Näst sista dagen i Italien har utan tvekan varit den bästa dagen. Det började med frukost på sängen här på hotellet. Som vanligt blir man serverad en sockerchock, och suget efter ett fräscht knäcke med lite grönsaker och avokado har aldrig varit större efter en vecka här i sockerbombens land. Sen flanerade vi runt i labyrinten här och insåg att tidvattnet dränker halva gatorna precis som orkanen Sandy i USA just nu. Nästan i alla fall, fast inte ens i närheten av lika hemskt... Fast vatten är det i alla fall överallt. Blått, glittrande, som vi sedan åkte båt på. Helt underbart och vädret var mer underbart. Besökte Murano bland annat och såg helt incredibile byggnader av Palladio! Det är som att läsa en hel historiebok med alla sinnena.

Sista kvällen utomlands känns vemodigt. Fast lyckan som infinner sig när man tillbringar den på en Vivaldi-konsert är överväldigande. Grät floder med leendet. Vart det av lycka eller sorg?

P.S. Jag vill verkligen påpeka att jag önskar alla offer av Sandy lycka till. Vatten ska man ha respekt för. Peace!
//Jk

Idag tog vi tåget från Rom till Venedig. Allt är ganska olikt förutom att alla äter pizza och pasta även här. På vattengatorna åker båtbussar och det är ju ganska sällan man får uppleva sånt så det blir nog häftigare imorgon när man tagit del av det mera. I helhet är första intrycket av staden gott, arkitekturen är obeskrivbar, restaurangerna oräkneliga och fantastiska, gatumusikanterna begåvade och folket genomtrevligt. Mhm. Gillar nog Venedig mer än stressiga Rom, dock är det flera grader kallare här i norr än i söder... Brr!! (Fast kallast är nog Sverige!)

Här är ännu en bild på mig. Tjatigt va. Men jag börjar ju nästan känna mig lika exotisk som dessa vita byggnader vi skådar. Är faktiskt bara jag och Eve som är blonda här i Italy. Nästan. Nu borde jag sluta skriva för två glas vin till pizzan är mer än vad jag borde ha. Men jag är glad!
Kindpuss!
//Jk

Som turist fotas jag flitigare än aldrig annars. VA BENE säger jag till det! :-)

Födomar vill man ju bli av med. Fast ibland är det faktiskt jävligt kul om man har några och dessa till råga på allt visar sig stämma! Har till exempel alltid tänkt på Rom som landet där de alltid äter pizza och ost, har bucklor på bilarna, kör som idioter och inte pratar engelska. Allt är "sant", jag lovar! Blev också utskällda av portvakterskan på hotellet. Hotellchefen kallar henne Bulldogen, men vi kallar henne Renée efter Igelkottens Elegans. Sen råkade vi på en strejk idag. Blev varse om det efter att ha väntat på en Hopon-Hopoff-buss i säkert en timme. Det var emellertid 25 grader varmt så det gick ingen nöd på oss, men ändå, fördom sann: check! Sen såg vi en bil i en uppförsbacke som hade en säng på taket, fastspänd med ett bälte... (Vi dör av denna komik!!!) Pappa hade blitt galen om han såg idioterna som försökte hålla fast sängen med händerna... Hahaha!

Dör också av mätthet. Käkade på ett traditionellt italienskt ställe, utanför turistdistrikten, som serverade typ världens godaste mat med hur mycket god ost som helst, och vin. Himmelriket i paradiset.

Annars har vi bara turistat idag. Colosseum, Pantheon, Julius Caesar och vackra trädgårdar. La dolce vita. Men snart går jag sönder av saknad till en liten colombian. Eve och jag tyckte vi såg honom på stan idag. Tänkte springa fram, men så vände han sig om och var fel. Fel fel fel, det är bara en som är rätt.

Imorgon ska vi på Roms största marknad och kolla in läget hur det går till. Kan tänka mig att det blir mycket skrik och prutningar på italienska... Och så tre stycken blyga, iakttagande svenskar hopträngda i något hörn, kiknande av skratt!
//Jk

