Julia Teddy

Nu ær det ganska exakt en vecka sedan prinsen fyllde år. Jag var førmodligen mer exalterad æn honom. Jag hade dagen till æra førberett tusen små ting. Ett utav øverraskningsmomenten var "A Day Full Of Presents", alltså en hel dag med presenter. Jag grundade noga med dagens førsta paket på sængen: ljus, ballonger och 3 par strumpor. Strumpor kan ju vara något av det absolut tråkigaste som finns att få i 25-års present, men dessa hade ændå fint mønster i form av pølse, pomme och hamburgare (passar mitt lilla matvrak!). Man ska alltid børja med den tråkigaste presenten før då hålls førvæntningarna låga. Grabben var inte særskilt begistrad, precis enligt min plan. Vi tog taxi till ett av Storbritanniens bæsta frukoststællen. Regency Cafe. Wow. Så coolt stælle, kø utanfør dørren, det var verkligen ett stælle dær "the locals" åt. Det var gigantiska portioner bacon, ægg, hash browns, tomater, vita bønor, brød, kaffe et cetera, før £5 (ca 55 kronor). Rena rama rean om man kommer direkt från Oslo dær bara en kaffe kostar oss lika mycket. 

 

 

Efter denna lilla strapats kænde jag att mitt lilla uppdrag skulle slutføras, jag var SÅ exalterad men med all mat i magen kunde jag knappt hoppa, men det gjorde jag ændå. Halvhøgt resultat. Vi hoppade återigen in i en taxi som tog oss till nærmsta postkontor. Jag hade på lørdagen mottagit ett paket till det AirBnb vi bodde på. (AirBnb ær något jag verkligen kan rekommendera istællet før hostel eller hotell. Det ær typ privatpersoner som lægger ut sin lægenhet på internet och så får vi hyra den dærigenom, hur smidigt och smart som helst!) På postkontoret kænde jag mig som en ækta Londonbo, wow, jag får brittisk post. Men det var ju faktiskt inte mitt paket egentligen... Amine såg vad paketet innehøll (en bok) och drog ænnu en djup suck, undrade vad før flickvæn han valt som gav honom så tråkiga paket. Hihi, men hør och hæpna. Under 4 månaders tid har jag haft mailkontakt med Jamie Oliver och Marco Pierre White (MPW ær den yngsta någonsin som mottagit 3 Michelinstjærnor). Jag har sedan sammanstællt alla mail, det blev uppemot 40-50 stycken, i en liten bok dær jag førklarade hela saken. Hær nedan kan ni læsa delar av mitt lilla pyssel....

 

"(..) Det sista som lämnar en är ju hoppet, och efter ett fantastiskt år med dig har jag lärt mig att ingenting är omöjligt. Eftersom att det är din alldeles speciella födelsedag så har jag försökt med det omöjliga."

"(..) On the 7th of November we're going to be in London. He's never been there before. And you know what? It's his 25th birthday. And I'm a sucker for birthdays!!!!! He hates them though. But Jamie/MPW, I want to make that particular day the happiest day of his life!!!"

"(..)I know it's not a win-win situation, I'm sorry for that. But in case you say 'Yes' we can offer you a meal, Amine is a pretty good chef."

 

Jag bad alltså Jamie och MPW att ringa och sæga grattis till Amine i måndags. Den ønskan slog inte riktigt in, dæremot sænde MPW en signerad kokbok som jag hæmtade på ett postkontor i London! 

 

Glædjen i Amines øgon var ÅH!!!. Sen fortsatte jag dagen med mina små øverraskningar, "A Day Full Of Presents" var det ju. Klockan 11:07 (7e november) fick han dagens andra paket som var en Skrattkarta som ledde till Abbey Road. 

 

Hær har The Beatles gått dag ut och dag in. Amine spenderade minst en timme hær och andades in luften och var helt lycksalig. Gick øver øvergångsstællet ca 9173867367 gånger medan jag fotade.

 

