Provade på att baka en tårta med julig fyllning, har aldrig haft den smakkombinationen förut. Mamma och pappa får smaka först... Hehe.
Julltårta till Julia som firar höstlov idag!
//Jk
Provade på att baka en tårta med julig fyllning, har aldrig haft den smakkombinationen förut. Mamma och pappa får smaka först... Hehe.
Julltårta till Julia som firar höstlov idag!
//Jk
Vi har ställt om klockan och tiden vittnar om mörkare tider. Det är snart november och de diffusa minnena från förra året börjar göra sig påminda; snö, is och kyla alldeles runt knuten. Då drömmer sig vissa bort till varma ställen längre bort. Jag däremot drömmer mig tillbaka tre år och minns den kallaste vintern jag någonsin upplevt. Då jag förfrös näsan som är iskall sedan dess. Det var vintern då vi (min familj) fick möjlighet att åka vart vi ville; Paris, London, Sydafrika eller varför inte till soliga Kanarieholmarna? Min syster och jag fick välja, det blev Kiruna.
Tågresan tog ungefär 18 timmar och ju längre opp vi åkte i vårt land blev snövallarna högre och högre. Vi kom fram till ett Kiruna med -25 grader, ett ishotell och renar. På bilderna ser man först ett rum som var skoinspirerat, sedan en pappa som beskådar en kristallkrona av is. 
Vi mötte opp en same som heter Håkan, han hade en hund som hette Zorro och renar som han tar hand om. Jag älskade Håkan. Han tog oss med på äventyr beyond imagination. På snöskoter uppför höga berg och samtidigt detta ljus som inte kommer från solen, för solen når inte opp över horisonten på vintern. 
Samen Håkan pimplade med oss och det kändes som att evigheten tystnade och lyssnade. Själen sjöng och var så lycklig, mer magi i luften får man leta länge efter.
En kväll åkte vi hundsläde under ett (halvt) norrsken och vi var en halv kilometer under jorden på nyårsafton. Vi besökte även den unika kyrkan. På kvällen gick alla i Kiruna ut på ett torg och sköt raketer, som alltid inbillar jag mig att det är för Eves skull. Eve som fyllde tjugo år den 1:e januari i Kiruna. 
Ja, denna resa var nog det närmaste perfektion man kan komma. Enligt mig...
Älskade Sverige, jag vill dö i Norden.
//Jk
Jag vill sluta.
Så fint komponerat ord. Låter som när dammsugaren helt oprovocerat försöker suga in en strumpa, sedan tar det där mjuka, långa u:et slut och ordet avslutas abrupt med ett hårt ta. Strumpan sugs in bland dammet.
Dansa, skriva, skolan, leva.
Ordet är som livet. Livet som slutar låter som sluta. Detta faktum kan vara svårt och hårt att ta.
//Jk
Igår stod stånden uppradade på hela Storgatan i Valdemarsvik. Jag och Eve gick gatan fram och slängde käft med vänliga, bekanta nunor. På gatan känner man de flesta, man går man ur huse och tittar på allt som finns. Nästan allt är ätbart, men det allra bästa enligt mig är munkarna. Förutom fyra munkar blev det ulltofflor, fårskinn, naturullkofta (som sticks) och godis. Jabba dabba do, nom nom. Det är så kvällar på byn skall vara, så mysiga. Sen gick vi alla armkrok hem och möttes av värme från stugan, trots att inte första brasan tänts ännu.
//Jk
Jag har blivit av med fem centimeter runtom samt cirka tjugo centimeter i luggen, hår alltså. Jag som alltid går till frisören var åttonde vecka och klipper typ 2 mm har nu för första gången klippt mig själv. Oh my garden!
En annan petitess är att röd mjölk kostar en krona mer än grön och blå.
Godnatt.
//Jk
Idag efter en hemsk dag i skolan åkte mamma och jag till Hjärtat, så hette avdelningen. Det var massor av kärlek där, för där låg mormor Mai som alltid luktar paj. Hjärtat slår för fort, naturligtvis. Den damens hjärta vill inte sluta slå, aldrig, det slår tusenfalt bara, vad skulle det annars va? Men det är mycket farligt det också... Så mamma och jag har just varit där. Jag ville bara gråta först, den här dagen kunde knappast bli sämre. Men så blev den bara bättre, naturligtvis, den effekten har mormor. My Mai is my mum's mum and she's mums! Mums.
