Sista dagarna i Moshi. Igar akte vi till Arusha och inspekterade ormar, krokodiler, faglar och andra frana djur. Dagen innan besokte vi ett vattenfall som var det finaste jag sett nagonsin. Jag alskar vattenfall! Det var som en liten trollskog och vattenfallet och den lilla sjon var inramat av nagot som var likt en svensk barrskog. Klimatet skiftar sa mycket har i Tanzania. Det finns allt fran oken, savann, regnskog, hoga berg och magiskogar. Jag badade som en liten sjojungfru och sprang omkring som en alva. Lyckligast i jungeln typ. Allt gjordes mojligt tack vare Linnea och hennes mamma Maria, som har raddat mig efter brannskadeolyckan. Fick ett vattentatt plaster, och nu pa dagarna har jag en plastsak som man har pa oppna kottsar, nastan precis ett sant jag hade pa min forra brannskada sa jag vet att det verkligen ar det basta man kan plastra om med. Ar sa otroligt tacksam, utan Linneas forband hade inte mitt sar varit sa fint som det faktiskt ar. Det finns ju inga bandage eller forband att kopa pa plats har sa jag hade varit kord annars. Tusen tack, en miljoner blommor och fem kramar till Linnea och Maria.
 
Idag akte de andra till en masaiby medan jag valde att stanna hemma. Besokte en masaiby i Kenya forra aret och jag madde sa otroligt illa efterat, pga kulturkrockar och helt enkelt ett ackligt klimat, sa ville inte folja med idag. Gick pa stan och letade langbyxor istallet, antar att det skyddar mitt ben an mer. Kopte 2 byxor och en underbart fargglad klanning for 50 000 totalt. Sedan gick jag och kopte 2 mangojos for 3000. Det ar dyrt har ;-) Men jag alskar att jag antligen lart mig vart allt ligger har i Moshi sa jag kan knata omkring ensam. Jag som brukar vara vilse i min egen hemstad annars! 
 
Annars knallar livet pa. Vi bytte Umoja Hostel till Kindoroko Hotel igar. Var saaaaaaa besvikna pa Umoja, loss i nastan alla rum och vi har blivit tvingade att flytta 4 ganger, sa vi fick nog och bytte opp oss till ett lyxhotel, 20 kronor dyrare bara, med takterass och utsikt over Kilimanjaro. Sa himla vart, varfor flyttade vi inte tidigare? Nar jag kom opp till mitt rum och sag utsikten forsvann smartan i benet for nagra minuter. Ah sa fint. Vad jag latt blir paverkad av sol och vacker natur, nastan det som avgor vilket humor jag ar pa. Det ar fantastiskt.
 
Pa fredag drar vi brudar vidare till Honey Badger Lodge, som ligger lite utanfor Moshi. Det finns pool och en kaffeplantage dar och det later helt underbart. Ska bli skont med lite semester innan vi aker till Kenya.
 
