31 Jan

22:30

Sällskap med glädjen

1kommentarer
Dagarna flyter på. Det är kvällar utan slut. Morgnar med bara ljus. Ngoma dansar som vinden. Blir likt vågor en helt perfekt form tillsammans. Vi har slagit följe med en våg av glädje. Det bästa sällskapet. Tar oss framåt samtidigt som vi är i nuet. Hela lyckoruset bara sveper över min kropp. Upplöses snart av vatten och svett. Det här är fan så mycket livet det bara kan bli. Ska fånga varenda dag från och med nu, och tappar jag någon skall jag springa efter den. Jag skall bara kuta på. För det är äntligen vår och ljusare tider och livet levs bara en gång och jag tänker inte vänta på att det skall börja. 
Bara några ynka dagar kvar till Kenya. 
//Jk
 
Julias dagar
Kommentera

30 Jan

14:58

Mitt år 2012

0kommentarer
Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut? 
Ja, jag fyllde ju arton och fick gå på barer och dricka drinkar lagligt. Jag övervann ungefär en tredjedel av mina rädslor också. Jag gjorde en hel del saker, både bra och dåliga. Hehe.
 
Vilka länder besökte du?
Italien bara va? Det är helt sjukt dåligt, jag satsar på minst fem länder iår. Då får det bli Irland naturligtvis, Norge, Frankrike, Kanada och UK. Och, just det! Kenya om exakt en vecka. Woho.
Något du saknade år 2012 som du skulle vilja ha 2013?
Fantasi. Betydelsefulla saker att göra. En katt. 
 
Vilket datum från 2012 kommer du alltid minnas? 
Jag kommer inte ihåg datum ju... Jag vet knappt vad det är för dag idag. Jag vet ifall det är vinter eller sommar och det räcker för mig. Men gångerna i somras när Cristian var hemma med familjen och vi lekte på gräsmattan och han sa hur mycket jag betydde för honom. Mjödö-veckan med släkten och Crille, oslagbart. En dag i Söderköping med familjen. Förresten, ett datum minns jag ju med kärlek. 6 juni. Åh. 
 Vad var din största framgång 2012?
Jag var ett rent misslyckande 2012. Som tur är bryr jag mig inte. Så mycket. Vet att allt bara blir bättre. Snart. 
 
Största misstaget?
Natten då jag la mig i en snödriva och grät inför en vän bara för att jag tappat några saker. Det var bland det värsta jag varit med om nu efteråt. Snacka om att tappa greppet. Något jag hatar att göra. 
 
Bästa köpet?
Min gröna poncho från Rom och alla matkassar från Netto. Det är dem som hållit mig levande detta år. That's true love.
 
Vad spenderade du mest pengar på?
Mat och kläder, annars är jag rätt dumsnål. Men under hela 2012 övervägde jag inte en enda gång att spara in pengar på mat, och det är bara tack vara C. Tacksam.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja. Att j kände mig som Amelie igen. Det där med vardagslycka. Jag hittade den ibland. Det gjorde mig glad.
 
Vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2012?
La vida es un carnevale. Kothbiro.
 
Var du gladare eller ledsnare jämfört med andra år?
Låt mig säga såhär, var jag ledsen 2012, ja, då var jag riktigt ledsen och tvungen att sjukanmäla mig från skolan. Annars har jag varit jävligt leende inombords. Ledsen för att min familj är för långt bort också.
Vad önskar du att du gjort mer?
Hängt med familjen och inte pendlat så mycket. Bjudit över folk på fika... Slutat vara så blyg och trott att jag var en börda för världen.
 
Vad önskar du att du gjort mindre?
Oroat mig över pengar. Och försummat min familj. Och hängt på så många olika sociala medier. Alldeles för mycket dötid. Åh. Inte stolt.
 
Blev du kär under 2012?
Si. 
 
Favoritprogram på TV?
Downton Abbey. Of course. Varför kan inte alla program vara brittiska och utspelas från 1800-talet fram till 1920-talet? 
 
Bästa boken du läste? 
Ru av Kim Thuy och min överlägsna favorit: Även tystnaden har ett slut. Den beskrev Colombia på ett sätt jag redan hade hört om. Ifrån Cristian. Kaos. Fan. Coolt att jag fick träffa Ingrid Betancort!
 
Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Jag fyllde aderton den adertonde. Jag bjöd in aderton vänner på sju sorters kakor klockan 18.18. Sedan gick vi till en bar och jag firades tillsammans med bästa Linn som delar dag med mig. På natten sov Jesper och Frida över och vi läste bibeln. Det var sjukt märkligt. Jag fick också favoritboken av min Cristian och grät av lycka och gömde den för mamma för det var inte officiellt då. Tänk så liten och barnslig jag var. Haha.
 
