Julia Teddy

Idag har precis allt gått åt pipsvängen, så himla ironiskt och jobbigt, men man kan väl skratta åt det lite såhär i slutändan. Firade mors dag med att äta engelsk frukost på en pub. Sen hyrde vi cyklar som vi har cyklat med genom hela London. Vädret har varit underbart, något som har varit på vår sida! Fåglarna kvittrade, ekorrarna lekte och luften doftade gräs. Åh blommorna i parkerna, skulle vilja plocka med varenda en, men fyllde hela kameran med dem istället (mer praktisk och långvarig lösning). Hittade en glänta i Hyde Park där vi hade picknick med utsikt över sjön som var fylld av svanar och ankor. Vad gjorde vi sen? Cyklade lite till och hamnade på Harrods där vi strosade runt och hittade ännu ett fikaställe. Afternoon tea and scones på Harrods. Omnomnom. Det är sånt vi är allra bäst på. Hitta nya fabulösa ställen att äta på. Det är därför vi reser. Vi älskar att upptäcka och äta och fika och dricka, ofta. Cyklade genom alla parker igen, kollade på kungafamiljens lilla boning. Endless luv. Åt lite till på en pub. Jag valde nya favoriträtten fish n chips. Drack bärs och kaffe och blev sexuellt trakasserad innan vi till slut begav oss hem igen, till tryggheten, där inget har gått fel. Här har vi bara umgåtts och myst sista dagen, imorgonkväll tar äventyret slut och då dröjer det väl ytterligare månader innan jag får se systern igen... 

Igår hamnade vi på ungefär världens mysigaste cafe. Ägarna frågade direkt om vi var svenskar, tydligen är vi kända för att gilla fika med sju sorters kakor. Haha. Som vanligt beställde vi in varsin kaka som alla delade på, så fick smaka fyra olika kakor och blev himmelskt glad över att jag har så fin familj. Så mysigt vi kan ha det! Sedan begav vi oss till turistiga Oxford, det är ju trots allt väldigt bra shopping där. Åh. Gick även in på Selfridge's och hänfördes över alla skor. Hade jag varit miljonär hade jag haft olika skor för varje dag, gärna såna dära i guld som jag såg... Sen visade Eve oss runt, det är ju ganska bra att ha någon som bor här och som dessutom studerar turism. Hamnade på en italiensk restaurang som nog var bästa stället någonsin utanför Italien, njöt av varenda bit och alla tankar var positiva. Maten är så god här så att försöka gå ner i vikt i London vore typ det dummaste en kunde göra. På riktigt. En flaska rött dracks opp innan vi äntrade Her Majesty's Theater och såg på The Phantom of the Opera. Inledningen var lovande men sedan var det inte mycket att hänga i julgranen. Man är ju kräsen. Då detta är min favoritmusikal gjorde det inte så mycket att det var medelmåttigt, vi var i London och såg den! Bara det är ju fantastiskt! Grät i slutet, inte av rätt anledning dock. Saknar scenlivet så otroligt mycket. Den bästa känslan i världen, snart måste jag opp igen! När alla applåderade och jag tänkte på hur det känns när publiken ställer sig opp, herregud, jag hade nästan glömt känslan för det var nästan ett halvår sen. Blir lyrisk. 

Nu är jag tillbaka i vardagen här i Europa. Där det hetsas, stressas, man döms och man har för lite att göra. Det kanske låter motsägelsefullt att man stressar men samtidigt inte har något att göra. Men man stressar och pressas ständigt i denna vardag, allt skall gå raketfort, medan man också lever evigt lyxliv och har tid att reflektera över sin existens. På gott och ont. Och andra har tid att tänka (jag som bryr mig så mycket om vad andra tycker om mig). Men ibland känns det som att människor, jag själv inräknad, har slutat lägga tid på att försöka förbättra sig själva och har börjat lägga väldigt mycket tid på andra, på att tänka tysta elaka tankar, skitsnacka och ge dömande blickar. Som att det inte är okej att vara sig själv, de flesta har någonting att kommentera över någon annans uppenbarelse. Eller har jag helt fel? I Afrika har man inte tid med det, att fundera över sin/andras existens alltså, där lever man i nuet och hämtar vatten och gör allt praktiskt och man är gladare. Här går allt för fort, vi har precis allting vi behöver alldeles omkring oss och är lata cyberspace-människor som lever i någon slags bubbla/fejkvardag. Evigt lyxliv som jag kallar det. 

