Vi har lagt Tanzania bakom oss och efter att ha dansat över gränsen till Kenya samt överlevt den långa resan bestämde vi oss för att ha en resvilodag igår och bara uppleva mitt älskade Nairobi. Staden har förändrats, det kan jag se jättetydligt. Den har fräschats opp med parker och nya vägar, fina lyxhus byggs överallt och ja, det verkar äntligen som att de som sitter vid makten har satsat på infrastruktur istället för att stoppa i egen ficka. Det är underbart vilken utveckling som har kunnat ske på ett år, för det är exakt ett år sedan jag sist var här. Och nu känns det som Nairobi fast vackert och en riktigt stor storstad. Dar es Salaam känns som en by i jämförelse.
Så vi åkte till stan igår, San Davys ligger tio min utanför stan men pga trafiken tar det nästan en timme att åka från guest houset in till stadskärnan. När ärendena var gjorda; köpa bussbiljett till Kisumu, Viktoriasjön, och handla mat (maten ligger på samma pris som i Sverige, alltså tycker vi att det är jättedyrt när vi vant oss vid Tanzanias billiga valuta) innan vi åkte hem. Jag hade fixat kenyanskt telefonnummer också så jag chansade att ringa till min svenska vän Anna som bott i Nairobi i sex månader och det gick hur smidigt som helst, helt plötsligt satt hon bredvid mig i taxin. Tillbringade em med henne och pratade om allt. Det var supernice att få träffa en riktig vän, hon är så himla ball den där kvinnan. Blev blixtförälskad och direkt efter studenten flyttade hon ned till AFreaka. Berättade spännande historier som jag till viss del kan känna igen mig i efter bara en månad här nere. Sen gick Anna och min kenyanska vän Mourrene blev mitt sällskap. Hon förtjänar ett helt inlägg för sig själv (det kommer) men vi pratade om allt som hänt sedan vi träffades förra året och började planera ytterligare saker för framtiden. Så inspirerande, fick värsta energikicken av min afrikanska drottning. På kvällen fann vi en film, något som varit bristvara, och såg på The Butler som handlar om segregation och apartheid i USA. Jag började såklart gråta, är det något jag hatar mer än spindlar och rapar så är det rasism. Somnade i alla fall någorlunda lättad, i slutet blev Barak Obama president.
Så vi åkte till stan igår, San Davys ligger tio min utanför stan men pga trafiken tar det nästan en timme att åka från guest houset in till stadskärnan. När ärendena var gjorda; köpa bussbiljett till Kisumu, Viktoriasjön, och handla mat (maten ligger på samma pris som i Sverige, alltså tycker vi att det är jättedyrt när vi vant oss vid Tanzanias billiga valuta) innan vi åkte hem. Jag hade fixat kenyanskt telefonnummer också så jag chansade att ringa till min svenska vän Anna som bott i Nairobi i sex månader och det gick hur smidigt som helst, helt plötsligt satt hon bredvid mig i taxin. Tillbringade em med henne och pratade om allt. Det var supernice att få träffa en riktig vän, hon är så himla ball den där kvinnan. Blev blixtförälskad och direkt efter studenten flyttade hon ned till AFreaka. Berättade spännande historier som jag till viss del kan känna igen mig i efter bara en månad här nere. Sen gick Anna och min kenyanska vän Mourrene blev mitt sällskap. Hon förtjänar ett helt inlägg för sig själv (det kommer) men vi pratade om allt som hänt sedan vi träffades förra året och började planera ytterligare saker för framtiden. Så inspirerande, fick värsta energikicken av min afrikanska drottning. På kvällen fann vi en film, något som varit bristvara, och såg på The Butler som handlar om segregation och apartheid i USA. Jag började såklart gråta, är det något jag hatar mer än spindlar och rapar så är det rasism. Somnade i alla fall någorlunda lättad, i slutet blev Barak Obama president.
