A Cold Swedish Winter
1kommentarer
Vi har ställt om klockan och tiden vittnar om mörkare tider. Det är snart november och de diffusa minnena från förra året börjar göra sig påminda; snö, is och kyla alldeles runt knuten. Då drömmer sig vissa bort till varma ställen längre bort. Jag däremot drömmer mig tillbaka tre år och minns den kallaste vintern jag någonsin upplevt. Då jag förfrös näsan som är iskall sedan dess. Det var vintern då vi (min familj) fick möjlighet att åka vart vi ville; Paris, London, Sydafrika eller varför inte till soliga Kanarieholmarna? Min syster och jag fick välja, det blev Kiruna.
Tågresan tog ungefär 18 timmar och ju längre opp vi åkte i vårt land blev snövallarna högre och högre. Vi kom fram till ett Kiruna med -25 grader, ett ishotell och renar. På bilderna ser man först ett rum som var skoinspirerat, sedan en pappa som beskådar en kristallkrona av is. 
Vi mötte opp en same som heter Håkan, han hade en hund som hette Zorro och renar som han tar hand om. Jag älskade Håkan. Han tog oss med på äventyr beyond imagination. På snöskoter uppför höga berg och samtidigt detta ljus som inte kommer från solen, för solen når inte opp över horisonten på vintern. 
Samen Håkan pimplade med oss och det kändes som att evigheten tystnade och lyssnade. Själen sjöng och var så lycklig, mer magi i luften får man leta länge efter.
En kväll åkte vi hundsläde under ett (halvt) norrsken och vi var en halv kilometer under jorden på nyårsafton. Vi besökte även den unika kyrkan. På kvällen gick alla i Kiruna ut på ett torg och sköt raketer, som alltid inbillar jag mig att det är för Eves skull. Eve som fyllde tjugo år den 1:e januari i Kiruna. 
Ja, denna resa var nog det närmaste perfektion man kan komma. Enligt mig...
Älskade Sverige, jag vill dö i Norden.
//Jk
1 kommentarer
E
31 Oct 2011 23:12
En helt underbar resa ♥
Kommentera