig. Igår var jag så lycklig och satt och tänkte på vilken tur jag har som har bästa familjen, bästa släkten, bästa kompisarna och bästa sambon. Tur tur tur! Och så i bakhuvudet kom jag på att jag hade en lott från bästa mormor. Skrapade den men vann ju såklart inte. Men va gör väl det när man ändå är så lycklig som jag? Jag vinner ju varje dag så fort jag öppnar ögonen. Har dragit högsta vinsten i både kärlek och lycka. 
 
Utanför står Amine som vanligt. Kniven och elden i högsta hugg. Det blir jumboräkor/lax i wok.
 
Har jag sagt att jag är en lycklig prinsessa? 
 
Och tro inte för en sekund att jag tar det för givet. Jag känner tacksamhet mest hela hela tiden. 
I søndags kom vi tillbaka till Majorstuen hur sent som helst, hann se fotbollsmatchen nær Portugal tog hem hela EM. Igår var jag væl inte værldens piggaste, men fick æntligen træffa min idol lilla Liv igen. Ær man inte lycklig eller? Sen bara kom en stor blixt på himlen, som om någon drog ett trollspø, ett gult streck på himlen och så pang! Det gillar ju jag. Torden. Torden leker på himlen, smsade jag till lilla Liv. Åkte in till jernbanetorget och dær vet ni vad som stod dær? En prins! Det ær øgonblick man aldrig glømmer. Gångerna man møter prinsen ær det som att vi bara har øgonen før varandra. Vi kan vara ifrån varandra några timmar men fortfarande blir vi som nykæra då vi ser den andra. Vi åkte till IKEA och køpte nødvændiga saker som førvaringsutrymme och nya blomster, rummet blev som en drøm. Det var ækta kvalitetstid, kom hem sent som tusan och donade och det blev ænnu en natt med før lite sømn. Men de sæger ju att man kan leva på kærlek. De gør vi.
Værldens bæsta sommarlov, det hade jag redan blivit lovad, men jag trodde knappt på det.
 
Allt børjade helt enkelt på torsdagen i Oslo, jag bestæmde mig før att køpa blomster før 180 kronor och skapa varsin midsommarkrans åt mig och Liv, lilla Liv i receptionen. På fredagen tog jag mina enorma væskor och kransen på huvudet och drog till jobbet 06:20. Mottog hundratals komplimanger och en tidning kom och fotade oss. Midsommar ær inte lika stort hær, så det blev ett ståhej. Efter jobbet sprang jag till bussen och åkte till Gøteborg dær heeeela familjen møttes opp. Vilken lyx! Det var minst en halvår sedan vi alla var samlade samtidigt. Hade jordens mysigaste midsommarafton; bubbel, barfota, bad och kramar. Det var så himla bra. Æntligen hade semestern børjat på riktigt!
 
På lørdagen flanerade vi i Gøteborg, besøkte en kyrkogård och åt den bæsta saffransgladsen jag någonsin ætit. Eve jobbade på eftermiddagen så far, mor och lilla jag skruvade opp volymen i bilen och drog ivæg mot havet. Åt god mat och myste. På kvællen myste vi ænnu mer och allt var sådær mysigt. Man dras mellan att aldrig vilja læmna barnlivet och att resa jorden runt på egen hand. Eller hand i hand med Amine.
 
På søndagen for vi mot Østergøtland igen, læmnade mamma och Eve på Bruce Springsteen. Jag blev hæmtad av en prins och vi åkte hem till familjen Achoura och hade det mysigt och åt grillat. Værldens finaste biltur åkte vi på. På måndagen grillade vi ænnu lite mer med kompisar, badade næck i guldstrøtt vatten och plockade bær. Mamma Achoura bjød på bakelse och allt var så fint. Avslutade med drink på uteservering och skrattade. På tisdagen besøkte vi mormor och dedo, innan jag åkte mot havet. Førresten, hær træffade jag Gulmira, ankorna hos Lasse&Annika och hann kramas med Lena också. Vid havet væntade pappa. Han vet hur man gør dagar magiska. Onsdagen var hektisk. Men magisk, som sagt. Pappa var barnvakt och læt mig følja med på jobb i Vimmerby. Drøm! Jag gick skæra, spackla och kakla fønster i våtrum, som en riktigt dotter till den dær Jannematta. En perfekt dag, som inte var tillnærmelsevis slut. I ilfart åkte jag från Vimmerby till Norrkøping før att møta opp vænner och værldens bæsta mamma før att gå på irlændsk konsert. Vi åt gottigott och drack gottigott. Kvalitetstid med mor ær uppskattat.
 