Idag började emellertid ytterligare en resa på resan. Förflyttning från Nairobi till Kisumu. Naturligtvis insåg jag lite sent att jag glömt köpa malariatabletter under besöket i city. Kisumu är den delen av Kenya som är känd för brutala och mer intensiva myggor pga att det ligger vid Viktoriasjön, men jag får köpa det imorgon snarast. Resan gick bra, man får anpassa vattendrickandet bara.. Drack en kopp te till frukost och efter fyra timmar var jag så kissnödig att jag hade ont i hjärtat och fick be chauffören att stanna. Inte första gången man kissar på savannen men är alltid lika läskigt att gå bakom en buske ifall man skulle möta ett lejon. Hakuna matata! Aldrig dricka någonting den dagen man reser!!! Sen fortsatte resan, fick väl whiplash som vanligt. De må ha rustat opp Nairobi men landsbygden ser då ut som vanligt. Det gick inte en meter förrän nästa gupp. Tog nio timmar innan jag kändelukten av sjö. Sen kl sju åt vi för första gången idag innan vi åkte matatu till vårt guest house. Här har jag tvättat mina kläder, trosorna som man fått vända på en gång, och jag ska väl även duscha, det var ett tag sen. Dock funkar inte duschen så vi får duscha i handfatet. Linnea hittade massa kryp i sin säng så vi blir väl inte långvariga på detta ställe. Men hallejulia jag är i alla fall inte så jättesjuk längre. Köpte en dyr citron för 10 kr igår och tryckte i mig. Så livet är fett och imorgon börjar nya äventyr!
Kram JK
Herregud vilken dag! Jag är trött så jag stupar. Resan från Moshi, Tanzania, till Nairobi, Kenya, tog över tolv timmar med buss i regnkaos. Jag känner febern krypa sig på och kalla Nairobi gör nog inte saken bättre. Fryser alltid i Nairobi så har laddat opp med bra kläder men fryser ändå, det ligger nog precis under 20 grader. Det som gjorde den långa resan värd var att jag fick gå över gränsen. Så jag firade med lite dans där, firade att jag även kommit tillbaka till Kenya nästan exakt ett år efter förra resan, att jag slipper mer krångel med jobbiga tanzanier och en till grej som jag tänkt på hela dagen; älskade mormors födelsedag. Har försökt ringa henne hela dagen men mobilen har inte funkat och jag blir så ledsen, ibland är det här spartanska mer än vad man orkar... Jag vill kunna ringa min mormor på hennes dag, men jag välsignar ändå Internet som funkar för en gångs skull, då får hon ett meddelande här. Grattis på födelsedagen mormor Mai! Saknar dig så himla mycket, när jag kommer hem blir det saft och korsord och massa kramar!
Nu har vi landat på San Davys, där jag bodde förra resan. Trivs som fisken och här stannar vi i två nätter innan vi åker till Kisumu, Viktoriasjön, för praktik och volontärande. Jag hoppas jag är frisk till onsdag verkligen, för den resan lär också bli ett jobbigt äventyr. Fem veckor har i alla fall gått och nu är det bara fem kvar, och vi ska göra det bästa av den korta tiden. Tiden lär springa iväg så det gäller att leva i nuet. Stor kram på er alla. Jag saknar er.
