Tar en paus från bloggandet. Återkommer ev i framtiden...
//Jk
Långfredag idag vilket innebär Jesus korsfest. Jag kan väl ej medge att dagen har varit så upplyftande egentligen, som de flesta andra dagar i månaden mars! Jippie, ytterligare en förjävlig dagjävel! Jag bara uppfyller ett fåtal nödvändiga kriterier för att räknas till de levande, som att andas. Idag har jag i alla fall skingrat tankarna genom att umgås med släkten hos morfar. Det var trevligt att träffa folk, som vanligt. Bråka med Bengbulan och diskutera solsidor med morbrorn. Har även sett på bio med la famiglia. De är bäst. Eve-peve är ju äntligen i hemsocken, tyvärr är jag bara en förjävla jobbig kopia av Ior i Nalle Puh. Förlåt för allt.
Vill mest av allt fly Sweden och glömma allting. Ganska hemskt att jag tror att en landsflykt är det enda som kan hjälpa mig i mitt miserabla tillstånd. Men tror innerligt att ett miljöombyte är bra för hälsan. Bli av med vissa personer och sakna alla andra. Nystart med vingården i Frankrike, dansskola i Irland, pizzarestaurang i Italien, skola i Kanada. Känner mig visserligen bortskämd som kan välja land så pass fritt som jag kan. Vissa blir tvingade från sitt land pga av krig. Men en till tanke som slagit mig är om jag känner mig mer inkluderad i samhället i tex Frankrike än vad jag gör här? Åh så många tankar som finns inuti en drömmare en onsdagskväll.
Närmast ser jag i alla fram emot några fina dagar med Eve. Hon är vacker, som en utflykt utöver det vanliga.
//Jk
Mars har varit en jobbig månad på många sätt. Därför är jag i Valdemarsvik och kopplar av lite nu i helgen, som en helgretreat, precis som om jag vore på lyxhotell! Började med en glad sockerchock på förmiddagen tillsammans med päronen. Finfika är så himla fab och söndagsaktigt så det unnade vi oss. Vi satte oss under vår ljuskrona som man blir så väldigt glad av, och solkatterna som den ger. Har förmodligen beskådat dessa djur på väggarna mer än halva dagen.
Fina molnen har gjort hela dagen till en förebild av väder-dagar. Det har varit fantastiskt väder, med massor av sol tittandes igenom bomullstussarna... Valdemarsvik är så jävla fint också med kullar och berg överallt med folk som bor på. Vi bor på solsidan medan vår morbror Pelle bor på skuggsidan.
Här är också glad-i-magen-material. Kan inte få nog av frukt och gottigheter. Pannkakor är nog bästa maten när man känner sig lite låg en söndag i månaden mars. I glaset finns det rosenrots-extrakt i vatten som också kommer göra mig glad på ett naturligt sätt. Så fint jag har det hur kan jag inte bara fokusera på det och glömma allt dåligt? Solskenskyssar
//Jk
Fredagen var fin som en dröm. Vi överraskningsfirade Caz som fyllt 19år med att hänga ballonger och lyktor i träd som omringade oss och en varm grill där vi grillade korv och mashmallows. Det var tio minusgrader men vi halvlåg på grillen samtidigt som vi skrattade och sippade på lite vin. Kvällen avslutades på Broadway såklart och sen var den fredagen slut. Egentligen borde varje dag vara fredag för det är min favoritdag och då man har det som allra bäst. Lördagen har emellertid inte varit alltför pjåkig heller så vad gör det egentligen för skillnad på vilken dag det är bara man gör det bästa av den och njuter så mycket sin möjligt? Jag åkte till Valdemarsvik och bjöds på godsaker hemmavid och sen hos Pelle och Lena som bjöd på födelsedagsmiddag. Sjukt fint alltihopa! Sjukt fina människor. Bra helg. Och den är inte ens slut än. Det är en hel söndag kvar...
//Jk
Vaknade opp idag tidigt. Yr precis som om jag hade sovit i hundra år. Fast det hade jag ju inte. Jag la mig vid två-tre-tiden. Saker flyttar sig medan jag sover sådär djupt och jag kan inte förklara det med något annat än att jag nog fortfarande går i sömnen. Men det är lugnt, ända till något verkligt läskigt händer.