Finns det någonting som skulle gjort ditt år bättre?
Säkert en massa saker, som de alla är kopplat till min personlighet... Och sen om man sluppit de där rasisterna som man möter på gatan, i affären, på fester och pubar. Samt att släkten kunde ha varit samlad lite närmre. Typ i  min lägenhet!!!
 
Vad fick dig att må bra?
Mat. Spontaniteten i folk. Kramar. Äventyren med Eve. Som dock borde ha varit fler.
Vem saknade du? 
Anja Pallin och Matts Winblad. Åh, vad jag vill ha fransklektioner med dem igen! Och Eve, mamma och pappa.  
 
De bästa nya människorna du mötte?
Nya för mig åtminstone. Jeffrey, Ahmad, Adam och Foffe. Luz Edith var också så himla trevlig, Cristians moster. 
 
Mest stolt över?
Att jag kunnat hålla mig över ytan. Woho.
 
Högsta önskan just nu?
Att 2013 blir året som blev roligare än alla andra. Vilket det nog kommer bli. Hehe! 
//Jk
Julias dagar
Kommentera

29 Jan

20:52

Rikemansbarn

1kommentarer

Kolla vad vi har råd med. FRUKT!!! Och TIDNING! Det är inte varje dag, eller månad, eller halvår. Åh jag är så lycklig så jag spricker. :-D Gjorde inget att inget brev väntade på mig vid dörren, eller att det enda telefonsamtal jag fått idag var från en telefonförsäljare. (Skoja. Pappi ringde faktiskt förut.) Det gör ingenting, för nu är allt så himla bra. Nu ska vi bara tända lite ljus, göra fruktsallad och Cristian skall sätta sig i gungstolen som en liten farbror och jag skall göra korsord som en liten tant. Åh. Vardagslycka. Har jag sagt att jag är lycklig?
Bye bye, buzy brud nu!!! :-))))))

Julias dagar
Kommentera

29 Jan

17:36

Lying here in the sofa doing nothing

1kommentarer

En grå dag. Har inte känt för något, har därför inte gjort något, ändå så har tiden gått alldeles för fort och snart är det redan kväll. Vilken tragisk dag. Måste hitta något att göra på dagarna, det är ingen som har ett jobb till övers? Vill göra något betydelsefullt.
Ska gotta ned mig i självömkan ett tag till, sen ska jag ta en promenad och rensa hjärnan innan jag går hem och bakar. Det gör mig alltid glad. Saknar alla! Puss puss

//Jk

Julias dagar
Kommentera

29 Jan

02:15

Drama Queen

1kommentarer
Borde man försvinna? Bli osynlig. Som ljuset i en lampa när lampan släcks. Där inte tid eller knappt rum finns. Där allt är möjligt. Borde man? Trots att det säkert är både mörkt, tråkigt och ensamt. 
Man borde nog göra det. Speciellt när klockan är kvart över två. Fan... Det är ju något jag bävar inför varje dag. 
//Jk
Julias dagar
Kommentera

28 Jan

20:15

Wishes

0kommentarer
Det finns inget jag önskar mig mera nu än en trädgård med körsbär och solrosor. 
Och en hammock.
Julias dagar
Kommentera

27 Jan

21:05

En raggande munk

1kommentarer

Förstår varför Cristian älskar mig. Jag är ju en så bra snäll människa. Har lagat raggmunk med fläsk och bacon till mat. Till kvällsmat blir det friterad banan med sirap och glass. Söndagsmiddagar är ju det man lever för. Känns som Jesus dansar i munnen på en. Åh. Här är paret som inte äter för att leva, vi lever för att äta. Bästa bästa bästa, att unna sig onyttigt gott flott ibland.

Knölen på armen är större men inte lika röd somigår. Är nog inte en livshotande tumör i alla fall. Sjuksköterskan sa att det var en vanlig reaktion på vaccin. Gift. Inte förundrar det mig att kroppen säger ifrån... Bättre med flott och fett, tycker jag. 

//Jk

Julias dagar
Kommentera

26 Jan

23:50

Saturday

0kommentarer

Har en tumör på armen som är blodröd och svullen. Lyckas med att se ganska plågad ut på bild. Look at me. Poor thing. Ska ringa sjukvårdsupplysningen snart. Varför tog jag vaccinet kan man ju undra?

//Jk

Julias dagar
Kommentera

25 Jan

01:05

Estocolmo con Casanova

1kommentarer

Tog tåget till Tjockhult. Levde livet. Höll i handen. Hittade rätt. Med världens bästa C. Såklart.

Min ryska maffiaboss hehe♥
//Jk
Julias dagar
Kommentera

22 Jan

22:50

Laga-Jullan-dagen...

