Hade hela Stjärnan full med fränt folk i fredags. Jag dansade med klackarna i taket och var lite sådär som jag brukar vara även när jag är nykter. Men jag gillar det, jag har liksom lärt mig att acceptera att jag är fullkomligt knäpp ibland! Hade en så himla kul utgång så det inte är klokt... 
Slutade där vi började, bland stjärnorna i Stjärnan. Colombia som jag hängt med för mycket, kom tillbaka till oss efter jobbet och tre underbara grabbar och en tjej satt och kökssnackade till klockan sju på morgonen. Det var fab. Man är alltid som smartast just där och då. Efter en jävla massa god öl och alldeles för lite sömn. 
 
Vi två små vaknade runt tre och då kom mamman som ville på kulturnatten. Det var bra och kul men väldigt kallt. Jag somnade på vägen hem till Valdemarsvik. Sen målade jag 15 teckningar resten av natten. Sen blev det seg söndag och jag har inte åstadkommit något. Liv kom visserligen förbi och det var sött. 
Längtar till skolan imorgon, undrar vart vi i världen ska denna vecka, och vilka ord på swahili vi kommer lära oss. 
//Jk
Jag är inte så bra på att tycka om mig själv, men är det något jag är nästan expert på så är det att tycka om andra. Alla andra är så fantastiska på sina egna vis. Min släkt, mina vänner och min nya bästa klass - all kärlek till er. Men det är några få som jag i synnerhet vänder mig till ibland, tex för att få rätsida på livet, för att få skratta, gråta, prata, vara mig själv osv. Alla dessa fantastiska, underbara personer jag har omkring mig nästan dagligen på ett eller annat vis. Bland annat Cristian Camilo Cordoba som finns där som en räddare i nöden och vän, världens bästa Klara Gomér som är typ den mest otroliga personen som alla tycker om (mest jag), min allra bästa vän Gulmira Ahmedova som är min största inspiration och glädjekälla, pappa som gör vad som helst för mig och som jag aldrig kan ge lika mycket tillbaka till för han ger så mycket, min syster Eve som är så bra så att jag inte kan uttrycka det i ord, helt seriöst, du är den bästa trots att vi bråkar som små bebisar, till sist mamma som bara finns där, alltid, som en skugga av mig själv, alltid framme och nära mig, följer varenda rörelse och vet varenda kontur av min person. 
 
Så mycket kärlek idag, jag har blivit kallad energibubblan och mest sprudlat omkring som en tokig galning. Hjärtat visste inte riktigt vad det skulle göra förutom att slå i tvåhundra knyck. Jag har så bra, snälla människor omkring mig. 
 
Jag är som en solros, jag vänder mitt ansikte dit solen lyser, och solen ser jag alltid skina igenom i andra människors ansikten. Jag älskar er människor, ni är mina solar. 