Saknar er dar hemma ganska mycket nu. Skulle bara vilja se er och kramas i fem minuter och sen dra tillbaka igen. Hoppas allt ar bra med er. Och jag onskar mammi och pappi stort lycka till med flyttningen av stora vita huset till lagenheten mitt i Valdemarsvik. Kul med forandring! Och jag alskar att vi bara har en minut fran Lilla Bla, ack vad vi ska pimpla kaffe nar jag kommer hem! Alskade, vackra Valdemarsvik. Ses den 15 mars. Stor puss! 
Sedan förra inlägget har tillståndet förbättrats, i alla fall psykiskt. I fredags när det var som värst hade vi planerat att gå ut. Jag blandade till en drink och tog en värktablett och sedan blev det party. Naglarna var rosa, magtröjan var på! Drog först till Glacier som låg utomhus och hade blandad afrikansk och västerländsk musik. Det var så otroligt kul. Dansade tills svetten var över hela mig och höll på att dö när Shakira spelades och alla flockades kring mig. Efter några timmar blev det ganska kallt ute, så drog till La Liga som låg inomhus. Där var det kaos så kul jag hade! Hiphop typ, och jag dansade tills inte ens afrikanerna vågade dansa med mig, den känslan var ganska god! Herregud vad jag älskar att dansa! Åh blev så glad när jag äntligen fick göra det igen, det var tur att jag bara ignorerade alla magproblem och körde ändå. Det blev sent och vi åkte partybussen hem med en chaufför som inte kunde gå rakt. På lördagen gick vi opp till kl 10 då våra vänner i KACA skulle ha konsert för oss. Sen käkade vi med Jonny och Ludde som kommit opp till oss innan det blev lite shopping på stan och vi mötte Douglas, han som gjorde en låt till min födelsedag. Han ville ge mig en present till, och jag sa att det absolut inte behövdes, men så räckte han fram ett par rosalila sneakers i precis min storlek åt mig!!! Fett fräscha var de, så swagJullan från Sverige hoppar runt som rena rama hiphoparn nu. Blev en lugn kväll igår tillbringade bara lite tid med Julien som idag påbörjade klättringen uppför Kilimanjaro. Han ska ta den på sex dagar när standardtiden är sju. Så sa hejdå till honom imorse och det känns redan vemodigt då han hunnit bli en bra vän här på hostelet. Men så är livet. Man hittar människor som man trivs med men sen kan vägarna skiljas...
 

Jag förbannar Moshi med hela mitt hjärta. Här har jag träffat underbara personer från alla delar av världen. Men, jag har också råkat ut för sjukdom, matförgiftning, brännskada och seriösa planer på att avbryta min resa. För det första var jag med om en liten motorcykelolycka igår och fick andra gradens brännskada lika stor som den på andra benet. Att tvingas genomgå det här igen fick mig nästan till en panikångestattack. Nu kan jag inte sola eller bada mer på förmodligen hela resan, utan måste rengöra och plåstra om blåsor och såret varje dag istället. I tropisk hetta skall jag försöka undvika en infektion helt utan hjälp av några sjuksköterskor, och mina redan brutalt uppätna ben undrar huruvida lössen flockas runt såret eller förskräckt lämnar sängen... Jag tror tyvärr på det första alternativet. För det andra så kan jag inte få ned någon föda. Jag är inte hungrig till att börja med. Men allt jag äter får min mage att banka så hårt så jag nästan förlorar fotfästet. Det gör så ont så jag har bara varit sängliggande ett par dagar. Vatten gör nästan ännu värre ont. Och oftast, om jag ska gå in på detaljer, får jag inte behålla maten ändå. Så just nu undrar jag verkligen vad vitsen med detta är? Är det värt det? Jag är så otroligt utmattad, ledsen och sjuk så jag inte vet ut eller in. Känner mig mer ensam än någonsin. Och förlåt för ett sånt här dumt inlägg där jag bara vältrar mig i självömkan. Jag hoppas på att det blir bättre, och när man önskar något riktigt mycket brukar ju hela universum konspirera till att det man önskat slår in. Framtiden får utvisa. Till dess spenderar jag min tid i sängen. Ciao
(Texten kom via messenger söndag 19/1 kl 21:55)
Vaknade av skönsång av Klara och Linnea. Själv hade jag fyllt hela mitt rum med färgglada ballonger och pyntat händerna med tatueringar. En delfin för möjligheter, som Frida och jag säger. Min dag, och jag har fått möjligheten att fira i vackraste Tanzania. Fick ett rosa fint kort av min tanzanska pappa Mr Swai, han gav mig en kram, och kallade mig sin dotter, men han luktar som en morfar. Han är fantastisk! Sen drog vi till Kilimanjaro med ett gäng. Det går ju inte bestiga berget på en dag, det tar en vecka, men vi åkte och gick så långt som möjligt. Väl där hade Mr Swai ordnat med överraskningar till mig! Först en jättegod tårta sen sjöng Douglas för mig, eller han rappade. Det var såå fab. Fick ett halsband med två hjärtan av en kille jag endast presenterat mig för, haha. Sen åkte vi till vårt stammisställe och jag beställde in en mangobanansmoothie. Bästa som finns! Vädret gjorde sitt bästa för att göra mig lycklig. Det började åska och regna, så på kvällen chillade vi på gården med ett glas vin och lite vindruvor. Det var väldigt fint. Hade en fin dag igår och nu är jag alltså 20 år, gammal som gatan.
 
