Julia Teddy

28 Feb

22:22

Saknad

1kommentarer

Läser era kommentarer och blir helt tårögd, tack, och speciellt tack till mostern. Saknar er alla massor! Borta bra men hemma bäst som Eva-Lotta sa, för hemma finns familjen. Men snart hemma och dricker saft hos er igen!

Afrika Resor

Kommentera

28 Feb

22:15

Wow mitt liv!

0kommentarer

Tjena bloggen. Det här är sista inlägget från Kisumu. En skön plats med harmoni, skratt och många nya vänner. Fyfan va fint det varit, och så överfet sista kvällen blev med massa afrikansk dans. Kommer sakna detta ställe massor. Men nu får man inte bli för kär, då kanske man blir kvar i månader. Nu fortsätter äventyret mot sista destinationen: Mombasa. Det är exakt 14 dagar kvar innan jag är hemma igen. Tio av dem tillbringas som sportlov vid Indiska Oceanen med bad, sol, yoga och ännu mer frukt. Livet är så sjukt fint. Det kan knappt bli bättre. Euforin dansar. (Bussresan imorgon börjar kl fem och slutar kl åtta, alltså inte tre timmar lång, utan 15... Och vädret spås bli lika varmt som vanligt, 32 grader och molnfritt. Synd(!!) att man inte får dricka under resdagar..)

Afrika Resor

Kommentera

28 Feb

06:41

Lite bilder

0kommentarer

Här hos Joseph och Joyce bor en liten afrikansk prinsessa jag är barnvakt åt. Joseph kallar sin lilla tjej prinsessa och sin stora tjej drottning. De är så himla fina. Josephs sinne för humor är enormt, vilken buspojke han är. Kommer sakna denna familj.

Vi åkte till Kisumu Hotel och badade i måndags, jag, Klara och Amanda. Brännan får ju inte försvinna.

Blir bortskämd med färsk frukt varje dag. Köper den billigt av kvinnorna på gatan. Två ananas för 4kronor, två mangos för 2kronor. Frukten är mycket godare och fräschare på gatustånden än inne på Nakumatt (typ ICA). Äter frukt varje dag, istället för vanlig mat. Sen läser jag böcker och skriver dagbok samtidigt. Livet!

Afrika Resor

Kommentera

26 Feb

06:58

En simpel lantflicka

3kommentarer

Jag älskar att vakna varje morgon. Lägger mig kl ett och vaknar alltid före kl sju. Jag är full av liv. Njuter av frukosten, de färska äggen och frukten och kanske en rostad macka. Äter aldrig frukost i Sverige men det har jag lärt mig under dessa sju veckor. Sen går jag ut. Fåglarna kvittrar, en tupp galer och färgglada fjärilar och fåglar flyger förbi. Är så harmonisk och vill tillbringa all tid på jorden såhär. Njuta av solen, bergen, skogen och havet. Det går inte en dag utan att jag tänker på mitt paradis i Sverige. Mjödö. En ensam ö i Östersjön utan el, där vi badar för att bli rena och där de bästa människorna i mitt liv finns. Jag är ganska enkel. Det behövs bara lite natur för att göra mig lycklig. Åh. Jag har det så fint. Solen gör mig så glad. Det är de små sakerna som blir de stora. Som att solen vill lysa igen och igen och igen, varje morgon vaknar den till liv och lyser glatt till kvällen. Den vet inte om något annat.

Afrika Resor

Kommentera

26 Feb

06:37

Viktoriasjön i fredags

1kommentarer

Vi gick opp supertidigt och klädde på oss varma kläder för en morgon på sjön. Vi skulle se soluppgången på Viktoriasjön. Det är helt kolsvart innan solen går opp, men förvandlingen från mörkt till ljust går på bara några få minuter. Så vi skyndade oss till Hippo Point där båten låg och väntade. Tom och Barak var redan där och skulle guida oss. Vi klev i den lilla träbåten och det var fuktigt i luften, men ändå ganska svalt och det hade börjat ljusna en aning. Vi ser andra båtar på avstånd, fiskare som lägger ut nät och försöker tjäna sig en slant på fångsten. Vi tar avfärd mot mitten, där sjön är lite mörkare. Det är då himlen börjar brinna i gult och rött. Vi ser soluppgången på Viktoriasjön samtidigt som vi får en kulturhistorisk lektion om Kenya av Tom. En åldrad man från slummen som vigt sitt liv åt denna sjö. En man som faktiskt har läst i sitt liv. Han vet så mycket om mangroveträden vi åker förbi, om kolonisationen, om folkstammarna luo, shagga, masaj, kikuyu och luhya. Han pratar om andra världsdelar som om han besökt dem själv, han namedroppar några av de främsta inom naturvetenskap och vet precis när och var vi ska förvänta oss att se olika djur. Han har kunskap om allting vi frågar, han är vår egna mwalimu (lärare) de tre timmar vi åker omkring. Vi ser en hippo pod, en patriarkat grupp av flodhästar med en hane och cirka tjugo honor. Vi åker närmare och närmare tills djuren gör ett läte och då är det dags att vända om. Pulsen hinner stiga, vi är just nu offantligt nära ett av världens farligaste djur. Sen ser vi fåglar i alla storlekar och färger. Det är en harmonisk kakafoni under vår romantiska båttur under soluppgången. Sen åker vi hem. Helt supernöjda över morgonen som kostat 130kr och tillbringats på bästa sätt.