It's been a lovely day. Ligger och grubblar lite över saker som jag inte finner något svar på. Det är jobbigt att vara mig, trots att jag älskar det. Idag gick jag över en gata iklädd de allra fulaste träningskläderna då helt plötsligt en bil kör förbi, vevar ned rutan och skriker något åt mig. Antingen kan jag ta det som en komplimang eller så blir jag manshatare, typ. Llwelyn säger hakuna matata. Så jag stressar inte opp mig över det. Men vad är det med mig som gör att folk reagerar som de gör när de ser/är med mig? Alla dessa saker som händer dagligen gör att jag bara tar mer och mer avstånd från de som gör det. Eftersom det händer så ofta så ser jag rakt igenom personerna och förstår vad de vill. Ibland spelar jag med, just for fun. Ibland pratar jag aldrig mer med den personen. Det är solstråle-stunder som igår då min gamla gubbe på åttio år fastnar med ögonen vid mitt leende och kallar mig lilla prinsessan som man får tro på mänskligheten igen. Såna saker, som att min senila gamla gubbe alltid blir glad av att se mig som får mig tillbaka till att jag älskar människor igen. Men en bil som vevar ned rutan, eller bilar för det har hänt flera gånger, ni kan ta er i arslet. Hakuna matata. 
Making no difference in the world. Det är fullkomligt bullshit att någon skulle sakna mig om jag försvann. Ingen skulle märka ifall jag bara dog här och nu på fläcken. Och det är denna eviga ensamhet som faktiskt till slut kommer ta livet av mig, det är jag bergsäker om. Jag kommer dö av sorg någon dag i mitt liv och det kan ske nu eller om hundra år, men av sorg kommer jag dö det vet jag. Uppfyller inget med min plats här på jorden, kanske tänker jag mer på detta än de flesta andra, jag tycker jag tar för mycket plats om jag frågar om jag kan få åka med i någons bil ifall de ändå ska åt samma håll, jag tycker alltid att jag tagit för mycket plats och alltid frågat om saker och ting är okej. Är det okej att jag besvärar dig med min existens? Känner mer ofta än sällan skuld över att jag inget gör här i livet. Man vill ju göra skillnad, men själv är jag i vägen och en börda, förhindrar mer än förbättrar. En tanke återkommer vecka efter vecka. Tänk om jag kunde ge mitt liv till någon. Det finns emellertid bara en människa jag skulle ge detta liv till. Och jag gråter. För vad gör jag här på jorden när någon som förtjänar att vara här inte längre finns till? Det är min allra högsta omöjliga önskan, att hon kunde få liv igen och jag kunde känna att jag tillfört något till denna eländiga plats. Hon. 
Hatar mig själv så fruktansvärt mycket, blir rädd. 
Den människa som kom med mat till mig just nu skulle jag älska till tidens ände.  

Chillar i soffan med lite jordbruks-lektyr om Sverige och Östafrika. Ska väl plita ned några rader själv sedan. Det är kul, jag älskar lektionerna i skolan, älskar skolan som är helt annat mot vad skola har betytt tidigare. 
Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans. 

Skrider omkring i världens finaste klänning just nu, som jag knappt visste att jag hade. Har rensat lite i garderoberna och jag är smått förfärad över hur galet mycket kläder jag har. Fyra garderober är fullproppade, en hel säng är överbelamrad, lådor både i Valdemarsvik och i Stjärnan är fulla, det ligger drösvis med kläder i smutsen osv osv. Frågan är vart jag fått allt ifrån? Huhu, "my money hanging saftely in my closet" stämmer så bra in på mig... Tycker inte om det alls, så nu är det köpstopp och spara pengar till Tanzania och Kenya som gäller! Har även rensat bort två stora kassar som ska till en second-hand-butik i Västervik och förmodligen ge mig en slant, och nya förälskelsen får istället plats i en garderob: en svart Stockh lm-kappa till vintern, den gråa Mangon jag hade förra året skall alterneras med den nya svarta för jackor och varma saker kan man dock inte få för mycket av. Fryser ju konstant från september till mars så det är tur att man ska till värmen några månader mitt i vintern. Love! 
Tillbringat hela denna fabulösa söndag med denna människa. Mami, jag älskar dig till månen och tillbaka. 

Gårdagen blev fantastiskt bra till slut. Hängde med Cristian och sen efter hans jobb kommer han helt oväntat med en cheese till mig. Hur snällt? Det gjorde min dag. Sen bestämde jag mig för att inte vara sjuk längre så tog pendeln till Linköping vid tolv och mötte opp bästa Klara, Simon, Elias och Llwelyn och gick ut och drack öl och dansade med klackarna i taket till klockan tre. Fyfan vad rolig utgång. Skattade sönder, så sjukt sköna människor! Gick hela vägen hem till Valla och slaggade vid fem sisådär. Nästan fullmåne. Asbra slut/början på dagen. Idag fredag och vi är lediga. Jag är hemma i Stjärnan igen och ska väl städa lite. Blir nog Linköping ikväll igen. Puss! 