Fyfan för mat. Önskar jag kunde sluta äta igen. 

Kan jag inte få vara vacker och smal? 

Jag är så jävla okontrollerbart glad idag. Visste att det skulle bli sol idag, det blåste ju igår. Har solat benen i franska balkongen, kan visst inte få nog av den där skinande saken på himlen. Lyssnar på Shakira och vet att det bara är några få dagar innan jag får träffa den där människan igen. Hon med samma päron som mig. Så jävla glad. Nu ska jag dansa. Pussar i mängder, livet är lätt nu.

Världens vackraste syster. Och den bästa.

Började med en fantastisk gångpromenad ned till kära tvättmaskinen. Man lär sig att uppskatta sånt efter några månader i Afrika. Sedan  fick jag den stora äran att städa i min lilla lägenhet, åh vad jag älskar den! Begav jag sedan mig ut i min fina stad. Asså det blåste så jävla härligt och Norrköping är så vackert såhär års. Sörplade kaffe med Tilda, den vackra härliga inspirerande. Så mycket jag saknat mina vänner! Gick sedan till Axel innan jag åkte till min bästis i Söderköping. Hon är tamigfan jordens allra bästa vän någonsin. Finns ingen bättre. Kom ut med en gigantisk varm choklad med alldeles för mycket mashmallows och grädde, så det rann över, jag dog. Mina smaklökar trodde de hamnat i himlen. gav mig därefter den mest fabulösa sommarklänningen och så skrattade vi sönder innan vi delade på en pizza. Hon får mig alltid så sjukt glad min lilla uzbekiska prinsessakomiker. Girly time med Gulmira, vad mer kan man begära? Ma meilleure amie. 

Bytte byn till storstad igår. Levde livet i min lilla Stjärna och gick på italiensk restaurang med fina killen. Sen när mamma slutade jobbet åkte vi och fikade, naturligtvis. Vad skulle man annars göra? Idag ska jag städa och tvätta i Stjärnan innan jag ska fika igen, två gånger, med världens finaste tjejer. Det är verkligen sånt som man saknar som mest när man varit utomlands länge. Bisous! Nästa vecka får jag träffa systern igen! Lyx på alla plan! 

Teddy är lovlig att gå till Systembolaget, ändå är hon inte för gammal för att ha en nalle som är större än henne. Ständig följeslagare och den hon sov med första natten hemma i Sverige. 
Våfflor hos underbara mormor Mai. Med saft i mitt glas, precis som det ska va. 

Swedish food. Kött. Kött som går att tugga dessutom. Åh. 

Kom hem i lördags. Farligt mycket turbulens, men en säker landning. Fann min väska, tog den i armarna och sprang tills jag såg de storas välbekanta ansikten. Liten var hemma igen! Och hon började gråta. Det var först då armarna la av pga väskan på 17 kilo. Kramades och tyckte det var kallt. Satte mig i bilen tillsammans med min Teddy och tjattrade hela vägen till Norrköping. Duschade bort 71 dagars svett och smuts i en dusch med varmt vatten. De fick inte ut mig därifrån. Åkte vidare till byn vid havet och andades frisk luft och besökte mormor och snabbkramades. Nya lägenhet var fab, åkte hem dit och var väldigt trött. Åt 1 kilo ost. Blev välkomnad med champagne och sov sedan som en stock i så fin, fräsch säng, kändes som moln. Vaknade på en söndag, konstigt att jag var i Afrika igår,  åkte till mormor åt våfflor, drack rabarbersaft. Slungas tillbaka till livet i Sverige. Älskar det. Turnén fortsatte till älskade Kristina och barnen. Sen mostern och fick flädersaft. Hem och laga köttfärssås, jag är fan briljant i köket! Fyfan va gott! Powernappa. Kramas med fina morfar. Sova tills idag. Så sjukt trött. Idag har jag klippt barret hos världens bästa frisör. Ätit kalops på cafe Lilla Blå med mor, det bästa nöjet. Blivit skrämd av galna Björnen och kramats. Sen kirrade jag några flaskor vin, brie, vindruvor, innan jag överraskade mig själv med att springa 5 km utan ett enda stopp. Belönade mig med färsk importerad mango från Kenya innan jag bjussade pärona på vinet. Nu somna framför en svensk tv. Woho. Puss!

