Det tog sex timmar att ta sig från Nairobi till Masai Mara Basecamp. Jag ska försöka jämföra vägarna med något... föreställ er att ni sitter på en häst som har blivit stucken av ungefär tvåtusen arga bin och galopperar i 80 kilometer i timmen. Ungefär så var det. I sex timmar. Inte för att jag led, jag tyckte faktiskt att det var en riktigt rolig upplevelse. Har säkert fått en smärre whiplash men det är sånt man får ta!
Självfallet sov vi första timmen, när vi sen vaknade var vi på ett högt berg och såg ned över en sjukt grönskande dal. Vi tog en sträcka-på-benen-paus på ett ställe där vi kunde blicka ut över fläcken där de hittade Lucy, första människan. Det känns som att komma tillbaka till sina rötter på så många vis. Vid ungefär fyra timmar så såg vi första zebran, gnun och giraffen. I bilen lät det som Top Model. Skrikande hysteriska tjejer och en Cristian med största leendet. Vid fem timmars resa så började det bli slätmark och det såg lite ut som en öken, fast att den hade vita små blommor. Frida och jag tog första kissen i naturen. Så somrigt. Vi åkte en timme till och kom fram till en skog som Barack Obama med familj hade sått. Vi skulle bo på samma ställe de gjorde när de var här. Masai Mara Basecamp, googla det gärna. Stället är sånt man bara drömmer om. Dusch utomhus, apor i träden, 300 sorters fåglar som alla kvittrar samtidigt, rum i form av stora lyx-tält, tre rätters-middag (frukost, lunch, middag var samtliga tre rätters), savannen några meter ifrån campet, masajer som vaktade oss och ledde oss från restaurang, tält och brasan när mörkret infallit. Utanför rektor Normans tält stod en buffalo-hjord när han vaknade. En gång hade ett lejon jagat ett litet djur över hela campet. För vår del så var det lugnt, vi chillade bara med ett par apor och babianer.
Tidigt igår kom masajerna och väckte oss för lite safari i soluppgången. Såg antiloper, gnuer, örnar, gaseller och åkte genom en buffelhjord på sisådär 150 stycken, stötte på en elefanthjord och 15 stycken jagande lejon. Såg även flodhästar och geparder och det fjärde djuret i The Big Five: noshörning. Efter mycket letande såg vi äntligen tre noshörningar. Det bästa med vår guide var att han alltid tilltalade djuren som Lejonkungen, Dumbo, Pumba, världens snabbaste djur och så vidare. När vi åkte första turen då vi såg geparderna så stod även 25 stycken andra safaribilar runt omkring. Då kändes det ganska turistigt. Sen på eftermiddagen drog vi verkligen ut på savannen och åkte runt i gräset och hade aldrig känt samma lycka innan. Frihet. Och den där friheten känner alla lyckliga djuren varje dag. Hakuna matata!
Igår eftermiddag besökte vi även en masajby. Mycket intressant, även om vi blev lite äcklade. Grejen är den att kulturskillnaderna är alldeles för stora för oss att hantera. Vi tycker inte att det är okej med ojämställdhet, polygami eller omskärning. Vi fick stå där i hettan, med flugor svärmandes kring oss, hönsen och kossorna och lyssna på deras snack om omskärning på små tjejer och killar. Ingrepp utförda av en skrynklig enögd gubbe. Det var bara vulgärt och äckligt, vi mådde illa. Sen skulle vi till råga på allt gå in i deras små hyddor med kobajs som väggar. Då fick jag klaustrofobi på riktigt för där fanns inga fönster och det var rökigt och kolsvart. Det kanske låter som att jag dömer alldels för hårt, men det var svårt att ha sympati med dem. Ändock väldigt coolt att besöka en stad och känna som att man åkte tillbaka 100 år i tiden.
På kvällen fick vi god mat och avslutade dagen framför lägerelden med masajerna. Idag fick vi rundtur på campen av masajen Manfred (otippat namn på en masaj?), många växter och träd använder de som naturläkemedel och campen är belönade som det bästa eco-campet. Sen åkte vi hem, solbrända och lyckliga. Lika hemsk resa hem. Vår guide åkte genom ett vattendrag med krokodiler i och låtsades fastna där. That was so funny. Hehe. Vi blev livrädda först men sen insåg jag att han bara drev och då började alla asgarva.
Nu hemma i Nairobi på San and Davys Guesthouse. Har fått god kvällsmat av kocken Moses. Lite kenyansk mat. Magarna börjar krångla på några av oss, feber, halsont och vattenbrist har vi också drabbats av. Vi fortsätter medicinera och dansa för imorgon väntar en helt ny dag med dans, föreläsning och andra äventyr. Lever vi eller har vi dött och hamnat i himlen hörrni?
//Jk
