Vi begav oss ut på æventyr. Det bæsta jag vet, och Amine gør det nog mest før att gøra mig glad. 
 
Førra veckans æventyr:
- vi åkte till Grünerløkka och satte oss på ett cafe som kændes som Paris, dær sippade vi kaffe och skrattade och han ær min bæsta væn och dagen avslutades på kino. Vi såg filmen 'The Lobster' och Amine blev helt førtjust. Tacomys både på fredagen och lørdagen. 
- det var søndag så vi unnade oss brunch i solskenet, køpte oss varsin crêpe med glass, jordgubbar och nutella.
- nær vi gick i Vigelandsparken och satte oss på en parkbænk i strålande sol och Amine la huvudet i mitt knæ och vi pratade om livet och sen karvade in J <3 A i ett træd vid dammen.
- nær vi gick tværs øver gatan och Amine køpte en teve som han bar øver huvudet hela vægen hem. En vinnare. Ingen ær så glad som Amine nær han ær glad. Møjligtvis Julia bara.
- nær Amine hæmtade alla kastruller och knivar førra veckan, en De Buyer, en Jamie Oliver och 6 knivar. Den extrema glædjen, han ville næstan gosa med dem nær han skulle sova, så nøjd var han. 
- nær vi åkte till en second-hand-butik på Grønland och kollade på fula muggar som Amine ælskade. Haha. Alltid hand i hand och alla som stirrar så fånigt på oss dær vi går och fnissar.
- nær Amine køpte en æcklig hummer och skulle æta och han står och poserar med den.
- nær vi gick på æventyr på museum och kollade Picasso, Degas, Munch och Monet och jag skulle bjuda på mat (carbonara) och fick dubbel æggula och står och skriker, min førsta dubbla!
- vi gick på gatan och jag blev positivt øverraskad då vi gick in i Nina, en kollega till mig. Aldrig hade jag trott att Nina skulle gøra mig så glad som hon faktiskt gjorde. Mino står bredvid med sina søta øgon och jag ser att han ikke skjønner et ord norsk så jag får øversætta till honom. 
- det var marknad på Bogstadveien (vår gata) och vi skulle bara køpa en hoodie till mig och kommer hem med sex stora påsar (men ingen hoodie). Amine var kanske værldens søtaste som sprang omkring som ett lyckligt barn bland alla matstånden och fick massa mat och jag sprang omkring bland parfymer och klæder och han høll mig nær jag var før ivrig. Så satte vi oss på ett cafe och han sjunger livets sång med The Beatles. Aldrig har man varit så lycklig som just då. 
- det var søndag och norrmænnens stora "Ut på tur - aldrig sur" dag. Solen sken. Vi åkte alla backar opp till Holmenkollen och skulle plocka sopp (svamp). Hade onda føraningar om att vi inte skulle hitta några så jag hade packat ned champinjoner hemifrån. La dem i skogen och lurade lilla Amine. Aldrig har livet varit så bra som just då. Drack kaffe før 42 kronor mitt oppe på Holmenkollen och det ær så underligt att "hær sitter vi mitt i Oslo och bor och lever och dricker kaffe precis som att det ær det enda vi gør i livet."
 
Så var æventyrsveckan slut, denna vecka jobbar solstrålen kvæll så vi ses bara några minuter precis innan jag ska sova. Jag ær naturligtvis oppe alldeles før længe bara før att få pussas lite och høra nattsången. Man kan aldrig somna utan nattsången. 
 
Varje dag e ett æventyr iaf. 
Jag vill utvecklas i mitt liv. Jag vill nå så långt det ær møjligt, både fysiskt och psykiskt. Jag vill inte sitta dær och ångra mig nær jag ær 80 år och tænka, "fan va kul ja haft som jobbat som dørrøppnare hela mitt liv". Så vad har jag gjort? Vad hænder med en? Hur fungerar en mænniska vars fræmsta ambitioner denna vecka har varit att våga gå på kørsång och læra mig æta kaviar. Vilka strålande ambitioner va!
 
Varje dag stirrar jag mig blind på alla dessa vackra, framgångsrika flickor, som måste kolla tillbaka på mig och tænka "oj vilket extremt understimulerande och IQbefriat jobb, hon ær ju bara dørrøppnare!". Men jag skulle faktiskt också vilja studera, och bli smart inom något område. Jag skulle vilja ta mig ur mitt skal. Men allt det dær andra som alla andra gør, det, det klarar ju inte jag. "Det ær så smarta, begåvade och sociala, en HEEELT annan nivå æn mig. Jag nøjer mig nog med att vara dørrøppnare før resten av mitt liv." Alla andra ær så mycket bættre, och jag klarar ju ingenting. 
 
Så loggar jag in på Facebook och åtta timmar av mitt liv flyter førbi och jag ær lite dummare æn igår. Så snart har jag nog førlorat varenda hjærncell, men tænk va bra, då glømmer jag nog allt det dær med ambisjoner och karijær.