idag fick jag springa omkring helnaken på vita stränder och äta äpple och bada en skvätt. vädret var över 35 och har nu sjunkit till 31 grad. vi har druckit rosé för 20kr och ätit spansk mat till sangrian. jag är lite frusen nu när vädret sjunkit 4 grader men de andra svettas fortfarande. man är så lycklig. hänger på en terass, lyssnar musik och allt skulle för alltid kunna vara såhär bra. 

värme är fan min grej mest av allt. ❤️
åh jag kan knappt bärga mig från att berätta om dagens äventyr. vill bara skrika ut dem i okronologisk ordning 

GLACIÄR 
RUNA
SNORRE STURLASSON
MÅNLANDNING
MOLN

så fantastisk dag. åkte bil, eve förare, erik kartläsare och vi andra som hänförd applåderande publik. den sjukaste vägen någonsin, SÅ MYCKET UPPSKATTNING OCH TACKSAMHET FÖR DENNA UPPLEVELSE UTÖVER ALLT ANNAT. en väg som borde ha körts av en stor och mycket säkert fordon och inte en gammal toyota... bilresan var såå lång, snårig, molnig och rullgrusig. men sjävla grejen att vi hade varit dödsdömda mitt ute i ingenstans ifall bilen hade gått sönder reflekterade vi inte ens över när vi såg landskapet. DET SÅG UT SOM ATT VI HAMNAT PÅ MÅNEN. exakt!!!!! en måntur. vi gick ut och kände på marken och flög nästan bort av blåsten så stark. 
enormt. (ser ju dock inte då fantastiskt ut på bild.) vi åkte vidare genom ett moln. så högt opp var vi. HERREGUU FÖRSTÅR NI ELLER. ett moln. hamnade på europas största glaciär och livet skrek. julia skrek. evigheten skrek tyst ifall det går. glaciärena smälte. evigheten varar inte längre. naturen är större än allt och vi är alla samma stoft som stjärnorna och åh, hög. 
lite läskigt. lite svårt att förstå. lite "oj hur fan kunde jag hamna här i livet men ja nu har jag verkligen hamnat här och det har inte känts mer rätt än just precis nu". 
"JAG PÅ EN GLACIÄR" hur ofta säger man det

LIVETS DRÖM 

några timmar innan jag hamnade i snorre sturlassons hemby och såg runor och köpte hans moderniserade alster i bokform. en dör ju lite. absolut veckans bästa dag. hur mycket får jag uppleva? det är bara sånt jag alltid har drömt om. och nu står jag här och lyssnar på björk. 

wow 
åh våra samtal denna vecka har verkligen präglats av alla människors rättigheter och att inte kategorisera människor i olika fack; tjejer, läkare, puckon, modemedvetna, fula, feta, män, bögar, flintisar, äldre osv osv. vi alla äro blott människor. det är något man skulle vilja leva efter, eller hur? varför döma någon efter utseende eller egenskaper? samtidigt tror vi att det inom människan finns ett behov av att rensa och sätta folk i olika fack för att göra det enklare rent konkret. så, det var min lilla introduktion till det som jag egentligen ville komma fram till. jag har också placerat in folk i fack för att det är smidigt och lite kul när man kanske motbevisas av sina fördomar. det där med olika personer. "de där" som åker till thailand och köper fejkkläder och de som åker till milano och köper märkeskläder och sen har vi de där som ser ut som hippie-luffare och en blandning mellan eves, mammas, claras och H&Ms garderob och åker till island och shoppar böcker. vem är man då? en ful bibliofil? är det något man vill vara? nej. jag vill vara en sån som går i tunna kläder och solhatt med ett glas vin i alicante. ja. men då blir jag väl en sån imorgon då. 

