idag ler hon sig till sömns. kvällen har tillbringats fnissandes för teddyn i mig har fått sitt behov av kramar tillfredsställt. en snabbkram av coolaste tanten i stan: else-marie och den allra vackraste tösen i hela valdemarsvik med sol i hela håret kom och gav mig en bamsekram, min lilla alma, som vuxit opp till en vacker kvinna. blir så glad. dessutom kom mamma hem, gav mig en frozen-chokladkalender, kramar och knasiga konversationer. pappa som står som ett stadigt träd vid min sida och är helt underbar där han lever. jag är så lycklig så. tack för att ni finns i mitt liv. 

min funderingar ikväll har handlat om raser. har alltid fascinerats av olika raser. kaniner, katter och möss. och så har vi ju den allra bästa rasen MÄNNISKOR. ett släkte som är smartare än alla andra, vi borde bete oss så också. vi är EN. 
idag har jag varit sådär jobbigt full av kärlek. när stammisen kom och sa "och här sitter du lika glad som alltid" så började jag gråta för att livet var så fint. jag platsar där. som den glada tjejen. inte som den jag är nu. lite ledsen. har ju egentligen ingen fallenhet för detta dundrande jobb. jag föddes som skald, en glasögonorm med pennan i handen. och jag ber om ursäkt för att jag är oduglig, men man behöver däremot inte påpeka hur "handikappad" jag är. jag blir inte duktigare för det. tur att jag slutar nu. då kan jag bli glad igen. jag vet att en kompis skall ge mig kaffe. då är fan diemet carpat och livet är dolce. 
jag tror att jag börjar förstå det där med att man får det liv man skapar sig. ju mer yoga jag gör, desto bättre mår jag, ju mer kärlek och omtanke jag ger, desto mer kan jag få tillbaka. ju oftare jag kollar på mina kaniner på bilderna ju gosigare känner jag mig. ju mer jag städar, renare blir det osv osv. allt börjar få ett samband. livet sitter ihop bättre än förut. som små pusselbitar, och det är bara fina motiv! asså ju mer blommor jag fyller mitt rum med desto levande blir jag. 🌟 det är enkelt nu. 

folk som sa att det var jobbigt att arbeta har helt enkelt för få ballonger i sitt liv. för man ska fira någonting varje dag. 

det är det lilla som är det stora. 

massa kärlek till er. jag älskar livet. 
hej älsklingar. det är måndag och det känns i roten, i vårt center i magen. solen lyser och visar sin glädje, människorna borde göra likadant. vi borde höja våra nunor och le mot alla vi möter. kolla opp mot den blå himlen och känna tacksamhet för ännu en dag på denna planet, känna hur små vi är i vår storhet här i den enorma universum. vi lånar bara denna planet och våra steg på jorden skall användas väl. gå så långt du kan! 

jag har använt de första timmarna denna vecka med att träna och stretcha. stå på huvudet får en att få nya perspektiv. jag tror att alla borde använda kroppen mer, vårt verktyg. ta hand om den genom att sätta dig på golvet och ta tag i tårna, gör det dagligen så motverkar du tex stelhet och ischias. låt blodet cirkulera! pumpa till hjärtat!!!! min kropp har fått för lite rörelse senaste månaderna och det kändes, så jag har satt nya mål: jag ska ha nya blåmärken i slutet av veckan. varenda muskel skall förlängas i spagater och splittar. det känns så fantastiskt i kroppen! kittlande skönt, men också en outhärdlig smärta man får lära sig att gilla.

har även hunnit med att köpa julklappar. för snart är vi ju där! min bästa högtid! 

börjar snart att jobba, missar min akvarellkurs, men är ändå glad. att ha ett jobb att gå till, som man trivs otroligt bra med, få massa kärlek och stimulera hjärnan; sagolikt! arbeta. veckans ord. arbeta med hjärnan, blodet, kroppen, förhållanden och fred! arbeta för utveckling. 

puss och kram! 
saknaden är evig. det finns en människa jag skulle kunna skriva om vecka efter vecka här på bloggen. om min saknad till honom och allt han sagt och gjort. 

