Julia Teddy

Sirap
Ovan
Rosor

(Tre ord blev helt oförhappandes ett mystiskt litet meddelande.)
//Jk

Jag har varit på politikermöte denna afton. Synnerligen intressant. Vi kunde alla enas om att politik är samhällsförändringar. Spännande att vi har kraften att påverka. Sen kom jag hem och satte mig här för att läsa en alldeles speciell blogg. Blev så otroligt upplyft och inspirerad, kvinnor likt denna bloggerska är ett bra föredöme. Hon tycks se så mycket och jag antar att det i grunden är kunskap hon baserar sina iakttagelser på. Krafter, kunskap och kärlek kommer rädda världen. Merci.
//Jk

Hade liten Heveninna (hjältinna) varit här nu så hade vi ätit Ben&Jerry's och gått ut och druckit öl på en fotbollsbar. I miss ya, little Queen of Clover.



Största busungen i världen.
//Jk

Tror ni på liv på andra planeter? I do. There's an Alien over here. Her name is Juleddy5 och hon har tagit Jk i besittning. Cause I don't recognise myself. Någon sitter här, ja, förmodligen en högt älskad Alien från Jupiter, och har stekt asgod lax med spenat och ärtor. "Den", Juleddy5, tenderar att göra franskläxa också. Jesus! Nu diskar och dammsuger hon. Fan vilken bra Alien som intagit Jks skepnad! Men Tellus tycker inte om Alien så snart får Juleddy5 faktiskt sticka. Det kan ju inte vara bra med för mycket förändring liksom.

Förresten, bästa filmen för dagen: Life is Sweet. Tyvärr hade jag ingen brittisk-komedi-älskande mamma bredvid mig, så skrattandet fick jag klara helt på egen hand. And well it went, jag skrattade verkligen för två.
Au revoir!
//Jk

Lever och har hälsan. Har spenderat helgen i Vikingaland, saknade snön och träden (men mest mamma). Käkat vildsvin, ägg och riktig vild mat tillsammans med jägaren och mammuten. Traskat fram i snön, över berg och vatten, njutit av stillheten. Det har gått framåt sedan vikingatiden så till mitt stora förtret blev det overall istället för päls. På vårt högsta berg, där ingen någonsin sätter sin fot förutom rådjuren, kände jag mig lugn och säker i ensamheten; där ingen människa satt sin fot är det säkraste stället på jorden. Det är ganska felaktigt att kalla mig Viking, men låt oss säga att jag är helt omedveten om det, blir emellertid snart upplyst av min nya tidningsprenumeration (kan ju fixa sådan själv nu när jag är arton!).


Höstbild fotad av Eve

Livet i Talldungen, det genuina, hur skulle jag någonsin klara mig utan det? Trädens vänner djuren, havets lutning av vinden, stjärnornas klara sång, den allra sista biten innan jag är framme i värmen från stora vita huset: det går aldrig tillräckligt fort så jag springer alltid där. Jag älskar mina föräldrars ställe, Eves och min fristad. Jag älskar att vara Viking i Viken. ♥
//Jk

Det bästa med livet är att man växer. Att bli så gammal som arton är det finaste äventyret som livets smörgåsbord bjudit mig på, än så länge! Varje dag händer något oförutsägbart, det gör att livet blir charmigt och fullkomligt asspännande att leva. Tänka sig att bli bjuden på öl av främlingar, prata med irländska popduon Jedward i telefon, snusa för första gången (och faktiskt tycka om det hihi), prata med sin syster som bor i Kalmar, dricka vackra drinkar i sällskap med Siri och Nisse, festa på tre vänners 54-års fest med massa band och fint folk, att kunna göra precis vad som helst, och tillåta att vissa hemliga saker aldrig sägs sådär jättehögt så att någon okänd hör. Det är himmelskt att leva, och att bli gammal. Helst vill jag bli sådär gammal som mormor och morfar, men för att komma dit måste jag leva varje dag tills jag är minst 81, och ännu längre än så. :)
//Jk

Blubb blubb blubb lät det om toan på dansstudion idag. Någon säger: Det är vatten på golvet. Vi ba: Oh! Äckligt! Akta er. Åh, kolla korven! Smarthuvud kommer på: Järnspikar, niorna som förhoppningsvis skall börja här till hösten kollar in linjen och har lektion i danssalen bredvid! Vakta dörren, ingen får komma ut! Jag ställer mig med väskan på ett säkert ställe och iakttar spektaklet. Haha. Sonja säger att hon fick en déjà vu-känsla, medan jag ba: Tror inte detta händer. Bajsfontänen flyter ut överallt och Maria lägger en handduk och hoppar, bajset skvätter. Utrym lokalen, rädda sakerna, död eller levande! Maria gör som Jesus, går över vattnet med stora plastskor, Jin rullar ut på en kontorsstol med hjul. Livet i dansstudion.
//Jk

