Här kommer ett blogginlägg helt tillägnat min mammas mor, min mormor. Kvinnan jag växt opp med, som lärt mig de mest nödvändiga saker när det kommer till bakning, har en man som heter Ville som matar fåglar utanför deras fönster varje dag, så att när man kommer på besök (och när man väl gör det blir mormor överlycklig) får lära sig en ny fågelart. Hon lär alla människor, åtminstone mig, något nytt varje gång jag cyklar opp för den hemska Gållösabacken, och det är alltid något i stil med växter, bakning eller gamla saker. Mormor kan de sakerna bäst av allt, hon är vis och klok och idag fyller hon år. Idag är hennes födelsedag.
Hon berättar ibland om när hon var ung, hon minns rädslan när andra världskriget utbröt och när hon drömde om att de fick gömma sig i ladan. Hon berättar om sin kniv hon vann i en skyttetävling, tror jag det var, när hon var femton år. Den kniven använder hon ännu varje gång hon bakar. Bakar gör hon ofta, bland annat de godaste bullarna i världen, men för kräsna mormor duger de knappt. Jag och Eve har alltid bakat pepparkakor tillsammans med mormor och det ser man fram emot när decembermånad närmar sig. Grejen med mormors bakeri är att hon aldrig, eller väldigt sällan, använder sig av recept. Hon kör på känn. Än så länge har det inte blivit fel. Inte på åttio år har något smakat fel.
På sommaren kan man räkna med att få smaka på något från trädgårdsskafferiet; jordgubbar, ärtor, squash, rabarber, plommon eller tomater. Mormor har allt, och därmed inkluderas en gräsmatta som är i nyansen grönaste grön och som inte har ett enda djur i sig. Alltså smådjur. För att stora djur springer ibland omkring huset, den här vintern bor till och med en inuti. En fjäril har där övervintrat. Åh, vilket hus sen! Det huset är fint ska jag säga er. Så hemtrevligt. Jag trivs där. Har så många minnen. Precis som månaden maj, har Mai alltid rosa, blå, gröna, orange, röda, gula växter och blommor, så inte undra på att fjärilen tagit miste. Huset är ju som en hel trädgård, full av liv.
Kära, älskade mormor. Envisa varelse som får alla att börja skratta när du väl börjat, lättroad som du är. Skrattet ekar och vill aldrig sluta. & oj vad jag minns väl när du hämtade mig från skolan en dag när jag fyllde år. Åtta tror jag, det dröjer innan jag blir åttio. Först skulle vi hem till dig och hämta tårtan. Marängtårtan som du gör så god. Sen hem till mig för att fira. Vad händer inte i branta Gållösabacken då? Jo, tror ni inte att tårtorna glider ned från sätet och hamnar i mormors väska? HAHAHA. De var emellertid goda i alla fall. Såklart de var, allt som hon gör är gott. Fast när hon förlorar i kortspel då hoppar grodorna hej vilt. & Ville tycker det är jättekul och retar henne lite till då. Ibland får man förlora med flit så att hon blir glad ;-)
Mai. Mitt barn ska heta det när det kommer. Så himla fint namn. & mitt barns barn ska få en mormor som är precis som min. Förstår ni? För den jag har är världens bästa. Förutom när man står på fel sida när man pratar med henne. Då hör hon inte, hörapparaten sitter ju på andra örat.
Hihi. Den här dagen är värd att fira, gott folk. En förebild och en varm och kärleksfull mormor, mamma, farmor och syster och allt vad hon är.
HURRA HURRA HURRA!!!
Hon berättar ibland om när hon var ung, hon minns rädslan när andra världskriget utbröt och när hon drömde om att de fick gömma sig i ladan. Hon berättar om sin kniv hon vann i en skyttetävling, tror jag det var, när hon var femton år. Den kniven använder hon ännu varje gång hon bakar. Bakar gör hon ofta, bland annat de godaste bullarna i världen, men för kräsna mormor duger de knappt. Jag och Eve har alltid bakat pepparkakor tillsammans med mormor och det ser man fram emot när decembermånad närmar sig. Grejen med mormors bakeri är att hon aldrig, eller väldigt sällan, använder sig av recept. Hon kör på känn. Än så länge har det inte blivit fel. Inte på åttio år har något smakat fel.
På sommaren kan man räkna med att få smaka på något från trädgårdsskafferiet; jordgubbar, ärtor, squash, rabarber, plommon eller tomater. Mormor har allt, och därmed inkluderas en gräsmatta som är i nyansen grönaste grön och som inte har ett enda djur i sig. Alltså smådjur. För att stora djur springer ibland omkring huset, den här vintern bor till och med en inuti. En fjäril har där övervintrat. Åh, vilket hus sen! Det huset är fint ska jag säga er. Så hemtrevligt. Jag trivs där. Har så många minnen. Precis som månaden maj, har Mai alltid rosa, blå, gröna, orange, röda, gula växter och blommor, så inte undra på att fjärilen tagit miste. Huset är ju som en hel trädgård, full av liv.
Kära, älskade mormor. Envisa varelse som får alla att börja skratta när du väl börjat, lättroad som du är. Skrattet ekar och vill aldrig sluta. & oj vad jag minns väl när du hämtade mig från skolan en dag när jag fyllde år. Åtta tror jag, det dröjer innan jag blir åttio. Först skulle vi hem till dig och hämta tårtan. Marängtårtan som du gör så god. Sen hem till mig för att fira. Vad händer inte i branta Gållösabacken då? Jo, tror ni inte att tårtorna glider ned från sätet och hamnar i mormors väska? HAHAHA. De var emellertid goda i alla fall. Såklart de var, allt som hon gör är gott. Fast när hon förlorar i kortspel då hoppar grodorna hej vilt. & Ville tycker det är jättekul och retar henne lite till då. Ibland får man förlora med flit så att hon blir glad ;-)
Mai. Mitt barn ska heta det när det kommer. Så himla fint namn. & mitt barns barn ska få en mormor som är precis som min. Förstår ni? För den jag har är världens bästa. Förutom när man står på fel sida när man pratar med henne. Då hör hon inte, hörapparaten sitter ju på andra örat.
Hihi. Den här dagen är värd att fira, gott folk. En förebild och en varm och kärleksfull mormor, mamma, farmor och syster och allt vad hon är.
HURRA HURRA HURRA!!!
