Julia Teddy

inget är som de mörka nätterna ihop med smärtan. ögonen svartnar och du går balansgång på sekundvisaren som visar hur många tappra sekunder du har klarat denna natt. ljudet av visaren ekar i i takt med pulsen i huvudet. då är det bara du, i ditt hem kroppen, som misshandlas tills du till slut spyr av smärta. det är bara ytterligare en natt som visar att du inte dör av det, trots att döden ibland ter sig som ett mycket mer humanare sätt än den fullkomliga smärtan i mörkret. du famlar i blindo. smärtan är så svart och total. uttrycket ljuset i tunneln har du hört, men det framstår bara som en febrig dröm.