Hjärnan är ett sjuhelsikes konststycke, tycker ni inte? Har lurat den (kan man säga den om något som är mig?) att klockan är nio när den bara är åtta, har således 25 timmar på denna dag. Magi. Världen är så underbar, ibland är den inte det och detta gör mig så konfunderad; hur samma par ögon kan se på saker annorlunda från dag till dag? Nu skall jag plugga som en uggla (haha skoja). Varm choklad och jordnötter framför Afrikas Drottning med Katharine Hepburn i huvudrollen är det som gäller. Ögonen vill bara se vackra gamla filmer just nu, de finner inget vackert i italienska possessiva pronomen samt hundratals glosor. Imorgon kanske...♥
//Jk

Igår åkte lilla Belle över floden in bland träden, mitt Narnia var vackrare än någonsin tidigare. Mamma Mu och jordgubben var borta med vinden så det enda döda sällskap jag hade var Lumière och böckerna, tillsammans är man mindre ensam ju. Jag fann emellertid en godispåse och en gammal cylinderhatt, nej, jag menade en gammal pipa! Måste bara köpa tobacco nu, hihi. Åh, den sista striden mot sömnen var framåt midnatt i Paris, alltså klockan tolv, och då hade jag ingen aning om att morgondagen skulle bli minst lika bra. Nu sitter jag här och gosar med tekannan, Chip och böckerna. Efter provplugg skall jag unna mig lite lasagne, sen skall jag läsa igen. Elle est Belle.

//Jk

Jag är så himla glad idag, lite sådär det-är-början-på-något-nytt-och-allt-är-möjligt. Enligt Frida och mig är en delfin en möjlighet, och Frida gav mig en tavla när jag fyllde arton, naturligtvis var motivet en drömvärld fylld med delfiner; hon målade av sommaren då vi blev bästisar.
Idag när Visseljohanna meddelade mig om att tevattnet var klart så kände jag mig särdeles sugen på honing, man får ju såna cravings ibland. Jag öppnade den delikata lilla burken och doften omfamnade hela köket, mitt pekfinger rörde sig av sig själv mot innehållet men hjärnan hindrade mig i sista sekunden från att göra mitt söta finger till en klubba, stora flickor använder stora skedar istället. Jag njöt och bestämde mig för att när den allra bästa delfinen dyker opp med min stuga, eller mitt slott, i något vinparadis så skall där också finnas bin som kan göra honing åt mig. Det är min drömvärld. Djur och fint, det är vad jag tycker om. Älskade möjlighetsdelfiner.♥
//Jk

Hallå! Här är det liv i luckan. Har ju tagit klivet ut i livet. Det är ganska kul att vara gammal indian.  
//Jk

Tisdagen bio; Tinker, Tailor, Soldier, Spy ihop med mamma, sen en födelsedag, vilket för oss fram till en torsdag då jag gick som i ett töcken, lyckans dimmor. Hur få timmars sömn har jag egentligen lyckats sno åt mig? Dansföreställning klockan sju på Östgöta, ingen risk att somna... Haze. Jag höll på att dö. Bokstavligt talat. Jag höll andan hela första akten. Aldrig sett något dylikt. Grät i pausen, och andra akten behandlade mig som tur va något varsammare. De dansade synkroniserat till ljud som inte går att räkna till för fem öre, de revolutionerade i alla områden, det var: oförglömligt. Tvingade med Anna på My Week with Marilyn efter det. La mig sent även denna dag naturligtvis. Sova kan man göra när man är död.
//Jk

Den allra bästa dagen på året, oslagbara 18:e januari (fråga bara Linn, jag är säker på att hon håller med mig!), var sagolikt fin från början till slut. Läs bara: champagnefrukost med mor. Lagom glad går födelsedagsbarn till skolan och har de roligaste lektionerna bara en onsdag kan bjuda på! Nutida konst och jag bär vit prinsessklänning. Åker hem till Stjärnan och äter med mamma, jag har fått fina kärleksbrev. Frida kommer med skratt och bus. Vi dekorerar hela Stjärnan i några slags avskyvärda serpentinsnören. Åh lyckan. Lite mer champagne. Klockan slår 18.18 och dansklassen ringer på dörren. Jag öppnar och möts av skönsång och ballonger, det var ju det som saknades. Ffolket dyker opp och dagen är på något sätt fulländad. Kakor och bullar, saft och fina presenter. Sen drar de stora till Världens bar och beställer in ölkannor tills dagen är slut för då går man hem till sig, eller mig, och äter bullar och skrattar.
//Jk

Jag kan knappt förstå att detta är min sista dag som sjutton år. Jag är aderton om femton minuter. Myndig, jiho! Jag får dricka öl i barer och köpa snus på ICA och köpa saker över internet helt själv. Sagolikt! Hehe. Jag har njutit av denna sista dag som liten jänta till fullo. Åh, på bästa vis åkte jag till min kusin som fått kattungar! Nog är väl det något av det bästa i hela vida världen? Fina, fina, underbara liv.