         

Idag valde jag att stanna på hostelet medan de andra åkte och badade i en pool. Varför kan man verkligen undra? Blev en riktig deppardag. Låg och tyckte synd om mig själv, jag är ju så värdelös och tjock! Samt att jag saknar allt och alla. Fika med mamma på Lilla Blå, bus med Eve, pappsen o stora vita huset, stjärnan med Teddy... Depp, depp, depp. Fick en rejäl släng av hemlängtan och ensamhet, och då kommer även "värdelöshetskänslan" som ett brev på posten. Suck, när ska jag bli stor nog för att slippa det? När tjejerna kom tillbaka från badet blev det något bättre, fick iaf annat att tänka på. Handlade vatten, en liten flaska för 600. Haha, kommer tycka allt är superbilligt när jag är tillbaka i Sverige igen! Sedan blev det ett stort lass med ris och bönor. I detta land är tyvärr maten billigare än godiset, så jag har säkert gått opp ganska mycket i vikt, ni kommer inte känna igen mig. Sedan blev Linnea brutalt sjuk. Allt ville ut åt alla håll. Spenderat några timmar på tanzanskt sjukhus. Det var en upplevelse! Pappa Mr Swai skjutsade oss, kramade oss och översatte. Linnea har troligen blivit förgiftad av poolvattnet. Så det kanske var lite bra att jag inte hängde med trots allt, men nästa gång ska det inte vara pga av denna dags anledning! På schemat ströks det vi skulle göra, imorgon ska vi få Linnea på bästa hälsan och humöret! Ta hand om er alla kära!
Syns snart. Puss!
Min uppväxt präglades av en jagande far som tog med mig ut på safari varje vecka, kollade på naturprogram och sen levde med fränaste Eliza Thornberrys äventyr. Hon den coola människan med flätor och glasögon, precis som jag hade. Idag skulle jag åka buss, som Eliza gör varje dag. Men fick ont i magen efter två timmar, hallucinerade och höll på att spy. Det var åtta hemska timmar och jag sörjer lite att jag heter Elisabeth men inte finner någon Eliza i mig. Hon var ju min kompis när jag var liten!

Sen hände en till incident alldeles nyss. Försökte att inte skrika alltför mycket. Vi har ju just anlänt till Moshi, vi muzungus "vitingar" syns ganska väl ändå och blir utpekade och kyssta på handen så vi försöker att inte göra väsen av oss... Det sprack ju när jag fann en Kackerlacka i duschen och, för andra gången denna resa, springer helt naken vilt fäktandes, skrikandes och panikslaget andandes. Ut i mörket med hjärtat i halsgropen. Linnea pratar i telefonen, men som den superkvinna hon är tar hon närmsta sko och brutalt slaktar odjuret. Förra gången hon räddade oss satt hon på toa och vi skrek som aldrig förr, föreställ er TopModel-tjejerna, men hon fullgjorde sin plikt även då, älskade räddaren, hon gör allt för oss.
 
Blev alltså inget lugnt, stillsamt första intryck av vitingarna. Flugorna bar nämligen omkring på Linneas nydödade djur. Så två halvt skakande tjejer kapitulerade och gick till receptionen och bad dem plocka bort fanskapet. Så gick det med att inte försöka vara fåniga muzungus! Livet i Afrika är inte lätt, vi får väl helt enkelt acceptera att vi är de töntar vi är. Lovar jag kommer ha mardrömmar om kackerlackor bortburna av flugor inatt. Sorglig död. Och får se om jag någonsin duschar mer, verkar ju ha himla otur med det. Ska i alla fall försöka inte springa ut naken nästa gång.