Afrika Resor

Kommentera

25 Feb

21:27

En fin bild

0kommentarer

Ville inte ta kort på barnen, försökte rita av dem istället.

Afrika

Kommentera

25 Feb

21:03

Once in a life time

0kommentarer

Lilla äventyraren badar i Viktoriasjön.

Afrika Resor

Kommentera

25 Feb

20:58

Inkompetent kontinent

0kommentarer

Idag stod äventyr på schemat. Ta färjan över Viktoria till en ö och hälsa på handikappade och bada. Åkte två timmar i matatun först och fick vänta på färjan en timme. Vaknade bryskt ur vår fina äventyrsbubbla när en förståndshandikappad pojke blir misshandlad en meter bakom mig där jag sitter i skuggan av ett träd och njuter av utsikten. En meter bakom mig använder en kvinna ett skärp och slår pojken det hårdaste hon kan. Det är som en dröm. Jag flyger opp, samtidigt som allt går långsamt, springer gråtandes till de andra och undrar vad fan det är som pågår. Gåshuden stiger på benen när tio andra samlas för att hjälpa till att slå. En använder en fyra meter lång stam/trädpinne och jag tror att de ska döda den förståndshandikappade killen. De är fan helt jävla störda. Jag litar inte på dessa människor står jag och tänker, de är alldeles för brutala och elaka för att jag någonsin ska kunna känna mig säker här. Denna bild av mannen med trädstammen har etsat sig fast på näthinnan.Vi går därifrån. Sätter oss och kollar på några andra dumbommar som försöker mura. Hade pappa sett NÅGOT hus, bygge, dusch, väg, tak, stege, trapp, bord i detta land så hade han vikt sig dubbel av skratt. Till och med jag kan mura, måla,bygga bättre än dessa yrkesmän. De är helt inkompetenta på vad som är deras jobb, de hade aldrig fått jobb utanför Kenya, och det är inte svårt att förstå varför allting går sönder hela tiden.Äventyren fortsätter. Folk skriker mzungu och säger att vi amerikaner måste hälsa till Obama. Alla står och småler åt oss när vi säger att vi är från Europa, de tror oss inte. "Européer är ju svarta". De ligger ungefär femtio år bakåt i tiden kunskapsmässigt skulle jag vilja påstå, det här är min åsikt som jag baserar på samtalen och ageranden av de jag träffat. Allmänbildning finns inte, de läser inte tidningar och ser aldrig på tv. Man blir chockerad av hur lite de faktiskt vet om livet. Sen åkte vi till en familj som olyckan har förföljt. De har sju barn, varav de fem förstfödda är psykiskt och fysiskt handikappade. Benen är typ döda sen födseln, muskler har förtvinnat, de hasar sig fram på rumpan med hjälp av händerna som drar, utan underkläder i sanden, djur och smuts är i hela underlivet. De har inte råd med blöja, och byxor blir för krångligt när de bajsar och kissar på sig. Så de får kräla bland skiten. Huset har Joseph byggt åt dem, de får ingen hjälp av någon och har inte mat så det räcker. Handikapp ses som något fult här så barnen får sitta inlåsta, den äldsta är tjugo, han har varit inlåst så länge. De var visserligen psykiskt störda innan, men det lär ju knappast bli bättre av att sitta inlåst som ett djur. Denna värld är brutal. Den är inte nådig. Och tillhör Sverige och Kenya samma värld verkligen?Vi åkte och badade i Viktoriasjön sen. Det var bara jag och Emma (en svensk tjej från Röda korset) som vågade bada. Så mycket bakterier och parasiter man kan få sjukdomar av. Men ack vad lycklig jag var. Det var så vackert! Blev glad till slut, herregud vilken omtumlande dag.Återkommer imorgon. Stor kram, behandla andra som du själv vill bli behandlad.