2kommentarer
 ...närmar sig sitt slut. Är Jullan hel då? Ja! Blev hel av att köpa de däringa delikatess-skorna som är knallrosa och kalasfina på Vegabond. De är som tårta för själen. Sen lockade dansstudion. Efter att ha dansat så mådde jag bra för stunden. Låg sedan i trötthet och nötte sönder en soffa, så kände att det var dags att bege mig ut i solskenet, och då kände jag livslycka. Unnade mig en barnportion lasagne på ett kafe och bara njöt av att vara ensam och glad. Blev emellertid mätt efter halva biten och blev lite ledsen igen, men då smsade mamma att jag skulle ta en bit för henne, en bit för pappa och en bit för Eve, så till slut var hela lilla lasagnen nere. Då blev jag solros-glad igen. Med mat i magen kommer jag ju växa mig lika lång som Bibbis solroser som står mot lagårn. Sedan strosade jag runt på stan och kollade lite tavlor och konst och kläder. Mådde som man gör om somrarna när man känner sig fri som vinden. 
Nu på kvällen har jag lagats tillräckligt tror jag. Stjärnhimlen är bäst. Min lägenhet heter Stjärnan och i samma byggnad, Stjärnhimlen, ligger Poolstjärnan. Så har bara flytit omkring i en bubbelpool och druckit vin hela kvällen med älsklingen.
 
En sådan dag, bara till för att att laga mig. Såna borde finnas fler av. Eller, nej, lyckligtvis är jag ju hel ganska ofta, så jag behöver inte lagas så ofta. Däremot tänker jag göra mer saker som jag mår bra av varje dag, och minska på de som gör mig inte så glad. 
//Jk
Julias dagar
Kommentera

22 Jan

14:13

Vattna en blomma

1kommentarer

Denna dag vaknade jag endast för att solen skulle skina på just mig, för att jag skulle kunna laga Jullan. Även en blomma, en människa som jag, vill leva varje dag.
//Jk

Julias dagar
Kommentera

21 Jan

18:00

Mini-Shak

1kommentarer
Idag blev det en dansig dag i skolan. Ngoma (vi dansare) har koreograferat till evigheternas bästa magdansare. Ni får en gissning, HUR lycklig tror ni att jag var? Jag vickade höfterna som en tok och kände mig som en barnrumpa när jag kollade på mig själv i speglen och bara: wow, girl lookin good. På senaste tiden så har Shak hängt med mig mer än ofta. Dansar varje dag till henne i Stjärnan, kan bara inte låta bli. Hon får mig att bli så himla glad och inte tänka på något jobbigt alls. Vi har ju hängt nu i mer än ett decennium, närmare bestämt 12 år, så vi känner ju av varandra ganska bra. 
Så, för att förklara lite mer ingående hur denna koreografi skall användas.... Vi skall ha Shak som sjunger för oss, min stora idol sen sjuårsåldern, när vi dansar, med våra kroppar, i Afrika, i Kenya, med Ngoma, med mina bästa stöttande superhjälte-vänner... Vi skall dansa Hips Don't Lie i Kenya med Ngoma.... Alltså hur många gånger jag än säger det så får det mig alltid att börja gråta av lycka invärtes. Det är för mycket lycka för att beskrivas i ord.
♥♥♥♥♥♥♥♥♥
//Jk
Afrika Dans
Kommentera

21 Jan

01:15

Jag är en sann kramtjuv

2kommentarer

Haft en fabulös helg. Kirrade kramar igår. Tog en när gästerna kom och efter när jag öppnat presenten, alla hade paket till lilla mig och de var asbra. Folk känner mig så väl. Sen snodde jag en kram när alla skulle hem till sig igen. Fick väl sisådär minst en 60 kramar igår. Så jävla rik, glad och fylld till bredden med kramar. Sen fyllde pappa dem med tårta och mamma med paj, också till bredden. Fick så fina paket, här kommer några av dem; parfym, bakterier, blus, hjärt-ostbågar, tulpaner, Björn Borg-saker och mer hundralappar än jag har fingrar och tår.  De lär inte räcka lika länge som kramarna dock...

 

Imorgon är det kramens dag och då kommer jag väl också försöka roffa åt mig några. Kramar. Det är väl det bästa jag vet. Egentligen. Vågar dock bara sno från vissa, ibland är jag för blyg, och rädd för att bli påkommen. 