Hjärtat rymmer så mycket kärlek.
//Jk
Hjärtat rymmer så mycket kärlek.
//Jk
Jag har just varit hemma hos en familj utan att de har en aning om det. Jag bröt inte opp några fönster, jag öppnade inte ens dörren. Bilder på hela hemmet fanns här i min dator och för ett ögonblick drömde jag att det var jag som var bodde där. Så olustigt. Jag vet vad de gör varje dag, jag beundrar varje steg, jag vet vilken färg mattan har som de tar stegen på, jag vet alldeles för mycket om den här familjen. De vet ingenting om mig.
Men den här familjen lever som sagt i mitt drömbo, det är därför jag kan inte sluta kolla på alla bilder. Det är ingen vanlig familj, den är magisk. Mamman målar med penslar och mjölkar kor, hon har fött barn i köket och vet allt om 1800-talets charm, eller skräck. Hon lever nu, fast med de verktyg som 1800-talet gav (inte fullt ut precis, men nära). Bilderna målar opp en idyll här där jag sitter. Jag går på tå och lämnar inte ett avtryck efter mig. Är det 2000-talets charm, eller skräck?
//Jk
Sitter här i Stjärnan och filosoferar. Om man kunde stanna tiden fick man aldrig några minnen. Time does not matter, men fanns inte tiden så skulle vi ju inte ha några minnen, och vi skulle inte kunna säga att man förut fick ett paket mjölk av Magda, eller att man snart skall se färdigt på ett brittiskt 1800-tals program på svt play. Vad skulle man egentligen kunna säga om inte tiden fanns? Att man för tillfället studerar franska och lär sig tempus?
Merci! (Perfekt pluggchoklad.)
//Jk
Merci! (Perfekt pluggchoklad.)
//Jk
När jag åkte hemhem i lördags packade jag med stora målaretuiet i väskan. Jag har målat hela helgen.
//Jk
Det riktiga uppträdandet med Bananbaletten dansades ikväll på Arbis sluttande golv. En riktig scen, ljussättning och bananbra musik gjorde så Jullan inte kunde hålla tillbaka alla leenden. Jag älskar scener, jag älskar känslan av att bara köra. Imorgon kör vi igen, för kanske sista gången... Eller inte, vi har ju redan fått förfrågan om fler gånger. Hihi. Vi får se vad som händer med Bananbaletten. Fina människor. Från höger: Frida H, Maja, flygande Julia, Frida L och Siri. Bilden är min kära vän Siris.
Nu: bananer i pyjamas. Jag är trött, imorgon mycket, mycket pigg! Dans först, sedan Valdemarsvik!
//Jk
Ett inlägg till Stjärnans postmans ära. Fick en impuls att resa mig, springa fram till dörren, slita opp den och säga: Tack, åh gud va jag uppskattar det här!! Sen kom jag på att, nääää, Svenska Kyrkans flygblad, det verkar nog lite desperat och, ja, jag vet inte riktigt.. Inte helt rätt. Så jag satt kvar.
//Jk
Rubriken till trots skall jag skriva om två dagar. Two days i rad har jag nämligen hedrats av post. Hallejulia, vad lyckligt lottad man är! (Ni läsare som känner er manade att skriva ett kort, litet välformulerat, eller icke välformulerat brev kan skicka ett sms och fråga efter min adress, I sure recommend this.) Det är så fint att någon tänker på en, i synnehet när man betalat för det... (Hehe, dock tänker jag inte betala någon för att skriva brev till mig, så inbilla er inget.) Det är Folkbladet som kommer varje dag, och den tidningen är så bra så jag har planerat att isolera väggarna med den. Förslagsvis ge till pappa så han har något att elda med.