Afrika Resor

Kommentera

23 Feb

20:55

Att resa i Afrika

1kommentarer

Åkte till matatun igår, det är som en minibuss med massa ihoptryckta människor. Ihoptryckta svenskar helt enkelt, och tio afrikaner som inte lyckats uppfinna deodoranten ännu. Stanken är vulgär, man kräks nästan, alternativet är att skruva ned fönstren och få lite sand blandat med luft istället. Vi satt och väntade i den varma matatun när plötsligt en hög smäll får marknaden utanför att börja skrika i panik och springa som fan. Paniken stegrades i mig, jag tänkte att det var ett sånt där berömt upplopp man hört om. Någon som släppt en bomb eller någon galning som sprang med pistol. Det var en elledning som sprängdes som tur var, men vi var ändå panikslagna. Tänk om... Det är inte omöjligt här...Min klaustrofobi inne i den trånga matatun längtade efter frisk luft, lugn och ro och en svensk cigarett. Inget finns att tillgå här, det är bara att överleva ändå och hantera självbehärskning. Vi börjar åka. Efter ett tag undrar jag vad det är för djur som kryper på min vad. "Aha" det är svetten som kittlar lite mysigt. Undrar hur knäväcket kan svettas såna mängder vatten när jag inte druckit något. Man får aldrig dricka den dagen man reser, vilket resulterar i att hjärnan krymper ihop till ett russin i värmen, även om färden bara går till Homa Bay, två timmar härifrån. Men det är ganska bedövande och bra när guppen attackerar däcken vareviga meter.Har ni fått en bra beskrivning av hur en resa i Afrika ser ut, eller ska jag fortsätta berätta om den levande, flaxande hönan som kvinnan satt med mitt i matatun? Eller när chauffören tvärnitar, bromsar och tutar som en idiot och man tror att ens sista stund är kommen...Då välsignar och längtar man efter Östgötatrafiken. Men vi har ju pratat om självbehärskning. Sätt i hörlurarna i örat och lyssna på lite Shakira, Jonas Gardell och Edith Piaf så kan du sedan njuta av turen och fokusera på den vackra naturen. För det är vackert och spännande att åka förbi miljöer man annars bara ser på nyheterna. Det är inte min låt, det är Eves och hennes tågluffsvänners, men man blir nästan religiös när man sitter i en matatu och denna låt spelas: "Relax, take it easy, for there is nothing that we can do...." Var ganska skönt att känna havsbrisen från Viktoriasjön och veta att man började närma sig. Homa Bay var underbart, som en perfekt sommardag i Valdemarsvik. Resan och äventyren i matatun var värt det. Tusen gånger om. Puss

Afrika Resor

Kommentera

22 Feb

09:56

Äventyr

0kommentarer

Idag åker vi på äventyr igen. Besöker resten av klassen i Homa Bay två dagar. Kommer blogginlägg om Viktoriasjön på måndag. Ha det bäst, vi hörs.

Afrika Resor

Kommentera

20 Feb

19:33

Förvånande

0kommentarer

Något som aldrig slutar förvåna efter två månader här i Afrika är att vi blir utnyttjade till max. Blir lite arg faktiskt, även att jag var fullt medveten om detta innan vi åkte hit. Att mzungus (vitingar) blir utnyttjade av afrikanerna hela tiden, konstant. Självklart är vitingar i många fall mer välbärgade än afrikaner, men när de är vuxna män med bra jobb som ändå försöker få oss att betala allting så blir åtminstone jag, arg och ledsen. Det är ju fel. Män med bra jobb i Sverige skulle aldrig be en ung, studerande tjej att betala åt dem. Det är ju knappt att jag har råd att betala min egna mat här nere, får tusen kronor i månaden av staten, sen försöker jag jobba, men inte ens det räcker. Men bara för att jag är vit så antas jag vara rik...Åh. Jag är inte upprörd nu egentligen, men jag tänkte skriva ned lite irritationsmoment för att inte glömma bort det, och nu när jag tänker på det igen så blir jag klart upprörd... Något som händer mig ganska ofta är också att män flirtar. Sure, det kan jag väl ta. Men de ska inte tro att det är okej att ta på mitt hår, pilla på min rygg och så vidare. När någon gjort så blir jag en bitch direkt, även om det är en kontakt till skolan. Vägrar prata då, men tror inte de fattar hinten, så nästa gång ska jag säga till att det inte är okej över huvudtaget att röra mig. Usch. Att det är kulturkrock är väl inte helt befängt att påstå.

Afrika Resor

Kommentera

20 Feb

15:07

Barnen

1kommentarer

Barnen som lever lite hårdare än alla andra, men som skrattar mer. Det ger en perspektiv på tillvaron.

Afrika Resor

Kommentera

20 Feb

15:04

De små barnen

0kommentarer

De små barnen med trasiga skor och omatchande kläder. De små barnen vars enda leksaker är bildäck och urdrickna vattenflaskor. De små barnen som är glada och hoppar omkring och alltid vill hålla i ens hand. Det är de barnen jag hållt i handen idag. Det var en liten flicka med orange tröja som höll mig i ena handen, hon halvsprang, med andra handen var hon tvungen att försöka fixa med sin trasiga flipflop. Hon höll mig i handen och försökte laga flipflopen som kostar cirka fem svenska kronor. Vi gick genom slummen där det luktar skit, ligger skit och ser ut som skit, och där de eldar skräp dygnet runt. Stora eldar mitt på gatan, med svart rök opp till himlen som dessa människor andas in. De små barnen som höll mig i handen i tio minuter och som jag kunde lämna där, de lever här. De lever i denna misär. De små glada barnen i Afrika. Det är verkligheten som slår en som en piska i ansiktet. Fyfan. Fyfan. Fyfan.