Hej, det var länge sen. Mest hängt på ett ställe som heter Honey Badger och som är paradiset. Först drog Klara, jag, Julien och Linnea hit. Chillade med sköna australienare en natt, de skeppade motorcyklarna från Aussie till Sydafrika, sen har de tagit sig hit och skall avsluta i London. Fräna. Hoppas jag kan möta dem i London sen runt mars-april och höra hur resten av resan gått. I söndags efter obligatoriska solningen drog rastlösa Julien och jag ut på äventyr. Tjugo minuter härifrån ligger savannen, var så jävla epic. Hittade några djur, inga stora som tur var, och ett baobabträd, stammen var runt tjugo meter och Julien som är vetenskapsman och naturprofessor lärde mig så sjukt mycket. Bryter självklart på franska och sen var det dags för ännu mer äventyr. Han hade hittat volontärställe så vi två drog dit, en bit opp på Kilimanjaro. Jag skulle arbetat med barn, Julien med skog. Men hostelet var för jävligt. Har ingen standard precis, men saknas det toa, dusch och dricksvatten så blir jag lite upprörd, när det dessutom serveras madrass på golvet och man får betala mer än lyxställena här. Så panikade lite men tog taxi tillbaka på morgonen, efter mycket omständigheter och tårar. Att vara helt ensam i detta kaosartade, stundvis förfärliga land var inte härligt. Men åkte tillbaka till tjejerna, och då kom Jonny och Ludde också och Linnea fyllde år. Drack lite drinkar, Man City och Chelsea spelade och fyfan vad det spårade ur. Detaljerna står i min dagbok. Men avslutade i alla fall med nattbad med killarna, klockan halv fyra la vi oss. Fnittrade sönder, bästa natten hittills. Igår, tisdag, var vi vid poolen, hängde med aporna, åkte in till town (Moshi) och käkade på stammisstället Coffee Lounge och mötte opp Julien. Alla lägger sig tidigt, nu hade fem andra från skolan anlänt, men Ludde och jag satt och drack whiskey och snackade skit till småtimmarna. Idag åt jag den brittiska frukosten igen och la mig vid poolen kl nio, svettades sönder till en liten vattenpöl. Och låg där i fyra timmar utan solkräm. Brände rumpan (standard), höfterrna och ljumsken. Första gången jag bränner mig i Tanzania! Woho! Sen åkte vi in till town igen och mötte opp de svenska tjejerna och Julien. Sådär många vitingar samtidigt har väl aldrig setts här förmodligen. Det började regna, så efter att ha köpt en klänning (men ingen choklad eller kaka till teddyn) åkte vi hem. Nu mår jag lite dåligt för sockerabstinensen är outhärdlig och jag har bara mina bananer. Men imorgon är en ny dag och då ska vi till town igen och köpa choklad (!!) åt teddyn, och sola hela dagen, för nu njuter vi av vår fria vecka och jag kan nästan bada med mitt ben. Vi hörs.
Kram JK
I brist på blogginlägg publiceras lite bilder från Instagram:
Moshi - en ny liten vän som fick en rosa ballong.
Moshi - "fina" djur av alla de slag kan man stifta närkontakt med.
Happiest kids in the jungle!
Moshi - vaknar till den här utsikten varje morgon, Kilimanjaro...
Honey Badger
Just an ordinary day at Honey Badger in Tanzania.
Kan lätt vänja mig vid nyplockad färsk frukt varje dag :)Sista dagarna i Moshi. Igar akte vi till Arusha och inspekterade ormar, krokodiler, faglar och andra frana djur. Dagen innan besokte vi ett vattenfall som var det finaste jag sett nagonsin. Jag alskar vattenfall! Det var som en liten trollskog och vattenfallet och den lilla sjon var inramat av nagot som var likt en svensk barrskog. Klimatet skiftar sa mycket har i Tanzania. Det finns allt fran oken, savann, regnskog, hoga berg och magiskogar. Jag badade som en liten sjojungfru och sprang omkring som en alva. Lyckligast i jungeln typ. Allt gjordes mojligt tack vare Linnea och hennes mamma Maria, som har raddat mig efter brannskadeolyckan. Fick ett vattentatt plaster, och nu pa dagarna har jag en plastsak som man har pa oppna kottsar, nastan precis ett sant jag hade pa min forra brannskada sa jag vet att det verkligen ar det basta man kan plastra om med. Ar sa otroligt tacksam, utan Linneas forband hade inte mitt sar varit sa fint som det faktiskt ar. Det finns ju inga bandage eller forband att kopa pa plats har sa jag hade varit kord annars. Tusen tack, en miljoner blommor och fem kramar till Linnea och Maria.