Det är party i mitt huvud idag alltså. Varenda gång jag reser på mig faller jag ihop som en liten docka för huvudet är kalas. Det väger typ mer än hela kroppen. Lite fränt, lite jobbigt. Värktabletter hjälper inte. What to do? Ge mig mat någon. Och något febernedsättande. Och något att landa på när hela världen snurrar och jag inte orkar stå. Hihi. Feeling great! 

Min hjärna har träningsmaraton i huvudet. Tusen tankar och idéer slår rot i min alltför bördiga hjärnsubstans. Känner mig uppslukad av världens bästa projekt/skola verkligen. Hoppas bara att de får blomma ut, det är bara mitt engagemang det hänger på. Fab. Livet är fab och allt är möjligt bara man gör sitt bästa! Nu ska jag sova och låta tankarna bli de drömmar som de faktiskt är om jag inte arbetar för dem, bästa Klara slocknade framför teven, haft två underbara danslektioner idag. Solskenskyssar till er!

För närvarande pågår något som kallas "Globala veckan" i Linköping. Det är ett projekt sponsrat av Sida som skall verka för ett mer globalt samhälle. Bland annat så kan man gå på intressanta föreläsningar eller titta på utställningar med tema global/omvärlden. 
 
Så för att ytterligare förkovra oss i världen gick vi globalare igår på en verkligt inspirerande föreläsning på Linköpings Universitet med svt-profilen Erika Bjerström. Hon är aktuell med boken "Det nya Afrika" som föreläsningen också handlade om. Det var lärorikt och tog kål på många myter man har om Afrika. Det är inte en sjunkande kontinent! Journalistens yrke är ju att alltid ifrågasätta, som Bjerström även påminde oss om flera gånger, det mesta. Det största ämnet hon ifrågasatte var varför hon som journalist alltid skulle rapportera om det negativa såsom krig, konflikter och stadskupper istället för de framgångar som sker och som skulle kunna verka för att inspirera folk att bli bättre människor. Det är alltså en felaktig och smått orättvis bild media ger av Afrika. Det är stundvis förfärligt ställt men oftast är det faktiskt väldigt bra. Hon räknade opp att så mycket som 17 länder i Afrika söder om Sahara har haft en ekonomiskt stabil tillväxt senaste decenniet och att 48 länder är medelinkomstländer. Milleniummålen försöker man nå och mödradödligheten och total fattigdom sjunker. Man börjar ju dessutom prata om så kallade "lejonekonomier" med Etiopien, Rwanda och Liberia i framkant. Hunger och fattigdom finns ju fortfarande, men det minskar och samtidigt händer bra saker hela tiden. Det är mest på grund av dåligt styre det fortfarande finns, de där giriga gubbarna satsar hellre på ryska flygplan än på skola och hälsa... 
 
Det som lett till det nya Afrika är införandet av demokratier, färre konflikter (krigsförbrytardomstolen i Haag har avskräckande effekt, samt att människorna helt enkelt är trötta på att kriga), skuldavskrivning, att utländska direktinvesteringar går om biståndet (att köpa en traktor istället för att ge pengar), att medelklassen växer (folket kan konsumera, stadskassan växer), att Kina bygger vägar, skolor, flygplatser, och sjukhus samt den sista men största framgångsfaktorn med att it-och mobilrevolutionen slagit igenom och möjliggör saker som tidigare varit omöjliga. På tio år har mobilanvändandet gått från 0% till 70%. 
 
Afrika är en framgångskontinent och UK pratar om att stoppa bidragen till Sydafrika för att landet nu är så rikt att det inte behövs. "Västvärldens besatthet vid bistånd är närmast narcissistisk" sa någon, man ger pengar för att kunna "stå och spegla sig i sin egen godhet". 
 
Det är ju spännande det här tycker jag, för min f.d. dansklass Ngoma var ju i Kenya i våras och hälften av oss ska på olika sätt resa dit igen. Spännande att vi får vara del av dessa framgångar på denna fantastiska kontinent! 
 