det där med fack. vet inte vad vi kom fram till. men det är spännande och föränderligt. 
vaknade med våldsam smärta i samma regioner som för tre veckor sedan. hittade inte en position som var någorlunda skonsam, liggandes, sittandes eller ståendes kvittade. smärtan ville smärta. det fanns inget att göra än att avstå dagens äventyr med gänget och lyckligtvis stannade min kära mor vid min sida medan jag sov, drack och försökte bli människa. efter ett tag avtog plågan och hon tvingade med mig ut på ett litet äventyr (som blev enormt mycket större och bättre än förväntat). vi gick ned till hamnen, otaliga pauser med extremt jämna mellanrum (och en powernap på en sten). satte oss vid havet, älskade atlanten, fikade, och badsuget var större än störst. men de tankarna är bara att kasta, jag lär tyvärr inte kunna bada i isvatten under hela resan, inte i mitt tillstånd. vi fortsatte in till de mest intressanta och fina delarna av reykjavik. såg finaste lilla huset där fredsförhandlingarna under kalla kriget hölls och bestämdes att de skulle upphöra. fikade, ännu en gång, innan vi satte oss på vad vi trodde skulle bli en loj och blid tur med en båt ut och fågelskåda lite. ack så fel vi tog! båtturen var allt annat än trankil. vi trodde helt ärligt att vi skulle dö. haha. vågorna var enorma, mamma satt och blundade när båten nästan slog runt och jag nervösskrattade så vilt och plastade in mobilen ifall vi skulle sluta i samma öde som titanic. herregu asså. JÄVLAR vilka vågor. förklarade på vägen ut, att vi svenskar inte sett liknande vågor, i Sverige är ju vågorna "kind and friendly" (citat av julia). vi såg i alla fall lunnefåglar och dagen hade hållit sitt löfte så bra den kunnat efter förutsättningarna. vi fikade igen, som sig bör. gick på diverse coola gator och upplevde och iakttog det isländska livet lite närmre. 
detta iskalla land växer för varje dag. 

vi avslutade dagen på hotellet med bästa gänget. susanne, erik, elvira, mamma och eve. spelade spel och berättade roliga historier. lite friskare vid dagens slut. berodde nog på paralys vid dödsutflykten, eller på väldigt väldigt roliga, kärleksfulla minnen som medicin för kroppen. att hänga med mamma är alltid såhär underbart och spännande. hon är bäst. men nästa gång ska jag definitivt ha flytväst på fågelskådningsäventyr. farligt nöje, det där. 
i tisdags drog jag på mig de mest färgglada kläder jag hittade, åt som vanligt frukost på hotellet med gänget kl åtta innan nya utflykter hägrade.
vi skulle åka runt till "the golden circle" och äntligen såg vi strålar av sol. (en bristvara här på Island.) det kunde ju knappt bli en bättre start på så vis. stop 1: thingvellir nationalpark förtrollade oss, trots att det var lite för turistigt. naturen var slående. och naturligtvis stannade jag, erik och sussa och stod på huvudet ett antal gånger för att på så vis ytterligare kunna bli så pigga att vi såg alla tusentals nyanser i gräset, bergen och floderna. 
kontinentalplattorna som utgjorde gränsen mellan amerikanska och europeiska delarna var skitfräna. de bildade en enorm dal med så fin och typisk isländsk miljö så man blev glad. såg också det första djuret på resan: en larv. eljest är det trädtomt, alltså tomt på träd. vi räknar granar och har inte ens kommit till hundra, typ. mest lavaöken och höga berg utan vare sig djur eller träd. bara mossa och svart lava. hur tråkigt som helst, enligt trädkramaren. efter det åkte vi till geysir och såg naturens egna fontäner. intrycket förtogs, även här, av en alltför turistig känsla och för många selfiepinnar när den högsta gejsern sprutade minst 10 meter opp i luften. naturen är fenomenal, nu är den en turistattraktion med anordnade stigar, stängsel och alla världens nationaliteter samlade med kameran i högsta hugg. njuter de ens av sjävla upplevelsen eller är det enbart för att lägga opp bilder på sociala medier? det här har vi diskuterat i oändliga samtal. men vi är inte bättre än att vi också vill föreviga stunden med en snabb fotoblixt. 
sedan åkte vi till gullfoss vattenfall. där besöktes jag återigen av lite feber pga det otroligt kalla klimatet och en rätt så ansträngande dag, så jag gick och fikade i min ensamhet. vilket nog var tur, för dagen därpå var jag piss-sjuk, och hade jag stannat längre vid vattenfallet vem vet hur det hade kunnat sluta? 
sist men absolut inte minst var dagens höjdpunkt, enligt mig. ett ganska spontant stopp vid en ganska naturlig vulkansjö som i all sin enkelhet gjorde mig mållös. det här var skönhet när den var som bäst. kanske också för att jag i hela mitt liv alltid har velat se en vulkan, men också pga allt annat. en sjö. i en vulkan. och vi gick omkring den och kollade ned på vad som varit där; något magiskt, enormt och kraftfullt, som nu låg i stiltje och sov. livet. sagolikt. njut varje minut. brinn för stunden, sov när du slocknat. var sådär farligt oförutsägbar och vacker, precis som en vulkan. 
har haft den mest perfekta dagen och sorgligt nog är klockan så mycket att jag inte hinner skriva så fint som jag vill om den. är så trött efter en perfekt dag med tusen mystiska, magiska intryck! 

