Julia Teddy

Jag förbannar Moshi med hela mitt hjärta. Här har jag träffat underbara personer från alla delar av världen. Men, jag har också råkat ut för sjukdom, matförgiftning, brännskada och seriösa planer på att avbryta min resa. För det första var jag med om en liten motorcykelolycka igår och fick andra gradens brännskada lika stor som den på andra benet. Att tvingas genomgå det här igen fick mig nästan till en panikångestattack. Nu kan jag inte sola eller bada mer på förmodligen hela resan, utan måste rengöra och plåstra om blåsor och såret varje dag istället. I tropisk hetta skall jag försöka undvika en infektion helt utan hjälp av några sjuksköterskor, och mina redan brutalt uppätna ben undrar huruvida lössen flockas runt såret eller förskräckt lämnar sängen... Jag tror tyvärr på det första alternativet. För det andra så kan jag inte få ned någon föda. Jag är inte hungrig till att börja med. Men allt jag äter får min mage att banka så hårt så jag nästan förlorar fotfästet. Det gör så ont så jag har bara varit sängliggande ett par dagar. Vatten gör nästan ännu värre ont. Och oftast, om jag ska gå in på detaljer, får jag inte behålla maten ändå. Så just nu undrar jag verkligen vad vitsen med detta är? Är det värt det? Jag är så otroligt utmattad, ledsen och sjuk så jag inte vet ut eller in. Känner mig mer ensam än någonsin. Och förlåt för ett sånt här dumt inlägg där jag bara vältrar mig i självömkan. Jag hoppas på att det blir bättre, och när man önskar något riktigt mycket brukar ju hela universum konspirera till att det man önskat slår in. Framtiden får utvisa. Till dess spenderar jag min tid i sängen. Ciao