haft en magisk dag idag. fullständigt. 
så slutar allt med att det blir fel. sånt knäcker mig. ska försöka ta med det goda, bara, men känner jag mig själv rätt så kommer det ändå hänga kvar i minnet. nåväl. nu ska vi ha en tyst minut för en väldigt fin själ som farit till änglavärlden. lilla simba, lejonhunden. 
sen blir det mat och vin på någon restaurang med familjen och linnéa. 
asså. ÅH. jag har nog haft en så himla bra dag. just nu. idag. den tog just slut pga folk är trötta (alla utom jag) och återigen så är jag sur på nattens avbrott som bara är ett gigantiskt störmoment när man precis kommit igång med världens bästa humör. det är nu jag vill fortsätta vara glad. inte gå till sängs. jag HATAR att sova. nåväl. låt mig inte vara bitter. jag får spara lite glädje till imorgon. får sova så snabbt som möjligt. 

det här har hänt: pappa, träffa spännande personer på gatorna i min lilla by, lagat mat, prata i telefonen med den personen som jag saknar mest i världen och som jag (hör och häpna) ääääääälskaaaaaaaar att prata med i telefonen, hängt i Söderköping hos gulmira och åt massa gott där och pratat med familjen och blir helt lyrisk över hur fin den familjen är. sen åkte mamma och jag bil (favoritsyssla) och precis framför våra ögon ser vi ett jätteklart stjärnfall, så starkt sken så jag bara skrek rätt ut som en galen tant som vunnit på lotto, så högt så mamma fick ont i örat. sen hem till stjärnan för att läsa FLERA brev med kärlek. woho. mitt brevinkast har flitigt matat in glädje till min stjärna. så mycket tacksamhet idag. sen pizza och bonde hos sussa, erik kom och det var så himla kul och jag vill bara umgås med dessa personer varenda dag och ligga i deras soffa, prata vettigt men mest strunt och lyssna på eriks gitarrspelande och mina bästa (GALNASTE) tanters skratt tills jag inte får luft i lungorna pga att skratten inte hinner lösa av varandra. 

JAG VILL INTE ATT DENNA DAG TAR SLUT
hej släkten. på fredag måste ni komma till Linnéas bokhandel. måste. och så ska ni handla minst en grej. hela släkten. på fredag ska ni dit. 

lungorna känns som två sugrör. idag är jag rädd. idag duger jag inte. 
gå gå gå 
fot mot fot 
steg för steg 
längre bort längre fram
det okända viskar mitt namn

jag älskar att gå. skulle kunna gå hur långt som helst. vill inget annat än gå. 
yoga med joe, gå armkrok med linnéa. 
min dag blev en fulländad dag och tre meningar glädje i dagboken med endast fyra rader per dag. det är en utmaning att sätta 24 timmars äventyr på pränt. 

godnatt. jag älskar er. 
det ska aldrig gå en dag utan att den tanken far genom mitt huvud utan att tvingas fram, och inte en dag ska gå utan att ni ska få höra det. min kärlek ska aldrig någon tvivla på. 

solig valdemarsviksvy från ett berg idag
banvallen med en hjärtsten igår
igår var det ingen sol, men promenaden var fin ändå
lövpromenad 

å 
favoritbild i repris, tagen för några veckor sedan
solig valdemarsviksvy från ett annat berg för några veckor sedan 







känn frihet, le, bli ett med naturen, njut, skratta, se det fina. 
innan jag somnar vill jag bara säga återigen: jag älskar er alla

men det är tre människor som betyder mer än alla andra människor på jorden. tre stycken som är anledningen till att jag går opp om morgonen, som kan få mig att le när jag är sur, som gör varje liten del av vardagen till ett kärleksintyg. familjen. vi gör i grunden varenda handling i livet för att vi älskar varandra. vi lever för varandra, jobbar, skämtar, smsar, städar, lagar mat, låser dagligen dörren till vårt lilla bo, bakar, köper små presenter, fjantar oss. allt för att den andra människan (som också är en del av sig själv) ska må bra och veta att man älskar den. alla dessa små saker som betyder omtanke. som att erbjuda sig att diska för att den andre har händer som blir fnasiga i vatten, eller att göra tvätten varje vecka för att någon måste göra det, eller handla någons favoritmat, vara den som lägger sig sist och kolla så att allt ser bra ut innan man somnar, sätta på kaffet till resten av familjen. alla dessa små saker, de tänker jag på varenda dag och är glad för att vi gör för varandra. vikten av denna "osynliga" men ack så viktiga handling av omtanke. de som vi inte tänker på, men skulle vara ödesdigra om vi inte hade. det behöver inte vara en grandios kärleksbekräftelse som ett guldhalsband eller resa till Bahamas. det räcker med att komma hem från en dag på jobbet och inse att man hunnit med att sakna varandra, eller komma hem från jobbet och vara trött men ändå le. precis så som det är i min familj. det är det som är stort. och det växer sig större ju mer vi lär känna varandra. 