klockan är precis slagen tolv när lasse berghagens stämma lyser opp denna dystra dag i oktober. jag sitter på bussen, och precis som alltid när jag åker buss så flyger ett minne av min morfar förbi i periferin. "en busschaufför, en busschaufför, de é en man med glatt humör". den låten var som skriven om honom. jag tror den är det. 
men nu är det 'en kväll i juni' som spelas av en outsäglig slump. jag hör texten som för första gången och precis innan refrängen börjar så exploderar ögonen av tårar. igen. ögonen är aldrig torra när morfar förs på tal. det var nämligen så att en av mina bästa dagar någonsin var dagen för min student; en sommarkväll i juni. det var en fantastisk dag med hela släkten samlad, solen strålade, musiken dansade ur högtalarna och skratten avlöste varandra. verkligen en av mina bästa dagar. när sällskapet blev mindre och skymningen föll så sa den äldsta i sällskapet: att nu fan börjar festen! det var 80+ någonting morfar. och vi dansade, sjöng och skrattade tills klockan var ungefär tre på morgonen. 

Ja det va´ en kväll i juni, då när sommarn e´ som bäst
Hon dansade för morfar som hon gillar allra mest.
Hennes morfar satt å nynna på en sommarmelodi
Plötsligt spratt de´ till i gubben, han blev ung och han blev fri

Han tog av sig sin kavaj 
sparka av sig båda skorna. 
Å så spotta´ han ut snuset 
och sa min sköna får jag lov
Hon var vacker, han var stolt, rak i ryggen som en fura
Det var sommar det var glädje och de skrattade och sjöng

jag saknar dig, morfar. livets gubbe som levde varje dag till 110%. 

har en sådan lugn och fridsam tid i mitt liv här på jorden. har ej mer bekymmer förutom att idioter bränner ned boenden åt behövande. det är stort och tungt nog. och detta är något jag vill säga till er alla, det är ett serisöt problem vi ALLA har och borde ta ansvar för att motarbeta. gränsen är hårfin mellan att sätta eld på stora byggnader och att övergå till grövre brott... hårfin. jag tror att ett krig är närstående ifall vi alla ej aktivt arbetar varje dag för att göra skillnad. det är ej acceptabelt detta klimat i Sverige. hemskt. jag finner ej ord för det. 

nåväl. nu till det enkla livet jag lever där mitt stora, enda uppdrag är att sprida glädje. för det är väl det livet går ut på? att dela umbäranden och lätta bördan för varandra. ge kärlek. 

jag tror att detta är min lugna period i livet. jag har ej hittat ett mål än, jag har ej vidare planer på hur jag vill fortskrida, men, jag tror att detta är vägen för att finna allting. det är en destination till en annan. och jag trivs. jag älskar livet så vanvettigt. jag vaknar varje dag och känner ny energi sprida sig i de mörka delarna. det är underbart och jag vet att det lär fortsätta. men lär sig hantera båda människor i sin omgivning och livet i stort. 

nu en sängfösare, en billig merlot, innan jag vaknar till en ledig dag som endast skall ägnas åt mina bästa vänner! HUR FANTASTISKT? mormor vi syns! gulmira, clara, mamma, mimmi, en ny bekantskap, vi ses imorgon!!! 