Gillade Bjerström mycket, hon var så trevlig att hon även stannade och pratade med oss efteråt, OCH hoppas nu att fler journalister kan börja prata om det som är bra istället för hur många mord som begåtts senaste dygnet. 
Med kärlek och hopp om en bättre värld.
Эяатея. Епзам. Оуаяьуб. Иееь легр. Еизам. Геьзеи. Епзам. Легр. 

Det faktum att jag i princip inte rört på mig sedan juni stör mig en aning, då jag inte visste att vighet försvann så snabbt. BUHU. Så försöker arbeta opp en likvärdig nivå som jag var på då, men blö vad det tar tid. Stretcha, dansa, träna, yoga och pilatesa om och om igen. Jag skall bli vig igen! 

Hela familjen åkte på äventyr till Kolmården. Det var bästa dagen på länge tror jag. Blev som barn på nytt. 
Såg den nya lilla elefanten. Åh så söt. Det bästa var också att åka i linbanan, se delfinshowen och åka i Sveriges högsta rutschkana. 
Idag har vi bara chillat på landet i Valdemarsvik. Åkte till finaste mormor också. Mys. 
Energin gick inte att hejda, den sipprade fram och störde sömnen så pass att jag hoppandes tog mig ur sängen kvart i sex. Det var en ny dag, en ny perfekt dag igen och den väntade inte på något, jag ville inte missa något. Dimman låg tät och Frank Sinatra sjöng fint. Stollade sedan omkring i skolan som en tok, busade och gjorde flätor på halva klassen. Åkte till mellanstaden och tillbringade eftermiddagen med honom. Kom hem till mitt ursprung för en stund sen, stad nummer ett (eller tredje för dagen), åt gott kött och nu är hela familjen samlade i stora vita huset för första gången på hela hösten. Kan inte begära mer. Det här är så nära perfektion man kan komma, så att detta är en otursdag tror jag inte på. Pussar i överflöd. 

Så jävla glad. Engelsk bussbok, äventyr med underbara Klara, dans som fan, pannkakor, sleepover, bara opp över öronen hyper, solnedgångsfärgade löv, Afrika all day long, swahili, kinarestaurang med klassen, tåg är bäst. Hoppade hem så jävla glad i magen.
 
 
Dansar, yogar, pilatesar samtidigt som jag snabbstädar i Stjärnan. Imorgon kommer klassisarna sova över här, fast först har vi vår första swahili-lektion på morgonen. Glad som en lärka är jag! Love to y'all!

Har haft utdragna diskussioner med Colombia dessa dagar, känner honom bättre än min egen ficka och ibland inte. Han kom med mat till mig igår kväll och det var lite ironiskt när jag idag hittade en kitkat (chokladkaka) i min ficka. Skrattade för mig själv där jag gick som världens lyckligaste och mest njutande lilla tjej, chokladpudding i fickan som jag inte känner bättre. Vädret, mitt tillstånd och precis allt har varit i samklang. Varit så glad. Skolan var underbar, jag klappade kaninerna och for sedan iväg på äventyr till Söderköping och Gulmira.  Alla dessa perfekta möten hela tiden, med alla dessa fantastiska människor, jag älskar att träffa er! 

Kom hem vid tre idag och har intalat mig att "jag strax ska gå" ned till mataffären. Har inte kommit dit än. Läst på om milleniummålen som vi har som läxa och skrivit lite om vårt resemål Tanzania istället. Och tränat, dansat fram magmuskler och stretchat såklart. Gurkan och citronen får vänta lite på sig, men snart nog blir väl suget för stort så jag tar på mig skorna och går de tvåhundra meterna till affären. Förhoppningsvis innan de stänger... Tusen pussar, idag saknar jag alla som jag borde sakna. 