//Jk

Julias dagar
Kommentera

20 Jan

00:29

Euforisk Jullan

0kommentarer

 

Det var torsdag och klockan var 23.59. Jag blinkade och missade övergången. På en sekund var jag 19 år. Året som 18-åring har varit fulländat och kl. 0000 så visste jag att även året som 19-åring skulle bli super. Datorn och mobilen började lysa och låta och vänner ville vara den förste att gratulera. Finaste sången stod far för, finaste komplimangen kom från Gulmira (hon sa att jag var en Supernova), mest ihärdiga grattaren var mor för hon ringde, skickade sms, skrev på mail och facebook och på alla sociala medier som finns och så slutligen, den som var den förste att gratulera blev den som har stått mig närmast hela livet: EVE. 

På morgonen tvingade jag Casanova att väcka mig, trots att jag redan var vaken. Sen lyssnade jag på Shakira medan jag duschade, medan jag städade, medan jag bakade och medan jag sminkade mig. Dagen kunde inte ha börjat bättre. Min dag. 

På eftermiddagen hade jag födelsedags-fika i Stjärnan och fick fin dikt och tårta och paket. Underbaraste vännerna har jag. Gulmira fyllde lägenheten med blomdoft och världens finaste bukett och allt var så fint och gick så fort så klockan var genast åtta. Då ringer han. Det var dags för överraskningen. Vi går.... Och jag hör någon vissla bakom oss... Och jag känner igen visslet... Det kan bara komma från en mun... Och jag vänder mig om... Och där står min syster Eve livs levande framför mina ögon! Busfröna C & E har pratat bakom min rygg i en hel vecka och jag har inte kunnat ana något alls. Eve kom hem för min skull och de ledde mig till Enoteket och de bjöd mig på fräschaste förrätten, godaste varmrätten och det mest fantastiska vin jag någonsin har druckit. Det var verkligen att återuppleva Italien! Så himla gott. Så himla mysigt. Mina bästa människor där. Jag var så himla lycklig. Min första dag som 19-åring och jag klarade det galant. Woho. Love life. Sen tog det inte lång tid innan jag var hemma i Stjärnan och svepte en öl, svirade om och sprang till Puls med dansarna. 

Jag är 10+, lycklig och blir bara snyggare med åldern. Love life. 
//Jk

Julias dagar
Kommentera

17 Jan

22:49

Nehe

3kommentarer
Det blir inte alltid som man tänkt sig
Julias dagar
Kommentera

17 Jan

19:17

Lonely

0kommentarer
//Jk
 
Julias dagar
Kommentera

16 Jan

19:09

È difficile

0kommentarer

Alltså det här med italienska... Vem var den här Dante Alighieri egentligen som skapade det? Han förtjänar inga lovord inte. Ack och ve. Det är visserligen ett ganska lätt språk att tala och kommunicera muntligt med, men att skriva det och plugga grammatiken är inte kul. Alls. Allt blir bara franska. Dimanche istället för domenica liksom. Oui istället för si.

Jag ska jobba i Italien när jag blir stor, men till slut skall jag ändå vara fransyska. Franska in body and soul. Oui! Oui! Oui! 
//Jk

Julias dagar
Kommentera

15 Jan

19:16

L♥ve

1kommentarer
Nasse och Puh sitter under ett stort träd och tänker över livet. Plötsligt frågar Nasse: Puh, vi har fåt två händer för att hålla, två ben för att gå, två ögon för att se, två öron för att höra. Men varför har vi bara ett hjärta? 
Puh tänker en liten stund innan han svarar: Nasse, det är säkert för att det andra hjärtat är bortskänkt till en annan, som vi själva måste hitta.
Julias dagar
Kommentera

13 Jan

19:34

Gifter i mat & medicin, text av landsbygdens förkämpe

2kommentarer
 
Har ni sett nyheterna eller läst tidningen något i helgen? Det rapporterades om barnmat som innehöll arsenik, kadmium, bly och andra tungmetaller. Tre portioner av en viss sorts gröt gav barnet i värsta fall en underutvecklad hjärna. Hur bra känns det? Och vad fan säger föräldrarna som har matat barnen med detta under barnens första och kanske viktigaste skede i livet och NU får veta vad de egentligen har gett ungstackarna?!?
 
Vad ska man göra då? Jag litar ju blint på att det som finns i våra matvarubutiker är mat. Det gör väl ni med eller? Men alla dessa fiskar, färdiga rätter som serveras och först skall värmas i mikron, är de ens värdiga att kallas föda? Ibland känns det som att vissa produkter på ICA är mat bara för att de kan stoppas i munnen... Men det kan ju de flesta saker här i världen, vi äter dem inte i alla fall. 
 
Blir bara alltmer övertygad om att alla försök, minst hundratals, om att få folk att flytta ifrån landsbygden är idiotiska. För om 10-20 år kommer många behöva flytta tillbaka till landet och naturen för då kommer säkert inte någon mat kunna ätas ifall det fortsätter som nu, då lär vi bli tvungna att gå tillbaka 100 år i tiden och producera vår egen mat. Precis som coola Mika Liffner redan gör. 
 