med kärlek från er jullan såsom ni känner henne bäst 
någon som vet vart man kan köpa bh:ar i strlk 65-70 E-F? förra gången blev jag av somliga underklädesbutiker i Norrköping hänvisad utomlands, men då jag ej räknar att åka utomlands de närmsta veckorna undrar jag om någon har ett tips! mottages tacksamt! 
igår var far och jag på äventyr i växjö. det var kul och jag sov hela vägen i bilen. det är lite av min charm. jag kan somna närsom och hursom. på Island sov jag på en sten, vaknade opp tankad och pigg på livet. det behövs inte mycket. 
jag fick se ett helt fält med solrosor, äta thaimat, köpa nya akvarellpapper och bara hänga med gubben. den snällaste pappan man kan finna. kvällen avslutades på min akvarellkurs och jag gick därifrån stolt. mamma var hemma när jag kom hem men hon bara somnade i mitt knä, men jag fick pilla lite i håret iaf. sen var den dagen slut. vi såg inte annat än tjocka moln igår, det sörjer jag. annars var jag glad hela dan. 
det skall bli en liten tavla. 
vaknade opp till en av livets mer fantastiska dagar. har tillbringat hela natten i slummer och drömmar, inte vaknat en enda gång, för första gången sen någon gång i juli har jag sovit en hel natt. åh! var så utsövd och söt när jag vaknade att det bara spratt i kroppen. håret är lite mer guldigt än vad det brukar och hyn är sådär porslinsvit. och ja, humöret. det är som ett stort kalas inuti mig! ja, det är verkligen en underbar dag. öppnade en perfekt mogen mango och har kokat majskolvar till middag och fått varm choklad och ännu godare kaffe med honing. har uträttat en hel del och ska även jobba lite senare. hade jag fått önska något hade det varit att alla mina vänner var i närheten så jag hade fått bjuda med dem på äventyr. saknar anna, clara, linnéa, eve, frida, mimmi, susanne och linn. det känns som att det är onsdag idag, för jag har sällan så har sagolika tisdagar. det kanske är något nytt, en ny vana jag lagt till med, att alla mina tre första dagar i veckan alltid kommer vara lika bra. tänk, livet det blir nog bara bättre med åldern. för efter varje dag hittar jag nya saker att älska. gu, jag längtar tills jag blir gammal, men nuet... inget är så bra som alldeles precis just nu. 

pussar 
jag ville bara ge er en friendly reminder om att när ni i slutet av ica går fram till kassan och frestas av de där små chokladkakorna för 15 kronor, lägger dem i korgen utan omsvep och betalar, för det är några kronor man lätt kan offra. LÄTT. 15kr och du får ditt sötsug tillfredsställt. 

det finns dem som kollar sitt saldo innan de går in i övriga butiken. nekas att handla. som är arbetslösa pga att de väntar på uppehållstillstånd I FYRA HELA ÅR utan sysselsättning. inte nog med att de är rastlösa, saknar sin familj och inte har råd ENS med en middag med typ fem potatisar, när vi lägger de där 10-15kr på godis, och de inte får middag när det är helg pga att pengarna inte kommit in på kontot. förstår ni? (ibland kan jag inte ens äta utan att skammen sköljer över mig) 

kanske är just denna specifika människa en fd lärare i franska, engelska och latin för universitet, utbildad till det grövsta, men Migrationsverket sölar för att behandla hans ärende av någon outgrundlig anledning och TROTS ATT DET RÅDER LÄRARBRIST så får han inte tillstånd att utöva hans yrke!? jag mår så dåligt över att min vän inte får äta sig mätt och idag erbjöd jag mig att låna ut lite pengar så han kunde käka. 

jag orkar snart inte. ignoransen och ambivalensen gentemot de som kommer flyende till vårt land, som söker undsättning, att folk irriteras över det!!!!! NÄR VI HAR SÅ MYCKET ATT GE. 

sen ser man stora prov på kärlek. de som hjälper varandra, det är då man älskar att iaktta. stort som litet. ett leende, det är det som kan rädda en annan människa från undergång. 
tänk om alla som röstar på SD läste samma sak som jag nyss läste i tidningen 'På Jobbet'. tänk om en SDare någonsin läste någon tidning så bra det skulle bli. 
såhär ser det ut i Sverige. läste någonstans för flera år sen att egentligen är det 100 personer som äger 2/3 av hela världens rikedomar. förstår ni då att det inte är invandrare som tar våra pengar? de flyr bara för sina liv. och de rika... ja, de är fortfarande rika. det är något vi kan vara arga över! 

vi behöver en nutida Robin Hood. helt sant, asså. 
min bästa. ni ser ju vilken jävla legend hon är. 
saknar mamma 
här var man lycklig. alltid nära i samma varma land varenda dag. 

idag fyller Sussie år!!! här är en bild från när vi var på Island 
idag har jag erövrat mina tankar, idag igen. gjort sånt jag "inte klarar av", nämligen jobba i chark. det gick bra, tror jag, och var väldigt kul. något jag absolut vill bli bättre på! vill även våga testa allt fantastiskt kött som finns, såsom skinkor från italien och spanien. men ibland tycker jag ju att det är så äckligt när jag tänker på vad det egentligen är...  kan inte ens dricka kall mjölk för att det kommer ifrån kossan. nåväl. smaklökarna växer för varje år och jag äter dubbelt så mycket nya saker än vad jag gjorde för fem år sen. så jag lär mig nog även det så småningom. 

