Chillar i soffan med lite jordbruks-lektyr om Sverige och Östafrika. Ska väl plita ned några rader själv sedan. Det är kul, jag älskar lektionerna i skolan, älskar skolan som är helt annat mot vad skola har betytt tidigare.
Det faktum att jag i princip inte rört på mig sedan juni stör mig en aning, då jag inte visste att vighet försvann så snabbt. BUHU. Så försöker arbeta opp en likvärdig nivå som jag var på då, men blö vad det tar tid. Stretcha, dansa, träna, yoga och pilatesa om och om igen. Jag skall bli vig igen!
Hela familjen åkte på äventyr till Kolmården. Det var bästa dagen på länge tror jag. Blev som barn på nytt.
Såg den nya lilla elefanten. Åh så söt. Det bästa var också att åka i linbanan, se delfinshowen och åka i Sveriges högsta rutschkana.
Idag har vi bara chillat på landet i Valdemarsvik. Åkte till finaste mormor också. Mys.
Jag lever det bästa livet (hell yeah!!!) och det tänker jag inte hymla om (som ni kan märka ibland här på bloggen). Jag är så nöjd, glad och tacksam så jag nästan flyger fram. Känner så många positiva känslor i kroppen så man nästan blir förvirrad över att de är så många och så intensiva. Det är ju så, att även jag har dessa nere-perioder också (det hymlar jag inte heller om här på bloggen). Men de är flyktiga och jag ödslar inte så mycket tid åt dem egentligen, de finns där och hälsar på någon gång i månaden men jag har tilltro för jag vet att stormen går över efter någon dag. Sedan fokuserar jag hellre på det som är bra och som gör mig lycklig. Då blir det enkelt att leva.
Just nu finns det mer saker som gör mig glad än det någonsin tidigare funnits. Kanske tillkommer det mer glädje i takt med att åren går? Förmodligen är det ju så, haha. Hade en fantastisk dag på Vammarskolan i fredags, undervisade i språk. Sedan bjöd jag min favorit-bästis Almis Palmis på lite firar-fika på lilla blå. Helt underbart. På kvällen åkte vi till Lena och åt pizza. På lördagen hängde jag med päronen, fyndade fina tallrikar på Röda korset, åkte bil, åt sagolik mat på lilla blå och njöt av solen i varandras sällskap. Dagen idag har varit snårig, men det slutar ändå med ett leende på läpparna. Var träligt på jobbet med sura kunder, och när jag väl kom hem kom jag två timmar försent till tvättstugan. Men vad gör väl det? Det ordnar sig ju till slut. All kärlek till det faktumet.
Lyckan fortsätter... det handlar om att se småsakerna som egentligen är "de stora sakerna", som att min hemmagjorda bananglass nu väntar på att bli kall i frysen så jag kan festa på den till kvällsmat. Det är så fab allting. Har jag sagt det? Mitt liv är bäst verkligen. Älskar er fina människor i det.
Utanför vandrar vilsna skuggor kring träden och bildar en harmonisk syn tillsammans med den spöklika, ogenomträngliga dimma som intagit detta karga, mystifierade landskap. Inomhus sitter jag i värmen till kandelabern och iakttar skiftningarna i väderleken samtidigt som böckerna kring mina anklar vill att jag plockar opp dem en efter en. Nänns inte lägga energi på någon av dem, inspireras mer av den klassiska musiken med mina tankar som dras, precis som skuggorna, till golvet som är gjort av orubbligt och stabilt träd. Ligger på grangolvet när jag använder mig av yogan för att tacka för dagen och för att behålla det mod och den styrka och glädje jag samlat på mig idag. Ibland är vi inte mer än en illusion, inte mer än en skugga av något som vi åstadkommit. Oftast trycker jag ned mig under skon och stampar hårt. Men med dessa erfarenheter jag fått och samlat på mig under veckan så blir jag någon, jag får en identitet och tror att jag duger. Jag blir inte längre en illusion av något jag åstadkommit, jag blir den jag är.