 
Och som om det inte vore nog... Läser/kollar man vidare på närmsta nyheter kommer dessutom flera kritiska artiklar om HPV-vaccinet fram nu. Hur känner sig alla stackars lurade tjejer? Som tur är så är jag ett undantag. Jag är värsta sortens motståndare till allt vad vaccin heter egentligen, så jag tog inte detta vaccin.
För det första så uppdagades det för några veckor sedan att de som ordinerat detta vaccin till Sveriges tonårstjejer har kopplingar till företaget som säljer vaccinet. Alltså så är dessa människor väldigt partiska i frågan. För det andra så är det POJKAR som bär på viruset och inte tjejer. (Ilskan bara växer, vadfan har vi mage att kalla oss ett jämställt land för?!?) För det tredje så innehåller vaccinet samma gift som i svininfluensavaccinet som kan ge människor narkolepsi.
 
Är man konspiratoriskt lagd skulle man kunna tro att kyrkan, staten och människor med makt och pengar tycker att människor av idag lever för länge. Förr i tiden krigade man och överbefolkningsfrågan löstes på ett naturligt sätt. Sen satte FN, fredsavtal och mänskliga rättigheter stopp för det. Så nu har man hittat ett än dödligare vapen: mat och medicin, som på ett väl genomtänkt sätt långsamt tar kol på befolkningen. Heheheheheheheh. Crazy, scary world i alla fall. Det är väl det jag vill säga.
//Jk
Julias dagar
Kommentera

13 Jan

01:18

Poesi

1kommentarer
Denna vecka har varit så lite rolig som möjligt, så idag vaknade jag med all energi som tydligen hade lagrats i kroppen efter att ha varit apatiskt trött hela veckan. Så idag har jag levt för måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag. Har bland annat njutit av en biografi om Carl von Linnè, besökt bästa mormor och träffat fina Bibbi, ätit supé med familjen, fikat hos moster Lena, dansat i bilen, köpt godis för hela veckan, pratat med Cristian över telefon och till sist druckit champagne med mamma, bara för att fira livet. Jag har varit på så bra humör hela dagen. La vie en rose. 
Somnar lycklig för imorgon kommer en helt ny dag att göra det allra bästa av. 
//Jk
 
 
Julias dagar
Kommentera

12 Jan

01:38

Bam

1kommentarer

Ligger i sängen och försöker planera min födelsedag. Jag älskar att fylla år! Skall självfallet starta dagen med en rejäl frukost. I form av champagne. Sen vill jag hinna med så himla mycket på så få timmar. Endast 24 timmar för att fira en 19-års dag. Say what?!?! Gud är så snål. Men det har jag ju konstaterat förut. Här nedan är också mitt senaste inköp. En vinröd kjol. Kostade 35kr. Fett värt. Nu har jag 20kr kvar att göra vad jag vill med fram till slutet av månaden. WOOPA. !?!??
Gud är snål.
Tydligen inte jag.
Hehe.

Men vänner!!! Förbered er på att ni kanske måste utlida lite kakfest i Stjärnan och förhoppningsvis lite dans på något ställe senare på kvällen. Jag måste bara fira dagen med er, så försök uthärda, raringar!
Sen får vi se vart dagen bär. Min fina man har ju bokat mig några timmar på dagen för en överraskning som jag bara är så nyfiken på! Älskar överraskningar!!!

Det kommer att bli en så fantastisk dag. Som vanligt. För är det något som Gud inte snålar med så är det bra dagar. Och hellre att jag är utfattig än olycklig. Amen.
//Jk

Julias dagar
Kommentera

10 Jan

17:55

Tillåt mig svära: helvete

2kommentarer
Påfrestande. Vi somnade runt halv fyra igår. Cristian pratade spanska med Colombia och Kanada typ hela kvällen. Det är 12-timmars tidsskillnad så vi var tvungna att hålla oss vakna, och vänta. I måndags blev vi av rena turen informerade om att han behöver sin födelseattest för att förnya sitt pass. Vad är det för trams? Han har ju sitt gamla och ett ID-kort. Så sen dess har det varit kaos. Idag har vi bara deppat ned oss typ, början av dagen var rena katastrofen. Sen ringde jag till Vimmerby och försökte där, mottogs av en ovanligt vänlig man. I detta ärende har vi haft det motigt och folk har varit ganska otrevliga så att prata med Vimmerby-mannen som verkligen anstränger sig för att hjälpa oss blir man lycklig. Nu väntar vi, tack vare Vimmerby-mannen, på att Malmö hittar pappret så att de kan faxa det till oss. Så att vi kan boka tågbiljetterna till Stockholm nästa torsdag. Och därefter kunna åka till Kenya tillsammans. 
 
