Julia Teddy

kramar 

förra veckan byttes amine ut för en familj som inte ville att jag skulle tillbringa påsken ensam. ni e så fina, tack! så trots att jag jobbade en del var de här och njöt av oslove. världens bästa stad. vi hade det mysigt trots otroligt dåligt väder. det har ej regnat här under 1 månad och 2 veckor men när de kom beslutade såklart vädergudarna att regna. det var kul. jag införskaffade mig ett så fint van gogh paraply med solrosor från mitt Munchmuseumjobb så nu längtar jag till nästa gång vattnet faller! vi gick på bio, gick på tur i parken, åt god mat och jag bjussade på gratis entré på museet. kramades och bråkade också, som vanligt med andra ord. på söndagen hade amine suttit på en buss i 12 h innan han tog sina första steg på vårt älskade majorstuen. i väskan hade han en gigantisk lammfiol som tar opp halva kylskåpet. jag älskar honom så! de tre kassarna med apelsiner som vi köpte förra veckan gav mor och far ett ordentligt skratt där de låg som ett Kilimanjaroberg på köksbordet, det är bara vi som e så galna när det är tilbud på mat här i stan! vi vinkade hejdå till päronen och fortsatte på vidare äventyr. hade världens mysigaste helg med familjen och världens finaste kväll med amine där på måndagen. så lycklig man är! e så tacksam! sen började jobb och slit igen. jag tackade återigen nej till ett jobb, och fick ett annat jobb som jag tackade ja till. idag är jag ledig (med ledig menas att städa hela lägenheten och fixa massa grejer på stan). men det här med att jag sa ja till det där jobbet innebär att jag jobbar 1-29 april så idag får en faktiskt lov att vara lite "ledig" och kanske kunna ta sig tid att bara slappa i sängen med virknålen o radion innan kärleken valsar in efter ett jobbpass igen. 

så som ni hör så flyter allt på väldigt sagolikt. jag saknar inte Östergötland för fem öre. men människorna där! så därför kanske jag har planerat en liten resa hem efter allt jobb, vem vet? snart står jag där och knackar på dörren! lev till tusen tills dess. jag ska gå in i ett jobbhumör nu och jag hoppas kunna komma ut när blommorna precis slagit ut på varenda gräsmatta. tills dess ska jag bara se till att dricka ingefära, äta ägg, dricka ett glas berusningdryck och ta några promenader mellan kramandet och sollapandet. det är nog livets medicin precis där. men snälla låt det vara vår efter detta månadslånga jobbpass jag ger mig in i!!!! det är det enda jag kan fokusera på. att så snart detta dagseviga jobb e över så står blommorna där utanför receptionen och väntar på mig och då ska jag bara springa! springa och lukta på allt det där som e lycka för mig! 

med ett stort mått kärlek, prinsessan på majorstuen 

Hola. Mitt nya fantastiska løfte ær att helt sluta ta kontakt med folk. Så resolut ær jag. Ær så himla trøtt på att vara den som hør av sig och frågar hur det ær osv. Bættre att vænta in den andra parten, eller kanske bryta kontakten helt ifall det ej ær ømsesidigt. Denna trøtthet brukar komma varje år, sådær: mm, jag vill kænna mig fræsch, jag rensar lite bland mina vænner! Man behøver inte ens så många, kommer man på då.

 

"Hur mår du, Julia?"

Sitter och pratar med Eve i Göteborg, det är skönt att ha hennes huvud på skärmen och prata och skratta. Speciellt dagar som dessa, då ensamheten smyger på. Inget är så jobbigt som ofrivilliga lediga dagar. Trots att solen visat sin bästa sida, hade jag svårt för att mentalt hamna på samma nivå. Fördrev 3 timmar i parken och två timmar med en äkta bolognese. Mmm, när man har selleri, morot, lök, mörk choklad, en skvätt rödvin, chili och basilika hemma och kan ta sig tid att låta det koka i flera timmar som det sig bör. Och toppa med ett torn av parmesan! Mjauuuuuuu!!!!!! Inget är så tillfredsställande och lugnande som en puttrande liten gryta. Så ringde Eve ja, den där favoritsystern. Vi sitter, i skrivande stund, och diskuterar vad som varit bra och dåligt med flytten till Oslo då vi imorgon har bott här i hela 1 månad och en vecka. Det blir en rätt ytlig lista då topp-listan kan göras hur lång som helst och baseras på väldigt många olika plan. T.ex. känslomässigt och så vidare där det finns många plus plus plus. Den långa listan får bli en annan gång.