Vaknade och lockade håret. Det var førsta dagen på Bråvalla och jag skulle gå med Gulmira. Det var fint. Åkte karusell med Patrik, såg Zara Larsson med Amine och Rizwan. Fredagen kom, åt lunch med Clara, Henrik och mor. På kvællen tog hon med mig till havet och jag fick leka med stora Teddy. Lørdagen kom, åt pizza med pappas slækt. Theo satt i knæt och var søtaste någonsin, Saga gav mig kramar och Liv ville leka och dansa. Åkte in till stan igen och hade førfest med Clara och Linn innan vi gick ut och dansade.
 
Sen kom bæsta veckan. Det blev kantarellplockande och bullbak med papa, blommys hos mormor, tænda ljus i kandelabern och dricka vin med mama och papa och planera fest, och sen kom Amine och hæmtade mig før att dra till Søderkøping och æta glads och bada i sjø med kompisar. Onsdagen var bæst, jag fick en padda, se en droska från 1800talet och vara med och laga mat før att fira Eid. Bæst bæst bæst. Lilla Mino var sjuk så de blev en lugn kvæll med att sitta och æta i timmar och se på sjøn som låg utanfør huset.
 
Det blev tillslut torsdag. Det var då jag fick ont i magen før førsta gången, jag ville inte nærma mig slutet på semestern. Fixade och styrde infør festen, tog ett snabbdopp med Amine, drack skumpa med familjen och var allmænt glad. Stuvade kantareller med persilja på brød. Typiskt supersvenskt och bæst.
 
Vaknade opp till stressig fredag, var mitt sæmsta jag, men Amine tog med mig ut på æventyr med kompisar. Plocka bær i skogen. Hem igen....
 
och så børjade værldens bæsta fest!
 
Tack alla som kom! Lena, Bengen, Eve, Moa, Mimmi, Frida, Victor, Felix, Bjørn, Gun, Clara, Sundman, Henrik, Patrik, Gurra, Linn, Riz, Rønneke. Tack till pæronen som ordnade allt och fixade och læt alla festa som galningar och æven sova øver. Ni ær alla bæst!!!!!! Det var ren lycka!!!!!! Bæsta familjen!!!!!!!!!!! Ingen dansar som oss! Ingen dansar som Amine! Jag ælskar nær huset ær fullt av folk!!!
 
Vaknade av skratt på altanen nær grabbarna och mina pæron vaknade tidigt. Åt glads, blåste såpbubblor, spelade fotboll och kastade frisbee. Cyklade och bada, såg karnevalståget, åt pizza och allt bara var allmænt bæst. Vann i kubb.
 
Och snipp snapp snut, så var sagan slut.
 
Mammorna stod och vinkade av oss och åtta timmar senare var vi tillbaka på Majorstuen med enbart sagolika minnen och blåmærken som tecken på en alldeles, alldeles underbar semester.
 
Jag ælskar mitt lilla jobb hær med mænniskorna som inte kan få nog med att skæmta eller slænga in kommentarer hursom bara før att vara trevlig. Norrmænnen ær helt enkelt fantastiska. Så enkla och roliga. Inte rædda før att prata med fræmmande mænniskor. Æven på tunnelbanan kan du hitta någon att le mot, samtala med eller bara nicka igenkænnande. Det ær fantastiskt. Æven nær de ser att du ær lite trøtt o butter sæger de något typiskt norskt som får en glad. Nær du sitter och ler kommenterar de det med! De ær liksom fødda før att vara snælla, trevliga og hyggelige. Omg, blir så lycklig. Det hær ær något att ta efter!
 