Två timmar kvar innan vi drar till flygplatsen. Det är världens oväder, regnperioden har börjat, det har aldrig regnat såhär mycket under dessa 71 dagar och blixtarna är brutala. Det slutar förhoppningsvis innan 0445 då planet lyfter från Kenyatta Airport för att ta oss till Istanbul 1015 och sen efter två timmar vidare till Sverige där vi landar i regnsnö (?) 1630. Tolv timmars resande, det är vi ju vana vid nu. Jag är emellertid lite nojjig över flygresan, antar att det har med åldern att göra. Jag har ju blivit ett år äldre sedan förra flygresan, men då jag inte sovit så mycket sista dygnen så hoppas jag att jag kan sova mig igenom rädslorna. Väl däroppe så kommer jag väl på hur mycket jag älskar att flyga igen! Ja. Det var väl allt. 17 timmar kvar innan jag står på svensk mark igen! Tusen kramar! Vinka till mig däroppe.

Så himla trött. Så många cigg
Idag sover jag i samma rum som vi gjorde förra året. Kommer sova ikväll. Imorgon natt på väg hem, det gör mig glad.

En dag i Mombasa, inte vilken dag som helst, min sista. Det har blivit många nya möten på denna resa, har besökt så otroligt många ställen. Från land till land, kust till kust, stad till landsbygd och berg. Men så kommer man till det där tråkiga, slutet och alla avskeden. Det är synd att man alltid måste lämna någon gång. Kommer sakna solen något otroligt mycket, håret som bleks till guld, huden som blir brunbränd, värmen som tillåter barbent varje dag, fågelkvittret och havsbrisen. Den vackra naturen är verkligen det jag kommer sakna mest, men jag är glad över att det är minst lika vackert i Sverige nu när det äntligen är vår och jag är på väg hem.

Imorgon åker vi till kalla Nairobi, hektiska och galna Nobban. Jag ska sova hos en kompis i slummen, jag är nervös men förväntansfull. Våld och mord har man ju hört talas om, sånt händer visserligen i mitt kära Norrköping också, men man skall vara försiktig. På torsdag kommer de andra fem och möter opp mig i slummen Kibera, en av de största slummarna i Afrika. Vi ska ge bort lite kläder och få ännu lite mer kunskap om hur ett liv på jorden ser ut. Liven är så olika våra liv i Sverige. Det känns snarare som olika planeter än olika kontinenter. Sen sover jag en sista natt på San Davys innan tryggheten möter mig i mitt Sverige när jag kliver av flygplanet på andra sidan jorden. Hemma. Äntligen på svensk mark igen efter 2,5 månad. Wow. Vilken otrolig start på 2014 det blev!

Vi hörs! Lots of love / Jk

Börjar se ett slut på detta elände... Kom nyss ut från toan. Där jag handtvättat mina kläder. Med en tvål. I kallt vatten. I handfatet. Åh, ni anar inte känslan jag kommer ha på lördag när jag för första gången på 2,5 månad får på mig ett stycke rena kläder. Jag blir tårögd bara av att drömma om det! Himmelriket!

Har packat väskorna nu. Trodde aldrig att mina saker skulle få plats, men då jag gett bort mer än hälften av kläderna så fick det faktiskt plats.
Vi åker mot Nairobi på onsdag, men jag gillar att ha saker förberedda så jag kan vila imorgon och bara sola, ta det lugnt, försöka få min mage på glatt humör igen och spara maten den får...
Förresten, först hade jag inte boende till någon av nätterna i Nobban, nu har jag för många ställen att välja mellan! Det är fab att ha vänner lite varstans! Sen efter två nätter i Nobban är vi på väg mot flygplatsen... Kommer sakna livet med att ha allt du behöver i en väska.

Solbränd, busigt hår, lycklig i varenda cell. Vaknade och sedan dess har leendet varit på.

Åkte till en megabra marknad idag, köpte sista souvenirerna. Det var typ det varmaste jag varit med om.

Tog även mitt efterlängtade hål. Piercing i tragus! Woho. Så fint. Så bra dag. Så glad.

Fem dagar kvar till gråt på Arlanda, fem dagar kvar tills jag överöser er med riktiga teddy-kramar igen. Teddy saknar sina kramar va, är snålt om dem här. Man heter ju Teddy av en anledning - och det är ju för att få kramas! (min mamma är ett geni!

Stor kram från ett soligt Afrikatt!

Nice!