väckte mamma med tårta, ljus, sång, kaffe, baileys och ballonger på sängen. åt långfrukost på hotellet och bara njöt, innan vi tog fika på finaste haket "lemon" som redan tagit förstaplatsen som favoritfik här i närheten. regnet öste ned och det var 12 grader. sedan hyrde vi den mest maxade, fetaste bilen någonsin och drog på roadtrip till blå lagunen. DET VAR SAGOLIKT. som att vandra i en sagovärld. havet var turkost och 40 gradigt och värmen mot kylan bildade imma som gjorde allting trolskt. har placerat denna upplevelse på min favorit topp 6. drack champagne där och hängde bara. det var som att alla trodde att det var en dröm vi snart skulle vakna ur. och mamma fyllde år. hur underbart? vi åkte sedan hem till hotellet, svirade om inför en gastronomisk upplevelse på en utav Islands bästa restauranger. perlan. kocken gav oss först en gurksorbet sänd från himlen, innan de serverad mig en så fantastisk rätt att jag nästan bad och tackade gud för att han verkligen existerar. kycklingen var frasig, saftig och exploderade totalt när jag satte tänderna i den. risotton med svamp fulländade rätten och avgjorde beslutet med att sätta den på listan över det godaste jag ätit. (men kostar det 400kr för en rätt så ska det väl ändå vara det betyget?) coolaste stället. det var svinhögt opp i luften och vi hade naturligtvis de bästa platserna vid fönstrena. det snurrade runt ett helt varv på 2 h så vi fick en helvy över hela Reykjavik. restaurangen snurrade, ni hör ju själva hur fantastiskt. nu är jag trött. 
bada för 600kr. - skulle göra det igen. 
smöret på perlan. wow. ros. 
man blev ju lyrisk efter maten. dansa omkring utanför. 
erik sjöng och trallade 

mina bästa brudar. susanne, eve, elvira och fölsedagsbarnet själv. ❤️ med perlan i bakgrunden. vi satt högst opp och åt. bäst. 

är fortfarande lite sjuk. besöket på akuten i lördags borde ha gett mig medicin.... hade feber och var förkyld idag. trorblå lagunen läkte för är inte lika sjuk längre. 💜 dock har jag svinont i halsen fortfarande och kan inte svälja. hoppas det slutar snart. trilska lilla kropp. godnatt.  
idag sa jag hejdå och på återseende till hjärtat (tungt tungt tungt), sen drog jag med mina bästisar till reykjavik. staden är urbota tråkig än så länge. jag är nästintill lite rädd för den. det är så himla himla ensligt och sterilt. människor är det få av, och de ler ej, blommor och träd eller ett uns till livstecken finns knappt - förutom på den italienska restaurangen där vi just inmundigade vår kvällsmat. det är inte ens skräpigt på gatorna (första gången jag klagar på det, men det hade stillat min hunger på livstecken). 

svart lava ramar in mossan som ligger platt över landskapet. det är kargt och precis sådär kyligt som man har sett i gamla filmer. mössa och vantar krävs, och en fleece under jackan. imorgon ska vi ej tillbringa mycket tid i reykjavik utan planen är att vi drar ut på vischan och badar i blå lagunen för att fira mors fölsedag. då hänförs man nog så mycket av naturen och hinner gå in i ett sinnestillstånd där man blir så förtrollad att de läskiga islänningarna hamnar i glömska. för det är nog så himla fint på denna ö. 

vi kom nyss tillbaka till hotellet och jag sa åt mamma att ta plats i en fåtölj medan jag snabbt meddelade att det redan var hennes fölsedag i sverige. drog av en "ja må hon leva" på ett piano och sjöng så det slog härliga till. klink klink. 

hurra för världens bästa mamma! att få göra den här resan med dig är livet. 
jag brinner inte längre 
varför gick jag ens opp idag? varför är jag sämst på allting förutom att le? varför älskar jag alla andra så högt och jämför deras prestationer till himlen och förminskar och hatar mig själv för? varför vet jag att tider med ångest är nära förestående men ändå inte gör något för att förhindra det? varför andas jag inte för min egen skull? varför är jag som en skugga för? varför vill jag ta den enkla utvägen att dö när jag är så älskad? varför är jag älskad. 
mormor lena elsemarie pelle mimmi  mamma pappa eve. tack för att ni finns. älskar er så mycket. 
augusti. det är nog en av mina favvosar ändå. den började lite vanskligt men har redan repat opp sig så mycket. kärleksbarometern skjuter i höjden. mina egna liljor har börjat ta form, åh som de luktar ljuvligt där hemma mot husväggen! en dag tillbringade jag med min bästa eve ute på äventyr och fiskade och levde la dolce vita. plockade massa stora lingon som mormor fick i kärlekspresent. 
i fredags grillade mimmi och moa och gänget och spelade kort inpå småtimmarna. igår var med clara och lunchade på stan och idag har jag varit med clara och klagat och skrattat och pratat strunt. tog med clara och eve som sällskap till gokarten, ibland kan en offra sig till att förlora för att de andra ska bli glada. har inte skrattat så mycket på länge. skratta bäst och hamna sist, det var min grej. 
åt på burgersandbangers innan vi myste i stjärnan. sen kom susanne, älskade susanne. pratade kul. sen inte nog med allt det här, en till sak som är fantastisk: sista dagen med antibiotika. nu är det slut och förhoppningvis är kroppen nu FRI. fri från infektion. woho. livet är fantastiskt. att en kan va såhär glad det är ändå ett bra tecken. då har man mycket att leva för. 