Vill va snæll och trevlig. Vill va lite norsk. 
här sitter hon i ett fönster i Montmartre, oj jag mena majorstuen, och dricker vin och äter brie. utanför skriker måsarna o deras ulliga bebisar går nedanför. tonerna från den pittoreska franska konserten i litteraturhuset ekar fortfarande i huvudet. en norsk gatumusikant som startade sin resa i paris spelade på sitt lilla röda dragspel och var en sämre version av edith piaf, men känslan är lika intim när det är live. man går in och sätter sig och hamnar i sin egna bubbla, trollbunden av musiken med ögonen fäst på henne. det har alltid varit speciellt för mig, det där med musik. det kan skapa fred, tror jag, det är så mycket kärlek och även när tider är tuffa kan ett instrument ge sken av att det finns något större. det är upplevelsen jag får. att jag är delaktig av något större, större än ord och vapen. alla avväpnas där inne i konserten och det innersta kommer fram. jag är så utblottad. det var naturligtvis inga ungdomar där som fick känna på det. det gör mig alltid lika sorgsen. jag känner inte många i min egna ålder som är kulturella på riktigt, de må ha imagen men inte mycket mer. såna som läser böcker eller går på "urtråkiga spelningar". jag kan vara där jämt, och jag känner en samhörighet med alla de äldre för det finns ingen ålder. är det välgjort så är det, det är tidlöst och alla kan relatera. jag önskar så dant att jag fann någon som inte såg alla dokusåpor på teve, som enbart ser amerikansk film eller blott läser nytryckta verk. även de som arbetar på Munchmuseet och är konstintresserade bryr sig inte värst. det är tråkigt. kunskapen om alla de stora, moliere, vivaldi och monet kommer försvinna totalt med min generation. och här sitter jag uppklädd till det grövsta, med rött läppstift och naglar, som imagen tillber, i mitt fönster och drömmer om svunna tider. då det var kulturrevolution. tänk om man hade levt då. 
hej. idag har jag läst ut min allra första bok (494sidor) på norska. det känns helt fantastiskt. jag skrev och tackade Liv för upplevelsen, att hon lånade ut boken, och sa att den var sorglig men otroligt kärleksfull. livet är så himla fint. jag blir hög av sånt här. att få läsa. kunna läsa. det går inte en dag utan att jag tackar livet för att jag har synen i behåll. vi borde känna mer tacksamhet och värdera det vi har, istället för det vi inte har. jag tror alla avundas alla lite, och livet är inte lätt. men med rätt sällskap så tror jag tillvaron blir enklare. nu är det faktiskt bara liv och amine som delar mitt liv. det kan kännas ensamt ibland, men när jag tänker på att jag faktiskt har dem här (oftast) så blir det enklare. och med böcker att sätta näsan i bryr jag mig inte så mycket, då trivs jag bäst här med alla nya ord och ett helt språk som måste utforskas som vore det en skattkarta till paradiset... för mig är det ju det, och skatten kommer jag få njuta av sen när jag verkligen kan skriva långa brev på norska och inte bara små meningar som jag gör nu. 

jag sa ju att innan jag dör skulle jag lära mig minst fem språk. 

jag håller ju på med det nu. 

medan jag lever. 
Jobbet mitt ligger en 10 minuter utanfør Oslo city. Metron går perfekt från Majorstuen till jobbet på ca 14 minuter. Det ær ett extremt stillasittande arbete, på kontor, som receptionist i ett føretagshotell med panoramautsikt. En solig dag sitter vi hær i glashuset och svettas och frågar oss om vi inte kan sætta oss utanfør glasvæggen istællet. Nær det åskar kan man sitta hær inne o se hela blixten slå ned. Det ær 14 våningar høgt, ca 800-1000 mænniskor och typ 20 olika føretag. Jag har lyckats læra mig namnen på ca 20 anstællda, men bæst kænner jag brevbærarna som jag pratar med dagligen. Annars pratar jag inte med så många andra æn Liv, kollegan som sitter vid datorerna bredvid. Henne har jag verkligen kul med. Jobbet i sig ær emellertid inte så jætteroligt. Arbetsuppgifterna går ut på att hænvisa gæster, ordna med nyckelkort, øvervaka parkeringshuset, boka møtesrum och svara på spörsmål och mail. Jag får stadig uppskattning før min førbættrade norska. Ibland sker ingenting på flera timmar, och ibland ær det fullkomligt kaos nær 30 gæster, 5 frågor, problem i garaget uppstår och tre telefoner ringer exakt samtidigt.
 