Ninakupenda JK


(Inlägg via sms som anlände till Valdemarsvik 14 januari kl 23)

Njuter av tillvaron till tusen. Det ar var sista dag i Morogoro innan vi imorgon drar till Moshi, en bussresa pa (forhoppningsvis) 8 timmar. Vaknade idag utvilad med utsikt over Mount Uruguru, ett hav av miljoner nyanser av gron, kvittrande faglar och stralande sol. Satte mig pa var roda veranda och bara insop lyckan och gladjen med lite yoga innan frukosten. Och dagen har gatt i lugnets tecken, det ar verkligen "pole, pole" eller "hakuna matata" som de sager har. Vi har packat vara vaskor, atit fantastisk afrikansk mat med fullkomligt gudomlig mango till efterratt och besokt ett hotell med pool. Oskar (en som gick globalkurs forra aret och som nu jobbar pa Bigwa) foljde med och visade oss dit. Jag solar som vanligt utan solkram, jag anvande bara solkram forsta dagen pa Zanzibar men branner mig inte anda, konstigt nog. Var skont med lite avsvalkande vatten, vattnet pa Bigwa har varit slut ett tag sa vi har inte kunnat duscha, vilket man ibland vill nar det ar narmare 40 grader varmt. (Far se om det kommer opp nagra bilder, om mamma kan fixa bilderna fran instagram kanske?)
 
 Snart ska vi for sista gangen denna resa aka var 4 kilometer langa vag hem till Bigwa och betala 2 kronor. (Kan vara kul att veta att det kostar 4 kronor att sitta pa ett internetcafe i Morogoro en timme ocksa. Sa himla billigt.) Kommer sakna Morogoro mycket, far hoppas jag kommer tillbaka till denna by jattesnart! Tror Moshi blir javligt bra ocksa, och dar ska vi antligen satta igang med lite arbete.
 
Idag ar det bara 5 dagar kvar. 5 dagar kvar till min alldeles speciella dag. Jag ska gora den bast. Ska formodligen dricka bars, en sort som heter Kilimanjaro, PA riktiga Kilimanjaro. Sla den ni. Men det ar ju inte varje ar man fyller 20 ar sa varfor ska jag inte gora den lite mer speciell an de andra fodelsedagarna?
 
Much love. Tanker pa er dar hemma i kylan och skulle inte vilja byta med er alls. Inte nagonsin. Knastrande sno under skorna eller kritvit och sidenlen sand, det ar fragan. Puss, ses snart. Om typ 63 och en halv dag.
Sitter pa ett internetcafe har i Morogoro och chattar med mamma och Eve som ar pa vag till Skavsta i snoovader. Eve flyttar till England nu, can't wait to come and see her! Blir val i mars nar jag lamnat Afrika. Bars och fotboll, saknar det lite. Annars ar det ganska lugnt med hemlangtan, glomt er! Haha puss! Har ar det cirka 32 grader och klockan ar snart elva. Har glomt hur kyla smakar pa huden, kanns bra. Lamnade av ovriga vanner pa busstationen imorse och sjalv kopte vi (linnea klara jullan) bussbiljetter till jumanne (tisdag) till Moshi som ligger vid foten av Kilimanjaro. Snart ska vi dra och kopa choklad, mango och avokado och festa pa innan vi aker till Bigwa och tvattar opp lite klader.
 
Hors! Har internet pa mobilen, dock fungerar det bara ibland dar vi bor pa Bigwa, men nastan alltid i stader. Sa skicka ivag ett facebookmeddelande eller sms! Snalla!
Puss JK
 