ni duger inte, mamma pappa eve, och det vet ni. ni är som luft för mig. 

efter fairtrade-utbildning och vinkväll med linnéa i lördags åkte pappa och jag och hämtade mamma och susanne. jag stod och var så nervös på flygplatsen, människa efter människa kom ut, men till slut så kom hon och det blev kramkalas! vi åkte till valdemarsvik och firade med tårta. klockan var två samtidigt som hon var ett, vi ställde om klockan. 
fick massa presenter från UK, här är de finaste och guldigaste jag någonsin sett. 

så otroligt fula, men skrattiga. ❤️ äntligen är hon hemma! 
men den här helgen ska jag göra något "jag inte vågar" så lite hopp om min framtid finns kanske trots allt. jag är ju den som slänger mig iväg på äventyr som låter helt befängda för att få den där bekräftelsen om "att jag faktiskt kan" och så brukar det gå vägen och bättre än så till och med. imorgon kanske jag träffar likasinnade människor som också "vill rädda världen" och jag ska diskutera med dem och "låta smart" och det är det som jag är rädd för men jag vet ju att när jag väl är där så kommer jag prata oavsett och ha idéer som jag inte trodde jag hade. men då pratar den där delen av hjärnan som får den andra delen av hjärnan att undra "är det verkligen JAG som säger allt det här?!". jag ska bli fairtrade-ambassadör! 
var på Ica nyss med en man framför mig som räknade mynten men pengarna räckte bara till bröd, inte läsken. så skulle han gå tillbaka med cocacolan men jag sa "vänta jag kan ta den där" så betalade jag och la den i hans "fack" men han sa "no no no i have money", jag svarade att jag redan köpt den men han blev generad tror jag och sprang iväg utan läsken och jag blev så ledsen och lämnade tillbaka läsken och tänker på de små barnen som bara får bröd till fredagsfest idag. fy. orkar inte med världen. 
--------------
jag var hos doktorn idag också och betalade dyra pengar till en person som sa "du är helt frisk". jaha, är det därför jag inte kan andas och svimmar? 

det enda bra idag var att jag varit social och inte bara gått i tofflor eller legat i sängen. jag fick Baileys hos Lena och en kram av jennie och pussar av lille bebis som stampar med högra bakbenet när man kliar henne bakom örat. så ja. hjärtat gör väldigt ont och världen skulle nog kunna vara fin men jag får ångest så lätt så lätt när det är orättvist och man ser allt äckligt och man inte räcker till eller duger. det suger. 
historier om människoöden. i böcker, musik, konst och på gatan finns de. och någon som kan berätta en historia så man blir trollbunden är magisk. de där stunderna när tiden tappar fotfästet och man kanske är med vänner, har lite musik i bakgrunden, tända ljus och berättar om den allra första kärleken eller den där semestern i norrland med familjen och kommer på sig själv 7 timmar senare att alla har fått berätta sin livs historia, då trivs jag. eller när mormor berättar om sin ungdom och äventyren hon gjorde så man kiknar av skratt, då trivs jag. mitt liv ska också bli en magisk historia. jag ska berätta om när vi kollade fotboll i Tanzania och jag snodde bärs i baren och när eve och jag hade kisstävlingar och alla andra vilda äventyr som mitt liv är byggt av. livet är den bästa historien. 