Idag akte de andra till en masaiby medan jag valde att stanna hemma. Besokte en masaiby i Kenya forra aret och jag madde sa otroligt illa efterat, pga kulturkrockar och helt enkelt ett ackligt klimat, sa ville inte folja med idag. Gick pa stan och letade langbyxor istallet, antar att det skyddar mitt ben an mer. Kopte 2 byxor och en underbart fargglad klanning for 50 000 totalt. Sedan gick jag och kopte 2 mangojos for 3000. Det ar dyrt har ;-) Men jag alskar att jag antligen lart mig vart allt ligger har i Moshi sa jag kan knata omkring ensam. Jag som brukar vara vilse i min egen hemstad annars!
Annars knallar livet pa. Vi bytte Umoja Hostel till Kindoroko Hotel igar. Var saaaaaaa besvikna pa Umoja, loss i nastan alla rum och vi har blivit tvingade att flytta 4 ganger, sa vi fick nog och bytte opp oss till ett lyxhotel, 20 kronor dyrare bara, med takterass och utsikt over Kilimanjaro. Sa himla vart, varfor flyttade vi inte tidigare? Nar jag kom opp till mitt rum och sag utsikten forsvann smartan i benet for nagra minuter. Ah sa fint. Vad jag latt blir paverkad av sol och vacker natur, nastan det som avgor vilket humor jag ar pa. Det ar fantastiskt.
Pa fredag drar vi brudar vidare till Honey Badger Lodge, som ligger lite utanfor Moshi. Det finns pool och en kaffeplantage dar och det later helt underbart. Ska bli skont med lite semester innan vi aker till Kenya.
Saknar er dar hemma ganska mycket nu. Skulle bara vilja se er och kramas i fem minuter och sen dra tillbaka igen. Hoppas allt ar bra med er. Och jag onskar mammi och pappi stort lycka till med flyttningen av stora vita huset till lagenheten mitt i Valdemarsvik. Kul med forandring! Och jag alskar att vi bara har en minut fran Lilla Bla, ack vad vi ska pimpla kaffe nar jag kommer hem! Alskade, vackra Valdemarsvik. Ses den 15 mars. Stor puss!
Sedan förra inlägget har tillståndet förbättrats, i alla fall psykiskt. I fredags när det var som värst hade vi planerat att gå ut. Jag blandade till en drink och tog en värktablett och sedan blev det party. Naglarna var rosa, magtröjan var på! Drog först till Glacier som låg utomhus och hade blandad afrikansk och västerländsk musik. Det var så otroligt kul. Dansade tills svetten var över hela mig och höll på att dö när Shakira spelades och alla flockades kring mig. Efter några timmar blev det ganska kallt ute, så drog till La Liga som låg inomhus. Där var det kaos så kul jag hade! Hiphop typ, och jag dansade tills inte ens afrikanerna vågade dansa med mig, den känslan var ganska god! Herregud vad jag älskar att dansa! Åh blev så glad när jag äntligen fick göra det igen, det var tur att jag bara ignorerade alla magproblem och körde ändå. Det blev sent och vi åkte partybussen hem med en chaufför som inte kunde gå rakt. På lördagen gick vi opp till kl 10 då våra vänner i KACA skulle ha konsert för oss. Sen käkade vi med Jonny och Ludde som kommit opp till oss innan det blev lite shopping på stan och vi mötte Douglas, han som gjorde en låt till min födelsedag. Han ville ge mig en present till, och jag sa att det absolut inte behövdes, men så räckte han fram ett par rosalila sneakers i precis min storlek åt mig!!! Fett fräscha var de, så swagJullan från Sverige hoppar runt som rena rama hiphoparn nu. Blev en lugn kväll igår tillbringade bara lite tid med Julien som idag påbörjade klättringen uppför Kilimanjaro. Han ska ta den på sex dagar när standardtiden är sju. Så sa hejdå till honom imorse och det känns redan vemodigt då han hunnit bli en bra vän här på hostelet. Men så är livet. Man hittar människor som man trivs med men sen kan vägarna skiljas...