 
Snart är hela världen inblandad. Haha. Bara för att inte ge opp, ifall inte Malmö hinner hittar det, så skall vi ringa till Kanada igen inatt. Jag börjar på något lustigt vis ogilla Colombia. Det trodde ni inte va? De har nog världens sämsta system enligt Cristians kusin, och jag kan inte annat än att hålla med. Det är verkligen ruttet och fullkomligt absurt och idiotiskt gammaldags. God bless Sweden. Men framför allt: HEJA OSS! Vi ska bara till Kenya tillsammans! I won't go without him.
 
Btw, är det någon bloggläsare som har något råd vi kan ta till oss? (Som vi inte redan vet, mamma... Skulle börjat med passet för fem månader sen, jatack... vi vet det nu.)
//Jk
Julias dagar
Kommentera

10 Jan

01:02

Kenya

0kommentarer
Dansa i Kenya med Ngoma.
 
Det blir bisarrt när man är besatt. ♥ Få sova i tält och höra lejon. Dansa. Besöka Karen Blixens hus. Snorkla med delfiner, se antiloper på safari, antiloper som behåller sin partner livet ut och inte skaffar någon ny om den ena skulle dö. Knyta internationella relationer, lära sig om landet och om hur det går till i stora vida världen utanför Sverige. Till exempel åka på flodhäst-safari, men visste ni att deras horn kan bli tjuvade och säljas som potensmedel i Kina? Besöka barnfängelse, undra hur oskyldiga barn kan hamna där... Jävla vårtsvin. Men samtidigt får vi turister sitta på arabiska flygande mattor med vit sand och dricka drinkar, i alla fall för en kväll, bredvid Afrikas största slum. Fattigdom bland människor som pratar swahili och säger hakuna matata. Föräldralösa barn på gatorna, apor i träd. Opp och ned, natt och dag, ja och nej, värme, kaos.
 
Jag tror att intrycken kommer bli hjärngympa för flera år framåt. De börjar redan nu att spinna i mitt huvud. Leva för stunden. Dansa. Kommer jag att förändras? Allt blir nog lite annorlunda. Tänk dig att se barn som andas in farliga ångor för att dämpa hungern i magen. Ska jag klaga på att magen är för slapp och tjock? Tänk dig att leva i en soptipp med sand överallt. Bättre lite smuts i hörnen än ett rent helvete, jag kanske inte kommer städa så mycket efter resan. Tänk dig att inte kunna ha möjlighet att gå till skolan pga att föräldrarna vill att du ska jobba, eller för att du har mens men inga tamponger, eller riskera att du på vägen till skolan blir våldtagen eller misshandlad... Sen vet man inte, är de lyckliga? (De som blir våldtagna osv är naturligtvis inte lyckliga. Men de andra.) Ja, om vissa av dem är det då har vi ingen rätt att tycka synd om dem. Allt blir så svårt i hjärnan, men jag vill inte åka dit till Kenya om en månad och verka präktig. Att vi är så förbannat mycket lyckligare i Sverige. För det vet jag inte. Jag vet inte så mycket egentligen när det väl kommer till kritan. Och det är på den här resan jag kan få lite kunskap. Jag är så sjukt stolt över att vi kommer iväg. Vårt Kenya-projekt har varit vår bebis i minst nio månader och vi har tagit hand om den alla nio dansare så det är typ världens lyckligaste bebis. 
 
Det kommer bli en resa att minnas för livet i alla fall. Och med det gänget jag åker med, holy moly, mina underbara vänner, så kommer det bli bra. För är det något jag vet så är det att vi tillsammans gör det bästa av det vi har. ♥ 
//Jk
 
Afrika Dans
Kommentera

08 Jan

19:01

Idog ung kvinna, jajamän

0kommentarer
Dagen då jag inte hade tänkt göra ett jota. Vaknade när solen redan hade försökt väcka oss. Låg kvar i timtal och ömkade mig själv. Inte för solens skull, utan för en annan naturlig men ändock så jävla besvärlig anledning. Kunde ju heller knappt resa mig, så då var det bäst att bara ligga och vänta ut smärtan. Sedan, trots allt, så gjorde jag någonting ändå. Jag tog en tablett, livsnödvändigt, och begav mig mot ett cafe för att träffa saknade Gulmira. Gulli har världens vackraste hår och pratar ryska och franska och är helt underbar. Hon ska flyga till Ishotellet i Kiruna imorgon och jag kan inte vara annat än avundsjuk. Det är ju helt magiskt där. 
Nu är jag hemma i Stjärnan igen och väntar på att tvätten skall torka och att Cristian kommer hem från amerikanska fotbollsträningen. Har diskat och dammsugat också. Skulle göra så lite som möjligt men inte ens det lyckades jag med idag. Kan inte bli bättre. 
//Jk
Julias dagar
Kommentera