Gårkvällen är en sorglig historia som baseras på mitt dåliga självförtroende. Jag tror fortfarande inte att någon tycker om mig. Precis som när mina bästa vänner slutade höra av sig känner jag ensamheten. Botemedlet mot det hela är nog att fylla mitt liv med kärlek på annat vis. Genom att göra betydelsefulla saker. Typ genom att ta hand om mina fina söta blommor. Sen behöver jag ett jobb omgående, en brevvän (så att det alltid finns någon någonstans som tänker på mig) och pengar så att jag kan rädda mina elefanter som annars kommer dö tjuvskytte-döden. Det första kommer kanske fixa till sig idag då jag ska på jobbinformation på ett ställe där jag jobbar gratis. Jag tar små steg men vet att jag kommer gå långt.
//Jk
Jag och mina siffor. Ibland känner jag mig som Sheldon i Big Bang Theory. "Penny, Penny, Penny". När jag räknar matte göra jag emellertid inte det. I alla fall, låt mig komma till saken. Förra inlägget publicerades en så vacker tid, så jag var bara tvungen att notera det i ett nytt blogginlägg. Fridens liljor
//Jk
Typ såhär glad och vacker var jag idag innan jag åkte till stan. Att inte sova kan ju resultera i antingen att man blir sur och det känns som att huvudet har agerat slagsäck åt en mästare i boxning, eller att man helt enkelt blir sådär jobbig som när man fått i sig lite socker. Idag blev det sockerchocks-attacken (därav leendet på bilden) som sedan övergick i det förstnämnda, nämligen att jag däckade precis efter att jag hade anlänt i staden. Anledningen till att jag befann mig i hemsocknen var inte mer komplicerad än att jag saknade familjen och ville ha tacoafton. En del barn kan ju inte få nog av såntdärnt. Jag ångrade visserligen besöket när jag kom ungefär till Ringarum igår och det var fullkomlig jävla snöstorm utomhus och än värre blev det ju ju närmre havet vi kom. Men pappa eldade liten brasa och hjärtat läkte när det var så varmt och mysigt. Sen somnade vi, fast jag vaknade två gånger svettandes och halvt panikslagen. Då är det banne mig inte fördelaktigt att bo i ett stort vitt hus med fyra våningar som spökena kan skutta omkring i och dansa segerdansen när de besegrat min sömn och fått mig att slå tiotusen hjärtslag i sekunden. Phju, säger jag bara. Men sen lyckades jag i alla fall somna runt fem-sex och väcktes sedan klockan sju av mitt underbara pära som gav mig en lila eyeliner. Lyckan var ju gjord, kolla så fin jag blev med den på ögat. Hann äta frukost med det andra päronet och hade uppfyllt päron-arsenalen för denna gång. Gjorde mig iordning och vinglade iväg till bussen eskorterad av femtioelvatusen ankor.
Så var det med det. Skål!
//Jk
Vaknade två gånger inatt av förfärliga mardrömmar. Det är typ tredje gången den här veckan. Blir bara så himla rädd. För allt. Känns som att kroppen vill säga något liksom, inte som något förebud eller något annat hokuspokus, utan mer som att något står fel till fast att jag inte vågar erkänna det på dagen. Är bara jobbigt att det skall behöva drabba mig även när jag inte sover. Tankar. Sömn. Läskigt.
Det är något speciellt med det där Brittland och att producera gudomliga teveserier som blir som en del av ens liv alltså. Alla tycks fastna i mitt hjärta. Ja, ända sedan år 2002 då min förälskelse tog fäste i och med Karl för sin kilt. Familjen satt då alltid bänkad framför dumburken och njöt av veckans bästa stund då Archie försökte få husfrid i sitt slott Glenbogle i Skottland. Sen var det ett litet avbrott och då fick man nöja sig med Mister Bean, men inte gjorde det mig något inte! Sen kom till slut Från Lark Rise to Candelford som en frisk fläkt och man började tänka att själva landet Brittland i sig kanske nog var bättre än Irland ändå. Men de tankarna övergavs ju snabbt såklart. Då man insåg att Brittland gör sig bra på teve medan Irland är bäst i verkligheten... Så man fortsatt glo på teven och upptäckte Downton Abbey och levde sig in i karaktärerna så man till slut höll på att ta efter dem. Själv blev jag utsedd till earlen av Grantham, men det är en lång historia jag inte tänker gå in på. Så tog Downton en oförutsedd vändning om man var tvungen att gå i terapi ett tag innan man slutligen kunde gå vidare. Nu har jag en flirt med Downtons föregångare Herrskap och tjänstefolk och det blir denna serie som får avsluta de flesta kvällar här i min Stjärna.