(Texten kom via messenger söndag 19/1 kl 21:55)
Vaknade av skönsång av Klara och Linnea. Själv hade jag fyllt hela mitt rum med färgglada ballonger och pyntat händerna med tatueringar. En delfin för möjligheter, som Frida och jag säger. Min dag, och jag har fått möjligheten att fira i vackraste Tanzania. Fick ett rosa fint kort av min tanzanska pappa Mr Swai, han gav mig en kram, och kallade mig sin dotter, men han luktar som en morfar. Han är fantastisk! Sen drog vi till Kilimanjaro med ett gäng. Det går ju inte bestiga berget på en dag, det tar en vecka, men vi åkte och gick så långt som möjligt. Väl där hade Mr Swai ordnat med överraskningar till mig! Först en jättegod tårta sen sjöng Douglas för mig, eller han rappade. Det var såå fab. Fick ett halsband med två hjärtan av en kille jag endast presenterat mig för, haha. Sen åkte vi till vårt stammisställe och jag beställde in en mangobanansmoothie. Bästa som finns! Vädret gjorde sitt bästa för att göra mig lycklig. Det började åska och regna, så på kvällen chillade vi på gården med ett glas vin och lite vindruvor. Det var väldigt fint. Hade en fin dag igår och nu är jag alltså 20 år, gammal som gatan.
Vaknade av skönsång av Klara och Linnea. Själv hade jag fyllt hela mitt rum med färgglada ballonger och pyntat händerna med tatueringar. En delfin för möjligheter, som Frida och jag säger. Min dag, och jag har fått möjligheten att fira i vackraste Tanzania. Fick ett rosa fint kort av min tanzanska pappa Mr Swai, han gav mig en kram, och kallade mig sin dotter, men han luktar som en morfar. Han är fantastisk! Sen drog vi till Kilimanjaro med ett gäng. Det går ju inte bestiga berget på en dag, det tar en vecka, men vi åkte och gick så långt som möjligt. Väl där hade Mr Swai ordnat med överraskningar till mig! Först en jättegod tårta sen sjöng Douglas för mig, eller han rappade. Det var såå fab. Fick ett halsband med två hjärtan av en kille jag endast presenterat mig för, haha. Sen åkte vi till vårt stammisställe och jag beställde in en mangobanansmoothie. Bästa som finns! Vädret gjorde sitt bästa för att göra mig lycklig. Det började åska och regna, så på kvällen chillade vi på gården med ett glas vin och lite vindruvor. Det var väldigt fint. Hade en fin dag igår och nu är jag alltså 20 år, gammal som gatan.
Idag valde jag att stanna på hostelet medan de andra åkte och badade i en pool. Varför kan man verkligen undra? Blev en riktig deppardag. Låg och tyckte synd om mig själv, jag är ju så värdelös och tjock! Samt att jag saknar allt och alla. Fika med mamma på Lilla Blå, bus med Eve, pappsen o stora vita huset, stjärnan med Teddy... Depp, depp, depp. Fick en rejäl släng av hemlängtan och ensamhet, och då kommer även "värdelöshetskänslan" som ett brev på posten. Suck, när ska jag bli stor nog för att slippa det? När tjejerna kom tillbaka från badet blev det något bättre, fick iaf annat att tänka på. Handlade vatten, en liten flaska för 600. Haha, kommer tycka allt är superbilligt när jag är tillbaka i Sverige igen! Sedan blev det ett stort lass med ris och bönor. I detta land är tyvärr maten billigare än godiset, så jag har säkert gått opp ganska mycket i vikt, ni kommer inte känna igen mig. Sedan blev Linnea brutalt sjuk. Allt ville ut åt alla håll. Spenderat några timmar på tanzanskt sjukhus. Det var en upplevelse! Pappa Mr Swai skjutsade oss, kramade oss och översatte. Linnea har troligen blivit förgiftad av poolvattnet. Så det kanske var lite bra att jag inte hängde med trots allt, men nästa gång ska det inte vara pga av denna dags anledning! På schemat ströks det vi skulle göra, imorgon ska vi få Linnea på bästa hälsan och humöret! Ta hand om er alla kära!