"Som ett nystan utan garn, som en leksak utan barn
Det skulle jag va utan dig, ingenting utan dig
Som ett ångtåg utan lok, som en bokstav utan bok
Det skulle jag va utan dig, ingenting utan dig
Som en tomte utan skägg, som en höna utan ägg
Det skulle jag va utan dig, ingenting utan dig
Utan varann skulle vi få fnatt, utan varann inte fatta ett skvatt,
inte hitta ett skratt
Det vet varenda katt, det vet varenda katt!"♥
//Jk

Vaknade klockan fyra i natt och kom på att jag drömt om min födelsedag två nätter i rad. För det första så drömmer jag ALDRIG. För det andra så är det väldigt tidigt att vakna självmant klockan fyra. Det finns inget för det tredje. Men i alla fall, när klockan var fyra så kom brevbäraren och lämnade tidningen. Jag tänkte: Det där måste vara världens bästa jobb. Att vara oppe när ingen annan är vaken, se på stjärnor och få bläcksvarta händer och bara lämna ord till alla boîte aux lettres i Sverige. Sagolikt ter det sig, inte sant!? Herregud, jag är som besatt av ord. Det är verkligen det bästa jag vet. Och att jobba med tidningar... jaaa, någon författarkarriär ser det ju inte ut att bli, så varför inte? ♥ BTW skicka brev till mig! Jag insisterar. Pussen och kramen, hela långa dagen.
//Jk

Sista föreställningen på Östgöta igår. Idag jobba på revyn i Valdemarsvik.
//Jk

Posera framför spåris.

Ja, det här är en väldigt bra dag, tycker vackra Anna.

Crisse-Cristus-Crillelicious-Crilleboy hängde med en stund.

Spåris, vi skulle åka till ändhållplats för att se vad som hände med spårisen då. Kunde man köra åt båda hållen, eller var det som en plattform som snurrade runt eller vad hände egentligen när den var framme och skulle köra tillbaka? Det tråkiga svaret var en rondell och vi ba: Ameh.

Mina söta resekamrater.
//Jk

Här sitter jag. Redo för en superkväll på Östgötateatern. Har just ätit kokt ägg med varm choklad. Känner mig på topp! Sov två timmar i natt typ. Snart kommer Anna, bästa finaste Anna. Vi skall skratta och efter föreställningen skall hon och jag ha pyjamasparty tillsammans, hon skall sova här till lördag. Fan va ballt!!!! (OK, hyperentusiastiska jag med fyra utropstecken!!!!) Mitt hår påminner lite om min Shakira, den colombianska barfotadansaren som är ihop med ett fotbollsproffs. Ja, så jäkla snygg är jag. Mm, stort huvud va. Hihi. Förresten. Dagen har varit kalasbäst! Och jag träffade Essa på spårisen. Inte varje dag man möter sin barndomsvän, så det tyckte jag var värt att skriva om i bloggen. Fina fina flickor. Och pojkar naturligtvis.
Sa jag att jag skulle äga scenen? Yeah yeah yeah, livet leker hörrni. :P pussen!!!!
//Jk

Det är premiär och man är stjärnskottet på scenen. Stjärnan falnar lite för varje gång den skall lysa, ursprungsmanus ändras och när uppsättningen läggs ned har man till slut ändrat repliker totalt.
Det är inte en så bra dag idag, jag är i en annan värld för tillfället. Verkligheten är meningslösheten personifierad och står och trampar när/för jag ser på. En gång var jag stjärnan i mitt liv, men mer för varje dag går jag in i en roll jag inte känner igen mig själv i, och snart är den karaktären mitt nya jag. Varje dag som försvinner har en ny i beredskap och för varje dag tappar jag en bit av mig själv. Stjärnan tynar bort och undrar vem den är, om den inte är stjärna i sitt eget liv längre. Den lilla rollen är också en roll, men att stå bredvid och kolla när livet passerar, ja, då knackar meningslösheten på min port. Jag drömmer mig bort. (Bästa rimmet.)
//Jk

Jag går och lever som i dvala, känslor förblir alltid ganska svala. En barriär skyddar mitt inre, jag känner ingen skillnad mellan ute och inne. Alltid lagom varm, om inte erbarmligt kall, det kan avsiktligt inte komma in eller ut någon riktig hetta.
Tro inte att livet snart är slut, meningen är att jag är ung och vacker och borde leva fullt ut.
//Jk

Till vänster: så här såg håret ut i morse. Till höger några timmar senare: Yeah, det funkar att dansa i.