Åkte ned till Valdemarsvik idag med en härlig känsla i kroppen. Man är bra galen när man tackar ja till vikariejobb på sin gamla högstadieskola. Men det känns fab trots allt. Pirret i magen är skönt, att jag vågar! Jag är helvild och lite galen, men jag trivs med det. Det gör mig stolt, att jag pushar mig till saker som jag tror är omöjliga - men ingenting ääär ju omöjligt. Jag kommer klara av även detta. Eleverna ska älska språk lika mycket som jag gör :-)
Har skrivit på en massa viktiga papper nu, sitter i klassrummet och fördriver tiden innan min första lektion i franska. Har ställt i ordning alla bord och stolar och städat bort allt kludd och tagit bort skräp. De ska trivas. Eleverna. De är de enda som saknas nu: mina fina elever. Wow.
Bortskämd med fabulösa dagar. Idag frös jag inte, lärde mig av läxan igår. Satt med fårskinnsvantar och skrev på lektionen, ball brud. Hade intressant lektion med Hasse; koloniala tider, jordbrukssamhälle, olika folkslag och Afrika. Hängde med bästa Stina, hon är för go. Hela klassen är underbar. Lärarna med. Vi slutade tidigt så jag åkte hem till Stjärnan. Finaste Filip från DeGeer satt på bussen, skitkul att prata med honom. Väl hemma gjorde jag det bästa jag vet: lagade mat. Kom nyss hem från en asrolig dansklass och går på moln typ. Dans asså <3 Happy me.
Vaknade med en colombian alldeles för tidigt. Sov på bussen, frös ihjäl. Sömn och kyla var det enda jag kunde tänka på, det är höst, införskaffade mig en tröja. Stannade kvar på skolan till tre, då hade jag hunnit bli varm av solen som lyste som om det var sommar. En varm höstdag. Klappade kaninerna, matade med morötter. Åkte hem och åt och sov innan dansklass. Har duschat asvarmt nu, ska sätta mig och stretcha. Dansen var bland det bästa, det var inte igår. Love//Jk
Världen med sina bekymmer krymper från 500 meters höjd. Det här var det finaste denna sommar. Att flyga omkring med fåglarna och molnen.
Hjärtat på ryggen är halvt som ni vet. Jag tatuerade mig ju för kärlekens skull, för att påminna mig om att jag alltid har en plats att fylla. Nuförtiden lyckas jag fylla tomheten. Jag åstadkommer något. Jag har ett helt hjärta. Det började förra lördagen, den 24e augusti, mors födelsedag. Jag flög 500 m opp i luften, något som ingen trodde jag skulle våga. Men jag vågade. Jag gjorde det. Det var bland det bästa jag gjort, är så otroligt tacksam för en sådan fantastisk studentpresent. Sedan dess har jag fortsatt utmana mig själv. Jag har klappat två hundar, kramat sönder dem. Börjat på en ny skola. Och idag, något jag aldrig trodde jag skulle göra. Börja jobba på det "sämsta jobbet man kan få". Jag gjorde det med bravur, succé, blev en tusenkonstnär. Och jag älskar känslan att stå inför det omöjliga, och se hur man med vilja kan vända det till något möjligt. Det fyller mig med kärlek och det jag behöver för att hjärta ska må bra och inte få ångest. Därför tackade jag även ja till att stå inför 20 personer imorgon och ha en redovisning. Därför tackade jag ja till att vara vikarie på min förra skola. För att jag älskar att vara sådär stolt över mig själv.
Jag är full av eufori nu. Ska ta en kopp varm choklad och försöka förmedla det på några pappersark. Målar i mängder. Åh, vad jag älskar livet nu.
Perfekt känsla i kroppen. Som när man landat, hela jag är samlad i min kropp. Ibland kan det ju kännas som att man är lite överallt och flyger. Tillfreds är väl ett ord, harmonisk låter nästan ännu värre. Lycklig beskriver väl bäst, känslan som är perfekt.
Igår var vi med bästa Österholm från lunch till midnatt, gjorde inte mycket förutom att fika, prata, skratta och äta plankstek i Valdemarsvik, det var fabulöst. Den familjen har alltid varit min favoritfamilj. Och Alma har blivit så ultravacker så ögonen nästan hoppar ur när man ser henne.
Idag har familjen minus Eve rensat och städat inför vårt mål som vi har. Det har varit kul. Plockade även morötter, chili, tomater och physalis i vårt land. Åkte till finaste mormor en sväng och drack svartvinbärssaft innan stan igen. Stjärnan är lugn och ro, har bara skissat och städat och varit i perfekt harmoni.