En resa som bara blir längre och längre
3kommentarer
Vi har lagt Tanzania bakom oss och efter att ha dansat över gränsen till Kenya samt överlevt den långa resan bestämde vi oss för att ha en resvilodag igår och bara uppleva mitt älskade Nairobi. Staden har förändrats, det kan jag se jättetydligt. Den har fräschats opp med parker och nya vägar, fina lyxhus byggs överallt och ja, det verkar äntligen som att de som sitter vid makten har satsat på infrastruktur istället för att stoppa i egen ficka. Det är underbart vilken utveckling som har kunnat ske på ett år, för det är exakt ett år sedan jag sist var här. Och nu känns det som Nairobi fast vackert och en riktigt stor storstad. Dar es Salaam känns som en by i jämförelse.
Så vi åkte till stan igår, San Davys ligger tio min utanför stan men pga trafiken tar det nästan en timme att åka från guest houset in till stadskärnan. När ärendena var gjorda; köpa bussbiljett till Kisumu, Viktoriasjön, och handla mat (maten ligger på samma pris som i Sverige, alltså tycker vi att det är jättedyrt när vi vant oss vid Tanzanias billiga valuta) innan vi åkte hem. Jag hade fixat kenyanskt telefonnummer också så jag chansade att ringa till min svenska vän Anna som bott i Nairobi i sex månader och det gick hur smidigt som helst, helt plötsligt satt hon bredvid mig i taxin. Tillbringade em med henne och pratade om allt. Det var supernice att få träffa en riktig vän, hon är så himla ball den där kvinnan. Blev blixtförälskad och direkt efter studenten flyttade hon ned till AFreaka. Berättade spännande historier som jag till viss del kan känna igen mig i efter bara en månad här nere. Sen gick Anna och min kenyanska vän Mourrene blev mitt sällskap. Hon förtjänar ett helt inlägg för sig själv (det kommer) men vi pratade om allt som hänt sedan vi träffades förra året och började planera ytterligare saker för framtiden. Så inspirerande, fick värsta energikicken av min afrikanska drottning. På kvällen fann vi en film, något som varit bristvara, och såg på The Butler som handlar om segregation och apartheid i USA. Jag började såklart gråta, är det något jag hatar mer än spindlar och rapar så är det rasism. Somnade i alla fall någorlunda lättad, i slutet blev Barak Obama president.
Så vi åkte till stan igår, San Davys ligger tio min utanför stan men pga trafiken tar det nästan en timme att åka från guest houset in till stadskärnan. När ärendena var gjorda; köpa bussbiljett till Kisumu, Viktoriasjön, och handla mat (maten ligger på samma pris som i Sverige, alltså tycker vi att det är jättedyrt när vi vant oss vid Tanzanias billiga valuta) innan vi åkte hem. Jag hade fixat kenyanskt telefonnummer också så jag chansade att ringa till min svenska vän Anna som bott i Nairobi i sex månader och det gick hur smidigt som helst, helt plötsligt satt hon bredvid mig i taxin. Tillbringade em med henne och pratade om allt. Det var supernice att få träffa en riktig vän, hon är så himla ball den där kvinnan. Blev blixtförälskad och direkt efter studenten flyttade hon ned till AFreaka. Berättade spännande historier som jag till viss del kan känna igen mig i efter bara en månad här nere. Sen gick Anna och min kenyanska vän Mourrene blev mitt sällskap. Hon förtjänar ett helt inlägg för sig själv (det kommer) men vi pratade om allt som hänt sedan vi träffades förra året och började planera ytterligare saker för framtiden. Så inspirerande, fick värsta energikicken av min afrikanska drottning. På kvällen fann vi en film, något som varit bristvara, och såg på The Butler som handlar om segregation och apartheid i USA. Jag började såklart gråta, är det något jag hatar mer än spindlar och rapar så är det rasism. Somnade i alla fall någorlunda lättad, i slutet blev Barak Obama president.
Idag började emellertid ytterligare en resa på resan. Förflyttning från Nairobi till Kisumu. Naturligtvis insåg jag lite sent att jag glömt köpa malariatabletter under besöket i city. Kisumu är den delen av Kenya som är känd för brutala och mer intensiva myggor pga att det ligger vid Viktoriasjön, men jag får köpa det imorgon snarast. Resan gick bra, man får anpassa vattendrickandet bara.. Drack en kopp te till frukost och efter fyra timmar var jag så kissnödig att jag hade ont i hjärtat och fick be chauffören att stanna. Inte första gången man kissar på savannen men är alltid lika läskigt att gå bakom en buske ifall man skulle möta ett lejon. Hakuna matata! Aldrig dricka någonting den dagen man reser!!! Sen fortsatte resan, fick väl whiplash som vanligt. De må ha rustat opp Nairobi men landsbygden ser då ut som vanligt. Det gick inte en meter förrän nästa gupp. Tog nio timmar innan jag kändelukten av sjö. Sen kl sju åt vi för första gången idag innan vi åkte matatu till vårt guest house. Här har jag tvättat mina kläder, trosorna som man fått vända på en gång, och jag ska väl även duscha, det var ett tag sen. Dock funkar inte duschen så vi får duscha i handfatet. Linnea hittade massa kryp i sin säng så vi blir väl inte långvariga på detta ställe. Men hallejulia jag är i alla fall inte så jättesjuk längre. Köpte en dyr citron för 10 kr igår och tryckte i mig. Så livet är fett och imorgon börjar nya äventyr!
Kram JK
3 kommentarer
pap
13 Feb 2014 14:34
Tja,låter som det där passar dej bättre än tanzania,kom bara ihåg att dricka så mycket som ja sa o glöm inte mtabl. Ha det så bra du kan så hörs vi snart.
Julia
13 Feb 2014 15:13
Hej älskling! Var så bäst att höra din röst idag! Saknar er knäppisar där hemma. Ja Kenya passar mig tusen gånger bättre <3 om man bortser från hur dyrt det är. har druckit massa vatten och febern är nu lite bättre, det är bra att kroppen säger till när den är törstig. :) stor kram till dig pappsen. när vi kommer hem får vi åka till skogen, saknar massor.
Anonym
13 Feb 2014 15:14
Och jag köpte tre malariatabletter idag, 98kr. toppen! Gift och droger är billigt här nere iaf
Kommentera