Så var det i alla fall med mitt on-and-off förhållande med Brittland, nu får jag ursäkta men nu ska jag gå tills sängs med Herrskapet! Vi hörs och tusen godnattkyssar
//Jk
Nu är det bara sisådär tre månader kvar tills vi med stormsteg springer ut i världen. Det känns lite mer verkligt nu med fina studentmössor på huvudet, man kan knappt vänta på alla äventyr som jag vet väntar på mig! Blir det att åka utomlands och plocka frukt, ha en biodling, eller jobba på en vingård? Eller studera i Frankrike på den där skolan? Åh, jag vill ju förkovra mig i italienskan och franskan samt jobba och kunna försörja mig själv, vore det då inte ypperligt att ta ett utomlandsjobb? Irland, Kanada, Norge, Kenya. Måste jag bestämma mig nu? Nej, jag skall ha alla dörrar öppna och göra så som jag känner för när jag väl står där 14 juni. :-)
Sonja och Klara mina fina.
//Jk
Jag är väl mer uttråkad än vad man kan uttrycka i ord. Kan inte låta bli att skylla på snön som kom utan förebud och överraskade oss totalt. Blir utmattad bara av att se på det, vill ännu mindre gå ut och ta på det. Till råga på allt har jag hängivet ägnat mig åt naturkunskap någon timma och sitter ändå med en hjärna färglös och onaturig. Guldfiskminnet passar sig vid onda situationer som uppstår men är ack så oförmånlig när man ska lära sig något på kort tid. Snö och plugg är en kombo som strider mot de mänskliga rättigheterna, men vad ska man göra? Förbannad äro dagen så vi får se opp med att bli deppiga, eller ha guldfiskminne så vi snabbt glömmer den. Hehe. Jag ska ju banne mig hämta studentmössan sen (!) och då kommer tvättiden klockan fem gå som smort och de fyra timmarna schvissa förbi!
Men nu ska jag överge plugget och tillaga en fabulös måltid. Gud va kul och behövligt med lite ombyte. Mat kan väl pigga opp om något! Hejdå,
//Jk
På fransklektionerna i högstadiet träffade jag en vacker flicka vid namn Gulmira. Alla gav henne smeknamn i form av Gullet, Gulli eller Gull. Hon var alltid vänlig och omtänksam mot alla och jag fastnade för henne direkt. Jag gick hem till henne ibland och tog del av hennes fantastiska familj och vi lagade mat eller bakade ihop. Blev goda vänner. För varje gång jag träffade henne så blev jag bara gladare och gladare. Så vi är goda vänner även idag såklart. Åh! Vilken briljant person hon är! Idag åt vi lunch på stan tillsammans och bara skrattade. Sällan har vi seriösa samtal. Vi bara garvar för hon skulle kunna va komiker eller jobba inom teater. Dock har hon redan bestämt vad hon skall bli när hon blir stor, hotellägare. Idag i alla fall bestämdes att hon skall lära mig ryska, för Gulli kan svenska, engelska, franska och ryska. Hon har dessutom ett eget litet cafe att ta hand om. Gosh, kan inte fatta att så bra människor vill umgås med mig.
Nu ska jag sova sött efter en såhär fin och gullig dag.
//Jk
Har en burk mat i kylskåpet. Från sämsta ICA. Locket går inte att få opp. Det var sista maten jag har. Vågar inte knacka på hos grannarna och fråga om hjälp. Hatar locket. Får ta ett torrt knäcke istället. Smöret är slut. Jävla ICA. Köpte burken för sista örena. Hur många nudelpaket från Netto hade jag fått? Misär.
Fast bäst hade nog varit om jag köpt mig en bytta smör.
21.47: JAG HAR FÅTT OPP BURKEN MED EN MEJSEL!!!