Ligger i sängen under det obligatoriska myggnätet. (Malaria dödar fler människor än hiv/aids.) Dagen har gått sin gilla gång på afrikanskt vis. Man går opp tidigt. Idag kl fem. Tuppen galer lite. Några grisar åker på slakt. Ärenden görs. Vi åker till en nationalpark och ser zebror, giraffer, flodhästar, antiloper, bufflar och mitt favoritdjur: elefanter. Åker hem i dödande värme. Det går inte föreställa sig hur varmt det är. 40 grader dagtid. Kl 11 på kvällen är det behagligt, man blir bara lite småklibbig i shorts och linne. Det rinner i alla fall inte då. Vad händer sen en dag i Tanzania? Vi kissar i ett hål i marken, störs över att Internet och mobiler inte fungerar, äter maten med fingrarna, dricker 20 flaskor vatten om dagen (och jag tre resorb), vaknar av böneutrop av imamen varje morgon, visar sitt pass flera gånger varje vecka för massa onödiga ting, skrattar at att Tyra Banks och Jay-Z gor reklam for lokala produkter (jag menar de staller sakert opp och gor reklam for majsmjol i en liten by i Morogoro), fyller hinkar med vatten fran den enda brunnen nar det for en gangs skull finns vatten, duschar sedan med hjalp av hinkarna, forsoker att inte trampa pa alla djuren som finns (t.ex. 20 cm lang tusenfoting), trampar i rod sand som bildar krokiga ojamna vagar, ater frukt varje dag, halsar pa alla som gar/aker motorcykel forbi. Och tusen andra sma saker som vi helt enkelt inte reflekterar over langre for nu bor vi har i Tanzania nagra manader och har vant oss vid standarden.
//Solbrand lycklig Jullan
 
Inte helt tillförlitligt med mobil på landsbygden i Tanzania, så är det någon som skickat meddelande till mig och inte fått svar beror det med säkerhet på det. Försök gärna igen! Eller hör av er till mamma. Mitt nr är +255778158226, jag far oftast era sms, det ar mina som inte verkar ga fram.
Häromdagen besökte vi Hero Rats, stora, sjukt söta råttor som är tränade till att hitta minor. Sen gick jag, Natalie, Johan  på marknaden i Morogoro och levde livet. Älskar att det är tusen grader varmt och sommar varje dag. Solen har tagit men vi är inte i närheten av the african queens. Köpte nutella, jordnötssmör och energidryck. Nat och jag fick såklart den sjukaste sockerkicken eftersom vi inte ätit socker på en vecka. Så sjukt kul jag hade, tycker synd om alla andra som fick handskas med mig! Haha. Sjuk energi. Kastade frisbee med eleverna här. Sen började det spöregna, självfallet tog vi tillfället i akt att ha vattenkrig. Dog av garv. Mår så himla bra här på min vackra kontinent. Allt är möjligt, allt går, hakuna matata. Den som skrattar mest vinner.
Ninakupenda, JK
 
(Skickat som sms till mor, som får uppdatera min blogg ifrån Sverige då Internetuppkoppling saknas)

Hej från Morogoro. (Detta inlägg skickas som sms till mor, som får uppdatera min blogg ifrån Sverige då Internetuppkoppling här på landsbygden är obefintlig.)

Igår checkade vi ut från YMCA och satte oss i en fin buss på väg till nästa destination: vår systerskola Bigwa. Det tog mer än fem timmar i uthärdlig men smärtsam värme och otrolig vätskebrist. Ofräscha men med glatt humör mottogs vi med sång och blommor här på Bigwa, som ligger i Morogoro vid foten av ett berg som är högre än molnen. Det är vackert så man ryser och gråter av lycka av att få vistas här. Allt är så himla grönt, blått och färgglatt. Vi fick äntligen smaka på afrikansk mat igen, har varit bortskämd med Chris ett tag, men nu var det på riktigt och så jävla gott så jag kommer nog komma hem som en ballong. Värt. Pratstund med eleverna här som är supertrevliga och ihärdiga när det gäller att vi ska lära oss swahili. Bara bra, språket är ofta ett hinder så alla nya ord gör att vi kan förstå dem mer och kan skämta som de älskar att göra. Efter den långa resan var alla trötta så la oss runt tio, jag skulle bara duscha bort lite svett och sand först. Gjorde det. Men mitt i duschen vrålar jag och slänger mig ut helt naken och då skrattandes. Det var en fin färgglad groda i duschen. När jag var ute och omsvept i handduken möts jag av kackelackor, ödlor och myggor. Höll på att dö av garv. Haha, såna här äventyr utsätts man för ständigt här i Afrika. Idag sover vi med några skorpijoner i rummet, men vi måste ju alltid ha myggnät så det är nog ingen fara för någon sängkompis (förutom löss).