när jag blir stor ska jag ha mitt lilla café och varenda kund som kommer in ska få ett vänligt mottagande och en historia och när Mai kommer så ska jag vagga henne till sömns varenda natt med en saga och jag ska läsa lilla prinsen för henne på alla fyra språk jag kan så hon i sin tur kan prata flytande med människor från hela världen och samla historier från alla sorters människor. ja. historier. det har jag varit fascinerad av sedan min första bok och det är därför jag alltid velat lära mig så många språk som helst. 
den där lilla lilla parveln gör mig helt glad i hjärtat. hon är så full av liv och biter mig harmlöst i arm och ben, pussar mig över hela ansiktet och hoppar opp i extas tills hon tappar balansen och ramlar på rygg. så har hon ett rosa halsband också. vet att hon blir lika glad för alla som klappar henne på magen men just den där stunden då hon rusar mot mig känns det som att det är mig, just mig, hon blir så överlycklig över att se. henne gillar jag, henne älskar jag, den lilla svaga punkten i hjärtat den hoppar du på. lilla lilla parvel, om du bara visste hur söt jag tycker du är. voff. och vet ni att hon älskar änderna? ja, precis som jag. 
bebis, du blir så sprallig att du inte riktigt vet vad du ska göra med all energi och kärlek. åh. knasboll.  
allt jag gör är fel. precis allt blir helvete. vill inte beblanda mig mer med livet, tack. 
ni gör allt för mig. jag vet det. jag älskar er för det, men hatet till mig själv är större. vet inte vad jag ska göra. 
när hjärtat rinner ut på kudden. jag hatar mig själv så mycket att jag inte tycker livet mitt förtjänar att levas. och det har jag gjort nu några månader. tänker inte försöka göra något heller, förutom att ligga i sängen och vilja ta livet av mig men inte våga. varför skulle jag ens försöka? vad tjänar det till? ser ingen vits med någonting. bad inte om att få leva. 
att ha näsan i en bok och bli fullständigt uppslukad så man glömmer både tid och rum är människans största och bästa uppfinning. det är äkta kärlek för mig, den renaste lyckan. det påminner både om det gamla och vackra såsom det ger hopp om framtiden. om alla bara insåg vad böcker ger livet så skulle krig inte finnas. 

jag läser ingen märkvärdig bok nu, bara en som jag hittade för en guldpeng när clara och jag var på ÖB förra veckan. men för mig är den stor. för mig kommer den här boken bli början på det som försvann i mars när jag kom tillbaka från Afrika och hade fått försämrad syn. det är en neslig bekännelse jag kommer med nu, men jag har nämligen inte vågat läsa sedan dess. jag som växte opp med denna livsviktiga basvara och läste de tjockaste böckerna biblioteket kunde erbjuda redan när jag var dryga åttanio. cornelia funke och georgia byng var fest då. historierna har alltid följt med mig och jag har rest med dem som de mest trofasta följeslagarna. har alltid gått runt med en bok i handen eller väskan. och nu läser jag igen. jag vågade. och ögonen håller i alla fall för idag. kanske tröttnar jag på de banala vardagshistorierna alexander mccall smith förser mig med, men de ögnas igenom med en lättsamhet som ett vant öga kan nöja sig med en tråkig tisdag bara för sällskapets skull. imorgon vill jag hitta nya klassiker, som är mitt område. den svåra uppgiften blir att hitta något jag inte redan läst, jag har ju redan läst de flesta mästerförfattarnas verk och jag skulle aldrig läsa om en bok. inte ens den hemliga historien eller borta med vinden. jag favoritmarkerar stycken och läser dem. meningen med livet är ju att hinna med att läsa så många böcker som möjligt. när jag var liten och naiv trodde jag att jag skulle hinna med alla i hela vida världen. det var först i tidiga tonåren jag slogs av nyheten att jag skulle bli tvungen att leva i miljoner år och att det var en omöjlig uppgift. det gjorde mig ledsen. men imorgon. imorgon ska jag hitta den perfekta klokboken skriven anno 1800-någonting och läsa tills alla ljus i kandelabern har slocknat. lycka. levande böcker ❤️ DET är evig kärlek. 
jag önskar att jag var miljonär och kunde köpa min gård med två små stugor bredvid, en åt mamma och en åt mormor. 
jag är världens gladaste idag. ibland är det pinsamt att gå på gatan och le så stort. promenad som avslutades hos mormor, livsglädje! hon är bäst och jag borde umgås med henne varje dag, då skulle livet allt vara fint. hon hittade kära axel i en tidning, så pratade vi om att han är en fin människa. 
här skriver maj ned brödrecept åt jordgubbsjullan. nu ska jag baka bröd åt pappa! 