Underbara dag. Klappade de små söta idag igen. Jag försvinner i ett hav av drömmar varenda gång. Tänk om man skulle ha en såndär egen. Pälsen är så len mot ens hand, nästan lika ullig som sockervadd eller molnen på himlen. Jag vill ha en med långa öron. De är så söta så man glömmer allt annat! Idag döpte jag dem: Charlie är den sötaste, Staffan den gamle, och sen Sigge och Sten. Ska träffa dem imorgon också för jag går på världens bästa skola. 

Jag lever det bästa livet (hell yeah!!!) och det tänker jag inte hymla om (som ni kan märka ibland här på bloggen). Jag är så nöjd, glad och tacksam så jag nästan flyger fram. Känner så många positiva känslor i kroppen så man nästan blir förvirrad över att de är så många och så intensiva. Det är ju så, att även jag har dessa nere-perioder också (det hymlar jag inte heller om här på bloggen). Men de är flyktiga och jag ödslar inte så mycket tid åt dem egentligen, de finns där och hälsar på någon gång i månaden men jag har tilltro för jag vet att stormen går över efter någon dag. Sedan fokuserar jag hellre på det som är bra och som gör mig lycklig. Då blir det enkelt att leva.

Just nu finns det mer saker som gör mig glad än det någonsin tidigare funnits. Kanske tillkommer det mer glädje i takt med att åren går? Förmodligen är det ju så, haha. Hade en fantastisk dag på Vammarskolan i fredags, undervisade i språk. Sedan bjöd jag min favorit-bästis Almis Palmis på lite firar-fika på lilla blå. Helt underbart. På kvällen åkte vi till Lena och åt pizza. På lördagen hängde jag med päronen, fyndade fina tallrikar på Röda korset, åkte bil, åt sagolik mat på lilla blå och njöt av solen i varandras sällskap. Dagen idag har varit snårig, men det slutar ändå med ett leende på läpparna. Var träligt på jobbet med sura kunder, och när jag väl kom hem kom jag två timmar försent till tvättstugan. Men vad gör väl det? Det ordnar sig ju till slut. All kärlek till det faktumet.

Lyckan fortsätter... det handlar om att se småsakerna som egentligen är "de stora sakerna", som att min hemmagjorda bananglass nu väntar på att bli kall i frysen så jag kan festa på den till kvällsmat. Det är så fab allting. Har jag sagt det? Mitt liv är bäst verkligen. Älskar er fina människor i det.

Utanför vandrar vilsna skuggor kring träden och bildar en harmonisk syn tillsammans med den spöklika, ogenomträngliga dimma som intagit detta karga, mystifierade landskap. Inomhus sitter jag i värmen till kandelabern och iakttar skiftningarna i väderleken samtidigt som böckerna kring mina anklar vill att jag plockar opp dem en efter en. Nänns inte lägga energi på någon av dem, inspireras mer av den klassiska musiken med mina tankar som dras, precis som skuggorna, till golvet som är gjort av orubbligt och stabilt träd. Ligger på grangolvet när jag använder mig av yogan för att tacka för dagen och för att behålla det mod och den styrka och glädje jag samlat på mig idag. Ibland är vi inte mer än en illusion, inte mer än en skugga av något som vi åstadkommit. Oftast trycker jag ned mig under skon och stampar hårt. Men med dessa erfarenheter jag fått och samlat på mig under veckan så blir jag någon, jag får en identitet och tror att jag duger. Jag blir inte längre en illusion av något jag åstadkommit, jag blir den jag är.

Åkte ned till Valdemarsvik idag med en härlig känsla i kroppen. Man är bra galen när man tackar ja till vikariejobb på sin gamla högstadieskola. Men det känns fab trots allt. Pirret i magen är skönt, att jag vågar! Jag är helvild och lite galen, men jag trivs med det. Det gör mig stolt, att jag pushar mig till saker som jag tror är omöjliga - men ingenting ääär ju omöjligt. Jag kommer klara av även detta. Eleverna ska älska språk lika mycket som jag gör :-)

Har skrivit på en massa viktiga papper nu, sitter i klassrummet och fördriver tiden innan min första lektion i franska. Har ställt i ordning alla bord och stolar och städat bort allt kludd och tagit bort skräp. De ska trivas. Eleverna. De är de enda som saknas nu: mina fina elever. Wow.