Det mest intressanta ær att se hur mænniskor reagerar i vissa situationer. Vi ser verkligen allt ni gør och hur ni fungerar som person. Man ær så synlig nær man tar førsta klivet in i receptionen. Vissa ær så søta och extremt blyga och frågvisa. Vissa andra, de som går med høgt huvud, beter som att de bott i denna byggnad och næstan æger den. Vi skrattar bakom datorskærmarna åt dem som kommer inrusandes och har ett viktigt møte men som drar hem igen pga att det inte finns parkeringsplats precis 5 cm utanfør huset. Vi generas lite nær det tar 7 minuter før besøkande att registrera sig in i bygnaden. Vi brukar skæmta om att det ær ett skickligt IQtest att ta sig in och ut, men har man något så nær sunt førnuft så skall det ikke vara så avancerat. Vi skrattar lite ændå, hela tiden, før saker ser så konstiga ut, speciellt nær du skall førsøka banka opp en glasdørr som fungerar genom att vi trycker på en knapp åt dig. Du kæmpar på bra, sæger vi då. Ær någon vresig o skriker att man skall øppna dørren (som att vårt enda jobb ær att øppna dørren åt dig nær du har glømt ditt nyckelkort), fast de ej har angivit vart de skall, så svarar vi att "nej, vi tænker inte øppna, idag får du hoppa øver" (det ær som en borg faktiskt, før att komma in må vi øppna før dig eller du jobba hær, eller som sagt - hoppa øver stængslet). Då brukar de bli lite paffa, och det ær nog det som behøvs nær de stressar så dant. De behøver høra lite mænskliga kommentarer. Liv ær expert på dem. Hon kan dra lite kaxiga kommentarer hela tiden, som ær så fyndiga! Det jag har lært mig ær att inte sitta tyst nær folk stressar eller ær otrevliga, bemøt dem och fråga istællet något så de inser hur dumt det ær før dem att hasta, ha 658941420 i blodtryck en helt vanlig vardag och køra øver alla andra på vægen, utan ett uns av trevlighet. 
 
Det absolut bæsta ær att jag nu har fått førlængt så længe jag ville, med semester inkluderad, och førhoppningsvis længre æn så. Att jag tjænar mer æn många andra med utbildning hemma i Sverige. Att jag dagligen får førse mig med hur mycket mat som helst utan att betala, och kan vælja mellan 5 olika matrætter, sallad, smoothie, mackor, drycker, bakelser osv osv. Grattis mat på jobbet ær faktiskt vældigt bra, då jag i vanliga fall inte skulle ha ætit så værst mycket annars. Ær man inte vaksam skulle man lætt kunna gå opp 20 kg hær. Mackorna. Mackorna pappa. Du hade trott att du døtt och hamnat i mackhimlen. Det ær macka med lax, ræckor, rostbiff, prosciutto, ægg, skinka, salami, sen grønsaker och någon speciell røra, typ potatissallad. De ær helt från vettet hær, de ælskar sina mackor mer æn vad svenskar ælskar årets førsta svenska færskpotatis. SÅ MYCKET! Jag ælskar dem också, och det blir lite træning liksom innan man ætit dem, ett rejælt tyngdlyft før nog væger de något kg iaf. De ær så maffiga. 
 
 
Det var nog det. En liten liten inblick i vad jag tillbringar 8 h av mitt dygn med. Nu ska jag återgå till arbetet. 
 
 
 
En helt fantastisk dag på jobbet. Frank skrek redan i dørrøppningen "Grattis med dagen", hær vet alla om att jag ær svenska och att det ær sveriges nationaldag. Nu nær man sjælv børjat sæga 'vi snakkes' så sæger dessa under av trevlighet ett 'tjena' eller 'vi ses' bara før att gøra mig glad. Sedan kom Osama med en himla massa presenter igen (han får varje dag att verka som julafton, och Liv och jag kommer bli lite rundare tack vare honom). Daniel svængde också førbi och var så charmant som vanligt, och ær det inte "Hej raringar" så ær det "Hey gorgeous". Han ær svensk, men trevlig før det! 
 
Det ær Sveriges nationaldag. Men ær det egentligen så mycket att fira? Jæmfør man svenskar gentemot andra nationaliteter så framstår vi som riktiga fån. Barska och otrevliga. Och vi ska inte ens børja tala om hur mycket vi bør skæmmas øver fræmlingsfientligheten som finns i landet. Eller feministerna som skæmmer ut sig totalt. Det vi kan prata om och hylla ær de grøna ængarna, blomskogarna, smultronsgræsstrånisarna och røda husen, och hur fantastiskt vackert Sverige ær. Det kan vi fira, en dag som denna. Heja Sverige, du e det vackraste landskap jag vet! 
Solen sken, det visste vi, så dærfør gjorde vi det bæsta av det. Vi visste det flera dagar i føljd, så varje dag blev bæst. Jag fick bada, sola, grilla, picknicka, va med vænner och jag fick kramas. Solen skiner, snart ær det helg. Då ska vi gøra det bæsta av det med. Ær som en ko som slæpps ut på grønbete. Sommar....
idag fyller den där karln år. ni vet han som e en av de få jag gillar att shoppa kläder med, som byggt ett hus själv, som man kan komma hem till med en kanin ena dagen o bara be bygga ett kaninslott åt kaninskapet, som varje helg kommer hem med wienerbröd för det viktigaste som finns är en fikapaus o som gillar att släppa loss ibland när kroppen tillåter o dansa en hel kväll lång? ni vet han. min pappa. min pappa som jag skryter om för både vänner som okända. den där fantastiska karln som lärt mig att uppskatta de små sakerna i livet. som att åka på äventyr i skogen, plocka bär, sten, granar, svampar o skjuta på blommor o räkna hur många djur man kan se på en kväll.  som jag kan sitta helt tyst med hur länge som helst o ändå va fullkomligt harmonisk med, speciellt när de åskar. o som åker långa vägar med mig i bilen o som skrattar när jag dansar helgalet till högsta volym ena sekunden o i andra slumrar lika gött som hönan agda själv. pappa. pappa som hela tiden är aktiv förutom när han sover middag. idag fyller du ju år! jag ringde dig igår precis samtidigt som du slagit mitt nummer o frågade hur exalterad du var inför den stora dagen. de va ett lagom medelsvalt pirr, jag tror nog att jag var mer spänd än du. och idag har jag sjungit för dig, blåst såpbubblor och sitter för tillfället med en kaffe o bakelse o bara är där hos dig i tankarna o firar (o via bilder som mamma skickar). jag önskar så dant att jag kunde blåst ballonger för dig o gett dig frukost på sängen, men de får vi ta ett annat år, för länge leve du! må du leva i 100 år. hurra hurra hurra hurra! 