och. och då känns det att man är på väg att bli frisk. sig själv. igen 
ingen har nog haft det så fint och roligt på sjukhuset innan som teddy lilla. varenda dag bjöd faktiskt på väldigt många skratt. livet är en fest, anser de som tycker livet är bäst och älskar det mest 
MORMOR! du är bäst ingen protest!!! kämpar på här och dina ord gör mig så glad!!!!! 

vaknade av att en björn stod med en skumpaflaska i handen idag. min. teddy har tydligen brutit mot 2 regler här på sjukhuset. man får ej förvara alkohol eller blommor här, men teddy har såklart båda. lite medlidande, fint och kul kan man väl få tänker hon, när man haft såna monster i kroppen som hon haft. läkarna har hittat lite nu. en drastiskt hög urinvägsinfektion bland annat. sänkan låg på 200 när jag kom in, och den ska ligga runt 5. men det är inte bara det. det är något i näsan (????) också men det har de fortfarande ingen aning om vad det är. på proverna från igår får jag ej åka hem än. frågan är om man blev så pass frisk av all kärlek och pizza igårkväll att man gjort bättre från sig i testet idag. och åka hem. ❤️ det kanske inte är en ouppnåelig dröm trots allt. 
OBS ingen fästingrelaterad sjukdom jag har. men läkarna här har börjat skämta lite med mig. 🎈🌟  de är inga monster, de är faktiskt rent underbara alltid - förutom när de ska ha mitt blod stup i kvarten. då är vi ovänner i fem minuter. 
nu är det roliga slut. nu ligger hon bara och gråter. som en otröstlig flod. ta mig hem och låt mig va ett uns frisk. amen
inget är som de mörka nätterna ihop med smärtan. ögonen svartnar och du går balansgång på sekundvisaren som visar hur många tappra sekunder du har klarat denna natt. ljudet av visaren ekar i i takt med pulsen i huvudet. då är det bara du, i ditt hem kroppen, som misshandlas tills du till slut spyr av smärta. det är bara ytterligare en natt som visar att du inte dör av det, trots att döden ibland ter sig som ett mycket mer humanare sätt än den fullkomliga smärtan i mörkret. du famlar i blindo. smärtan är så svart och total. uttrycket ljuset i tunneln har du hört, men det framstår bara som en febrig dröm. 
idag tog tålamodet slut. idag har varit piss. men några bra saker har hänt. eve var här och gav mig skratt och liv. fick se solen idag. 
satt ute en stund. minen ser ni. totalglad. fick även duscha. 
och hade äntligen aptit. richard kom. mamma kom, tillsammans med en pizza som jag faktiskt kunde äta lite av. pappa kom, fick trisslotter och vann tjuge spänn. linnéa kom. 
med skumpa, ballonger, tårta med ljus i, såpbubblor och plåster i regnbågens färger. då blev man glad.