Syns snart. Puss!
Min uppväxt präglades av en jagande far som tog med mig ut på safari varje vecka, kollade på naturprogram och sen levde med fränaste Eliza Thornberrys äventyr. Hon den coola människan med flätor och glasögon, precis som jag hade. Idag skulle jag åka buss, som Eliza gör varje dag. Men fick ont i magen efter två timmar, hallucinerade och höll på att spy. Det var åtta hemska timmar och jag sörjer lite att jag heter Elisabeth men inte finner någon Eliza i mig. Hon var ju min kompis när jag var liten!
Sen hände en till incident alldeles nyss. Försökte att inte skrika alltför mycket. Vi har ju just anlänt till Moshi, vi muzungus "vitingar" syns ganska väl ändå och blir utpekade och kyssta på handen så vi försöker att inte göra väsen av oss... Det sprack ju när jag fann en Kackerlacka i duschen och, för andra gången denna resa, springer helt naken vilt fäktandes, skrikandes och panikslaget andandes. Ut i mörket med hjärtat i halsgropen. Linnea pratar i telefonen, men som den superkvinna hon är tar hon närmsta sko och brutalt slaktar odjuret. Förra gången hon räddade oss satt hon på toa och vi skrek som aldrig förr, föreställ er TopModel-tjejerna, men hon fullgjorde sin plikt även då, älskade räddaren, hon gör allt för oss.
Sen hände en till incident alldeles nyss. Försökte att inte skrika alltför mycket. Vi har ju just anlänt till Moshi, vi muzungus "vitingar" syns ganska väl ändå och blir utpekade och kyssta på handen så vi försöker att inte göra väsen av oss... Det sprack ju när jag fann en Kackerlacka i duschen och, för andra gången denna resa, springer helt naken vilt fäktandes, skrikandes och panikslaget andandes. Ut i mörket med hjärtat i halsgropen. Linnea pratar i telefonen, men som den superkvinna hon är tar hon närmsta sko och brutalt slaktar odjuret. Förra gången hon räddade oss satt hon på toa och vi skrek som aldrig förr, föreställ er TopModel-tjejerna, men hon fullgjorde sin plikt även då, älskade räddaren, hon gör allt för oss.
Blev alltså inget lugnt, stillsamt första intryck av vitingarna. Flugorna bar nämligen omkring på Linneas nydödade djur. Så två halvt skakande tjejer kapitulerade och gick till receptionen och bad dem plocka bort fanskapet. Så gick det med att inte försöka vara fåniga muzungus! Livet i Afrika är inte lätt, vi får väl helt enkelt acceptera att vi är de töntar vi är. Lovar jag kommer ha mardrömmar om kackerlackor bortburna av flugor inatt. Sorglig död. Och får se om jag någonsin duschar mer, verkar ju ha himla otur med det. Ska i alla fall försöka inte springa ut naken nästa gång.
Ninakupenda JK
Ninakupenda JK
(Inlägg via sms som anlände till Valdemarsvik 14 januari kl 23)
Njuter av tillvaron till tusen. Det ar var sista dag i Morogoro innan vi imorgon drar till Moshi, en bussresa pa (forhoppningsvis) 8 timmar. Vaknade idag utvilad med utsikt over Mount Uruguru, ett hav av miljoner nyanser av gron, kvittrande faglar och stralande sol. Satte mig pa var roda veranda och bara insop lyckan och gladjen med lite yoga innan frukosten. Och dagen har gatt i lugnets tecken, det ar verkligen "pole, pole" eller "hakuna matata" som de sager har. Vi har packat vara vaskor, atit fantastisk afrikansk mat med fullkomligt gudomlig mango till efterratt och besokt ett hotell med pool. Oskar (en som gick globalkurs forra aret och som nu jobbar pa Bigwa) foljde med och visade oss dit. Jag solar som vanligt utan solkram, jag anvande bara solkram forsta dagen pa Zanzibar men branner mig inte anda, konstigt nog. Var skont med lite avsvalkande vatten, vattnet pa Bigwa har varit slut ett tag sa vi har inte kunnat duscha, vilket man ibland vill nar det ar narmare 40 grader varmt. (Far se om det kommer opp nagra bilder, om mamma kan fixa bilderna fran instagram kanske?)