07 Jan

21:19

Bagarbarnet

0kommentarer
Känner mig så himla hemmafruig. Har stått och lagat currykyckling med ris OCH dessutom bakat kakor. Väntar på karlen min som kommer hem tidigaste halv elva. Hans jobb dödar mig. Klättrar snart på väggarna. Kommer sluta med att jag förmodligen dör av fetma. Kommer fan bli tjock av allt bakande. Tillbringar all tid i köket ju. Är det inte muffins så är det chokladbollar. Kan han inte sluuuuutaaaa snart? Åh. Måste nog diska förresten. Har inte tid med att blogga. Vi ses.
 
(Jag klagar. Fast, jag trivs ju ♥)
Julias dagar
Kommentera

07 Jan

00:08

Nordens Venedig

0kommentarer
I torsdags åkte tjejerna med tåg till Hufvudstaden. Hå, vilket äventyr! Det var massor ståhej och människor i alla former som trängdes på mellandagsrean. Vi satte oss mellan varven på cafeer och restauranger och pustade och trivdes. I min familj har vi ett ohöljt nöje i att sitta och betrakta människor. Det tillåter vi oss ibland. Att stirra. I Stockholm är man så liten ändå... 
 
Sen stuffade vi omkring på gatorna som om det var ett fint dansgolv. American Apparel, Gudrun Sjödén, BikBok, Indiska och en hel bunt med inrednings-butiker som jag inte kan namnet på. Såg Helge Skoog också. Sen införskaffade jag mig en del Kenya-saker. Nu behöver jag ingenting mer till Kenya förutom sandaler och en glammig solhatt! Dock är det min födelsedag snart så då har jag en hel del andra onödiga prylar som förefaller nödvändiga och som jag brukar drömma om ibland. (LÄS mamma och pappa:) Till exempel en katt, tjusiga glittriga kläder, fågelskådarutrustning, ett teleskop, ridlektioner (tillsammans med någon) och en resa till Frankrike och Irland (det kan man ju inte få för många av). Hann inte köpa allt det där i Stockholm... ehe.
 
Och nu känner jag mig väldigt idiotisk. Som bara vill ha och vill ha. Det var ju för tusan nyss jul och jag hade redan innan dess allt jag någonsin kunnat önska mig! Men så är det ibland. Man är väldigt lycklig och nöjd men så tror man att saker kan förändra detta så att man blir ännu lyckligare med just den saken. Pyttsan. Ärligt talat. 
God natt med er, guldklimpar, jag blir mest lycklig av er. 
//Jk
Julias dagar
Kommentera

05 Jan

11:33

Fulegranen

1kommentarer
 
Det är inte varje dag man känner sådan sällhet i sin kropp som under juletiden. Det har varit gulligt och kärleksfullt och glatt ända sedan jullovet började. På julafton kom min man till byn och vi möttes vid stationen klockan halv ett och snön föll och det var både ljust och mörkt och jag kände mig lyckligare än lyckan jag kände på julafton som barn. Sagovärlden som man såg på teve som 5-åring blev på något sätt sann, och ibland när jag är med Honom då känner jag mig som en prinsessa. Och vi gick hem hand i hand genom byn och alla människor sov förutom vi. Sen blev vi mulade av bästa Eve. Då blev det fart igen och jag står som vanligt på sidan om och viker mig av skratt. Eve blev den här gången helt nedsölad av snö, och jag för min del tyckte endast att det var rättvisa som skipades. Cristian slängde sig på henne och tryckte ned hela henne i meterhöga snön. Vi somnade fint.
 
På julaftonsmorgonen vaknade vi av silkespyjamasklädda familjen som sa att Tomten varit på besök under natten och lagt julklappar i strumpan i kaminen. Paketen innehöll strumpor, handsprits-våtservetter till C och mig och skidor till E och mig och massa mer. Vi fortsatte även med klapparna som låg under granen. Det var en fårskinnshalsduk, anteckningsbok, kapsylöppnare, halsband, högtalare, nallar, böcker, parfym, doftljus, krämer och tusen saker till Kenya. Bland annat solskyddskräm, plåster, pannlampa, diarrétabletter (Gud förbjude att de måste användas) och massa mer. 
 
