Ingen Eliza
1kommentarer
Min uppväxt präglades av en jagande far som tog med mig ut på safari varje vecka, kollade på naturprogram och sen levde med fränaste Eliza Thornberrys äventyr. Hon den coola människan med flätor och glasögon, precis som jag hade. Idag skulle jag åka buss, som Eliza gör varje dag. Men fick ont i magen efter två timmar, hallucinerade och höll på att spy. Det var åtta hemska timmar och jag sörjer lite att jag heter Elisabeth men inte finner någon Eliza i mig. Hon var ju min kompis när jag var liten!
Sen hände en till incident alldeles nyss. Försökte att inte skrika alltför mycket. Vi har ju just anlänt till Moshi, vi muzungus "vitingar" syns ganska väl ändå och blir utpekade och kyssta på handen så vi försöker att inte göra väsen av oss... Det sprack ju när jag fann en Kackerlacka i duschen och, för andra gången denna resa, springer helt naken vilt fäktandes, skrikandes och panikslaget andandes. Ut i mörket med hjärtat i halsgropen. Linnea pratar i telefonen, men som den superkvinna hon är tar hon närmsta sko och brutalt slaktar odjuret. Förra gången hon räddade oss satt hon på toa och vi skrek som aldrig förr, föreställ er TopModel-tjejerna, men hon fullgjorde sin plikt även då, älskade räddaren, hon gör allt för oss.
Sen hände en till incident alldeles nyss. Försökte att inte skrika alltför mycket. Vi har ju just anlänt till Moshi, vi muzungus "vitingar" syns ganska väl ändå och blir utpekade och kyssta på handen så vi försöker att inte göra väsen av oss... Det sprack ju när jag fann en Kackerlacka i duschen och, för andra gången denna resa, springer helt naken vilt fäktandes, skrikandes och panikslaget andandes. Ut i mörket med hjärtat i halsgropen. Linnea pratar i telefonen, men som den superkvinna hon är tar hon närmsta sko och brutalt slaktar odjuret. Förra gången hon räddade oss satt hon på toa och vi skrek som aldrig förr, föreställ er TopModel-tjejerna, men hon fullgjorde sin plikt även då, älskade räddaren, hon gör allt för oss.
Blev alltså inget lugnt, stillsamt första intryck av vitingarna. Flugorna bar nämligen omkring på Linneas nydödade djur. Så två halvt skakande tjejer kapitulerade och gick till receptionen och bad dem plocka bort fanskapet. Så gick det med att inte försöka vara fåniga muzungus! Livet i Afrika är inte lätt, vi får väl helt enkelt acceptera att vi är de töntar vi är. Lovar jag kommer ha mardrömmar om kackerlackor bortburna av flugor inatt. Sorglig död. Och får se om jag någonsin duschar mer, verkar ju ha himla otur med det. Ska i alla fall försöka inte springa ut naken nästa gång.
Ninakupenda JK
Ninakupenda JK
(Inlägg via sms som anlände till Valdemarsvik 14 januari kl 23)
1 kommentarer
Maria Karlström
16 Jan 2014 22:02
Hej Julia! Så fantastiskt roligt att läsa din blogg! Du skriver så härligt och intensivt att jag kan se framför mig det ni upplever. Det var jag, Linneas mamma, som hon pratade med i telefonen när du hittade kackerlackan i duschen. Och jag lovar, jag kände inte igen min dotter. Det lugnet inför mötet med kackerlackan har inte funnits tidigare. Afrika har tydligen påverkat henne på många sätt.....nu ser jag fram emot att få fortsätta följa er på resan och läsa dina inlägg! Och för egen del blir jag mer och mer sugen på att besöka Afrika.....
Kommentera