Magen bubblar och jag har fått i mig en hel liten yoggi på hela dagen. U go girl! Vädret har varit sagolikt och jag har varit glad att jag fått ligga inomhus och kolla ut på allt det vackra. Vårt hotell är jättefint och kämpar man lite så kan man ligga skönt i min säng. Det är några rosa blommor här utanför fönstret i så underbart vackra nyanser, blir så glad, men det får mig att sakna mormorn ännu mer.

När jag inte legat och vilat så har jag sett på Aladdin. Det var dagens träningspass. Ganska ansträngande att vara vaken en hel Disneyfilm va, dont judge me.

Nu ska jag skriva dagbok och försöka få någon av brudarna att köpa mer yoggi åt mig, något måste en väl äta för att bli frisk. Alternativet är en kryddstark thaikycklingpaj, men den tror jag att jag sparar till en bättre magdag!

Förresten. Jag har äntligen fixat sista dagarna i Nobban! Eller, åtminstone en utav dem. Woho, det var på tiden. Jag ska träffa opp älskade vännen Mourrene och få bo hos henne i slummen. Anländer till Nobban på onsdagskväll, hon möter mig innan vi drar hem till henne. På torsdagen hänger jag med henne och träffar hennes kvinnogrupp och förskola. Åh det ska bli så kul! Sen sista natten bor jag med de andra brudarna och betalar dyrt för en sketen, men säker, säng. Sen. Sen är jag på väg hem. Woho!

Trodde aldrig jag skulle säga detta igen, men: I'm alive! Värsta natten i mitt livs historia tror jag, utan att överdriva. Tack gode Gud för att elen för en gångs skulle ville fungera hela natten. Fläkten var himmelsk och att kunna chatta med mamma var nog det bästa. Herregud asså. Vilken natt, vilken natt... Nu ska jag försöka våga mig på att dricka lite vatten. Är otroligt svag och yr. Håll tummarna för mig!

Här i Mombasa har jag inte sovit en enda natt. Inte idag heller. Har förmodligen blivit matförgiftad så sedan kl åtta har magen krampat och sedan har den vänt sig gång på gång hela natten. Klockan är fem nu. Magen är tom men ändå gör den förbannat ont och vill vända sig ännu mer. Jag som trodde jag kunde skippa sjukdom här nere i Afrika, men icke, sista veckan då ska jag få det! Åh så störigt... Hoppas det går över snart!

Öppnar ögonen och vaknar till en bättre, soligare dag. En euforisk dag. En dag full med liv och möjligheter. Idag finns det ingen gladare än mig!

Ett jobb
Förslag till tatuering på ärr
Tatuering
Hängselbyxor
Shakiras nya album
Triangelbikini
Sex and the city-box
Body
Kramar
Mina egna sängar

Snart är semestern slut och det är då även mina pengar. Att bo på hostel/hotel och äta ute två månader i sträck är inte nådigt för en liten student. De sista dagarna får det bli denna mat ni ser på bilden. Älskade Wasaknäcke (hittat på Nakumatt!!!), barnmat med massa proteiner, vitaminer och mineraler och färsk frukt. Snart hemma. Då ska jag jobba! Bara det lilla problemet att jag inte har något jobb... Äsch. Hakuna matata som vi säger här nere! Puss

Värdelös jävla dag. Värdelösa jävla människor.

Shopping, perfekt milkshake på Java House med sex babblande brudar, poolhäng, en nyans brunare ben, ny färg på nagellacket, updates om Eves Londonliv, uthärdlig värme, idag nio dagar kvar, nio veckor avklarade.

Förknippar åskväder med kaffe och kaka på altanen hemma tillsammans med familjen, så jag älskar när det åskar. Bland det mysigaste naturen kan erbjuda. Blixtarna som skjuter som fyrverkeri över himlen, åh, att få se det är ett fantastiskt mirakel! Bredvid Kilimanjaro hade jag turen att få se och höra åska mer än varannan dag. De kalla och varma vindarna kunde inte enas där. Man vande sig vid det helt enkelt, och vi badade även när det åskade.

Anledningen till att jag pratar om åska mitt i natten (02:40 här i Kenya, 00:40 i Sverige och 11:40 för dig i London Eve) är att det just precis drog förbi ett redigt oväder här. Det värsta i Afrika hittills. Hade slumrat in i en mardröm och vaknade med åskan precis över huvudet. Fy så rädd. Som en liten darrande kanin satt jag. Efter ett tiotal smällar slog den ned fasansfullt högt här och tog elen, och att sova utan fläkt i ett 32 gradigt, kolsvart rum är inte det man längtar mest efter. Dock kom elen tillbaka relativt snabbt för en gångs skull.