älskar att lära mig nya saker. jag vill att varje dag skall vara ett nytt äventyr, nya kunskaper, nya insikter. inte ett sånt därnt tradigt liv där man går i samma fotspår dag in och dag ut. att utvecklas genom hela livet, det är mitt mål, och då måste man utsätta sig för obekväma situationer. 
folk som har svårt för att förstå hur man kan va djurvän och köttätare. det ska inte ens behöva vara kontroversiellt, men ok, jag försöker förklara. skillnaden mellan plågeri av ett djur och att äta kött är stor. enorm. förstår man inte det så ber jag om ursäkt å dina vägnar. jag förespråkar ej djurindustrin, försöker dagligen reducera intaget kött, äter i princip kanske på sin höjd en liten köttprodukt per dag (ungefär i samma mängd som en köttbulle, alltså väldigt liten) och i så stor mån det går av vårt egna kött. (äter på restaurang 3-5 dagar i veckan och då är det förstås svårt). jag förespråkar aldrig kött som inte är svenskt, och anser att industrin med kött är alldeles för enorm och drastiskt borde minskas. folk äter för mycket kött och det slängs alltför mycket som inte ens konsumeras innan det står 'utgånget datum' på, det är däri problemet ligger. jag mår personligen inte väl om jag inte äter kött och tycker därmed att det är en fullskaligt godtagbar ursäkt, som är opp till var och en att bestämma. 

nåväl, nu till ett annat ämne för det jag däremot vill uppröras över är djurplågeri. hur djur misshandlas genom livet för att dö en sorglig, ovärdig, onödig död. djur är en av jordens vackraste skapelser och de enda aliens vi hitills hittat på en planet är vi människor här på jorden, som på storskalig nivå gör industri av dem. 

kollade ikväll på DiscoveryChannel som är ett program jag brukar bli så glad över; det är informativt, spännande och livsbejakande. ikväll handlade det dock om Sydafrikas Canned Hunting. de avlar lejon, misshandlar dem, skiljer dem från modern efter 5-10 dagar när de i vildmarken separeras naturligt efter ca 1-2 år samt låter dem bo i små burar som inte alls passar ett lejon och har sedan en avrättning med x antal skott åt alla håll och kanter. anledningen? jo, för att tjäna pengar. det är en växande, lukrativ industri där människor genom ett klick på andra sidan jorden kan bestämma/beställa exakt vilket av lejonen de vill skjuta, vilken färg och storlek. betala hundratals kronor för det djuret, beställa flyget till Sydafrika, skjuta "sitt" lejon i sin lilla bur och åka hem efter någon dag medan djuret stoppas opp och skickas hem någon vecka efter. japp. det är verkligheten. industri!! av djur!! och presidenten tycker detta är OK för landet tjänar pengar på detta + turismen. jag blir så rasande. hur ett rikt land som Sydafrika har makt att göra precis hur de vill, utan begränsning, marknadsför sig med blodiga pengar och hur lata turister åker dit för att uppleva något falskt. en illusion. och hur de kan fortsätta leva med detta samvete som borde ha någon form av existens i deras kroppar också, precis som i min och din, eller hur? visst är det obegripligt? skillnaden, som de sa i programmet, var att åka till Tanzania på en "vanlig" jakt, kanske tillbringa 21 dagar på savannen utan att ens ha sett ett byte. ja, det är ju bättre i och för sig. men, och jag kaaaaan inte ens poängtera hur jävla oviktigt det är med statusen att skjuta ett djur på savannen för att sen ha det som prydnad hemma!? hallå? haha, för det är väl "statusen" de vill åt?? eller varför gör de det? varför? dags att skaffa sig some ballz

blä. industrier är så äckligt. häromdagen kräktes jag lite på "yogagirl" också. eller inte bara på henne, utan på alla som livnär sig på yoga. jaha. har de uppfunnit en ny form av "yoga" eller vad dillar de om? vanlig, sån där uråldrig yoga, kan man nämligen inte ens livnära sig på. du kan inte göra industri av yoga, bli rik och tjäna pengar. FÖR DÅ ÄR DET INTE YOGA 

