Julia Teddy

Making no difference in the world. Det är fullkomligt bullshit att någon skulle sakna mig om jag försvann. Ingen skulle märka ifall jag bara dog här och nu på fläcken. Och det är denna eviga ensamhet som faktiskt till slut kommer ta livet av mig, det är jag bergsäker om. Jag kommer dö av sorg någon dag i mitt liv och det kan ske nu eller om hundra år, men av sorg kommer jag dö det vet jag. Uppfyller inget med min plats här på jorden, kanske tänker jag mer på detta än de flesta andra, jag tycker jag tar för mycket plats om jag frågar om jag kan få åka med i någons bil ifall de ändå ska åt samma håll, jag tycker alltid att jag tagit för mycket plats och alltid frågat om saker och ting är okej. Är det okej att jag besvärar dig med min existens? Känner mer ofta än sällan skuld över att jag inget gör här i livet. Man vill ju göra skillnad, men själv är jag i vägen och en börda, förhindrar mer än förbättrar. En tanke återkommer vecka efter vecka. Tänk om jag kunde ge mitt liv till någon. Det finns emellertid bara en människa jag skulle ge detta liv till. Och jag gråter. För vad gör jag här på jorden när någon som förtjänar att vara här inte längre finns till? Det är min allra högsta omöjliga önskan, att hon kunde få liv igen och jag kunde känna att jag tillfört något till denna eländiga plats. Hon.