Fick superfint sms av kusin Kristina alldeles lagom till dagens äventyr. Vi skulle ta oss till stan för att checka runt lite. Jag utan solkräm för jag bränner mig ju inte här. Shoppade kangas, vatten och mango. Gick runt i kanske tre timmar innan vi satte oss i den mest vilda bussfärd någonsin. Det är konstigt att man fortfarande lever! Haha. Skulle vilja ha skrivit ned alla sköna kommentarer som sades. Men för någon var det första gången ögonen attackerades av en flod av svett. Och jag trodde nog att jag skulle klämmas ihop och bli två meter lång och se ut som en spaghetti. Men vi klarade oss, ännu en gång, hallejulia! 

När vi kom hem blev det mat och prat om en kvinnoorganisation de har här, womens information window. Det är verkligen jätteviktigt för kvinnorna här, där får de råd och organisationen agerar som en försäkringskassa. Girl power! We can do it! Männen här har redan försökt köpa oss blonda tjejer...

Nu på kvällen har vi bara chillat, ätit (hörde grisarna skrika imorse, till kvällsmat blev det fläskköttfärssås) lärt oss swahili och beskådat den helt sjuka scenen av växter, stjärnor och berg. Det är nog vackraste stället på jorden, Tanzania. Afrika känns även denna gång som mitt andra hem.

Nu ska jag sova. Klockan är tio här, två timmars skillnad. Huvudet är sönderbränt och armarna röda. Jag kan visst bränna mig. Men det är inte alls farligt. Imorgon är jag brun och det är superfint till mina gröna ögon och röda läppar. Kan man känna sig, eller i alla fall få en illusion om att man inte är så äcklig som man faktiskt är. Imorgon opp vid kl fem för att kolla på när Hero Rats tränar. Kommer nog bli asballt! Nu tackar jag för mig, lycklig, mätt och galet förälskad i Tanzania.
 
Puss JK

Dis is wat we call: aFreakan adventure. Lusbitna, svettiga, sandiga och salta åkte vi till Zanzibars hamn för att hoppa på färjan till Dar es Salaam. Den visade sig vara fullsatt hela dagen. Imorgon börjar skolan och visst att alla här alltid kommer försent, men vi är punktliga svenskar, så vi tog nödlösning och hoppade på ett flyg istället. Jag bröt ihop pga tidigare erfarenheter av afrikanskt inrikesflyg. Men efter en Portsman och vatten i nacken var jag redo. Då visade det sig att Klaras bankkort fastnat i atm, fick spärra och det var kaos. Sen fick Linnea astmaattack i den obefintliga luften och jag fick panik så man inte kunde göra annat än skratta. Inte nog med det. Flyga i Afrika är vilt, det kan verkligen med all rätt kallas aFreaka, det var det brutalaste kaos vi alla tio varit med om. Passen försvann, ingen visste värt man skulle gå och det blev en halvtimme försenat innan alla hade tagit sig samman och äntligen kunde andas ut, säkra i ett propellerplan. Lyckan som infann sig då gjorde att jag höll på att koka över när vi flög över Indiska oceanen och alla små öar. Är det en dröm eller verklighet? Ingen fattar ens att dessa dagar i Zanzibar har varit på riktigt.

Zanzibar har verkligen varit helt otroligt. Vilket paradis på jorden! Igår solade och badade Linnea och jag klippt hela dagen. Drack underbar fruktjos och sedan när mörkret fallit gick vi utmed stranden och hittade den lyxigaste och ljuvligaste restaurang någonsin. Precis vid stranden, bredvid havet som alltid slår jättehöga vågor, vita lakan som fladdrade i vinden, en pool och vackra träbyggnader. Beställde in tomatsoppa med vitlöksbröd. Mums.
 