Sen kom moster Lena med bihang, närmare bestämt farbror Bengen. Fick superfina tillbehör till muffinsbakandet av henne, så nu får hon minsann komma in till stan och äta muffins lite oftare. :-)
 
Cristian åkte hem och familjen gick till morbor Pelle och firade. Så gick även den julaftnen och snart är även lovet slut. Vi börjar på onsdag, så är det någon som vill fika innan dess så säg till. ♥
//Jk
Julias dagar
Kommentera

05 Jan

01:02

Vårkänslor

0kommentarer

Omtumlade vårkänslor och jag blir kär på nytt. Solen har skinit länge idag. De första fågelkvittren nådde mitt öra. Och jag är lika förälskad i honom fortfarande.
Somnar in lugnt och lyckligt.
//Jk

Julias dagar
Kommentera

03 Jan

00:49

DEN UTBREDDA RASISMEN

2kommentarer
Jag har ju redan skrivit lite om nyår. Men det var bara halva historien. Mellandelen av aftonen kantades av motsatsen till kärlek. I Skärblacka florerade nämligen hatet i ett pack rasister som inte välkomnade oss. Jag och fyra andra vita, blonda, svenskar gick utan problem in i en unken, tom partylokal. Inte var det party vad vi såg, efter våra preferenser brukar folk dansa och ha kul på fest, men där satt folk mest ned och tittade sig omkring. Efter ett tag kom resten av gänget, mitt härliga gäng, som vissa är från några andra delar av världen, med tillhörande skönaste kulturarv! Den ena pratar franska flytande, en annan är halvfilippinsk och så var det min man som pratar spanska (och är ashet). Enligt mig så blir det en ganska trevlig stämning med folk som inte är precis exakt likadana som mig själv. Det tyckte dock inte dessa tuffa killar från Skärblacka. När mina vänner skulle in efter oss så säger en av deras "vänner" att: bara så ni vet så finns det rasister här inne, så starta inte något bråk. Läser man mellan raderna: jag vet ju att såna som ni kan vara bråkiga. Syftar på: deras mörka hudfärg och att de inte är helsvenskar.
 
Jag uppfattar sedan inte så mycket av vad som händer, men det händer mycket på kort tid, mina vänner brukar vara schyssta nog att inte meddela mig om rasister. Jag blir så förfärligt jävla upprörd! Vi var i alla fall på den där festen i cirka en timme, mestadels stod vi utomhus och väntade på taxi hem. Då när jag fått reda på hur bägaren hade runnit över, då hade jag börjat vrålgråta haha! De ville starta bråk, de där inne som hade sååå kul på festen. Det ville däremot inte vi. Polisen hade säkert inte ens stått på vår sida om de kommit. Så vi åkte hem, ganska modstulna. Jag satt och funderade på hur man anmäler något liknande. Eller på hur jag kan förändra världen. Det kan fan inte fortsätta såhär. Ska jag behöva vara rädd varenda gång Cristian inte svarar i telefonen? Varenda gång han ska gå ensam på stan en mörk natt? Inne på puls? Han skulle kunna bli nedslagen varsomhelst, folk blir PROVOCERADE av hans HUDFÄRG. 
 
Jag tror inte folk förstår hur utbredd rasismen är. Jag tror inte folk förstår hur svårt det är att vara/vara med en mörkhyad. Vet inte vad vi ska göra för att bekämpa rasismen. Men jag vet att vi alla måste göra det tillsammans! Innan något förfärligt händer. 
 
Resten av kvällen har ni ju redan fått läsa lite om. Vi mottogs varmt hos några andra vänner, äkta vänner. Och firade in det nya sagolik året på bästa möjliga vis ♥
//Jk
Julias dagar
Kommentera

01 Jan

23:33

Nyårspussen

1kommentarer
 
Firade nyår med min hjärterkung och vi kysstes på tolvslaget. Under raketregnet stod vi i mörka natten och jag var hans och han var min. Nu är det ett år sedan vi började pussas och blev kära. Så man kan säga att Vi fyllde 1 år igår.
 
Jag är så glad att Cristian hittade mig. Inte en dag kan gå utan att jag börjar sakna honom. När vi ses så stör vi oss på varandra och älskar varandra om vartannat. Ibland är vi som syskon och ibland är vi som gamlingar som varit ihop ett helt liv. Ungefär som när den ena läser eller lägger pussel och den andra stickar... Fast mest är vi balla och bara tar dagen som den kommer och försöker njuta och dansa så mycket som möjligt. Stundvis är vi sypercoola, och ibland tänker vi inte ens på när vi delar tandborste med varandra eller är för lata och äter på samma tallrik för att vi inte orkar diska. Livet är sjukt spännande och mysigt och jag älskar honom så mycket. Bästa Cristian. Han är en av de bästa i världen.
 
Och igår fyllde vi år men idag fyller någon annan år. Kära syster, grattis till de 24 åren på jorden. Hurra för livet hörrni! <3
//Jk
 
Julias dagar
Kommentera