åh. människor. ibland är vi så tragiska och jag vet inte vart jag ska vägen. önskar verkligen det finns liv på en annan planet. för somliga aliens jag redan drabbat samman med är så outhärdliga och envist tröga så det inte ens finns hopp. 

sen finns det ju de, de som gör allt värt. och det är ju för deras sällskap, skämt, goda ord och skratt som man orkar med de andra. 
KÄNSLIGA LÄSARE VARNAS
(jag har full respekt för er som inte tycker döda djur är bra, så sluta läs här. puss)

den första läxan att rätta sig efter på morgonen en sån här fantastisk dag är att inte gå och duscha. att vara nyduschad när du ska sitta ute en hel dag är ej bra, du tvättar då bort fett, fett som behövs för att hålla kroppen varm. sen är det bara att brygga kaffe, massoooor av kaffe, packa med korvbröna, senapen och diverse tillhörigheter. ladda kom-radion, sen är du totalt superredo att sitta och lyssna och spana vid en liten gran. meditativt och långtråkigt, skulle jag vilja säga. därför var vi bara några timmar i skogen idag. för att snacka skit och kolla på lite djur. 
en liten kalv fick jag se. den var dock inte i levande skick. men värmen från den avgav ånga, så den var fortfarande varm efter allt spring i skogarna. tänk så fort livet kan ta slut... här lär sig daniel hur man plockar ur den. jag fick mig också en anatomi-lektion, men jag skulle vilja lära mig mycket mer! en annan gubbe tog hjärta och lever i en påse och skulle laga till delikatesser. det blir nog fint som snus. äkta lyx! 
sen åkte vi till en sjö, värmde oss med brasa, korv och massaaa kaffe. det är livet det här, satt vi och sa högt till varandra. 
knastret från brasan, värmen från kaffet, röda löv som ramar in sjön som ligger vindstilla. det blev sedan en långpromenad och bli lite röd om kinderna. inget slår ju den krispiga kylan som hänger i luften just precis nu. 

efter en heldag ute är jag äntligen inne mellan fyra väggar och får värma mig i en skön dusch. äntligen äntligen, min efterlängtade dusch. rökdoften rinner av håret och ned i avloppet och helt plötsligt ter sig dagen som blott en dröm. 

svensk höst är helt oslagbar trots att solen inte visat sig en sekund idag. nu tänds brasan i huset. ciao 
ni är beeetydligt fler än favoritmormor och favoritlena. och hemliga joakim. 
de bräckliga förhållandena vi har till varandra. umgås vi med människor vars närvaro kvittar, gå. umgås vi med människor där du känner att du inte känner dig uppskattad, spring. försöker i största mån undvika miljöer där den andra inte kämpar för den andres glädje. ibland känner jag att jag är någonstans men skulle vara mer uppskattad vid ett annat sällskap som tjatar för att få vara med mig, då går jag. jag väljer alltid mest kärlek. 

alltid kärlek. 
hej bloggen. du vet när du vaknar opp och tror att dagen på ett ungefär skall bli på ett visst sätt. dessa förutfattade meningar! ponera att det är onsdag och rollerna spelas utav dig och en sjuk pappa, handlingen består av att baka 80 st bullar och läsa lite böcker liksom. du vet på förhand att det blir en lugn dag utan vidare bravader och som avslutas med bonde söker fru. men BOOM!!!!, mitt i fikastunden med Björn så dyker, milt sagt, världens coolaste bil opp utanför fönstret. du blinkar frentiskt i tron att linsen hamnat fel och du sätter dessutom kaffet i halsen när du ser att det är morbror nr 2 som kör den där grejen!!!! vad är det som händer?  

