Kalla fötter
0kommentarer
Jag, Julia Teddy Elisabeth Karlsson, är på flygplanet om 20 timmar, i Nairobi om 36 timmar och jag börjar så smått få kalla fötter nu. Hur ska jag klara mig i en så stor kaotisk, annorlunda stad så himla långt ifrån min familj? Trodde att jag hade härdats genom att bo i lägenhet i ett år, men det blir ju bara värre. Saknaden. Skulle nog ha velat haft dem här omkring mig ikväll, som planerna först var. Med lite tända ljus, hemlagad mat, film och kramar från mamma, pappa och syster. Största säkerheten. Nu har jag bara pratat halvtimmeslånga telefonsamtal med Kalmar och Valdemarsvik och kommer inte få se dem på sjutton dagar. Vägrar få panikångest i Kenya. Pjuh. Tanken har faktiskt slagit mig. Dock så har jag ju klarat av så himla många gånger tusen värre saker. Och som en av mina mentorer sagt till mig, man får inte begränsa sig själv. Alltså, tänk att du klarar av saker istället för att tänka negativt. För slutar man våga, så slutar man utvidga sig själv och till slut kanske man inte ens vågar gå utanför sitt egna hus...
Pia, dansläraren, har just fyllt i blanketter till svenska ambassaden i Kenya med mamma och pappa som kontaktpersoner. Hoppas ni slipper bli uppringda hehe. Det kan ju bli upplopp i dessa valtider som vi åker i. Men förhoppningsvis klarar vi oss. Säkert får jag ingen panikångestattack heller. Vi kommer ju ha fullt opp med att ha kul, träffa underbara personer, få tusen nya erfarenheter, dansa, knyta kontakter, dela ut kläder, fotbollar, bindor och leksaker, och tänka på livet och hur lyckliga vi är som har fått möjlighet till allt.
Min mobil kan ni ej nå mig på från och med nu, men skicka gärna mail, hör av er på facebook, eller skriv något här. Jag kommer, om det går, uppdatera bloggen så mycket jag hinner. Läs gärna dansarnas gemensamma blogg också: www.ngoma.blogg.se. Vi hörs om några veckor, raringar
//Jk
Kommentera