TACK MORMOR för idag. du är min sol! och ville också! 


behöver tips på sysselsättning. rita, skissa, baka, yoga. vad gör ni på kvällarna? hösten ska bli magisk trots att det blir mörkare. och eftersom det blir mörkt så tidigt och jag är vaken till 12-2 blir kvällarna ganska långa... tycker inte om att cykla eller promenera när det är mörkt, såsom jag på somrarna alltid fördriver tiden.  jag hatar att se på teve också, och gå och sova tidigt, så det är inget alternativ. ge mig förslag! på aktiviteter, bakverk eller saker att måla, pyssel. 

regnbåge
grännäs med pappa 
tvättat bilen, bakat äppelpaj, gått en minipromenad och blivit dyngsura, avslutade med kvällsyoga. det är vad pappa och jag har gjort idag. igår slog jag honom i 500 med 550 poäng (!!!!) efter att vi sett på bästa teven downton abbey. på dagen igår var vi i västervik, pappa shoppade sönder, jag frös, snorade, hostade. sen fika hos familjen nyberg. klappa häst, hundar, katt och kolla på ankor. i fredags åt vi på restaurang och drack öl med dem. mer aktiv har jag inte varit i helgen pga genomförkyld. 
bullesugen. ville sitta i mitt knä hela tiden. 

världens finaste skrattande ankor som husdjur. drömmen! 
pappa gnäller att jag beter mig som ett barn, menar på att det finns de som har det så mycket värre. sant. men att vara förkyld är så himla tråkigt så jag bara vill gråta. jag som hade så många planer för veckan! den skulle ju bli magisk, istället ligger jag här och snorar och tycker synd om mig själv. buhu. hur blir jag frisk? säg fort. 
kram på avstånd 
"Fortsätt din väg..du dansar så vackert fram i både ord och rörelse."
vet ni hur många saker som gått rätt idag? jag reflekterade över det just nu när jag tvättade ansiktet och förberedde mig inför sängen, att alltid när jag är nere psykiskt så fortsätter saker att gå åt pipsvängen rent fysiskt också. jag kan tycka att det är lite märkligt själv, men är jag lite depp kan jag räkna med att misslyckas med något så enkelt som muffins, jag blir sjuk, jag tappar saker och alla sammanhang med människor inblandade i ser jag som att jag misslyckas i. när jag är depp känner hela kroppen av det och jag klarar inte av vare sig tänkande eller handlande. men nu börjar jag se världen i ett annat ljus. med andra ögon. allt börjar gå bra igen. jag hade yoga med joe idag. han som hjälpte mig med allt förut, utan att han visste det. (jag vill ju i hemlighet leva som honom.) men nu har han yogakurser och jag har ju berättat för er att jag mått dåligt, men redan idag känner jag luften syresätta mitt blod på ett så naturligt sätt att det inte ens är ansträngande. jag kan andas automatiskt igen. så kroppen följer med humöret och blir bästa vänner. och när jag mår bra tycks jag se alla positiva saker, eller så känner universum av all min energi och gör allt för att göra mig lycklig, inte vet jag. men då börjar alla kompisar höra av sig med planer hit och dit och äventyr så det slår härliga till. lyckopirret är enormt. det är som världens största domino, mitt liv. antingen går min värld sönder av det, eller så rullar allt på, "faller" på plats och blir sådär magiskt som bara jag kan få till det. då ni! då känner jag mig oslagbar. HARMONI! 

inte nog med allt det här. jag är på väg att hitta kanalen för telepati också!


hängt med mig själv, och jag dög som sällskap. en sällsam förmiddag helt enkelt. promenader hit och dit, ärenden att uträtta osv. sedan blev det te med linnéa och clara. sedan springa hem till pappa och fortsätta med bestyren. underbart. har mani på att göra mat och matsäckar, vilket är bra och lärorikt, men får mig att inse att jag behöver hitta en egen familj att laga mat åt. vart är min prins? jag vill laga mat åt dig! låt mig få bli din hemmafru! enda kravet är nog just bara att du ska avsky att laga mat men älska att äta. imorgon ska jag träna på att göra såser och till middag blir det lasagne. någon man som är intresserad och hungrig? man får betala i pussar. 


