Julia Teddy

VARNING: det här är ett inlägg man snarare inte vill läsa än vill. Det är tråkigt helt enkelt, & inte glatt. & jag skulle rekommendera er att inte läsa det. Dessutom slösar ni tid när ni egentligen skulle kunna göra något viktigt, som att se vad molnen har för form elr hur många flygplan det är på himlen..

Vissa saker man säger är ett direkt rop på hjälp. Iaf det jag säger. Men, ingen kan ju läsa mina tankar så ingen vet ju egentligen hur allt ligger till. Men jag kan ändå inte låta bli att förundras över hur misslyckad jag tycks vara. Nästan allt jag tar i blir till aska & skräp. & allt är så jävla fel att jag bara vill spy & stoppa ner huvudet i sanden! Det är något fel på mig.

>julia 11 år. dö tjurig på allt & alla, det berodde nog på osäkerhet. jag fick vansinnighets utbrott & var känd stället över för att vara sur-idioten. Fick även höra att det var något fel på mig. Det är nu femtioelva gånger bättre & allt är bra. jag är lyckligare som jag aldrig tidigare varit. Men, åh jag känner mig så misslyckad. Alla är så förbannat bra. Vet att man inte ska jämföra med andra. Men jag ser ju när jag öppnar ögonen att något ser snett ut. Allt jag vill ha är förändring. Till det bättre.
Nu på senare tid har bara allt gått åt pipsvängen. Det verkar nu som att de som sa att det var något fel på mig vid tidigare års ålder faktiskt hade rätt. L&L sa att det det enda man fick hata var grejer som inte levde. Men whatever, jag kan ärligt säga(med sorg i rösten) att jag hatar mig själv