Nåväl, dagarna är fina. Igår var jag duktig dotter och tvättade samt bjöd mamma på födelsedagsbio i efterskott. One day. En hel massa gråtscener varje 15 juli. Den är faktiskt mycket sevärd (och jättefin), förutsättningarna till trots. Jag menar USAproduktion och Anne Hathaway... Jaja. Natten blev sen och det lääääär det bli i natt också. Linda, Klara & Anna skall nämligen sova över. Så fint, så fint! Och det luktar nybakat i hela Stjärnan, för på långrasten gick jag, Bea och Klara hem till mig och gjorde muffins! En har'et bra, dä hör ni.
Nåväl, dagarna är fina. Igår var jag duktig dotter och tvättade samt bjöd mamma på födelsedagsbio i efterskott. One day. En hel massa gråtscener varje 15 juli. Den är faktiskt mycket sevärd (och jättefin), förutsättningarna till trots. Jag menar USAproduktion och Anne Hathaway... Jaja. Natten blev sen och det lääääär det bli i natt också. Linda, Klara & Anna skall nämligen sova över. Så fint, så fint! Och det luktar nybakat i hela Stjärnan, för på långrasten gick jag, Bea och Klara hem till mig och gjorde muffins! En har'et bra, dä hör ni.
Klara & Julia
När man tror att det inte kan bli bättre, så blir det det. Snart byter jag nämligen om till halloweenklädsel och går på fest! Bättre än bäst! ♥
//Jk
Hej universum. Jag skall skriva om mörker idag. Är det inte så himla fint att vandra i det? Se skuggor, konturer, en hel värld i periferin. Tidpunkten då gatlyktorna tänds, tänk vad som hänt annars? Då skulle man knappt se handen framför sig. Jag ser inget läskigt eller farligt med mörker. Jag ser stjärnor. Kolla bara opp. Jag skulle kunna skriva en liftares guide till galaxen på bara en halv sida. Kontentan skulle vara: Kolla opp.
Dagens boktips är Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams, på ungefär 200-300 sidor skulle jag tippa. Rymdbok indeed, med allt vad det innebär. Förresten, kolla likheten mellan en stjärnhimmel och en bok! Likadana fast olika färger. (Där fick vi även in min åsikt angående raser. Snälla världen, var inte rasister, vi är likadana fast i olika färger.)
Puss i bläcksvarta natten
//Jk
Dagens boktips är Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams, på ungefär 200-300 sidor skulle jag tippa. Rymdbok indeed, med allt vad det innebär. Förresten, kolla likheten mellan en stjärnhimmel och en bok! Likadana fast olika färger. (Där fick vi även in min åsikt angående raser. Snälla världen, var inte rasister, vi är likadana fast i olika färger.)
Puss i bläcksvarta natten
//Jk
Sinnet som sporadiskt sluts i stressat samhälle.
Silhuetten suddas då
sanningen stoppas,
surrealism skapas.
Sluta stänga syretillförseln.
//Jk
Silhuetten suddas då
sanningen stoppas,
surrealism skapas.
Sluta stänga syretillförseln.
//Jk
Oh my garden. Jag var bara tvungen att visa denna bild. Den är helt galen.
Typ såhär:
//Jk
Mellan träden på Ekön skimrar eftermiddagssolen.
Då kan man gå på stenarna utmed kustremsan.
Kasta macka med pippi.
Se solen, så fin.
Kyss
//Jk
Min frånvaro här på juliateddy.blogg.se innebär inte att jag är försvunnen på något sätt, det kanske är precis raka motsatsen. Att jag varit fullkomligt närvarande, i livet ni vet. Under de dagar jag haft blogguppehåll har följande skett: jag har pratat med två äkta fransmän, jag har dansat, studerat, och jag har under de bästa omständigheter ätit världens godaste hälsotallrik på Fräcka Fröken tillsammans med mamma. Utöver det har jag läst tidningen och varit i skogen. Igår var Eve i Norrköping och jag sprang för att träffa henne och kom fram precis när bussen åkte iväg, jag hann se ett lyckligt, baskerprytt ansikte med en gloria av blont hår vinka i ett fönster, och det räckte. Eve är glad. Nu idag har jag studiedag och har tid att komma ifatt tiden. Jag har bakat och läst. Det jag saknat och kanske älskar mest.