Sitter i min lägenhet och dricker te (men äter inte scones), lyssnar på The Galway Girl och dansar (när jag inte dricker teet förstås) och har på mig min irländska finklänning dagen till ära. Irland. Mitt favvoland, gud vad jag saknar dig.
//Jk
Planerade att ha findag denna fina sjuttonde mars, och det fick jag. Började med bästa uppvaknandet, en promenad ned till ankorna, vi matade dem och pappa blev biten så hungriga och ivriga och söta var de. Sen åkte vi till mormor och njöt av underbara våfflor. Jag är glad!
//Jk
...till mina päron och mina ätbara bästisar som jag kan prata med om allt. Ni är mina solstrålar och jag hoppas ni känner hur uppskattade och älskade ni är. Ganska kul att vi (alltså inte blommorna) hade myskväll och jag vann storvinsten. Det är som man säger, tur i spel otur i kärlek. Puss
//Jk
Någon som tar på sig ansvaret? Ni får ingen ersättning bara det blir av snart. Bombarna kommer ju fan aldrig.
Här var jag faktiskt jävligt kalasglad.
Tänker på dig.
Pour your eyes into mine and tell me you can't say goodbye.
Rosa ögonskuggan fick va med, lyckliga vi två tillsammans.
//Jk
Folk som inte är värdiga sitt liv. Släpp nästa bomb över mig istället för de oskyldiga i pakistanafghanistanirakiran. Kommer bli ett nytt världshav annars. Åsamkar bara olycka. En kropp utan själ. Ändå.
Skall tänka igenom de sista sakerna innan jag kryper till sängs. Det har varit ett utmattande dygn men det har kompenserats med mina bästa människor. Besökte mormor direkt jag kom till Valdemarsvik. Hon är bäst. Sen gjorde jag världens bästa cvitamin-boost till pärona. Älskar det. Mat och frukt och att dela middagar med människor.
Nu tickar de sista sekunderna fram mot den sista dansen för idag. Jag vill inte sluta dansa. Jag vill inte att det tar slut. Men vem vet vad som händer imorgon. Jag kanske välkomnas med solsken. 
Ps I love u.
//Jk
En helt random främling sa nyss att mitt liv verkar så perfekt. Jag tänkte: om du bara visste... Men sen började jag tänka igen, såna där positiva tankar som det står i tidningarna att man ska omge sig med. Mitt liv är ju nästintill perfekt. Sitter i min fina Stjärna just nu. Jag älskar denna lägenhet bara mer och mer för varje dag. Jag bävar inför dagen när jag står öga mot öga med faktumet att jag måste lämna den. Mitt universum. Tills dess tänker jag fortsätta ha ett stort hjärta som älskar den, allting i den och det mesta utanför den. Hittade en ny sak att älska idag också. En materiell sak när jag gick på stan med mor och moster en liten stund (kvalitetstid i mitt hjärta). Då så fann jag den perfekta ögonskuggan inne på Body Shop. Det var en liten palett med fyra färger och en utav dem va rosaskimrig. Så nu går en liten Julia runt och lyssnar på galet bra musik och känner sig som en prinsessa. Precis som när jag var fyra och fick min första spetsbh. Precis sådär stolt och fin känner jag mig. Är det inte klokt vad lycklig man kan känna sig?!? Bra saker och händelser flockas runt omkring en, sen är det opp till var och en att känna igen de där små sakerna som verkligen är och gör livet.
Min fina familj. Dansen. Finfolket. Resorna och vardagsäventyren. Bara allt fint som är runt omkring mig hela tiden utan att jag kanske tänker på det så mycket. Jag är ju tacksam, så himla tacksam, men jag borde tänka såhär oftare. Att jag skulle kunna ha det mycket värre osv, och för en annan människa är mitt liv perfekt. En helt random främling. Och tycker inte jag att det är perfekt just precis NU så vet jag att det alltid väntar en solstråle runt hörnet. Cheesy som fan. Men jag är lycklig och kärleksberusad av livet. Puss!