ja, just där kan vi säga att dagen vände. jag, i min chica kjol och mitt över-makupade ansikte slank in i den där sprillans nya sportbilen för jag vet inte hur många miljoner, som om det varit det enda jag gjort i hela mitt liv. wow. hjärtat i halsgropen när 400 hästkrafter går från 45 km/h till 180 på bara några sekunder. herre min skapare. 
en Porsche 911 targas s4. moderatmorbrorn fick närapå över mig på sin sida. 
"jag ska hädanefter skita i kärleken o leta rika män istället" 
"ja, kärlek kan man få på andra håll" 
"ja, precis"

så gick det till när du en helt vanlig onsdag fick en dröm att gå i uppfyllelse. vilken överraskning! livet är ändå som ett hemlighetsfullt, magiskt paket ändå. dagen kan verka tråkig på utsidan men du vet i slutändan aldrig vad du får. åka bil är ju något utav det bästa jag vet (pinsamt nog), men det här, det här tar priset. det här var drömmens adrenalinkick från himlen. jag bara skrattade! 

ja, min dag var som en långsam film med en oslagbar point of no return. 

magiskt. 

(för er som inte förstår vad det är för märkvärdigt med denna bil: detta är motsvarigheten till skornas Louboutin, en ros bland ogräset, camilla läckberg är en Citroën och Strindberg en Porsche liksom) 
lilla lilla arma flicka. dig skulle jag kunna ha en livslång romans med. inget är så fint som ditt leende. idag såg jag det som för första gången. åh det var så länge sen jag såg det! ty ty. allt jag vill är att göra dig glad. åh, tänk om varje dag fick mig såhär kär. såhär glad att allt jag vill är att glädja mig! TACK FÖR ATT DU FINNS! du är så fin julia. huvudnumret i en sjurätters middag. skulle lätt kunna tänka mig att dela hela livet med dig. du är kärlek. 

dagen har varit så strålande!🌟 förutom att jag förlorade i plump mot pappa, så ringde doktorn och sa att jag lider av samma lilla hitlerbakterie som när jag blev inlagd 2e augusti. så antagligen har jag inte varit frisk under tiden, alltså månader, vilket har känts... men nu skall jag sluta med penicillinet jag har knaprat och börja med en ny. den rätta för just min sjukdom! så nu kanske jag kan bli frisk en gång för alla! förstå den känslan va! jag minns knappt hur det känns! sen frågade gubben på jobbet som alltid köper hundmat varför jag var så glad för? jo, samma svar som alltid: det är livet! han kollade så misstroget på mig att jag smällde av världens leende och i ett par millisekunders ögonkontakt hann jag nog övertyga honom om att även han kunde älska livet. han gick iallafall därifrån leendes. 

och jag köpte mig en till krukväxt idag, har lyssnat på julmusik och mamma är hemma. nära. alltid nära. då är livet så himla ofantligt. och så jag. lilla jag som är större än vad jag tror. en del av evigheten. och som jag just nu för tillfället är sådär blixtförälskad i. tänka sig. vi har bråkat, skrattat, slagits och nästan tagit livet av varandra. och nu står vi här. ovännerna som blev vänner och som blev askära i varandra till slut. var aldrig otrogen julia. du är prio uno. du är värd all kärlek, och du skall älska dig själv när du som minst förtjänar det. och så ska vi leva lycka i alla våra dagar.  

julia och julia. vi blir ett. 
jofan. det känns nog att det är måndag allt! en är fan gladare än allt trots att man mår som fan självt. 

så jävla full och bubblig med kärlek idag. fan va fint. 😍😍 (och man får svära som fan självt när man är sjuk, så de så.) 

idag är jag glad. måndagar bjuder ju oftast på det. helt gratis glädje. bara att grabba åt sig. fan va fint. 
det är måndag, men det känns inte som det. 

jag har under långa omständigheter nu slutligen kommit fram till att jag bör tacka nej till mitt drömjobb som projektledare för "fairtrade-city valdemarsvik". det känns som ett typiskt julia-jobb; inspirerande, kreativt, spännande och världsförändrande. uppgiften som lyder är att jag skall anordna olika event och antagligen få skriva små artiklar i lokaltidningen. kul. men som det ser ut nu så har jag ej möjlighet att ta på mig detta uppdrag. 