//Jk
Hemma i skogsmulleland och äventyrens början.
Här bjuder man djuren på fika och de allra läckraste, färgglada delikatesser man någonsin kan finna.
Och det är som ett slags magiskt skimmer över hela byn. Över hela vyn.
//Jk
Här bjuder man djuren på fika och de allra läckraste, färgglada delikatesser man någonsin kan finna.
Och det är som ett slags magiskt skimmer över hela byn. Över hela vyn.
//Jk
La petite fille med blå basker och randig haldsuk har varit och kollat på två filmer idag. En som hette Marieke, Marieke. De talade franska, den var textad på engelska medan jag tänkte på svenska. Vad tänkte jag på då? Jo, på att flickan var så fin... I nästa film var Gèrard Depardieu pensionär och jag vet inte om Den sista mammuten var den sämst film jag någonsin sett. Haha, trots sina roliga stunder så förstod man inte vad meningen var med den. Kvällspromenad i regn och baskern fick ligga i väskan. Det blåste och regnade så mycket så paraplyet blev en pool istället för en båt. Hihi. Dyngsur och jätteglad med les etoiles i höstnatten. Imorgon börjar älgjakten och jag borde köpa en nalle. En teddy-nalle. Å, så jag fryser! Tillsammans är man mindre ensam. ♥
//Jk
Jag har sett på bio idag. Suveräna Haruki Murakamis roman som blev film som blev asbra. Sitter och lyssnar på låten medan jag äter blåbär i yoggi och väntar på att teet skall bli klart. Bussen går hemhem vid sex och jag skall läsa tills dess. Ikväll blir det mat och bowling med roliga människor. Det är kallt ute, man får klä sig varmt.
Kramar, underbara och varma
//Jk
Kramar, underbara och varma
//Jk
Idag proklamerades vem som får Nobelpriset i litteratur 2011. Då jag inte kunde närvara vid någon teve eller radio exakt klockan ett hade jag tvingat min kära mamma att så snabbt som möjligt förtälja vem som blir den lyckliga. Jag tror knappt att de hann ropa ut hela namnet innan jag fick ett litet sms med: Tomas Tranströmer. Åttonde svensken, metaforernas mästare. Det kunde väl inte bli bättre? Han som bl.a. beskriver våra liv såhär: anonyma som risgryn bla bla bla. Finfint.
//Jk
//Jk
Det är bananflugornas tid, jag spyr nästan när min blick träffar ett sånt kräk. Mähän är vad de är, enligt mig. Djur utan ryggrad. Flugornas herre som var svart och dyster som koltrasten, kom in i vår harmoniska, idylliska värld och blev till en mörk kolteckning. Ett minne, nu finns blott pappersteckningen med mörka streck, så skört var det som fanns.
Att en del lever (i andemeningen andas och för in syre i lungorna) för att dö. Nu skall jag leva, andas tusenfalt, för det är det coolaste jag vet. Vissa har nog fått sin uppfattning om vad jag anser är det allra ocoolaste, oballaste och ohäftigaste i hela världen idag.
Med ett stort mått kärlek
//Jk
Att en del lever (i andemeningen andas och för in syre i lungorna) för att dö. Nu skall jag leva, andas tusenfalt, för det är det coolaste jag vet. Vissa har nog fått sin uppfattning om vad jag anser är det allra ocoolaste, oballaste och ohäftigaste i hela världen idag.
Med ett stort mått kärlek
//Jk
Min gamla blogg får hänga med ett tag till. 1012 inlägg, det är bra det.
Hurra, hurra, hurra, hurra!
Att plugga till prov är ganska tråkigt... men när man gör det i sådan här miljö är det faktiskt ganska trevligt. Pool blandat med engelska fraser, bubblor, se på teve (lyx för stenåldersmänniskor såsom mig), lite engelsk grammatik osv. Min Stjärna har en tillhörande Poolstjärna (hehe fyndigt) och undrar hur stor denna jäkla galax är egentligen? Bästa Stjärnan.
//Jk
Men jag bara vände mig om och orsakade en orkan.
Och jag bara låg bland löven och lät solen pussa mig.