Idag ar det bara 5 dagar kvar. 5 dagar kvar till min alldeles speciella dag. Jag ska gora den bast. Ska formodligen dricka bars, en sort som heter Kilimanjaro, PA riktiga Kilimanjaro. Sla den ni. Men det ar ju inte varje ar man fyller 20 ar sa varfor ska jag inte gora den lite mer speciell an de andra fodelsedagarna?
Much love. Tanker pa er dar hemma i kylan och skulle inte vilja byta med er alls. Inte nagonsin. Knastrande sno under skorna eller kritvit och sidenlen sand, det ar fragan. Puss, ses snart. Om typ 63 och en halv dag.
Sitter pa ett internetcafe har i Morogoro och chattar med mamma och Eve som ar pa vag till Skavsta i snoovader. Eve flyttar till England nu, can't wait to come and see her! Blir val i mars nar jag lamnat Afrika. Bars och fotboll, saknar det lite. Annars ar det ganska lugnt med hemlangtan, glomt er! Haha puss! Har ar det cirka 32 grader och klockan ar snart elva. Har glomt hur kyla smakar pa huden, kanns bra. Lamnade av ovriga vanner pa busstationen imorse och sjalv kopte vi (linnea klara jullan) bussbiljetter till jumanne (tisdag) till Moshi som ligger vid foten av Kilimanjaro. Snart ska vi dra och kopa choklad, mango och avokado och festa pa innan vi aker till Bigwa och tvattar opp lite klader.
Hors! Har internet pa mobilen, dock fungerar det bara ibland dar vi bor pa Bigwa, men nastan alltid i stader. Sa skicka ivag ett facebookmeddelande eller sms! Snalla!
Puss JK
Ligger i sängen under det obligatoriska myggnätet. (Malaria dödar fler människor än hiv/aids.) Dagen har gått sin gilla gång på afrikanskt vis. Man går opp tidigt. Idag kl fem. Tuppen galer lite. Några grisar åker på slakt. Ärenden görs. Vi åker till en nationalpark och ser zebror, giraffer, flodhästar, antiloper, bufflar och mitt favoritdjur: elefanter. Åker hem i dödande värme. Det går inte föreställa sig hur varmt det är. 40 grader dagtid. Kl 11 på kvällen är det behagligt, man blir bara lite småklibbig i shorts och linne. Det rinner i alla fall inte då. Vad händer sen en dag i Tanzania? Vi kissar i ett hål i marken, störs över att Internet och mobiler inte fungerar, äter maten med fingrarna, dricker 20 flaskor vatten om dagen (och jag tre resorb), vaknar av böneutrop av imamen varje morgon, visar sitt pass flera gånger varje vecka för massa onödiga ting, skrattar at att Tyra Banks och Jay-Z gor reklam for lokala produkter (jag menar de staller sakert opp och gor reklam for majsmjol i en liten by i Morogoro), fyller hinkar med vatten fran den enda brunnen nar det for en gangs skull finns vatten, duschar sedan med hjalp av hinkarna, forsoker att inte trampa pa alla djuren som finns (t.ex. 20 cm lang tusenfoting), trampar i rod sand som bildar krokiga ojamna vagar, ater frukt varje dag, halsar pa alla som gar/aker motorcykel forbi. Och tusen andra sma saker som vi helt enkelt inte reflekterar over langre for nu bor vi har i Tanzania nagra manader och har vant oss vid standarden.
//Solbrand lycklig Jullan
Inte helt tillförlitligt med mobil på landsbygden i Tanzania, så är det någon som skickat meddelande till mig och inte fått svar beror det med säkerhet på det. Försök gärna igen! Eller hör av er till mamma. Mitt nr är +255778158226, jag far oftast era sms, det ar mina som inte verkar ga fram.