det har varit en harmonisk dag. själen har fått ro till sist och jag kan bara se fram emot nya spännande saker som skall hända! julia is back. 
mamma, min bästa människa, har åkt iväg till United Kingdom på språkresa med sin (och min) 50åriga vännina susanne. de ska bo hos en familj och jag är så himla glad för hennes skull, fast att jag är avis på de båda yrvädren och alla äventyr, och trots att jag kommer sakna henne liksom våra blommor kommer sakna när de vattnas av henne (hehe jag lovar att jag ska försöka hålla dem vid liv). men det är coolt att ha en mamma som inte tycker att det är för sent att göra grejer med sitt liv, alltid har mamma testat nya saker, gått utbildningar och tagit sig an nya utmaningar. wow. henne och morfar inspireras jag av. jag skall bli som er när jag blir stor. leva livet! upplev allt du vill, res överallt, dröm stort och våga sätta drömmarna i verket. 
så igår, för att fira och önska lycka till på resan så hade jag förberett en liten överraskning åt henne. med tusen rosenblad, en graverad berlock och ett brev med kärlek. hon är inte som alla andra mammor precis, hon förtjänar allt det där plus lite mer. kommer sakna våra diskussioner om livet så att jag nästan kommer torka ut till en kaktus (varför har vi inte bara kaktusar här hemma för??), men vi "är nära, alltid", trots flera mil ifrån. 
sedan fixade jag och världens bästa pappa en massa ärenden i stan efter att ha vinkat av mor, så nu känner jag mig lycklig, tillfreds och nöjd med mig själv! den kommande veckan, månaden, året kan inte bli annat än fantastisk! äntligen har mörkret skingrats och inte lämnat mer än lärdomar kvar i kroppen. tack livet. och tack pappa för yogamattan som skall invigas på tisdag! för att visa honom att jag älskar honom gjorde jag ungefär den godaste köttfärssåsen  någonsin, och då blev han glad och jag ännu gladare. pappa och jag funkar bra ihop. livet blir enklare med honom. blir cirka lite tårögd när jag tänker på vilka fina föräldrar jag har. det är inte underligt att jag kan känna sån här glädje när jag har er. 

det var nog allt för idag. imorgon är det ny vecka, nya möjligheter, vilket betyder MÅNDAG min favoritdag! veckan skall ägnas åt: äventyr, kramar, pyssel, vänner, matlagning, skogspromenader och sist men inte minst: mormor!!!! hon ska också på nya äventyr och jag tänker vara där och sitta i hennes knä tills hon säger att jag är för stor för det. :-) är aldrig för gammal för det, däremot för lång, och det kan ju vara problematiskt i alla fall i såna lägen. men då kan man ju skriva korsord, dricka baileys och kramas istället ;-) 

godnatt stjärnstofts-människor, alla ni i mitt liv är så fina. 

den mest magiska helgen på länge. nu är hormonupproret abrupt avslutat och det firades igår med höstens bästa händelse hittills: markus krunegård-konsert med clara, jennie och linnéa. livet bara spratt till, högg till hårt i mungiporna och förvandlade mig till julia igen. 
slutsåld konsert, mänsklig värme, kärlek, skratt och klappande svidande händer. JAG VAR SÅ HIMLA LYCKLIG !
linnéa och jag innan det började 
ren och skär glädje 
jennie på förfesten i stjärnan igår. plåster på hjärtat för brustna hjärtan men ballongfjärilskalasglad var jag. livet! världens finaste vänner! tack för allt underbart. jag kommer minnas den här helgen med kärlek. jag älskar er. 
jag är kärlek. kärlek är livet. idag är livet gigantiskt. 
dag in och dag ut med livet. sipprar ut mer liv för varje dag som jag måste leva livet. ett liv utan liv. en död julia. 
julia dansar, älskar, jobbar, bakar, målar och skriver. nu när hon inte gör det längre så är hon inte julia. hon är ett skal, en levande död. 20 år, men mest gammal än ung. slösar dagar och tid såsom jag slösar pengar och hjärnceller. även om det någonsin skulle bli bra igen så skulle jag ändå ångra. ändå hata livet för att jag lät livet vara en plåga som jag sov igenom. godnatt. 
vaknar idag igen och känner mig som en överkörd grävling. hur många dagar i rad har jag haft symptom som inte riktigt går att definiera? sen 21 augusti. jag fryser konstant, men trots yttre skydd som dunjacka och täcke så fryser skelettet och darrar inombords som ett löv om hösten. känner mig i VERKLIG obalans och kan ibland inte ha huvudet rakt för att jag blir för yr. har svårt att andas och blir andfådd av en ca två-meters lång promenad. har inte kunnat springa på evigheter. synen är kaos, det är som att så fort jag öppnar ögonen så förvandlas allt till ett dåligt kort med MASSA pixlar. vet att jag är sämst på mat, träning, sömn och näringslära och undrar om det kan vara det som spökar? är bara så himla trött på obalansen, frossan och orkeslösheten som har tagit min kropp i besittning. suck. har känt såhär i mer än en månad nu och det börjar tära på psyket. ge mig en frisk kropp, det här huset passar inte min fria och glada själ. vill kunna leka och springa i skogen. buhu. 