Kom fram till detta kaosartade land runt klockan tio idag. Bilar, originella italienare och konstiga lukter. Tog man emellertid bort all modern mänsklig påverkan så skulle staden vara perfekt, arkitekturen är dödsfin, precis som i alla fina böcker! Idag har vi bara strosat runt och kollat på Fontana di Trevi, Spanska trappan och sjukt mycket behövliga kläder. Ett tusen har redan spenderats. My money is hanging safely in my closet som man brukar säga. Känns tjusigt! Men i alla fall. En första anekdot kan man väl berätta denna första dag i den eviga staden. Det har varit cirka 25 grader hela dagen och vi har suktat efter italiensk gelato (glass). Således slår vi till slut till på varsina. Lyckliga står vi där med strutar i handen när det plötsligt börjar regna. Ameh, hur stor risk är det egentligen? Glassen smälter och vi springer och tar skydd under en byggnadsställning. Eve får glass över hela sig och får tvätta händerna i Roms regn som överraskade totalt. Vi kiknar så vi skrattar för allt är så typiskt oss så det inte är sant. Jävla äventyr. Bästa. Sen snor vi alla in oss i några kondomliknande ponchos i regnbågens alla färger och springer omkring bland gatorna i Rom. Helt enkelt fantastiskt. Kul. Kvällen har i alla fall varit regnfri och fin, vi har ätit god italiensk mat och druckit vin så vi blivit alldeles fnittriga. Och snart är dag ett slut. Trötta har vi samlats på Matisse Hotel.
Saknad och kärlek till er alla
//Jk

Prinsessan har förlovat sig. Jag har käkat panpizza för första gången på tio år. Det snöar. Osv osv. Och hela dagen har leendet varit störst. Ler så stort så att tänderna fryser. Känner mig som kär på nytt. Jag är så euforisk och det är så påtagligt att jag ibland går i bitar bara därför. Borde börja packa väskan istället för att sitta här och blogga. Karln lagar lövbiff åt mig, jag är inte hungrig. Men han är lite söt när han står där och rör om i såsar och provsmakar riset så jag får väl offra mig trots bristande aptit. Magen är nervös och fjärilslik, drömde bland annat mardrömmar inatt igen, och kunde bara tänka på alla ord jag skulle använda i Rom och Venedig hihi. Piena di vita. Och snart lyfter vi. Jag som älskar att flyga. Kommer sakna alla er här hemma ♥
//Jk

Min lycka är lika stor som en solros är lång. Jag är förvirrad, glad och allt mellan himmel och jord. Pratat och lugnat sinnet med smarta vänner idag. Vill inte säga vänner egentligen... Min andra familj hehe. Och snart sitter jag långt bort från kylan och dricker vin och pratar efterlängtat språk. Och skriver under solen. Just det där sista är viktigt, förmågan har försvunnit lite men fina Linn är bäst och peppar. Jag älskar alla. Puss på er! Ord ord ord jag älskar er med.
//Jk

Älskar morgnar likt denna. Då man får njuta och bli lite rikare på glädje. Stunder man vill spara i en ask... Och cykelturen till skolan blev stressig som vanligt. Någonstans på vägen tröttnar emellertid kroppen och det är då det händer. Lycka. Man hinner se allt det vackra på Södra Promenaden. Alla löven som har lagt sig som ett kompakt skydd över vägen. Det är magi med andra ord. Så sagolikt är livet!
//Jk

Ligger i sängen. Den med tysta ord runtomkring sig. Bokstäver. Drömmar. Aldrig riktigt uttalade men fullkomligt omfamnande. Här i drömmarnas land är allting möjligt. Gillar sängen och nu ska jag sova. Ganska tidigt för en gångs skull. Kärlek

Mycket funderingar under helgen. Om kärlek osv. Jag vill ibland dela på mig och vara två personer... Missar så mycket överallt. Ett exempel är när jag är i Valdemarsvik, och livet fortfarande pågår i Norrköping, och vice versa. Vill vara med hela tiden. Men man kan ju inte äta kakan och ha den kvar. Eller? Ibland kan man och ibland inte... 
I lördags hängde jag med gamligarna och åt god restaurangmat och drack öl. Igår gymmade jag en timme och träffade Frida på en promenad efteråt. Bästa Frida, hon är cool asså. Hänger med mat och är en fena på fisk och åker båt dagarna i ända. Lyxlivet. Sen pussade jag päron och drog in till Stjärnan. Idag har vi haft studiedag och jag har läst till ögonen gjort ont. Sen ville Casanova göra något åt min Subway-oskuld så då bjöd han mig på en helt sagolik macka, mysigt. Nu har vi lagat lax och potatismos och ska nog inte äta mer för idag. Imorgon är det en ny dag igen och den kan inte bli annat än fabulös. Det blir vad man gör det till. Kyss!
//Jk

Var fredagen och natten till lördagen en dröm? Tjusigare tillställningar får man leta efter. Har ett svagt minne av att jag gick med en pizzatallrik på huvudet och garvade. Det var sagolikt. Vaknade i en Stjärna med fina människor och ovärderliga Klara som bakade scones till frukost. Mystider.
//Jk