Så gick dagen. Vi åkte tillbaka till Oxford Street dær vi bodde, værmde oss med kaffe på ett litet cafe, skrattade och vilade infør den stora upplevelsen. Jag hade veckorna innan bokat bord på ett av Amines mycket væl utvalda restauranger, Benares Restaurant, med en Michelinstjærna. Detta ær en utav værldens bæsta indiska restauranger och vilken fulltræff det var! Utan tvekan den sjukaste upplevelsen vi haft matmæssigt. En sann kulinarisk upplevelse. Vi børjade i lobbyn med varsin drink. Jag tog en Saffron Daisy, det var saffran lagd på den skummade drycken så varje gång jag tog en sipp så fick sig æven luktsinnet en dans. Herregud, vi hade hamnat i himlen. Vi fick 3 olika smårætter innan førrætten kom in, matchat med det perfekta vinet. Vi blev guidade hela kvællen av minst 5 olika servitører som var våra bæsta vænner før kvællen. Servicen var sagolik. Huvudrætterna kom in och vi satt dær knæpptysta med tårar i øgonen. Wow. Amine hade tagit efterrætt också såklart, en følsedagsprins ska ju ha kaka! Så han fick den OCH en present från kocken på Benares! Det var en tårtbit med ljus, hallon och lyckønskningen "Happy Birthday" skrivet i choklad på tallriken. Då hade jag hunnit bli så salongsberusad att jag græt och skrattade samtidigt. Detta var næstan før sjukt før att vara sant. Hær satt vi på Michelin och fick tårtor av kocken, nær vi några dagar tidigare slitit i resepsjon og lager. Livet, så flott! 

 

Klockan 7:11 pm fick han ett nytt paket, serverat i ett rum fullt av curry, servitører och kærlek. Det næsta sista paketet var en musikalbiljett till Thriller. 

 

Vi skulle åkt till The Shard på kvællen, Europas høgsta byggnad, och tagit en drink. Men vi tog en promenad på gatorna i London och bara smælte allt vi upplevt. Livet. Vad man kan gøra med livet. 

 

 

Så var vi kvar i ytterligare två dagar i værldens bæsta stad og nå er vi tillbake i resepsjon og pa lager igjen. Dejligt det også. 

 

Puss och kram! 

just det! hur kunde jag glömma? idag kissade jag på en fyrfilig motorväg! haha. det är en historia för sig själv. så himla roligt. så himla himla juligt

kärlek 

rullade mot almeria där eve hade en kompis. badade på en så fin stenig strand och bestämde att härifrån ville vi aldrig åka. förmodligen den finaste stranden jag någonsin sett. tyvärr var vi tvungna att åka därifrån ändå pga att vi måste ta oss vissa sträckor för varje dag för att hinna med allt vi vill... men jag tog med mig ca 45 stenar i alla olika färger. tom grön. så en liten del av denna fantastisk plats kommer jag alltid att ha med mig. 

det finns nog ingen liten tjej som värderar stenar lika mycket som denna tjej. som diamanter.

när hon hade fått samla sina stenar var hon glad och redo för ännu några mil på svindlande höjder och häpnadsväckande landskap. sierra nevada. 

vaknade med våldsam smärta i samma regioner som för tre veckor sedan. hittade inte en position som var någorlunda skonsam, liggandes, sittandes eller ståendes kvittade. smärtan ville smärta. det fanns inget att göra än att avstå dagens äventyr med gänget och lyckligtvis stannade min kära mor vid min sida medan jag sov, drack och försökte bli människa. efter ett tag avtog plågan och hon tvingade med mig ut på ett litet äventyr (som blev enormt mycket större och bättre än förväntat). vi gick ned till hamnen, otaliga pauser med extremt jämna mellanrum (och en powernap på en sten). satte oss vid havet, älskade atlanten, fikade, och badsuget var större än störst. men de tankarna är bara att kasta, jag lär tyvärr inte kunna bada i isvatten under hela resan, inte i mitt tillstånd. vi fortsatte in till de mest intressanta och fina delarna av reykjavik. såg finaste lilla huset där fredsförhandlingarna under kalla kriget hölls och bestämdes att de skulle upphöra. fikade, ännu en gång, innan vi satte oss på vad vi trodde skulle bli en loj och blid tur med en båt ut och fågelskåda lite. ack så fel vi tog! båtturen var allt annat än trankil. vi trodde helt ärligt att vi skulle dö. haha. vågorna var enorma, mamma satt och blundade när båten nästan slog runt och jag nervösskrattade så vilt och plastade in mobilen ifall vi skulle sluta i samma öde som titanic. herregu asså. JÄVLAR vilka vågor. förklarade på vägen ut, att vi svenskar inte sett liknande vågor, i Sverige är ju vågorna "kind and friendly" (citat av julia). vi såg i alla fall lunnefåglar och dagen hade hållit sitt löfte så bra den kunnat efter förutsättningarna. vi fikade igen, som sig bör. gick på diverse coola gator och upplevde och iakttog det isländska livet lite närmre. 

sedan åkte vi till gullfoss vattenfall. där besöktes jag återigen av lite feber pga det otroligt kalla klimatet och en rätt så ansträngande dag, så jag gick och fikade i min ensamhet. vilket nog var tur, för dagen därpå var jag piss-sjuk, och hade jag stannat längre vid vattenfallet vem vet hur det hade kunnat sluta? 