Nu är vi i Dar el Salaam efter mycket om och men. Går runt lite i stan och kollar för redan tidigt imorgon kommer Emma från vår systerskola Bigwa och hämtar oss. Då fortsätter det afrikanska äventyret till en by som heter Morogoro. Spännande!
Älskar er alla! Puss
Jambo! Lar oss lite mer swahili for varje dag. Jambo betyder hej.
 
Idag skulle vi gjort yoga och stretchat pa stranden vid soluppgangen, men da ledaren var lite jetlagad forsov hon sig lite och fick springa for att inte missa den underbara frukosten bestande av agg, te, jos och farsk frukt. Men dont u worry, jag stretchar och hjular pa som vanligt nar jag kan, man blir extra vig i det har klimatet som tur ar.
 
Efter fruksten gick vi till bussen, har finns inget som busstidtabeller, man star helt enkelt fint och vantar pa att en buss skall anlanda. Efter ett tag kom den. En buss lika stor som pappas roda arbetsbil (ca tvaochenhalv meter) hoppade vi in i efter att ha betalat nagra kronor. Visade sig vara ganska full redan, jag raknade till 30 personer. Det ar da jag alskar Afrika, aventyr och spontanitet och manniskor. Jag var lycklig, fyfan sa glad. Tva timmar senare framme i Stone Town for att fixa kontantkort till mobilerna. Kant oss ganska nakna utan dem. Sa jag har ett telefonnummer nu, ta garna kontakt med mamma for att fa numret och skicka ivag ett sms till mig! It would make me cry of happiness. Funkar inte alltid dock skall tillaggas. Tog taxi hem till bungalowen igen, sen slangde vi oss i havet! Befriade fran stress, svett och sand. Har aldrig varit sa lycklig. Det ar sa salt och varmt sa man kanner knappt nar man gar i. Turkost vatten och sol. Hoppas ni har det bra i Sverige! 
 
Sen forsokte jag kopa lite cigg idag, da vi ofta missforstar varandra pga av spraket var jag sahar <-> nara att fa nagon annan "smoke". Haha, liten blond tjej dog av garv. Hon ar sot den dar forsovande rokande yogaledaren. 
 
Nu atit hamburgare, min kropp kravde en stor blodig kottbit, och sitter med en bars i handen i shorts och linne. Klockan ar tio, 27 grader, havet kittlar min nacke, stjarnorna lyser, brasan ar tand, folk ar glada, sanddynerna ligger kritvita har runt var Bungalow (lovordade att man alltid kan ga barfota, tva meter senare fick jag en sticka, haha ironin), nagon spelar gitarr och slar pa trummor. Men jag har det bra. Mer an bra just idag. Imorgon ar det sista dagen i Zanzibar, jag ska bli brun. 
Ninakupenda (jag alskar er). 
 
P.S. Hoppas pa internet i mobilen imorgon, kanske kommer bilder. Keeping my fingers crossed. Bilder fran paradison.
 
Uppdatering 140106 - en instagrambild tillagd. 
Flygresan gick bra, om man bortser fran extrema magsmartor hos mig och att Klara spillde ned hela sig med vatten sa det sag ut som hon kissat pa sig under turbulens pa planet. Nar vi klev av, lagom mora, sa var det 27 grader, kl tre pa natten. Fanns inget vatten att kopa. Vi vantade pa soluppgang, far inte vara ute i morkret pga manga risker, och jag vaxlade pengar. Hade 800 000 pa mig, kande mig som en rik en, for en gangs skull. Sen taxi till hamnen, har i Afrika har jag aldrig bilbalte, det ar lite charmen med att aka bil har. Insag hur mycket jag saknat denna varldsdel, var lycklig att vara tillbaka. Lite laskigt hande vid hamnen saklart, men vi ar tuffa brudar! Hamnade iaf pa ratt farja till Zanzibar sedan. Var galet skoj, jag som gillar nar det gar fort och ar guppigt och man flyger lite. Trivdes. Zanzibar ar fint. Paradison. Har emellertid saknad-kanslor sa det forslar. Alla ar saknade, tanker pa er.
 