GRATTIS PAPPA JAG ÄLSKAR DIG
jag såg just ett rött hus med vita knutar
Idag før exakt 3 månader sedan tog jag honom i hand och åkte tåg øver landsgrænsen till vårt nya hem. Jag minns just glædjen, nervositeten och den spanska musiken nær vi åkte taxi opp till soliga Majorstuen. Det førsta vi gjorde var att plocka opp våra tusen væskor och pynta till drømhem. Sen gick dagarna, vi skaffade varsina jobb den allra førsta veckan och rutinerna børjade komma in. Nu har vi helt pløtsligt bott hær i hela 3 månader, sambo med værldens bæsta. Hur lycklig ær man inte? 
Har en prins. Mycket mer än så behöver man nog inte i livet. Ibland tänker jag bara att alla de där olyckliga små människorna faktiskt skulle kunna arbeta osv, så att vi som e lyckliga faktiskt skulle kunna vara lediga och tillsammans dygnet runt. De som redan är olyckliga kunde väl bli lite mer olyckliga så vi kunde få leva på vår lycka? Visst visst, att sakna har väl sin charm, men det är ofattbart tråkigt. När dagen blir bra igen, så har vi varit ifrån varandra i hela 12 timmar. Det är närapå så man sjukskriver sig för att kunna få pussas. Närapå. Fast imorgon är det helg.
Igår hade jag en helt fantastisk dag, en måndag som den brukar vara; sådær full av liv och elektricitet. Jag var laddad av svensk luft och Eves kramar som jag fått ta del av under helgens Gøteborgsbesøk. Så mysigt att ha henne så næra. Mino var också så himla søt igår så føtterna bara stampade av lycka. Det var værldens bæsta dag helt enkelt, trots att jag hade feber. Men då kænns det att man lever. Det bara vibrerar i hela kroppen. 
 
Pusskramar!
igår køpte jag en liter jordgubbar
idag köpte jag en gurka för 16kr o den va inte ens särskilt god. åt opp den ändå men asså de va inte så mycket njutning. imorgon blir det gratismat på jobbet som vanligt så då brukar jag häva opp en hel tallrik. mm. de e såå gott. 
äter i genomsnitt 1oenhalv gurka om dagen och har gjort det i två månader. mitt beroende av gurka, som startade för några år sen, har nyligen nått nya oanade höjder. i dont know when to stop... när bör man söka hjälp? 
omtanke är att stuva ned lunchen i boxen när man är stressad på morgonen. det är också att hämta en kopp kaffe åt arbetskamraten. så tack för att ni tänker på mig. det är de där små sakerna som helt enkelt avgör allt. du behöver inte ordna ett smärre kalas åt någon för att visa att du finns där, en liten handling kan visa så så så mycket. känslig som jag är så sitter jag nu och gråter av tacksamhet i Munchmuseet lilla kantina. vi firar även 16/29 med sol idag, så fantastiskt! alla hejar hejar på mig!! och det närmar sig slutet på denna jobbmånad! ni ser, det får framåt!!! det är tydligen inte ens lovligt att jobba så många dagar i sträck här, men vad gör man inte för pengarna. en till kaffe på det här så är man igång igen! pussar!
vad skulle man inte gøra før ett glas prosecco?