Livet går opp och ned och man sparkas runt som en fotboll. Tiden bara rinner iväg och man rullar framåt oavsett om man är med på det eller ej. Det är den artonde idag och jag känner mig gammal. Jag är en sån bebis och saknar morsan, hon som lagar hela världen med en klapp på huvudet. Hon och jag pratade idag och jag kunde inte låta bli att säga: varför är du inte lika gammal som mig för? Då kunde vi gått i samma klass. Hatar att hon måste jobba så långt bort från min skola. Hela två timmars avstånd, det är många varv ifrån varandra. Hela familjen är ju splittrad nuförtin och då vill man vara liten igen, när vi bodde under samma tak, och inga mardrömmar fanns... Men så bjuder dagarna på solsken ibland och då blir jag så lycklig. För när han kommer då blir jag hel, som en riktig svartvitrutig fotboll och då rullar allt framåt utav bara farten, utan att man tänker på det. Så det är inte bara nackdelar med att rulla fram i tiden, man kan rulla rätt in i famnen på någon och bli ännu lyckligare. Fullkomligt tåfjuttad som livet som svartvit fotboll.
 
Skulle gått på en rolig maskerad idag men så satte magen stopp för det, och då mer än någonsin avskyr man att vara kvinna. Istället blev det mer kvalitetstid med solen, lite bokläsande, gitarrspelande, massage och varm choklad. Tänka sig hur bra man kan ha det. Nu ska jag studsa i säng. Med överflöd av kärlek
//Jk
Jag ursäktar rubriken redan nu, jag är Italien-besatt men förstår att inte ni är det, la domenica betyder i alla fall söndag. Det var igår. Jag gick opp i arla morgonstund och gick till gymmet en timme. Det var sjukt kul och smått beroendeframkallande även det. Måste gymma mer, fast inte för mycket... Sedan åkte jag och päronen till staden och mötte opp kalaskillen. Begav oss till Cnema och såg Vardagsrevolution som är en film om Mika Liffner och Jon. Den var helt sagolik. De lever ju verkligen drömlivet. Hon är konstnär och han jägare, de lever med två barn i ett hus mitt ute på landet och är i princip självförsörjande. Världens sötaste barn får springa omkring i hagen, bygga kojor, vara målarassistenter och klappa kaniner och katter. Vi var allihopa helt begeistrade efteråt och hela publiken applåderade. Pratade över en middag på Fräcka Fröken på Mirum, bästa matstället i Norrpan, innan päronen åkte vidare hemåt och Cristian och jag försvann på andra bion för dagen tillsammans med goaste killarna. Ted var stundvis ganska grym den med. Sen var söndagen slut och när vi kom hem var det måndag igen. Och idag har det bara regnat konstant. Har isolerat mig i Stjärnan med tusen italienska ord och verb som skall sitta som berget på provet imorgon. Det enda intressanta var väl potatismoset och laxen som vi lyckades åstadkomma till middag. Imorgon äntligen tisdag (il martedi) och då är det förhoppningsvis soligt! :-)
//Jk

Hösten briljerar. Jag känner mig förväntansfull. Livet är här. Nu. Och det är inte ofta solen skiner så som den har gjort idag. Man får verkligen ta vara på detta. Ögonblicken. Äventyren. Kärleken. Bli fulladdad med energi så att man kan hämta böcker i ödemarken och känna övermod och bära dem på huvudet hela vägen utan att tappa en enda gång samtidigt som ens käraste busas och håller hand och distraherar en på alla vis. (Finaste huvudbonaden?) Och dansa utan plågor och flåsa när man gör piruetter utan att bli yr. Äta sommarens bär lagom varma med vit choklad och glass med killen som gör dig glad. Krama päron som man inte träffat på en vecka och inse hur mycket kärlek man ger och tar. När man har såna här fina dagar så måste man verkligen njuta och känna alla känslor så mycket som möjligt. Och det gör jag, jag är så lycklig så hjärtat värker av verksamhet. Nu ska jag sova gott och sött. Med kärlek
//Jk

Det här är en bild på mina glada vänner i glada vänners sällskap. Vi är glada. Jag är glad. Jag är glad glad glad så så jätteeeeglad!

Idag var representanter från alla ungdomspartier i skolan och förde en debatt om diverse frågor. Magsnus Ek var där och pratade östgötska och stoppade in snusen i munnen stup i ett. Han har huvudet på skaft och säger bra saker. Jag diggar det här med politik alltså. Saknar att kvällsfilosofera och diskutera viktiga saker med mamma... Men annars är allt prima för denna ballerina. Jag är ju glad. Har jag sagt att jag är glad??? Har nyss möblerat om i min Stjärna och snart kommer pojkvännen och ser på film med mig. G-L-A-D. 