 

Vi börjar med det som jag tycker är dåligt med Oslo, spännande va? Först och främst, det jobbigaste med Oslo är

1. Att alla jag behöver inte bor precis omkring mig

2. Att man nu för första gången i sitt liv måste betala hyra själv (haha!)

3. Att killarna i kollektivet ej någonsin kan sätta på diskmaskinen, vilket inte jag heller kan hehe, så väntar på att M ska komma hem och fixa (hehehehe)

4. Att det är lagligt med genmanipulerad majs, som extrem majsälskare finner jag detta mycket störande

5. Att jag ej åkt bil på snart 1 månad och 1 vecka

6. Att en av krukväxterna håller på att dö, när jag precis klarat att hålla liv i den i över en månad

7. Denna punkt är för det extremt äckliga kaffet som det bjuds på överallt HUJEDAMEJ

8. Att gräsmattorna är grönare i Sverige

 

Det bästa är emellertid

1. Att få bo i en storstad och få uppleva nytt äventyr

2. Att maten är färsk och det finns många matmarknader, och att maten inte alls är så dyr som alla skrämde oss till hemma i Sverige, handlar man smart är den snarare billigare än i Sverige

3. Att det är enkelt att leva här, sådär semestrigt, det blir till en vardag vart man än är efter en lång stund, jag vet det, men det känns fortfarande som att vi upplever nya saker hela tiden

4. Att folk i allmänhet verkar mer lättsamma och trevliga här jämfört med i Sverige, eller åtminstone jämfört med Stockholm och Norrköping där alla e så snorkiga

5. Att man är tjenis med stadens slaktare och får finaste kvaliten på djuren (viktigt!), sååå mysigt ju, älskar att vara stammis någonstans

6. Att det varje dag dyker opp små moment i vardagen som gör den lite stjärnkantad, någon som delar ut godis på stan, en pojke som spelar Vivaldi på dragspel, att fåglarna flyger i speciella mönster osv osv

7. Att det alltid finns något att göra, något museum att dra till, en cool spelning man ej vill missa, en bio, något evenemang bara, alltid alltid alltid, och att alla cafeer har öppet till sent varje dag, det är livet

8. Att jag vuxit 5 centimeter och blivit 7 år äldre

 

Det är det här som är grejen, det är det här som är livet, det är nu det händer.

jag vaknade och det spratt till i livsnerven. hujedamej akta er för mig på morgonen. iallafall när jag är sådär glad så sticker det nog lite i folks ögon. morgonpigga personer som e trevliga dessutom. dagen gick och jag kände ett styng av ensamhet. trots att jag sitter och finns till och e mitt allra trevligaste jag så är det inte ett så socialt jobb jag har, ingen vill ansluta till en långdiskussion. alla meningar jag formar i huvudet och de nya tankar som bildas under en dag och hur jag känner och vad som händer, ja, allt det får jag sitta och ruva på ensam. så jag bestämde att idag skulle bli en ringa-runt-dag. pappa var första offret. han jobbade och va ändå sitt bästa jag. den människan e ju förjävla bra. puss! sen gick ännu en tid och slutligen tickade sista minuten på arbetspasset och jag kunde börja genomföra min aktivt-motarbeta-ensam-plan. för jag är ju absolut inte ensam. ni finns ett samtal ifrån. så ringde jag frida. kalas! hon var lite upptagen med att fika med vän men jag fick iallafall slänga iväg några ord. i nästa andetag tog jag och ringde anna. hon var så fin och var på väg till äventyr hon också, så länge varade inte det samtalet heller. sen ringde amine. tjattrade som en liten fågel och pussarna och saknandet...

sen gick JAG på äventyr, ja, inte långväga precis, runt hörnet, och inte för att träffa en kompis heller. då händer plötsligt något fasansfullt som fick mitt kaninhjärta att slå dubbelvolt och tårarna att falla värre än niagarafallen. en gubbe ramlade på trottoaren och slog i något väldigt. jag var andra människa på plats och han som kom dit först försökte prata med gubben, men fick inget svar. jag stod som vanligt förstenad. jag kan aldrig röra mig när något hemskt händer, så snälla händ inte omkring mig! tredje personen vände gubben och då ser vi hur hela huvudet är nedblodat. jag stammar fram några meningar om att ringa ambulans och plötsligt gör person nr fyra det. jag kunde inte ens numret!! så inkompetent och hemskt! när faran väl e framme står jag där från sverige och kan inte numret. som tur e så kommer ambulansen och när jag går därifrån e jag helt skakis och måste sätta mig. då ringde jag hon som alltid finns där oavsett vad det gäller. jag ringde såklart clara. hon kan få en att glömma bort det mesta. så hade vi ett jättebra samtal och dagen avslutades ändå så himla himla bra.