Afrika Resor

Kommentera

19 Feb

20:21

Snusande kenyaner

0kommentarer

Idag har vi myst som tusan. Hade ett givande möte på morgonen - som spårade ur visserligen. Men det var väldigt skoj. Stoffe hade snus på bordet och på en sekund satt han och jag och tre kenyaner med varsin snus under läppen. Reaktionerna på deras ansikten var det roligaste jag sett. En började svettas och blev och alla andra garvade sönder. Sen mat, potatismos och chokladmilkshake för mig. Saknat så mycket! Sen masai marknad. Jag fick åka i kofferten på tuktuken och skrattade ännu lite mer. Äventyr a la aFreaka är bäst ibland. Sen fick jag gosa med bebis i två timmar. Den enda hon gillar att prata med är mig! Hon är tre månader och ser ut som en docka. Nu chilla lite. Imorgon nya äventyr. Ses och hörs! Puss

Afrika Resor

Kommentera

17 Feb

17:13

Sommar varje dag

0kommentarer

Har fått en stor injektion av lycka idag. Är så sprudlande glad utan någon som helst förklaring. Njuter av vår coola resa och solen som skiner varje dag, det är sommar här! Känns surrealistiskt på något sätt, och jag är glad att slippa de gråa månaderna hemma. Det är underbart. Idag har allt gått som det skulle och projektet har påbörjats. Vi ska hjälpa till att starta Girl to Girl klubbar i tre skolor. Här hoppar många unga flickor av skolan när de är 11-16 år och får mens, tvingas hjälpa till hemma, blir gifta eller får barn. Med en G2G club kan man prata om problem, öppna opp sig, hjälpa varandra och bli inspirerad av kvinnor som studerat och fått lång utbildning och se att det finns andra utvägar som leder till en bättre framtid än att vara lågutbildad och inte kunna hitta jobb. Känns bra att många här insett betydelsen av jämställdhet. Sen åkte Klara, jag och Amanda (lilla Nia är sjuk idag, stackarn) och drack kaffe på ett fint ställe. Kyparna var så söta och omtänksamma och tog i hand när vi kom, de är så trevliga! Nu är vi hemma hos Joseph igen, ikväll ska vi följa med några i Röda Korset och gå genom slummen för att kolla hur de gör med ljus när det är mörkt. Det pågår ett projekt med att ge fattiga solcellslampor men först ska vi kolla läget. Känns skönt att ha mycket att göra! Vi hörs. Massa kramar

Afrika Resor

Kommentera

16 Feb

22:09

Kyrksöndag

0kommentarer

Idag var det dags för lite omvändning av de svenska tjejerna, vi blev förda till kyrkan. När vi kom dit var jag så sjukt kissnödig och ville gå på toa. Det var helt ärligt det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Ståtoa är vi vana vid, men stanken på denna toa fick mig att få sura uppstöttningar och höll på att spy så fick sätta mig ned. Tommy hade kaskadspytt. Det var dessutom kiss över hela golvet, så jag vadade omkring i andras urin... Klara hade flipflops på sig... Men kyrkan var i alla fall spännande. Mycket dans och musik. Stolt över att jag gjorde det - men kommer inte göra det igen. Vi blev inte så omvända som afrikanerna ville. Frågade Joseph om han gick i kyrkan, men han sa att han slutade med det efter att en svensk tjej sagt att Sverige har mat för tio år framöver, medan man ber varje dag i Kenya som lider av matbrist. Sedan gick vi hem, var enormt skönt att promenera. Som vit tvingas vi alltid åka, de tror inte vi kan/orkar gå. Duschade mig och skorna, spelade kort, stretchade, gick till Linnea och våldgästade och nu har jag druckit te och skypeat med Eve en timma. Blev så himla glad över att Internet fungerade så bra att jag kunde höra och se min saknade syster i England. Läs intressantajag.blogg.se för att följa hennes äventyr. Ikväll har jag bara gosat med Fiffi en timme. Josephs hund. Hon kom och la sig i mitt knä helt spontant. Blev så lycklig. Godnatt, trött som en stock.

