2000-talets charm, eller skräck
0kommentarer
Jag har just varit hemma hos en familj utan att de har en aning om det. Jag bröt inte opp några fönster, jag öppnade inte ens dörren. Bilder på hela hemmet fanns här i min dator och för ett ögonblick drömde jag att det var jag som var bodde där. Så olustigt. Jag vet vad de gör varje dag, jag beundrar varje steg, jag vet vilken färg mattan har som de tar stegen på, jag vet alldeles för mycket om den här familjen. De vet ingenting om mig.
Men den här familjen lever som sagt i mitt drömbo, det är därför jag kan inte sluta kolla på alla bilder. Det är ingen vanlig familj, den är magisk. Mamman målar med penslar och mjölkar kor, hon har fött barn i köket och vet allt om 1800-talets charm, eller skräck. Hon lever nu, fast med de verktyg som 1800-talet gav (inte fullt ut precis, men nära). Bilderna målar opp en idyll här där jag sitter. Jag går på tå och lämnar inte ett avtryck efter mig. Är det 2000-talets charm, eller skräck?
//Jk
Kommentera