Men nu har jag i alla fall beslutat mig för att fan inte sova mer! Blir bara kaninrädd och lövdarrande. Plus att det är fett tidskrävande och tråkigt. Ska ligga och räkna hårstrån istället. Bubyee lovelies!

Muren är fin här. Springer djur på den.

Det tog bara två månader att få bruna ben utan solkräm..! Solar och badar dygnet runt i tio dagars tid nu. Varför vill jag åka hem? Det är ju paradiset egentligen!

Åh.

Plockar från träden eller köper i stånden. Sjukt lycklig.

Woho. Ho ä gla den däw.

Världen konspirerar för att göra mig lycklig. Har haft överfet hemlängtan hela eftermiddagen, jag blir för rastlös av det här hänga-vid-poolen-livet. Bärsen sitter fint och brännan lägger sig fint, men, jag skulle lika gärna kunna skippa semestern och åka hem till mormorn och alla andra hjärtemänniskor. Så jag har försökt sova bort lite tid och snapchatat med mamman. Fulbilder är godis för hjärtat. Samtidigt händer såna där små otroliga saker som alla vet gör mig glad. Sånt händer alltid när jag är sur, precis som att världen vet att nu behöver Julia göras glad.

Det börjar regna, bildas stora moln på himlen.
Första låten som spelas på mp3n är Shakira (hur stora är oddsen?).
Hittar en klubba i fickan, med en påse smällpulver att doppa klubban i.
En rolig man med målbrottsröst i 50års åldern kom och sa att jag var så otroligt vacker, och frågade om jag tyckte han var handsome. Resulterade i en fin fnitterattack. Den sociala kompetensen bland afrikanerna jag träffat är obefintlig.

Så kvällen blev bra. Skulle ut och dansat ikväll, bombhoten stör mig inte då. Dansar mig gärna till döds. Dock krånglar magen så det var anledningen till att stanna hemma. Men nu är det bättre så nu tar jag min gamla mp3 och går opp på takterassen och gör lite yoga och stretchar till jag kommer ner i splitt igen. Månen hänger perfekt på himlen och stjärnorna är framme, finns inget bättre ställe att vara på då. Knappt ens hemma. Bra va? Världen är bra på att bota hemlängtan.

Bara nio dagar kvar.
Överflöd med kärlek till er
Puss

På bussen från Kisumu till Mombasa. Stolt överlevare.

Fick i alla fall lite hav med mig. Lilla Jullan som alltid gående utmed havet.

Hänger på takterassen i tid och otid.Skönt att få andas frisk luft och få vara ensam. Det är alltid vackert där. Himlen är antingen helt koboltblå, eller lite oväders upprörd eller full med stjärnor. Åh.

Snart bara tio dagar kvar innan jag får se er. Vill träffa allihopa! Ska bli så kul! Åh vad vi ska jämföra armar! ;-) Finns så mycket jag saknar där hemma. Mest folket förstås, familj och vänner. Men sen är det maten. Att äta vanlig, nyttig, hemlagad mat. Gärna laga själv. Åh vad jag saknar det. Ska bli kul att få städa till och med. Och se på film ska vi inte tala om...

Har gjort ett matschema för de närmsta dagarna efter hemkomst. Här är den, köp hem varorna mamma! :)

Lördag: spaghetti och köttfärsås + semla. Söndag: sconesfrukost med massa ost och hallonmarmelad. Älg, brunsås och potatismos med knäcke med massa ost till och enorm sallad. Måndag: lilla blå med mamma före klipptiden hos Kris-tina. Tisdag: tacos, med extra ost. Onsdag: grekiskt, jag gör köttbullar, tzatziki, bröd, fetaost, potäter i ugn och köper (själv!) massa gott vin till. Torsdag: vikens pizza med beasås och bärs (kan ju inte skiljas för snabbt från Afrika). Fredag: kantarellsoppa. Lördag: lasagne.

Sen åker vi till London där någon gång! Då ska jag äta bönor, scrambled egg och toast varje dag. Mums. Och krama systern. Lite. Saknar inte henne faktiskt. Alls.

Äh orkar inte skriva mer. Åh det är så varmt hörrni. Godnatt. 10 dagar....