Afrika Resor

Kommentera

15 Feb

20:41

Viktoriasjön

2kommentarer

Idag har vi tagit det lugnt och upptäckt staden. Vi åkte tuktuk genom slummen innan vi kom fram till ett överfancy ställe precis bredvid Viktoriasjön. Jag ignorerade alla sjukdomar och nu känner jag mig bättre. Efter lite solande och ett dopp i en superfin pool såklart! Där vi var kunde man inte bada i Viktoria pga att man kan bli sjuk av allt skit som är i den, men i poolen hade vi i alla fall utsikt över Viktoria och hörde bruset av vågorna. Åh! Tjejen från lilla byn vid havet blev lugn och glad, kände sig hemma i Valdemarsvik. Naturen i sig var ganska lik en svensk sommar och igår luktade det påsk till och med! Sen drog vi hem en stund, jag hade otroligt lågt blodsocker och den yoggi jag köpt som räddning vid såna tillfällen var förstörd för att någon som jobbar på guesthouset inte stängt kylen. Tydligen vet man inte om att kylan försvinner om man öppnar dörren, så de hade helt sonika låtit kylskåpet stå öppet och yoggin och allt annat var varmt och förstört. Spännande blev det med en låg Julia... Men tur var så vände humöret fort när jag fick i mig lite nudlar. Då åkte vi tuktuk in till stan och kollade, och köpte ett matlager som inte behöver kylskåp. Man får vara listig! :)Det är så spännande att vara här. Killar, män, kvinnor, tjejer går och håller i hand och det är så himla ovant mot Sverige där två gubbar aldrig skulle gå och hålla handen mitt på gatan. Däremot är homosexualitet helt tabu. Och på landsbygden i Tanzania fick vi höra att trasor, gardiner och plastpåsar får agera kondom vid sexuellt umgänge, som skydd mot hiv och graviditet... Något jag också stör mig på är att när man väl har så fantastisk natur som både Kenya och Tanzania har, med berg, skogar och sjöar, så slänger folk allt sitt skräp på gatan eller ut genom fönster. Då uppskattade jag verkligen Moshi, staden vid Kilimanjaro, där det finns lag om att staden skall hållas ren och skräp skall i soptunnorna. Något vi också har insett under tiden här i Östafrika är betydelsen av att alltid säga att man mår bra, även om man mår jättedåligt. Man får aldrig säga att något är medelmåttigt för då blir det stort pådrag och folk från alla håll svämmar in och vill göra det bättre. Vilket är ganska jobbigt. För oavsett om vi reflekterar över det i Sverige eller ej, men svenskar i allmänhet tycker det är ganska jobbigt med sån pass stor uppmärksamhet av främlingar. Man vill bara ha en kram av mamman sin när man inte mår bra. Men det som ändå tagit priset som det vi tyckt varit allra jobbigast under resan har nog varit att människor på gatorna skriker efter en hela tiden. Mzungu mzungu, viting viting. Det är inte en plötslig nyhet att vi är vita, vi är väl medvetna om vår hudfärg så det är inte nödvändigt att skrika det högt i ansiktet på en. I Moshi var folk ganska aggressiva och vissa dagar ville man knappt gå ut pga påhopp. De skriker, alltså inte tio pers på en tjugo meter lång promenad, utan FEMTIO pers på en tjugo meter lång promenad. Och mer ofta än sällan vill de ta på det blonda håret eller sliter en i armen. Jag har svårt att se nyttan i detta, men om de mår bra av att få göra det så får de väl hållas. På något sätt kan man förstå lite av rasproblemen i Europa som finns gentemot mörkhyade. Lärdomen och läxan blir att träna på att kunna stänga av ljud...Annars är det bra. Naturen överväger de jobbiga människorna som finns och väldigt lätt får man nya vänner som är otroligt snälla, omtänksamma, hjälpsamma och underbara och då har man en vän för livet. Spontaniteten och äventyren är det som också gör att jag kommer åka tillbaka. Det är liv och rörelse och idiotiska/roliga/häftiga/otroliga/sjuka grejer som pågår konstant. Att folk kan gå med stora träbord på huvudet till exempel, det är vardag här men fortfarande lika inspirerande och kul att se efter sex veckor! Huvudet är för övrigt mer lämpat än händerna för tunga vikter. Det är mycket nya kunskaper, intryck och värderingar att ta vara på och bilda sin egna uppfattning om och lära sig på så mycket som möjligt av. Jag älskar det. Att utsätta mig själv för allt det här nya okända spännande. Otroligt stolt att jag klarat av sex veckor här, ibland har det varit tufft. Och just idag, denna dag så är jag hemma om exakt fyra veckor. Vid den här tiden om fyra veckor växlar jag mellan mammas och pappas välbekanta knän, i stora vita huset, drickande en god kopp kaffe. Något som är i princip obefintlig här. Ta vara på nuet. Älska det du har och fortsätt lära livet ut. Massa kärlek från Afrika. Jag ser samma himmel som ni där hemma, det är nästan så vi kan skrika till varandra genom universum.