 

tack för att ni finns. tack för att ni vill prata. kommunikation är det absolut viktigaste som finns och det som man alltid borde sätta i främsta rummet. ta bort telefonerna,ha kvalitetstid utan att sitta och knappa när ni "är" med någon - FAST svara alltid när jag ringer. :-) då är det okej att ni har teflon. jätteOK. tacksam e ja!

 

vill ni bli offer för min attacker imorgon e det bara att skriva numret i kommentarerna här nedan.

Hej ælskade liv!

 

Jag har haft en så fin morgon. Den børjade faktiskt ganska medelmåttigt. Allt folk på tunnelbanan ser så dystra ut, det gør mig sorgsen att ingen en fantastisk måndagsmorgon som denna tar tag i den stora massan och børjar sjunga och dansa. Något jag skulle vilja våga ær att stælla mig opp, inte få några konstiga blickar, och att folket faktiskt också hængde med i min svængande rytm. Kalas en vanlig måndag! Drøm!

 

Snøn ligger bløt på marken och jag hade instællningen att dagen skulle bli dålig, førra gången jag arbetade hær så var den så ledsam. Men kanske før att jag gick in med den dåliga instællningen så blev det så mycket bættre, som en glad øverraskning. Jag har æven chattat med Frida och Gulmira. Frida får mig att uppskatta livet och tar fram glædjen i mig; se det lilla, gør det bæsta av det mesta. Gulmira får mig att skratta, inse att inget hær ær får svårt før oss. 

 

Undrar vilken innverkan jag har på folk?

 

Baserat på diverse klagomål så læses iallafall denna blogg av somliga mænniskor. Dærfør går jag er till møtes och skriver lite, nær jag ændå har tid...

 

Just nu sitter jag på jobbet. Jaha tænker ni nu, hon skrev ju i meningen innan att hon hade tid att skriva. Men ja, just nu arbetar jag i en resepsion (har før øvrigt læst och pratat så mycket norska att den svenska stavningen på reception har jag næstan glømt! husker ikke!). Det ær ett vældigt vældigt roligt jobb (rolig betyder lugn), men mycket mer betalt æn hotell-/cafejobb som jag tackat nej till. Nær jag inte jobbar så går jag på arbetsintervjuer før andra jobb och på så vis lær jag mig att hitta hær. Det ær så kul att jag som knappt hittar i min egna handvæska nu tagit mig an en hel storstad! Ær ungefær lika vilsen som pappa i en stad, men banne den som ger sig! Ska bli flink på detta så ni kan komma och besøka mig och jag ger er en førstklassig turistvandring. 

 

Livet går annars vældigt fort fram. Fort och fint. Utan før många tippar, næstan inga, så håller jag humøret på en jæmn/høg nivå. Amine hjælper mig att parera de dær nedåtgående spiralerna, samtidigt som mamma hjælper mig med det praktiska før att inte dippa. Har kænt en enorm kænsla av vælmående och att livet ær till før att levas och upptæcka. Upptæcksnerven har væckts av æventyren som jag beger mig ut på dagligen och dærmed har kærleken till Oslo økat. Det ær så fint hær, och cafeerna ær øppna hur længe som helst, parkerna ær større æn hela Valdemarsvik och evenemangen ær stora och så många att man inte hinner med en tjugondel. Utbudet, men æven mænniskorna, ær kalas. Før utanfør tunnelbanan ær mænniskorna faktiskt ganska glada, och på arbetsplatserna skæmtar de och kramas mycket. Det kænns fint. Ibland hør man svenska och då pirrar det lite extra i magen. Ja, så det finns helt enkelt jævligt mycket att glædas øver.

 

Amine borde få ett eget kapitel. Det får han i min kærleksdagbok och hjærta. Ni får inte læsa om det hær. Men han e bæst. Han e ba bæst. Vi hade den bæsta helgen och man sørjer att den e slut samtidigt som man e hyperglad att få uppleva något så bra. Man e så borskæmd?? Helgen innehøll lax och færska rækor med pasta chili o vitløk, pølse, och en laxceviche med mango och avokado. Japp. 

 

Asså det var allt, før nu. 

 

Sænder er kærlek och snøbollar från Oslo! Kram kram kram!