men nu har alla åkt (linnéa blev utslängd precis efter kl nio haha!) och jag är ensam kvar här och vill faktiskt bara hem. 
har legat och googlat sjukdomar hela morgonen, för att ge tips till läkarna som inte vet vad jag lider av. har så ont så ont så ont. blivit drogad nu och brukar bli sås i hjärnan och somna då, men ligger här och kvider. just tagit nya prover och fått ny anti också. utan gråt. värdena igår var inte ens tillnärmelsevis något bättre. då efter en hel natt med anti-dropp direkt in i blodet. hoppas hoppas hoppas dessa nya prover mirakulöst gjort mig frisk från min "drastiska" sjukdom som läkare nr 1 sa. jag har så ont så ont. så ont så ont så ont. just precis så ont. 
idag har jag haft finfinfinbesök hos mig. en mamma på sin lediga dag, kom och stannade i tre timmar och hade gottis med sig. sen höll jag på att dö av tristess och feber innan jag yrvaken väcktes av bästa faster mimmi och underbara moa. nu kan tristessen lindras med korsord och hjärtchoklad. sen kom richard med tusen av mina favoritsaker. typ majs, oliver, melon, kakor osv. så har haft sällskap hela kvällen och mamma kom igen och sitter och hänger här nu. så tacksam för sällskap ändå. vill på riktigt bara att läkarna gör sitt jobb och hittar sjukdom och botemedel NU. 
det enda jag önskade mig idag var en fläta och att se solen.  
tydligen var det make a wish day här på akuten när mamma kom. blev så lycklig när jag fick min fläta. och vem vet. kanske får sol imorgon. 🎈
är ändå vid gott mod! tror jag... 
har sovit exakt en halvtimme inatt. mellan 0330-04. sjuksköterskan skulle ej sagt att de kommer för att ta nya prover runt 5-6... är halvt panikslagen och är närapå att säga att jag är frisk för att slippa nålarna. men. jag är queen. jag kommer fixa det här! 👊 hoppas jag får fina plåster. hostat sönder halsen och har så ont i magen så jag vet inte vad. nästan längtar att en sjuksköterska ska komma ändå. vi hörs. puss. mamma. läser du det här innan jag har hunnit höra av mig: köp en till sån där jordgubbrabarber, den var life! 
hej alla bloggläsare, mest älskade mormor. lilla jullan är på äventyr igen, men ingen idé att oroa sig. här på akuten känner man sig säker. har fått nya bästisar, johan och tobbe, så himla snälla!!! de har tagit massa prover och jordgubbsjullan har varit så himla duktig. 4 flaskor blod och bara två tårar. det har varit jättekul här och richard och jag har skrattat och dansat. jag är nog den enda jag känner som blir hög på alvedon. har fnittrat i flera timmar. hoppas jag får åka hem imorgon och hoppas att jag nu kanske till och med blir frisk snart. det finns teve på rummet och jag har fått glass och te med honing och frukosten är redan beställd. lite som ett hotell. 
älskar er, är lite rädd men kanini är här. puss puss och godnatt. det är iaf sköna sängar här. men hatar att sova ensam. 😭😭😭
har flygplan i armen med två olika slangar medicin #modig
läs detta med en 60-tals radioreporters röst:

goddag kära damer och herrar! efter gårdagens utspel i media har vi alldeles nyss mottagit nya uppgifter om julia teddy karlssons tillstånd. ville bara ta tillfället i akt att annonsera att dagens nya åkomma nu äntligen har tagit en plats på listan "julia - en dag sjukare för var dag som går". det är inget trevligt attribut som satte sig som gäst i hennes kropp, men här är den: spyan! när hon stod i duschen kom allt opp tre gånger gillt! woho! vi kan förmoda att det nog var en episk syn att se lilla teddyn gråtandes i duschen med spyan runt fötterna, (som tydligen inte rann ned). 10/10 poäng! 
det var allt för tillfället, men med en huvudperson som julia lär vi snart vara på återseende! ha det fint tills dess
SEGER! 
idag har jag stått opp nästan en hel timme!!!! jag är inne på min femte dag som sjuk, och har under dessa inte kunnat gå mer än några få meter om dagen. MEN IDAG VAR JAG PÅ VIKEN OCH KUNDE TILL OCH MED SITTA OPP OCH ÄTA PÅ RESTAURANG UTAN ATT SOMNA. woho!!! jag har senaste dagarna lagt tallriken på tuttarna och legat ned och ätit, inte rört mig mer än till toan och mellan sängen/soffan, ätit ca 7-10 värktabletter om dagen och ändå haft sådan smärta att jag gråtit mer än vad jag har gjort något annat. det har varit THE TIME OF MY LIFE. varenda dag har någonting blivit lite sämre än dagen innan, det faktumet är både så sjukt och fascinerande. man tänker: ondare än såhär kan man inte ha. HAHA dagen efter har man någon ny åkomma. började med ont i halsen, sen hög feber, fruktansvärd huvudvärk, ont i öronen, magont, ryggont, kissont, hosta och förkylning. undrar vad det blir imorgon? 
har haft grov ångest över att jag inte kan jobba. men sen tänker jag: nu tar jag den här tiden för mig själv och ligger still tills jag det inte behövs. pengar är inte allt här i världen. 
är bara så främmande för mig att verkligen inte le någon gång under en hel dag. så är det någon som sett mig idag och jag inte hälsat, förlåt förlåt, jag var inte sur, jag orkade bara inte. puss och kram. nu måste jag byta liggsida så jag inte får liggsår.