min sjukdom ter sig värre än förra veckan. jag har så otroligt ont i hals, lunga, näsa och öra och kan knappt prata. pappa har köpt hem chokladpraliner och det är det enda roliga som kommer hända på denna dag. kanske att jag orkar måla naglarna också. annars ligger jag bara i min säng och läser bok efter bok. det är mödosamt att duscha och att gå typ fem meter, för jag får inte luft. nu ska jag sluta klaga. haha nej, det ska jag inte. ni som känner mig vet ju att det är mitt främsta nöje här i livet. klagovisor. ❤️

"jaha, och nu finns det inget att klaga på längre så då måste jag klaga på att det inte finns något att klaga på." det är väl min paroll här i livet. 

på återseende. 



hatar livet, hatar människor, hatar allt. har så jävla ont. kommer förlora mitt jobb. läkarjävlarna vet inte vad jag lider av. penicillinfan hjälper inte. idag ska jag skita i att äta. ska svälta mig pga kan inte svälja. ska sova pga då känner jag inte smärta. sen om jag skulle vakna ska jag ta pappas morfin han har. han och jag är hemma idag. sjuka jävlar. men han får ändå skylla sig själv lite. jag förtjänar fan inte det här. fan. jävla helvetes skit. 
det är månader sedan jag såg dokumentären om Amy, lyssnar ändå dagligen på hennes musik och blir så stark. hon är livet. 
jag är nästintill stammis hos doktorn o häromdagen tog de somliga prover, odlingar och blod. luftvägsinfektion sen får jag fler provresultat i veckan, som skickades på analys. kul. :) jippie. :) ironi. :) 

så nu käkar jag penicillin och lite värkisar. för ont som fan har jag. och det går inte överdrivet bra att andas. näsan funkar inte alls. men inte mycket bättre med munnen. ska jag anstränga mig (gå lite snabbt) så blir jag fasligt andfådd. är bara rädd att det är något som satt sig lungorna och försämrar min lungkapacitet pga nu har jag officiellt varit sjuk sedan 2 augusti när jag blev inlagd. inofficiellt sedan mitten av juli. 

jag har ont. 

jag vill vara frisk och fungerande. 
nu är världens bästa släkt hemma hos oss. 🎈 då mår man!
först och främst hatar jag min kropp. men det är berättigat pga nu är mina friska dagar jävligt lätträknade detta år. dock så blir jag så jävla arg, förbannad och tvärilsk över människor som insinuerar något eller på något sätt vill få mig att må ännu sämre över att jag är sjuk. ni förtjänar enbart bajs resten av era liv. och mitt hat. 

något är allvarligt fel på kroppjäveln så inte nog med att jag ska behöva må som en jävla tablettknaprande idiot och gråta av smärta, jag ska dessutom ha dåligt samvete, och tvinga mig själv till att jobba när jag har hög feber och ont i hela kroppen. ok.

blir arg på doktorerna (när jag låg inlagd) som gjorde odlingar på mitt blod x antal gånger, inte fick nämnvärd kunskap om vad jag led av, men som sen skickar hem mig (pga platsbrist) med en bred antibiotika pga att de såg en liten avvikande kurva nedåt på testerna (men inte alls i närheten av frisk). jaha. jag blev inte helt frisk av det. och har varit sjuk under den mest fantastiska resan och veckorna därefter. kul. kul. jag älskar det verkligen. är så jävla handikappad och har fan inte skrattat som en normal jävel sen jag vet inte när. är så jävla led på detta. fyfan. ni anar inte ens. 

ja. och imorgon ska jag till de där inkompetenta jävlarna på Valdemarsviks vårdcentral, tjata mig till att de åtminstone sticker mig i fingret och sen ordineras lite mer Ipren. :) 

åh. kompetens. ❤️ visst älskar vi verkligen kompetens. det kanske är mitt 7 besök hos dem detta år, bla var jag där ca 1 dygn innan jag fick åka till akuten och bli inlagd 4 dagar. de sa att "det är inget, ät Ipren så blir det nog bättre". har emellertid svårt att tro att det kunde försämras så dant på blott 1 dygn. och har svårt att sätta tilltro på någon som ordinerar Ipren när jag ligger på bristen och skriker av smärta pga binjureinflammation. ja. det fattar tom jag att man inte är så begåvad då va. och ni som haft binjureinflammation förstår vilka smärtor jag pratar om.