//Jk

Är så förtjust i hösten, blir kär i världen på nytt. Själen löv this. Går runt och bara känner mig tillfreds, jag som egentligen inte gillar kyliga årstider. Men hösten, jag pratar med dig nu så lyssna, försvinner du iväg med flyttfåglarna och lämnar frosten kvar, då blir jag sur och börjar frysa. Men till dess älskar jag dig vanvettigt mycket. Du är himla fin.
//Jk

Haft en lugn dag idag. Slutade efter lunch och har bara läst, pluggat, stickat, diskat och sett på film sedan dess. Känns som det är fredag imorgon men det är onsdag, så tjänar in lite tid. Tack för mig, denna fina kväll i oktober.
//Jk

Det är måndag i några minuter till. Dagen har varit fin. Nu började regnet smattra på rutan. Precis i tid till tisdagen. Många dagar. Och alla underbara på sitt sätt. Kan inte få nog. Just bring em to me!

 
Åkte hem till Valdemarsvik och havet en stund idag, blott för att samla ny krafter inför veckan som kommer. Träffade bästa familjen Österholm och blev klippt av bästa frisören i landet. Kristina. Ser ni förjävliga ut i skallen så tveka inte att åka till Viken och bli klippta av magiska saxen hon håller i. Tack Stina. ♥ Sen satte jag mig i hamnen och tillät mig att andas in doften av saltet som kom med de härliga höstvindarna. Havet, hösten, hamnen, hår, hopp, härligt, huset, hemma. Och förlåt mormor och Frida som jag hade tänkt krama sönder idag. Det får bli någon annan gång.♥ Saknar er. 
 
 
Fick så fint och välbehövande sms från fadern idag. Bra människor omkring mig!!!
//Jk

Igår umgicks jag med de allra bästa. Då känner jag mig så, så lycklig. Eve kom helt spontant hem i fredags och fick mig att springa runt i huset och skrika av glädje. Det var ganska spontant (pinsamt) det också... :-) Så de tre musketörerna och mamma åkte på äventyr i nya bilen på förmiddagen igår. Kvällen bjöd på spansk mat hos Casandra. Bästa, bästa, bästa dagen.

//Jk

När vi flyttade till stora vita huset var där en gräsbacke, efter grävmaskinen och extremt nyfikna blickar framträdde istället ett berg. Ett berg som var rosa och blått och lite grått. Mycket estetiskt tilldragande. Blev en bra rekvisita och bakgrund till många bilder. Här är väl ungefär sista sommarbilderna för i år, med berget med på en av bilderna. Ett tunt skikt av såpvatten som är fyllt med luft. Allt är så osäkert, och inget varar för evigt. Inte ens sommaren. Inte någon såpbubbla heller. Fast då kanske något annat händer. Typ som med gräset som blev till ett mycket vackrare berg. Vem vet?
//Jk

Igår var det studiedag så då hängde jag i Viken med kandelabern och böckerna. Gjorde cirka tusen ärenden och kände mig mycket behövd. Så fint så.
På kvällen firade man Sonja lite snabbt med en lyxdrink på Manesa. Det är så fab att leva och fira och dricka och ha vänner så man blir helt snurrig. Gillar det mycket. Massa kärlek!
//Jk

Jag är en lycklig lott, på mig vinner man, tycker jag i alla fall. Jag vinner på mig själv åtminstone. Den här helgen drog liksom hem storvinsten. Jag och mina bästa vänner åkte till Bokmässan 2012 i Göteborg. Hade Maskinens turenbuss (även kallat turnébuss) och snygga Oskar var chaffis på den långa trippen. Åkte från Norrköping halv fem i söndags och passerade Bokmässans entré när de öppnade klockan nio och strosade där till klockan fem när de stängde. Pratade med Lasse Åberg, Björn Hellberg, såg bildoktorn, Herman Lindqvist, Ola Wikander, Mikael Romero, Martina Haag, Camilla Thulin och Jonas Gardell. Var under samma tak som flera ledamöter av Svenska Akademien. Men allra bäst var Ingrid. Då föll tårarna på fröken Storgråtaren. Hon var så fräckt elegant och graciös och mycket, mycket mindre än vad jag någonsin kunde föreställa mig. Ibland är livet fullt av känslosamhet och det kan vara vackert eller fult. 
 
 
Sen fortsatte äventyret till en tapasrestaurang där vi åt tapas och drack sangria innan vi snabbt gick till sängs (gick snarare till golvs). Idag vaknade vi klockan fyra och åt frukost och drog hem igen. Känns som en dröm. Har det hänt? Var det verklighet? Har jag tillbringat en alldeles för otroligt lycklig helg i Göteborg med finaste vännerna och fått en hel sida full med Ingrid Betancourts ord skrivna enbart till mig? 
//Jk