Afrika Resor

Kommentera

14 Feb

18:38

Sjuk och synd om mig

2kommentarer

Sitter i Josephs mysiga gästhus och svettas sönder. Inte pga klimatet utan pga av sjukdom. Är helt genomsur och yr. En cigg, resorb, ibumetin, en multivitamin, äpple och snart en yoggi på det kanske får mig att känna mig som en människa igen. Kallsvettningar, outhärdlig feber, förkyld, hostar som fan och ont i öronen. Förslag på bra kur som gör mig frisk NU och gör att jag kan medverka på allt kul som är inplanerat mottages tacksamt. Idag skulle vi gått ut och dansat afrikanskt. Fan, kroppen suger, nu när jag äntligen är genomlycklig för övrigt. pjuh aj

Afrika Resor

Kommentera

14 Feb

15:48

Baobabträdet

0kommentarer

Här är ett av de bästa minnena jag kommer bära med mig efter den här resan. Dagen då Julien och jag begav oss ut på äventyr på savannen och vandrade i timmar. Helt plötsligt rycker Julien till och tittar åt vänster, det finns så otroligt mycket att titta på, men jag tittar åt samma håll som honom och ser då Trädet. Jag förstår inte hur jag kunde missa det från första början. Men med Kilimanjaro i ryggen, solen i ögonen och savannen under fötterna så är det kanske lätt att gå och titta på annat. Men hundra meter från oss uppenbarade sig Trädet. Vi båda sprang. Han är tusen gånger galnare än mig vad gäller natur. Han jobbar ju på ett berg med att kontrollera vilda fåglar och har professorexamen i naturgrejer. Jag är bara improvisatör och imponeras av det mesta som är utomhus. Men när vi väl var framme stod vi som förstenade. Det var det största trädet någonsin. Stammen var enorm, och där stod det så himla vackert på savannen. Jag tappade andan lite, det blev för mycket på en gång. Världen var för vacker för att ta in. Det är en av mina bästa upplevelser. I love trees.

Afrika Resor

Kommentera

14 Feb

15:32

Fina

0kommentarer

Sitter och läser igenom kommentarerna jag fått på mina blogginlägg de senaste 6 veckorna. Blir så himla glad i hjärtat, tack ni alla! Det värmer.

Afrika Resor

Kommentera

14 Feb

14:46

Alla hjärtans dag

0kommentarer

Här kommer Julia med galna historier igen. Hon gick oskyldigt omkring i ett köpcentrum och hade köpt lite presenter till familjen när två män plötsligt kommer fram. Julia ser sig vaksamt omkring och tar väskan närmare kroppen. Den ena mannen börjar prata och den andra står obekvämt nära bakom henne. Hon håller då hårt i väskan, efter att ha hört hemska historier om skickliga tjuvar. Den pratande mannen säger att det är alla hjärtans dag och att han precis träffat en tjej och vill ha hjälp att köpa en present till henne. Julia försöker spela hjälpsam och låta intresserad men hon är mest rädd att de skall försöka bestjäla henne. Så till slut (alla slut äro lyckliga) så bestämmer killen sig för en rosa klänning som är i exakt samma färg som lilla Julias naglar, den där tjejen som han precis träffat, det var ju hon! Jag vet inte riktigt om såna här saker verkligen händer i verkliga livet eller om det bara är i Kenya, men nu har jag i alla fall en rosa klänning som en främmande människa köpte till mig för 150kr bara för att det är alla hjärtans dag. Jag har alltid älskat alla hjärtans dag, tycker det är fint med en kärlekens dag där man kramar varandra lite mer än vanligt. Bara för att man inte har någon kille eller tjej betyder det ju inte någonting, man kan lika gärna fira med kompisen eller familjen. Eller med en främmande kenyan, även om det inte var frivilligt. Äventyren här nere slutar aldrig. Så inget snipp snapp slut förrän den 15e mars. Mer konstiga, underliga saker lär hända innan dess, vänta bara någon dag eller så. Nåväl, hoppas ni får en underbar alla hjärtans dag. Stor kram från äventyraren i Afrika.

Afrika Resor

Kommentera

13 Feb

15:59

Kisumu

1kommentarer

Hej bloggen! Har äntligen wifi, och vi överanvänder det till max. Det förra inlägget skickades per sms till mamma i Sverige, nio sms, det är antagligen det dyraste blogginlägget jag någonsin gjort. Förutom att jag har klättrat på busstak, blivit hunsade av sju kypare och åkt bora bora (cykeltaxi) så har vi idag besökt slummen här i Kisumu och två skolor. Det är fantastiska möten som fyller mig med energi när jag varit febrig och haft hemlängtan. Vårt projekt här nere kommer gå som smort och vi kommer lära oss massor. Eleverna är lika nyfikna på oss som vi är på dem, så båda får ett utbyte. Vi har även planer på en tjejkväll och en eftermiddag med fotboll för att bli bättre vänner, så tiden här kommer bli sjukt rolig. Vi kommer även få hjälpa till med ett kycklingprojekt som vår kontaktperson och numera vän Joseph håller i. Han lägger ägg i en (låt mig använda Juliaspråket) "kuvös" som gör att de "mognar" fortare och blir kycklingar som till slut kan bli höns som producerar ägg och blir en inkomstkälla till skolan. Kort sagt. Och vi har turen att vara på plats här när kläckningen sker! Woho! Så dagen har varit spännande och händelserik och de två veckorna här lär bli lika fyllda och lärorika. Idag hände dessutom en till minnesvärd och spännande grej, två män som ville gifta sig med mig och Klara började köpslå direkt hur många kossor jag var värd. I Tanzania ville de köpa mig för ett tiotal getter, här är det kor. Men sen kom mina vänner på att min familj nog skulle bli konfunderade när det skickades hem en ko med lila väska istället för en liten Julia, så giftermålet avslogs. Jag hade inte mycket att säga till om. Nu ska vi ta en matatu till något matställe och äta innan det blir mörkt. Vi har.äntligen flyttat till Josephs stora hus, med varmvatten och lusfria sängar så ikväll kan vi få sova i lugn och ro. stor kram puss