Bortskämd med fabulösa dagar. Idag frös jag inte, lärde mig av läxan igår. Satt med fårskinnsvantar och skrev på lektionen, ball brud. Hade intressant lektion med Hasse; koloniala tider, jordbrukssamhälle, olika folkslag och Afrika. Hängde med bästa Stina, hon är för go. Hela klassen är underbar. Lärarna med. Vi slutade tidigt så jag åkte hem till Stjärnan. Finaste Filip från DeGeer satt på bussen, skitkul att prata med honom. Väl hemma gjorde jag det bästa jag vet: lagade mat. Kom nyss hem från en asrolig dansklass och går på moln typ. Dans asså <3 Happy me.

Vaknade med en colombian alldeles för tidigt. Sov på bussen, frös ihjäl. Sömn och kyla var det enda jag kunde tänka på, det är höst, införskaffade mig en tröja. Stannade kvar på skolan till tre, då hade jag hunnit bli varm av solen som lyste som om det var sommar. En varm höstdag. Klappade kaninerna, matade med morötter. Åkte hem och åt och sov innan dansklass. Har duschat asvarmt nu, ska sätta mig och stretcha. Dansen var bland det bästa, det var inte igår. Love//Jk

Världen med sina bekymmer krymper från 500 meters höjd. Det här var det finaste denna sommar. Att flyga omkring med fåglarna och molnen.

Hjärtat på ryggen är halvt som ni vet. Jag tatuerade mig ju för kärlekens skull, för att påminna mig om att jag alltid har en plats att fylla. Nuförtiden lyckas jag fylla tomheten. Jag åstadkommer något. Jag har ett helt hjärta. Det började förra lördagen, den 24e augusti, mors födelsedag. Jag flög 500 m opp i luften, något som ingen trodde jag skulle våga. Men jag vågade. Jag gjorde det. Det var bland det bästa jag gjort, är så otroligt tacksam för en sådan fantastisk studentpresent. Sedan dess har jag fortsatt utmana mig själv. Jag har klappat två hundar, kramat sönder dem. Börjat på en ny skola. Och idag, något jag aldrig trodde jag skulle göra. Börja jobba på det "sämsta jobbet man kan få". Jag gjorde det med bravur, succé, blev en tusenkonstnär. Och jag älskar känslan att stå inför det omöjliga, och se hur man med vilja kan vända det till något möjligt. Det fyller mig med kärlek och det jag behöver för att hjärta ska må bra och inte få ångest. Därför tackade jag även ja till att stå inför 20 personer imorgon och ha en redovisning. Därför tackade jag ja till att vara vikarie på min förra skola. För att jag älskar att vara sådär stolt över mig själv.

Jag är full av eufori nu. Ska ta en kopp varm choklad och försöka förmedla det på några pappersark. Målar i mängder. Åh, vad jag älskar livet nu.

Perfekt känsla i kroppen. Som när man landat, hela jag är samlad i min kropp. Ibland kan det ju kännas som att man är lite överallt och flyger. Tillfreds är väl ett ord, harmonisk låter nästan ännu värre. Lycklig beskriver väl bäst, känslan som är perfekt.

Igår var vi med bästa Österholm från lunch till midnatt, gjorde inte mycket förutom att fika, prata, skratta och äta plankstek i Valdemarsvik, det var fabulöst. Den familjen har alltid varit min favoritfamilj. Och Alma har blivit så ultravacker så ögonen nästan hoppar ur när man ser henne.

Idag har familjen minus Eve rensat och städat inför vårt mål som vi har. Det har varit kul. Plockade även morötter, chili, tomater och physalis i vårt land. Åkte till finaste mormor en sväng och drack svartvinbärssaft innan stan igen. Stjärnan är lugn och ro, har bara skissat och städat och varit i perfekt harmoni.