Ska ha semester har pa Zanzibar hela jullovet, b;rjar skolan den 7e. Ser fram emot det. Men forst stjarnor, indiska oceanen, solande, josdrickande, och finaste naturen.
 
Imorgon far jag FORHOPPNINGSVIS mobil, och da kanns det nog lite lattare. Internet existrar knappt. Puss alskar er
Ligger och filosoferar. Det är sista dagen innan mitt stora äventyr ut i den stora världen. Skall om några timmar resa på mig och påbörja färden mot Stockholm och flygplanet. Mellanlandar i Istanbul sen långa turen över kameler, krig, pyramider, hav, giraffer innan jag äntligen landar i Dar El Salaam, Tanzanias huvudstad, kl tre på natten. Flygresan tar 15 timmar. Jag, Klara och Linnea, mina två älskade vänner, befinner oss då i en av världens vackraste men farligaste delar på jorden. 1/4 av kvinnorna där har blivit våldtagna, det är brutal fattigdom och väldig värme. Det är kulturkrock på så många plan. Men det är där mitt hjärta stannade första gången jag åkte till Kenya i februari 2013. Det är dit jag vill tillbaka. För trots lite elände så finns det en stryka och kärlek och syn på livet som passar mig så himla bra. Som jag tycker saknas här i Sverige, där vi ibland tror att allt är perfekt. Men kvinnor våldtas även här, vi utsätter oss för faror även här, det är det jag vill berätta om. Att Afrika inte är farligt, det är fullt av värme. I Sverige är naturen underbar, jag blir lycklig av att se en stor ek eller en rosa himmel, och här prioriterar vi mottot: ensam är stark. Men att sitta under stjärnhimlen i Afrika med en massa afrikaner, som tänker att tillsammans finner man styrka, det är då man lever på riktigt, då man omsluts av kärlek och universums alla stjärnor och man får intrycket av att bara man sträcker sina armar lite längre opp så når man dem. Eller när man kan plocka färsk frukt från träden, gå på vit sandstrand eller ser zebror och mina kära elefanter. Det är då man lever. Det är då hjärtat slår volt.  Ska även bo på landsbygden nästan hela vistelsen, 72 dagar, där inte vatten i kranen, vägar, el, internet eller toaletter finns. 

Det är ett stort äventyr. Det är också många risker som jag är medveten om, men jag ska nog kunna ta vara på mig, älskade oroliga släkt som väntar här i Sverige. Det är mitt stora äventyr och jag skulle ångra mig varje sekund om jag inte satt på det där flygplanet imorgon. Jag har längtat tillbaka sen jag landade på svensk mark förra gången. 

Idag har min största idol fyllt 25 år. Hon fick inte den födelsedag jag önskade att hon fick, med tårta, dans, tusen paket och hon i centrum. Den allra finaste systern, hon som är värd allt. Och ännu mer. Vi har istället fart omkring som tokar till hela släkten och sagt hejdå, fotat dem så jag har dem nära när hemlängtan kommer och bara kramats. Det har varit fint, underbart, välbehövligt, men kändes inte som den dagen jag önskat henne så mycket. 
Nästa gång jag skriver är jag långt ifrån er, men alltid nära i hjärta. Stort tack för all kärlek, stöd och existens, jag älskar er alla till Afrika och tillbaka, och jag om någon borde veta att det är långt. 

Tillbringat med familjen. Önskar jag blir lika galen som min gamla nyblivna 25åriga syster och min ännu äldre mamma och pappa. De största idolerna som rockar skiten ur alla andra. Och tack alla, mina fina vänner, som ett ankare när jag är nära på att sjunka. Jag älskar er alla.  Fick nyss bästa smset av en av dem. Någon tror att jag faktiskt är bra på riktigt. Det här året kunde inte ha börjat bättre. Somnar med lättat hjärta.