Julia Teddy

idag har jag varit sådär jobbigt full av kärlek. när stammisen kom och sa "och här sitter du lika glad som alltid" så började jag gråta för att livet var så fint. jag platsar där. som den glada tjejen. inte som den jag är nu. lite ledsen. har ju egentligen ingen fallenhet för detta dundrande jobb. jag föddes som skald, en glasögonorm med pennan i handen. och jag ber om ursäkt för att jag är oduglig, men man behöver däremot inte påpeka hur "handikappad" jag är. jag blir inte duktigare för det. tur att jag slutar nu. då kan jag bli glad igen. jag vet att en kompis skall ge mig kaffe. då är fan diemet carpat och livet är dolce.