I söndags ringde mina älskade päron och hörde sig för hur jag mådde. De skulle också varna om bombhot mot Mombasa, man ty det visste vi ju redan om. UD rekommenderar inte att vara där det är stora folkmassor och så vidare, ändå åkte vi in till stan och shoppade idag. Living on the edge. Det är lite läskigt men vi håller oss mestadels vid vårt fina hotell Chamiachi och ligger vid poolen. Skönt att ha sportlov. Jag har blivit brun, fått guldigt hår, lyckats gå ned de jävla kilona och känner mig allmänt fräsch igen. Förutom att man svettas konstant, men vi är i alla fall inte skitiga längre! Och detta firas med choklad, dans och glädjevrål. Här har man varit skitig konstant i två månader och jag minns/tror knappt att man kan vara skitig i Sverige ärligt talat.

Ja. Vad gör vi mer? Jag hänger på takterassen, stretchar, äter frukt, köpte en boll som jag spelar med i poolen med några grabbar från Nigeria och har det allmänt bra helt enkelt. Igår vill en av killarna bli ihop med mig, mina känslor var väl ganska svala, så tackade nej och gick in till receptionen och ordnade lite med betalningen. Då ville han 40åringen där bjussa på öl, men tackade nej även där och gick och sov. Det är väl det enda spännande som hänt. Åkte till havet igår visserligen, men då blev jag bara sur för tjejerna ville åka till poolen direkt istället. Är det något som gör mig till världens lyckligaste tjej så är det hav, men jag fick inte bada så då blev jag sur och saknade Eve och Frida som fattar sig på att älska hav.

Ja. Nedräkningen har börjat. Orkar inte skriva mer, det är så otroligt varmt asså. Har inte ork till varken böcker, dagbok, tv. Bara ork till dusch, solande och pool. (Ska tvinga med töntarna till havet någon mer gång, det är så vackert så benen viker sig.)

Det finns en första gång för allting. Som att dela säng med en kenyan. Det har jag visserligen aldrig gjort. Däremot har jag för första gången i mitt liv sovit som en hemlös på några kartongbitar, när jag delade kartong med en kenyan. Det hände igår när fyra små flickor åkte buss och blev lurade och avsläppta på en bensinstation mitt ute i ingenstans i crazy maddafaking Afrika och blev tillsagda att tillbringa natten där. Så otroligt galna vi blev till en början, somliga helt hysteriska, sen inser man att det inte finns något annat att göra än att gilla läget och släppa några tårar. Vi var fast där. Klara och jag skaffade oss en kompis som gav oss mat. Hon är en av de där som inte ser mycket ut för världen, men som har ett hjärta av guld. Hon tog oss under sina vingar, gav oss varsin filt, och visade vad innebörden av en afrikansk drottning är. Hon jobbade där på bensinstation 24 timmar i sträck och var ledig lika länge innan nästa pass började igen. Hon som behövde sin sömn erbjöd mig halva hennes kartong för natten. Jag, som för henne är en helt främmande människa. Vi sov tillsammans några få timmar, och tankarna den natten var så många så jag trodde att huvudet skulle sprängas. Jag kunde inte reda ut någonting. Jag sov i alla fall som en bebis, fast höfterna värkte och jag vaknade lusbiten. Utan den här kvinnan hade vi säkert brytit ihop. Det är livsfarligt här om nätterna och 1/4 av de kenyanska kvinnorna har blivit våldtagna. Så, Gud välsigne henne. Bussresan fortsatte när solen gick opp. Regeringen har, pga många dödsfall, infört en lag som säger att fordon med mer än 6 passagerare inte får köra på natten utan måste stanna vid närmsta ställe. Vilket bussbolaget "glömt" att informera oss om. Vår 14 timmars bussresa var således slut efter 29 timmar. Åh vad vi älskar Afrika vid dessa tillfällen! Mombasa är svettigt. Det går inte ens att förklara med ord hur pass varmt det är. Utan pool eller hav funkar det inte, du skulle bilda en egen pool med ditt eget svett typ. Så väl framme här kände vi oss förtjänta av att ligga vid poolen hela dagen. Poolen byts ut till hav imorgon. Ganska värt den händelserika, långa resan hit. Lär mig så himla mycket om livet så det är galet; mänskliga rättigheter, fattigdom, olika kulturer etc. Och det på det allra bästa sättet, genom att uppleva det själv...Puss, JK