tillbringat aftonen med min människa
kollade på lasse hallströms nya bio. den var underbar! efter det så blev det tapas   dog lite så gott var det. avslutade dagen med att prata med frida och var så skämt att höra hennes röst. och gissa vad som hänt mer? fått ett sms från Eve också!!!!!!! för första gången på månader. nu ska jag däcka, ser fram emot en morgondag fylld med vänner. 

det här kan ju va snällaste pappan av alla. är ju lite synd om dig pga ryggen men egentligen tycker jag mest att det är ganska skönt att ha dig hemma! fin är du. 

igår var det fest för snart 50åriga sussa; underbar vän och granne. så himla kul! så mycket kärlek! så mycket god mat, bra underhållning av bästa erik, dans natten lång, skratt och många kramar. HURRA FÖR LIVET! 

långpromenad i skogar med linnéa
lunch 
vaknade nyss av en mardröm där superman konfronterade människan som baktalat mig. hjärtat hoppar nästan ur för att jag är så upphetsad. superman frågar varför och vad jag har gjort denna för att han ska ha anledning för att vara elak och då får superman bara ett mummel tillbaka alltså som vanligt inget svar och sen säger superman att du ska aldrig mer i hela ditt liv säga något ont om juliateddy och går därifrån. vaknade och tänkte att när jag gick i ettan och axel retade mig så sprang jag och grät hos Eve som gick i sexan och Eve gick omedelbart och pratade med axel och sen dess har axel och jag varit vänner. men med denna människa superman pratade med vill jag nog aldrig vara vän med inte ens om jag måste. 
jag försökte göra mitt bästa, men det dög inte. jag var kär, när han sa "jag skulle inte vilja ha dig som mamma till mina barn" och syftade på att jag var ful. fick en massa nära vänner, men alla de har flyttat mil ifrån. det enda jag ville ha idag var en tisha för tie kronor, men jag hade inte en enda kontant. var naiv och en vän, när allt jag fick tillbaka var skitsnack. jag tänkte rädda världen, men gav opp när jag fick de där dömande blickarna. jag försöker leva, men allt jag vill är att dö. 
ibland glömmer vi vad som är det viktiga i livet. vi rusar fram i en vardag och glömmer att ge den där kramen, sätta på kaffet till den morgontrötta, köpa de där rosorna på en helt vanlig vardag eller att bara skicka iväg ett uppriktigt sms och säga hur betydelsefull en person är i ens liv. det där som är det viktiga egentligen... omtanken, den lilla extra detaljen som gör livet speciellt och mer kärleksfullt. vi får inte glömma sånt. 
linnéas och mitt lilla äventyr igår slutade med att vi klottrade ned gatorna i vår lilla by valdemarsvik. jag hoppas det mottogs väl och att reaktionerna var leenden och glädje, för det var vår avsikt. (färgen går bort i regnet så det är inte något permanent.) men för en dag ville vi sprida lite tänkvärda budskap till vår omgivning. få någon att stanna till i den stressiga vardagen och tänka till. "le mot den du möter" , "livet❤", "kärlek" och sen en massa pilar åt varje riktning, "du är vacker", "andas". 

den universella kärleksregeln. ger du glädje så får du tillbaka glädje. ge och ta. 
jag hoppas i alla fall att dessa små ord har gjort någon lite gladare idag. och jag hoppas även att det sprider ringar på vattnet, våra kärleksord. att folk ler lite extra mot varandra. 

min allra favoritgrej med att leva och att vara människa det är att jag har människor omkring mig som älskar mig, naturligtvis, men det är också en till grej som gör mig lycklig varenda gång jag tänker på det: vi är av samma stoft som stjärnorna.