sist men absolut inte minst var dagens höjdpunkt, enligt mig. ett ganska spontant stopp vid en ganska naturlig vulkansjö som i all sin enkelhet gjorde mig mållös. det här var skönhet när den var som bäst. kanske också för att jag i hela mitt liv alltid har velat se en vulkan, men också pga allt annat. en sjö. i en vulkan. och vi gick omkring den och kollade ned på vad som varit där; något magiskt, enormt och kraftfullt, som nu låg i stiltje och sov. livet. sagolikt. njut varje minut. brinn för stunden, sov när du slocknat. var sådär farligt oförutsägbar och vacker, precis som en vulkan. 

väckte mamma med tårta, ljus, sång, kaffe, baileys och ballonger på sängen. åt långfrukost på hotellet och bara njöt, innan vi tog fika på finaste haket "lemon" som redan tagit förstaplatsen som favoritfik här i närheten. regnet öste ned och det var 12 grader. sedan hyrde vi den mest maxade, fetaste bilen någonsin och drog på roadtrip till blå lagunen. DET VAR SAGOLIKT. som att vandra i en sagovärld. havet var turkost och 40 gradigt och värmen mot kylan bildade imma som gjorde allting trolskt. har placerat denna upplevelse på min favorit topp 6. drack champagne där och hängde bara. det var som att alla trodde att det var en dröm vi snart skulle vakna ur. och mamma fyllde år. hur underbart? vi åkte sedan hem till hotellet, svirade om inför en gastronomisk upplevelse på en utav Islands bästa restauranger. perlan. kocken gav oss först en gurksorbet sänd från himlen, innan de serverad mig en så fantastisk rätt att jag nästan bad och tackade gud för att han verkligen existerar. kycklingen var frasig, saftig och exploderade totalt när jag satte tänderna i den. risotton med svamp fulländade rätten och avgjorde beslutet med att sätta den på listan över det godaste jag ätit. (men kostar det 400kr för en rätt så ska det väl ändå vara det betyget?) coolaste stället. det var svinhögt opp i luften och vi hade naturligtvis de bästa platserna vid fönstrena. det snurrade runt ett helt varv på 2 h så vi fick en helvy över hela Reykjavik. restaurangen snurrade, ni hör ju själva hur fantastiskt. nu är jag trött. 

bada för 600kr. - skulle göra det igen. 

smöret på perlan. wow. ros. 

man blev ju lyrisk efter maten. dansa omkring utanför. 

erik sjöng och trallade 

mina bästa brudar. susanne, eve, elvira och fölsedagsbarnet själv. ❤️ med perlan i bakgrunden. vi satt högst opp och åt. bäst. 

är fortfarande lite sjuk. besöket på akuten i lördags borde ha gett mig medicin.... hade feber och var förkyld idag. trorblå lagunen läkte för är inte lika sjuk längre. 💜 dock har jag svinont i halsen fortfarande och kan inte svälja. hoppas det slutar snart. trilska lilla kropp. godnatt.  

svart lava ramar in mossan som ligger platt över landskapet. det är kargt och precis sådär kyligt som man har sett i gamla filmer. mössa och vantar krävs, och en fleece under jackan. imorgon ska vi ej tillbringa mycket tid i reykjavik utan planen är att vi drar ut på vischan och badar i blå lagunen för att fira mors fölsedag. då hänförs man nog så mycket av naturen och hinner gå in i ett sinnestillstånd där man blir så förtrollad att de läskiga islänningarna hamnar i glömska. för det är nog så himla fint på denna ö. 

vi kom nyss tillbaka till hotellet och jag sa åt mamma att ta plats i en fåtölj medan jag snabbt meddelade att det redan var hennes fölsedag i sverige. drog av en "ja må hon leva" på ett piano och sjöng så det slog härliga till. klink klink. 

hurra för världens bästa mamma! att få göra den här resan med dig är livet. 

Feels a bit strange to be in the United Kingdom efter endast 10 dagar hemma. Pjuh, vad fort det har gått! Hann knappt landa förrän man drog till nästa land. 4 länder på 3 månader. På flygplansbussen från Stansted till stan spelades Westlife, Spice Girls och Elton Johns fina hyllningslåt till prinsessan Diana. Så sjukt fab, då vet man att man äntligen är här i vackra London! När vi klev av bussen sprang en blond långhårig snygg jävla brud fram till mig. Tog 10 sek innan jag insåg att det var min mycket saknade syster! JIHAAAAAA! 

 

Imorgon ska vi turista, hoppas på att stöta in i gorjz princez Kate, se på Fantomen på Operan, dricka bärs och se på fotboll och bara njuta av vacker vy (påtal om det, fyfan va urtjusiga brittiska pojkar det finns). 

 

Lots of love from London!