//Jk
Jag har just konstaterat att det är lite avkopplande att diska. Nu är jag således ganska avkopplad och sitter här i myskläder och äter Merci. Snart skall mina benhinneinflammerade (?) ben traska iväg på yoga, ännu mer avslappnat, jag älskar det. Dagen är underbar och kanske får Haruki Murakami Nobelpriset i litteratur, inte idag dock. Men en annan dag. Eller så tillfaller det en kvinna vid namn Margaret Atwood? Jag är bekant med båda, men röstar för Murakami. Undrar vem det blir? Inte jag i alla fall. Nu tänder jag på lite rökelse... Befinner mig i mitt tempel som är högt i himlen. Haha. Love
//Jk
Helgen med Proffset. Pusseve har varit hemhemma och förgyllt mina dagar. Hela familjen har samlats i stora vita huset med fyra våningar och evig sol. Vi har varit oppe länge, ätit favoriträtter såsom raggmunk och grillad älg, skrattat och cyklat, gått i skogen, fotat, busat med grässtrån och kramats. Vi har varit fina. Mamma som borde bli politiker, pappa som massakerar träd och Eve som är sådär fotbollssnygg och så jag som är lika knäpp som vanligt. Det kan inte bli bättre, vilken underbar helg!
Så kommer man in till staden och hittar inte sin egen cykel. Min cykel har blivit någon annans. Man tappar luften och tror inte att det är sant. Man bara önskar att man slapp idiotiska människojävlar, när man umgås med så fina människor glömmer man bort att det faktiskt finns jävligt fula människor också på denna jord. Fan va lusten försvann, fan va snabbt ilskan kom. Fult slut på helgen. Vill bara gråta ett tag. Mitt är inte ditt, hur svårt är det att få in i hjärnan?
//Jk
Loves dag idag. Det har vi firat. Naturligtvis med stället som jag förknippar med kärlek; skogen. Vi plockade svamp, klättrade och fikade med kokoskladdkaka i en glänta hela familjen. Sedan åkte hela släkten till moster och kusinen som fyllde år. Så himla fint. Love.
Det står Love i almanackan idag, men är det inte Love varje dag?
//Jk
Det står Love i almanackan idag, men är det inte Love varje dag?
//Jk
Efter Blaubas dansföreställningen En fjäril i mitt huvud åkte jag hemhem till kära Valdemarsvik i torsdags. Solen sken, vattnet låg lugnt och larver kröp fram på vägen. Allt var som vanligt förutom dansbandsmusiken på radion, där går väl ändå gränsen. Jag är väldigt tolerant men dansbandsmusik när man är fyrtio/femtio? Tur att man kommer hem och säger åt dem på skarpen ibland. :) De där potäterna där hemma, soffpotatisar. Löv ju. Sen gick vi ut på byn och njöt av det vackra vädret. Pappa förlorade båda sina bowlingmatcher, helt vansinnigt ovanligt och onödigt. Pappsen brukar alltid vinna. Mamma och jag köpte te (inte the eller tea) för över 200 kronor. Sedan samlades alla tre musketörer vid ett fikabord med massa bakverk. Sedan föll skymningen över oss, stjärnorna tändes och... 
... en buss lastad med värdefull frakt stannade till vid vägkanten, släppte av en fis. Fisen fjärtade med sitt hjärta, bästa Even. Idag har jag varit med henne istället för skolan. Det jag utövat benämns visst skolk i vissa kretsar. Hehe, men vadå? Det var skoljogg. Vi red istället på våra stålhästar till mormor Mai. Pratade politik. Folkpartiet och Centern. Mormor och mamma. Lena Ek miljöminister, jiho!
Kvällen har varit mysig upphöjt till tvåtusen. Karro, Emeliee, Hanna och Eve har tillsammans med mig myst i Stjärnan och ätit och druckit gott. Nu skall systrarna Karlsson se på film, klockan är halv ett och Eve är hemma. Imorgon går vi opp runt brunch och äter långfrukost som i Irland. Scones, Bewley's te och Galway Girl. Sedan fortsätter äventyren med den bästa systern i stan. Vi hörs!
//Jk
