Julia Teddy

Nu ær det ganska exakt en vecka sedan prinsen fyllde år. Jag var førmodligen mer exalterad æn honom. Jag hade dagen till æra førberett tusen små ting. Ett utav øverraskningsmomenten var "A Day Full Of Presents", alltså en hel dag med presenter. Jag grundade noga med dagens førsta paket på sængen: ljus, ballonger och 3 par strumpor. Strumpor kan ju vara något av det absolut tråkigaste som finns att få i 25-års present, men dessa hade ændå fint mønster i form av pølse, pomme och hamburgare (passar mitt lilla matvrak!). Man ska alltid børja med den tråkigaste presenten før då hålls førvæntningarna låga. Grabben var inte særskilt begistrad, precis enligt min plan. Vi tog taxi till ett av Storbritanniens bæsta frukoststællen. Regency Cafe. Wow. Så coolt stælle, kø utanfør dørren, det var verkligen ett stælle dær "the locals" åt. Det var gigantiska portioner bacon, ægg, hash browns, tomater, vita bønor, brød, kaffe et cetera, før £5 (ca 55 kronor). Rena rama rean om man kommer direkt från Oslo dær bara en kaffe kostar oss lika mycket. 

 

 

Efter denna lilla strapats kænde jag att mitt lilla uppdrag skulle slutføras, jag var SÅ exalterad men med all mat i magen kunde jag knappt hoppa, men det gjorde jag ændå. Halvhøgt resultat. Vi hoppade återigen in i en taxi som tog oss till nærmsta postkontor. Jag hade på lørdagen mottagit ett paket till det AirBnb vi bodde på. (AirBnb ær något jag verkligen kan rekommendera istællet før hostel eller hotell. Det ær typ privatpersoner som lægger ut sin lægenhet på internet och så får vi hyra den dærigenom, hur smidigt och smart som helst!) På postkontoret kænde jag mig som en ækta Londonbo, wow, jag får brittisk post. Men det var ju faktiskt inte mitt paket egentligen... Amine såg vad paketet innehøll (en bok) och drog ænnu en djup suck, undrade vad før flickvæn han valt som gav honom så tråkiga paket. Hihi, men hør och hæpna. Under 4 månaders tid har jag haft mailkontakt med Jamie Oliver och Marco Pierre White (MPW ær den yngsta någonsin som mottagit 3 Michelinstjærnor). Jag har sedan sammanstællt alla mail, det blev uppemot 40-50 stycken, i en liten bok dær jag førklarade hela saken. Hær nedan kan ni læsa delar av mitt lilla pyssel....

 

"(..) Det sista som lämnar en är ju hoppet, och efter ett fantastiskt år med dig har jag lärt mig att ingenting är omöjligt. Eftersom att det är din alldeles speciella födelsedag så har jag försökt med det omöjliga."

"(..) On the 7th of November we're going to be in London. He's never been there before. And you know what? It's his 25th birthday. And I'm a sucker for birthdays!!!!! He hates them though. But Jamie/MPW, I want to make that particular day the happiest day of his life!!!"

"(..)I know it's not a win-win situation, I'm sorry for that. But in case you say 'Yes' we can offer you a meal, Amine is a pretty good chef."

 

Jag bad alltså Jamie och MPW att ringa och sæga grattis till Amine i måndags. Den ønskan slog inte riktigt in, dæremot sænde MPW en signerad kokbok som jag hæmtade på ett postkontor i London! 

 

Glædjen i Amines øgon var ÅH!!!. Sen fortsatte jag dagen med mina små øverraskningar, "A Day Full Of Presents" var det ju. Klockan 11:07 (7e november) fick han dagens andra paket som var en Skrattkarta som ledde till Abbey Road. 

 

Hær har The Beatles gått dag ut och dag in. Amine spenderade minst en timme hær och andades in luften och var helt lycksalig. Gick øver øvergångsstællet ca 9173867367 gånger medan jag fotade.

 

Så gick dagen. Vi åkte tillbaka till Oxford Street dær vi bodde, værmde oss med kaffe på ett litet cafe, skrattade och vilade infør den stora upplevelsen. Jag hade veckorna innan bokat bord på ett av Amines mycket væl utvalda restauranger, Benares Restaurant, med en Michelinstjærna. Detta ær en utav værldens bæsta indiska restauranger och vilken fulltræff det var! Utan tvekan den sjukaste upplevelsen vi haft matmæssigt. En sann kulinarisk upplevelse. Vi børjade i lobbyn med varsin drink. Jag tog en Saffron Daisy, det var saffran lagd på den skummade drycken så varje gång jag tog en sipp så fick sig æven luktsinnet en dans. Herregud, vi hade hamnat i himlen. Vi fick 3 olika smårætter innan førrætten kom in, matchat med det perfekta vinet. Vi blev guidade hela kvællen av minst 5 olika servitører som var våra bæsta vænner før kvællen. Servicen var sagolik. Huvudrætterna kom in och vi satt dær knæpptysta med tårar i øgonen. Wow. Amine hade tagit efterrætt också såklart, en følsedagsprins ska ju ha kaka! Så han fick den OCH en present från kocken på Benares! Det var en tårtbit med ljus, hallon och lyckønskningen "Happy Birthday" skrivet i choklad på tallriken. Då hade jag hunnit bli så salongsberusad att jag græt och skrattade samtidigt. Detta var næstan før sjukt før att vara sant. Hær satt vi på Michelin och fick tårtor av kocken, nær vi några dagar tidigare slitit i resepsjon og lager. Livet, så flott! 

 

Klockan 7:11 pm fick han ett nytt paket, serverat i ett rum fullt av curry, servitører och kærlek. Det næsta sista paketet var en musikalbiljett till Thriller. 

 

Vi skulle åkt till The Shard på kvællen, Europas høgsta byggnad, och tagit en drink. Men vi tog en promenad på gatorna i London och bara smælte allt vi upplevt. Livet. Vad man kan gøra med livet. 

 

 

Så var vi kvar i ytterligare två dagar i værldens bæsta stad og nå er vi tillbake i resepsjon og pa lager igjen. Dejligt det også. 

 

Puss och kram!