Afrika Resor

Kommentera

12 Feb

21:00

En resa som bara blir längre och längre

3kommentarer

Vi har lagt Tanzania bakom oss och efter att ha dansat över gränsen till Kenya samt överlevt den långa resan bestämde vi oss för att ha en resvilodag igår och bara uppleva mitt älskade Nairobi. Staden har förändrats, det kan jag se jättetydligt. Den har fräschats opp med parker och nya vägar, fina lyxhus byggs överallt och ja, det verkar äntligen som att de som sitter vid makten har satsat på infrastruktur istället för att stoppa i egen ficka. Det är underbart vilken utveckling som har kunnat ske på ett år, för det är exakt ett år sedan jag sist var här. Och nu känns det som Nairobi fast vackert och en riktigt stor storstad. Dar es Salaam känns som en by i jämförelse.
Så vi åkte till stan igår, San Davys ligger tio min utanför stan men pga trafiken tar det nästan en timme att åka från guest houset in till stadskärnan. När ärendena var gjorda; köpa bussbiljett till Kisumu, Viktoriasjön, och handla mat (maten ligger på samma pris som i Sverige, alltså tycker vi att det är jättedyrt när vi vant oss vid Tanzanias billiga valuta) innan vi åkte hem. Jag hade fixat kenyanskt telefonnummer också så jag chansade att ringa till min svenska vän Anna som bott i Nairobi i sex månader och det gick hur smidigt som helst, helt plötsligt satt hon bredvid mig i taxin. Tillbringade em med henne och pratade om allt. Det var supernice att få träffa en riktig vän, hon är så himla ball den där kvinnan. Blev blixtförälskad och direkt efter studenten flyttade hon ned till AFreaka. Berättade spännande historier som jag till viss del kan känna igen mig i efter bara en månad här nere. Sen gick Anna och min kenyanska vän Mourrene blev mitt sällskap. Hon förtjänar ett helt inlägg för sig själv (det kommer) men vi pratade om allt som hänt sedan vi träffades förra året och började planera ytterligare saker för framtiden. Så inspirerande, fick värsta energikicken av min afrikanska drottning. På kvällen fann vi en film, något som varit bristvara, och såg på The Butler som handlar om segregation och apartheid i USA. Jag började såklart gråta, är det något jag hatar mer än spindlar och rapar så är det rasism. Somnade i alla fall någorlunda lättad, i slutet blev Barak Obama president.

Idag började emellertid ytterligare en resa på resan. Förflyttning från Nairobi till Kisumu. Naturligtvis insåg jag lite sent att jag glömt köpa malariatabletter under besöket i city. Kisumu är den delen av Kenya som är känd för brutala och mer intensiva myggor pga att det ligger vid Viktoriasjön, men jag får köpa det imorgon snarast. Resan gick bra, man får anpassa vattendrickandet bara.. Drack en kopp te till frukost och efter fyra timmar var jag så kissnödig att jag hade ont i hjärtat och fick be chauffören att stanna. Inte första gången man kissar på savannen men är alltid lika läskigt att gå bakom en buske ifall man skulle möta ett lejon. Hakuna matata! Aldrig dricka någonting den dagen man reser!!! Sen fortsatte resan, fick väl whiplash som vanligt. De må ha rustat opp Nairobi men landsbygden ser då ut som vanligt. Det gick inte en meter förrän nästa gupp. Tog nio timmar innan jag kändelukten av sjö. Sen kl sju åt vi för första gången idag innan vi åkte matatu till vårt guest house. Här har jag tvättat mina kläder, trosorna som man fått vända på en gång, och jag ska väl även duscha, det var ett tag sen. Dock funkar inte duschen så vi får duscha i handfatet. Linnea hittade massa kryp i sin säng så vi blir väl inte långvariga på detta ställe. Men hallejulia jag är i alla fall inte så jättesjuk längre. Köpte en dyr citron för 10 kr igår och tryckte i mig. Så livet är fett och imorgon börjar nya äventyr!