//Jk
Vaknade som en jetlagad, bakfull Törnrosa som lider av narkolepsi eller något liknande. Mitt sömnbatteri är slut mest hela tiden känns det som. Sedan jag kom hem från Kenya skulle jag kunna somna varsomhelst närsomhelst utan problem. Är mest oroad över att jag fått in nån jävla sömnbakterie eller virus av något okänt slag, men det är nog ingen fara. Det kanske bara är tonårs-sömnen som kommer lite senare än vanligt?
I alla fall. Jag har redan satt igång med lite skolarbete så jag känner mig stolt. Det är faktiskt ganska kul nu. Håller på med en uppsats och powerpointen om Kenya. Sedan ska jag nog ta mig en promenad någonstans. Det ser ut att bli en härlig dag även idag. ♥
//Jk
Det är fortfarande liten måndag ett tag till och jag är strålande lycklig. Jag vet att folk i allmänhet inte gillar små måndagar för det är första dagen efter en rolig helg osv. Men just denna måndag har varit sagolik enligt mig. Fast så är väl också de flesta dagarna i mitt liv? (hehe, med vissa undantag).
Bild från 2008(!), stackars min familj vad de har fått stå ut med i sina dar...
//Jk
Nu sitter jag återigen med en massa choklad och lysmelk som substitut för riktig mat. Imorgon blir det ändring på det. Inget mer socker i denna lilla kropp. Fast jo, men inte lika mycket. Det ska bli potäter och morötter och något annat minst lika billigt. Sen skall jag börja dricka vatten också ibland. Imorgon. Eller kanske på tisdag.
Nu ska jag snart ta en promenad och klockan är nästan elva. Jag är ju inte riktigt rätt någonstans känner jag. Men två saker, om det gör dig lycklig, gör det. Om det inte gör det, gör det inte.
LYCKLIG ! ♥
//Jk
Vaknade opp i Valdemarsvik och möttes av ren ilska och trötthet i form av ful kall snö. Just denna vinter har kylan känts påtvingad och nästan hopplöst klaustrofobisk. Vilken tur att man kan vara inne och kolla på fina saker då då! Började med en finfrukost och sen blev man ju så glad så det överglänste snö-depressionen med hästlängder. Jag har även hört det ryktas om att vårvädret stannat i Norrköping så när jag är för trött kan jag ju bara dra till Stjärnan! Livet är parfait!
//Jk
Solen sjunger, fåglarna ler och mitt leende lyser. Kärleken sticker i ögonen. Jag är lycklig idag.
//Jk
jaime vivre, mais pas d'être seul♥
Det är en rätt omtumlande sits jag sitter i, så jag föredrar att ligga. Men idag har jag tydligen på något sätt tagit mig ur min isolering från omvärlden ändå. Och har sett fantastiska saker där ute! Bland annat ett träd, eller två träd, som hade slingrat ihop sig till ett. De stod och kramades och var så förfärligt romantiska precis när jag gick förbi. Det kändes ju lite fel att titta på en så privat grej, men kramande träd tillhör mina favoritsaker här på jorden, så de får bara acceptera att de inte kan gömma sig i en buske ifall de vill idka älskog osv. Inte sant? As long as I'm happy! Fast jag lider ju lite med dem förstås...
Sedan hade jag ett möte med en alltför vänlig man, och möten med alltför vänliga själar gör mig ju så glad och leende. Då verkligen älskar jag människor! Och ett positivt möte med en människa var väl vad jag behövde en dag som denna, som terapi för min så kallade isolering (misantropiska syn som jag haft)...
//Jk
Själv och inte ensam. Det ständiga, eviga tjatet. Min livsläxa. Kände mig stark förut när jag var själv. Ingen behövde mig, ingen saknade mig, jag var bara fri och lycklig. Det kunde ha varit jag själv i världen. Nu känner jag mig svag och ensam. Vad ska man göra när det händer, eftersom att det inte går att undvika?
Var på Gulmiras cafe i Söderköping igår. Hon är min bästa pingla alltså. Finaste. Hon gjorde, ja ni ser ju, världens godaste varma choklad. Lycklig.
“People think being alone makes you lonely, but I don't think that's true. Being surrounded by the wrong people is the loneliest thing in the world.”
Kim Culbertson, The Liberation of Max McTrue
//Jk
Åh, tjusig dag jag haft. Lycklig som få. Hjärta till er allihopa på denna soliga söndag!
//Jk
Your secret.
