Allra mest till min favvotjeja Almis-Palmis. Hon är så mycket mer awesome än hon någonsin tror att hon är.

Jag har drabbats av mycket. Men på den sista tiden har det varit förfärligt. Människor som man litade på har jag tappat förtroendet för. Jag har fått inbankat i mitt huvud att jag är värdelös och blivit tillsagd att jag inte är lycklig. För det trodde jag att jag var, tänk vad man lär sig varje dag!
 
Ärligt talat tog jag det inte så bra, jag grät så jag var tvungen att skolka dan därpå. Mitt huvud var så svullet så jag vågade knappt se mig själv i spegeln. Till och med läpparna var dubbelt så stora!
 
Jag vet inte riktigt vad jag skall ta mig till. Angående att jag tydligen inte är lycklig alltså, när jag känner mig så. Så ibland kan jag få ångestattacker också; jag känner mig instängd i min egen kropp. För när man hör dåliga saker, och har dåligt självförtroende då kan man inte gå till sig själv för att hämta kraft. Och om man inte litar på sig själv, vem kan man då lita på? Så då vill jag bara byta kropp och vara fri.

Hur fortsättningen på detta inlägg skall bli det vet jag inte. Känner att jag misslyckats.

Och alltid gör man fel. Nu kommer människor att tycka att fy fan: Sluta tycka synd om dig själv. Men jag skriver enbart för mig själv. Och jag gillar ärliga saker.

Där var slutet.
My god. Det kommer krävas mycket av mig. Inte nog med att gå opp klockan 5, sitta på buss några timmar varje dag fem dagar i veckan, det är dessutom en sjukt tråkig skola och jag måste göra en övermänsklig sak som jag inte tror att jag klarar av. Därför tror jag att jag spricker i tusen bitar.
Jag behöver dunderhoning (som Bamse), en trollstav (som Harry) och en saga att regera (som Världens bästa Karlsson).

Då kanske världens bästa Karlsson klarar sig (nämligen jag).
Jag behöver även ett stöd att luta mig på (som en trött människa) men träden växer inte på träd i den vedervärdiga staden jag går i skolan i.
Jag kan inte luta mig mot gräs.!

Så fort tiden har gått. Känns inte alls så länge sedan som vi slutade 9:an och var så lyckliga och glada, med massa planer och förhoppningar om världens bästa sommar ever.

Samtidigt känns det som en hel evighet sedan. Så mycket som har hänt.
Allt blir inte alltid så som man tänker sig, men ändå blir det bra.
Fina minnen finns. Goda stunder att lägga i minneslådan innan locket ska på.








Jag gillar människor som gillar mig som jag är. Jag gillar alla underbara unika människor som fyllt min sommar 2010 med godsaker. Love to you all <3
Imorgon börjar jag gymnasiet och det är dags att dansa vidare. Nu ska jag fylla nya lådor med nya fina minnen. För jag vet att de finns där ute bara för mig att plocka!

Önskar er alla lycka till på er färd. Var rädda om er. Vi syns.
//JK









2 cool 4 school.
Pappa är blåbärsrasist. Han avskyr de svarta. Vill bara ha de blå. Det vill jag med. Bara för att pappa vill det. Kanske är de svarta farliga? Fast det tror jag inte om bär. Bären har ju olika form och färg men inte kan de vara farliga. De är ju bra för oss. Innehåller massa nyttigt.

Likadant är det väl med människor. Att de är bra för oss menar jag. Vi har ju som bären olika form och färg. Så bären och människor är nästan likadana. Gör nytta och är bra saker!

Ändå tycker jag om bär mer än människor. I alla fall idag. 
Enligt min bästa vän, för tillfället, så är jag en pangbrud. No kidding?!!! Igår sköt jag mitt i prick på burkar långt ute i skogen med pappa och idag så bara går jag och vevar ihop lite lingonsylt av lingon jag plockat själv. (Om ni inte visste det så är det typ det bästa jag vet att äta. På macka/knäcke, till all sorters mat och till ingenting.) Och det var den största kärleken jag någonsin upplevt! Om man bortser från kärleken till min familj förstås... Hehe.  Dessutom så har jag egna köttbullar till det, för det gjorde jag för första gången förra veckan. Och på tal om mat, ja, idag var jag hos min bästismormor och bakade matlimpor för fulla drag! Det var mormor som sa att jag var en pangbrud, och javisst! Så som jag skjuter och får det mesta att smaka som den största kärleken så tror man ju det.
& vore det så bra så att jag hade en väldans massa pengar och en fetto-familj så skulle bak och matlagning vara det jag ägnade (större delen i alla fall) mitt liv åt.


Tyckte det här var värt ett inlägg, trots att jag har sommarlov här på bloggen 
(och i verkligheten:-D
-tills på måndag :-(