Kram JK

Afrika Resor

Kommentera

10 Feb

21:11

Back in Nairobi

4kommentarer

Herregud vilken dag! Jag är trött så jag stupar. Resan från Moshi, Tanzania, till Nairobi, Kenya, tog över tolv timmar med buss i regnkaos. Jag känner febern krypa sig på och kalla Nairobi gör nog inte saken bättre. Fryser alltid i Nairobi så har laddat opp med bra kläder men fryser ändå, det ligger nog precis under 20 grader. Det som gjorde den långa resan värd var att jag fick gå över gränsen. Så jag firade med lite dans där, firade att jag även kommit tillbaka till Kenya nästan exakt ett år efter förra resan, att jag slipper mer krångel med jobbiga tanzanier och en till grej som jag tänkt på hela dagen; älskade mormors födelsedag. Har försökt ringa henne hela dagen men mobilen har inte funkat och jag blir så ledsen, ibland är det här spartanska mer än vad man orkar... Jag vill kunna ringa min mormor på hennes dag, men jag välsignar ändå Internet som funkar för en gångs skull, då får hon ett meddelande här. Grattis på födelsedagen mormor Mai! Saknar dig så himla mycket, när jag kommer hem blir det saft och korsord och massa kramar!

Nu har vi landat på San Davys, där jag bodde förra resan. Trivs som fisken och här stannar vi i två nätter innan vi åker till Kisumu, Viktoriasjön, för praktik och volontärande. Jag hoppas jag är frisk till onsdag verkligen, för den resan lär också bli ett jobbigt äventyr. Fem veckor har i alla fall gått och nu är det bara fem kvar, och vi ska göra det bästa av den korta tiden. Tiden lär springa iväg så det gäller att leva i nuet. Stor kram på er alla. Jag saknar er.

Afrika Resor

Kommentera

05 Feb

22:17

Äventyrliga dagar

0kommentarer

Hej, det var länge sen. Mest hängt på ett ställe som heter Honey Badger och som är paradiset. Först drog Klara, jag, Julien och Linnea hit. Chillade med sköna australienare en natt, de skeppade motorcyklarna från Aussie till Sydafrika, sen har de tagit sig hit och skall avsluta i London. Fräna. Hoppas jag kan möta dem i London sen runt mars-april och höra hur resten av resan gått. I söndags efter obligatoriska solningen drog rastlösa Julien och jag ut på äventyr. Tjugo minuter härifrån ligger savannen, var så jävla epic. Hittade några djur, inga stora som tur var, och ett baobabträd, stammen var runt tjugo meter och Julien som är vetenskapsman och naturprofessor lärde mig så sjukt mycket. Bryter självklart på franska och sen var det dags för ännu mer äventyr. Han hade hittat volontärställe så vi två drog dit, en bit opp på Kilimanjaro. Jag skulle arbetat med barn, Julien med skog. Men hostelet var för jävligt. Har ingen standard precis, men saknas det toa, dusch och dricksvatten så blir jag lite upprörd, när det dessutom serveras madrass på golvet och man får betala mer än lyxställena här. Så panikade lite men tog taxi tillbaka på morgonen, efter mycket omständigheter och tårar. Att vara helt ensam i detta kaosartade, stundvis förfärliga land var inte härligt. Men åkte tillbaka till tjejerna, och då kom Jonny och Ludde också och Linnea fyllde år. Drack lite drinkar, Man City och Chelsea spelade och fyfan vad det spårade ur. Detaljerna står i min dagbok. Men avslutade i alla fall med nattbad med killarna, klockan halv fyra la vi oss. Fnittrade sönder, bästa natten hittills. Igår, tisdag, var vi vid poolen, hängde med aporna, åkte in till town (Moshi) och käkade på stammisstället Coffee Lounge och mötte opp Julien. Alla lägger sig tidigt, nu hade fem andra från skolan anlänt, men Ludde och jag satt och drack whiskey och snackade skit till småtimmarna. Idag åt jag den brittiska frukosten igen och la mig vid poolen kl nio, svettades sönder till en liten vattenpöl. Och låg där i fyra timmar utan solkräm. Brände rumpan (standard), höfterrna och ljumsken. Första gången jag bränner mig i Tanzania! Woho! Sen åkte vi in till town igen och mötte opp de svenska tjejerna och Julien. Sådär många vitingar samtidigt har väl aldrig setts här förmodligen. Det började regna, så efter att ha köpt en klänning (men ingen choklad eller kaka till teddyn) åkte vi hem. Nu mår jag lite dåligt för sockerabstinensen är outhärdlig och jag har bara mina bananer. Men imorgon är en ny dag och då ska vi till town igen och köpa choklad (!!) åt teddyn, och sola hela dagen, för nu njuter vi av vår fria vecka och jag kan nästan bada med mitt ben. Vi hörs.