Vad fan är det för fel på mig? Vem säger ens sånt? Idiot. Gå och skjut dig. Du förtjänar inte att leva. Du förtjänar inte den jävla mamman som du har, som finns för dig, som gör allt för dig. Fyfan. Fyfan va surt livet är. Hur kan jag ens vara glad ibland? När jag är så elak? Jag borde va sur. Det är det enda jag förtjänar.
Jag är ärlig, jag super och jag dansar tills jag fått allas uppmärksamhet. Går till krogen varje vecka, hänger med nya killar hela tiden, dricker vin varannan dag och cyklar när det är kolsvart och jag borde sova. I denna cocktail som är mitt liv hinner jag med att vara "ordentlig" också som en konservativ människa skulle sagt. Jag bor själv och sköter mig väldigt bra, tränar regelbundet, äter frukt och grönsaker, är ute i naturen så ofta jag kan och umgås med min familj och släkt så fort tillfälle ges. Att gå till krogen minst en gång i veckan anses ju inte bra, men lägg då till att jag dansat sen jag var sex år, dansat varje dag under tre års tid, och sen slutade tvärt att dansa när gymnasiet slutade. Att supa är dåligt, tänk på att jag inte ens smakade på alkohol innan jag var 17,5, nu tar jag ifatt haha, men kan ändå inte dricka mer än två glad vin innan jag nästan somnar. Killar? Ja, mest för att tjejer är avundsjuka, tråkiga och bitchiga. Cykla själv i mörker gör jag bara för att alla sover när jag är vaken, hade någon varit vaken hade jag inte cyklat ensam.
Tio saker om mig
1. Jag heter Teddy på riktigt och jag älskar att kramas, bästa är när man blir upplyft samtidigt.
2. Tycker feminister är ett säreget humoristiskt släkte.
3. Jag är KING på att laga mat. Tycker det är askul och jag lyckas nästan alltid komponera rätt. Mat är en av de grejer jag lever för att upptäcka och experimentera med.
4. Mina handleder är extremt smala
och min hand ganska liten, jag får plats med hela min hand i min mun. Standard partytrick.
5. Jag är obotligt oteknisk, mina homeboys blir nästan sura på mig.
6. Jag älskar att äta på restaurang, och hela tiden nya restauranger. Äter nog ute 3-4 gånger i veckan och min favoritmat är fish n chips med bärs till, den bästa åt jag på Jamie Olivers restaurang i London.
7. Min framtida man måste ha motorcykel för det kommer jag aldrig kunna ta, men jag älskar att åka fort.
8. Jag hatar äggula.
9. Om det kommer som en chock vet jag ej, men jag vill att alla mina dagar ser olika ut, blir så uttråkad annars. Äventyr ska det va och träffa nytt folk och göra nya saker. Hinna med så mycket som möjligt innan man dör och inte gå runt som en hamster i en dum vardag.
10. Av 1200 sökande fick jag jobbet på Harry Potter-utställningen som har Europapremiär i maj, är således anställd av ett amerikanskt företag. Samtidig så pluggar jag, lärarvikarierar i språk och har fått jobb på en matbutik i Nkpg som jag tyvärr måste säga nej till.
Min trollformel till det perfekta livet, mitt liv? Vet inte vad jag gör, men allt blir sagolikt ändå. Har skrattat så magen krampar, har kramats till armarna värker, ler så käkarna gör ont, har levt och äventyrat så jag är trött och äntligen kan sova mer än tre timmar på nätterna. Jag är så otroligt lycklig. Varför? Är jag värd det? Varför tycker folk om mig? Jag är tydligen ganska fantastisk och alla vet om det förutom jag själv. Jag kan få folk att skratta, är egoistisk och elak men alltid omtänksam. Jag har massa vänner, trots att jag bara är jag. Jag får dessutom jobb hela tiden, vilket betyder att folk vill ha mig, de ser något i mig, kanske kompetens? Jag som är så dålig. Hur kommer det sig att ett amerikanskt företag vill att jag jobbar för dem på Harry Potter utställningen? Varför får jag vikariera så mycket som jag gör? Den där matbutiken som sparade mitt CV och ringde ett år efter och ger mig jobb jag kanske måste säga nej till nu, hur går det till? Varför förstår alla utom jag själv att jag duger? Folk älskar ju mig, konstigt nog.
Och jag träffade min gamla gubbe till granne idag. Han gick med frun och jag trodde inte han skulle komma ihåg mig. Senast vi gick förbi varandra och han kallade mig för sötnos (som vanligt) var i november. Men på tio meters avstånd stannar han och bugar för mig. Han kollar på mig som om jag vore en prinsessa, och jag ler ännu lite bredare. Önskar att jag också kunde se mig själv så som han gör.
Så himla bra dag, jag börjar bli läskigt van vid att ha det såhär bra. #tacksam