I'm fuckin Guldlock, hello!
//Jk

"Kyssen är vad som har blivit kvar av paradisets språk." Nu skall jag fortsätta läsa i Heart of Darkness och äta fin choklad innan föreställning på Östgötateatern klockan sju. Puss och kram cykelbanan. ♥
//Jk

Idag ska jag vara behjälplig mor med diverse bestyr på revyn i Valdemarsvik. Var ju med på scenen förra året och saknar det förstås lite, men valet stod ju mellan Östgötateaterns stora scen eller Folkets Hus i Vika... Ska försöka smita iväg lite från mina jobbsysslor och i alla fall se en del av spektaklet på scenen med flera av mina kära revykolleger, men också en helt ny bekantskap - Valdemar!


På återhörande.
//Jk

Första dagen på året behövde jag verkligen något att glädjas över, för trots att det bara hade gått några timmar på det nya året så hade det börjat dåligt. Missade tydligen raketerna, tur att youtube-klipp finns, tänker man då. Lycka såg jag som först då mina ögon fastnade vid min nya favoritbok, en klassiker för var dag detta år. Vilken tröst att ta till (bättre än alkohol). Den första lilla klassikern av Zadie Smith och White Teeth gjorde 2012 bra. Den andra av George Eliot aka Mary Anne Ewans gjorde 2012 till ett fabulöst bra år! Syster med systrarna Brontë kan man tro att hon var, och redan idag har jag lånat hennes bok på biblioteket. Idag, den tredje, kom lilla Leo med en klassiker jag inte hört talas om, och det slutade med att jag såg hans Anna Karenina som film. Jag kan knappt vänta tills nästa dag varje gång jag läst klart en sida. Det är helt klart bästa boken, kalendern, uppslagsverket som någonsin skrivits. Hur skulle det inte kunna vara det? Vilket genialiskt drag att göra en bok av klassiker! Vilket bra år det kommer bli!
//Jk 

Nu har jag sett filmen också, och den var inte alls lika bra som boken. Jag skall nog följa rådet om att inte jämföra filmer med böcker. Aldrig någonsin kan något slå en bok. Knappt Anna Karenina med Greta Garbo i huvudrollen (trots att jag bara läst de första sidorna i den).

Jane Eyre (boken) skrämmer mig. Alla läskiga partier som jag vid en ålder då jag knappt var byxmyndig höll på att skrämmas ihjäl av (fan jag är snart körkortsmogen och måste hålla för ögonen när jag ser filmen). Den är läskig. Och i motsats till Borta med Vinden där kärleken exploderar med blixtar och dunder så är Jane mer "engelsk" av sig. Janes liv är till en början en Askungensaga som någonstans i mitten blir mer magisk än så, naturligtvis. Åh Jane, åh vad jag älskar slutet som är så fint, lika fint som språket är under 1800-talet. Kärleken, orden och de ädla konsterna i ett rikt 1800-tals liv, det är det som får mig att liksom falla ned i en avgrund tillsammans med alla andra som läst Jane Eyre och älskar den. Sämst i boken är emellertid när St. John med sitt dystra änne hälsar på och bara babblar om sin bild av Gud. Filmen var inte alls så som jag beskrivit boken. De hade liksom tonat ned allt på något sätt. Läs boken istället, I'm just saying. Blev lite besviken på gamla tanter som satt bredvid på Cnema och inte hade läst den. Vafan. Det är ju en klassiker av rang! Fina ord på s.82: Sådana ytliga fläckar finns det även på den klaraste planet, och miss Scatcherd och hennes gelikar uppfattar bara dessa små defekter och förblir blinda för himlakroppens djupa strålglans.

Gosh, vilken 1800-tals kväll det blev. Först Jane på bio och sedan Anna här på datorn. Pendlar mellan England och Ryssland. Befinner mig vid tåget och där ser ni mig gå av med svart kajal och lila diamantklänning. Röken som döljer hela mig, vackraste skapelsen på perrongen. Och sedan, ögonkontakt med min prins, helst Clark Gable, men det funkar även med Johnny Depp. Jag är emellertid Scarlett O'Hara, har Irland i blodet och är som genom ett trollslag borta med vinden, någonstans i röken.
//Jk

Jag kan ha missuppfattat något nu, men nu är det ju den 1:e, Eves födelsedag och aderton dagar kvar tills jag fyller aderton. Jag är ju i princip aderton, det är det jag vill få fram. Så nu. Just precis i denna sekund ler jag som en clown och dricker champagne som en fransyska och kysser någon som en prinsessa. Det här är början på det nya året och jag älskar det. Känner ni bubblorna av champagnen från Champagne? I do. ♥ Men det är bara livet egentligen. God nytt år, älsklingar!
//Jk