Igår sa det pang pang i Norrköping. Jag var för tillfället med våra gäster från Kenya och det var färgsprakande fyrverkerier utomhus. Vi sprang ut barfota omslutna av mörkret, våra ögon lyste av fascination. Pang-panget symboliserade fest och firande för oss, medan samma ljud några timmar tidigare hade inneburit skador och tragedi för somliga andra. Det var skottlossning i stan. 

Sarabi, som är namnet på musikgruppen som är på besök här, kommer från slumområden. Kenya har Afrikas största slum. Dessa kärleksfulla pojkar har tagit sig från deras fattiga land i mitten av Afrika till vårt land som ligger nästan längst opp i Europa. Det är skönhet, och det är tur att skönhet och goda ting existerar och sker. För trots att skottlossningar händer, och de kan anses vara alltför många, så finns det även magi här i världen som är viktig att man ser. Just det faktum att dessa killar är här gör mig lycklig. Det visar att allt inte är bedrövligt. Även om man skulle kunna tro det en dag som denna...

De vita molnen klumpar sig på himlen, det är änglar som sjunger i korus. Änglar som består av en barnakör med hjärtslitande kärleksstämmor. Farfar fick åtminstone det innan han mötte farmor igen. Han fick känna igen rösterna som kom ur sina barns munnar. De trutar han skapat och matat gav honom nu tillbaka kärlek när han med fåglarnas hjälp skulle flytta till sin fru i himlen. Ingemar är sida vid sida med sin Berit. Ni kommer alltid finnas i våra hjärtan.

Livet är ett mysterium och det kommer alltid kantas av dessa pang-pang-händelser som antingen förkrossar oss eller stärker vår tro på mänskligheten. Idag firar vi livet, och allra mest för en man som dog 89 år gammal.
//Jk
Den ungdomliga, som kallar sig för dansens lyriska musa, Terpsichore kommer med ännu en, jag känner att de blir många, kärleksmelodi (eller snarare symfoni) till dansen. Jag är en musa, inspiration som musik, blir dans. Jane Austen sa att "dans är själens landskap", och baklänges blir ordet dans sand, vilket är ett sorts landskap och innan jag träffade dig var mitt liv som en öken, det är därför jag dansar som en kamel. Det som får våra hjärtan att slå så rätt, i takt menar jag, överallt dans för det är det rätta elementet. Vi dansar euforiskt. Dans i sand, lek med kel. Älska, som kan tolkas på så skilda sätt.
//Jk

Idag har jag ätit (förutom fisklunch i skolan): päron, avokado, mango, bulle och choklad. Till kvällsmat blir det yoggi och morot. För mycket socker, nyttigt socker emellertid, och för lite goda djur. Kött är en hägring. Men livet leker ju. Jk skulle inte kunna ha det bättre. Hon åker för tillfället torktumlare och är således lite yr så hon gör rätt i att sluta skriva nu och sätta på den tredje maskinen istället.
Kyssar!
//Jk

Jag går vilse i dimman. Trycket över bröstet när det regnar salt.

//Jk

Mitt stora intresse för kulturliv, biografer, människor, butiker och föreställningar tillfredsställs inte här, men inuti förändras jag. Jag blir den lugna människan som lägger sig som en katt i solen och lapar sol och somnar till ljudet av ån som brusar. Väcks av en klapp på kinden av hon från Kalmar, hon som kommer från samma ställe som jag; från mammas och pappas hjärta.

Vi människor är så små och det finns så mycket plats att vara på. Förslagsvis i Västervik, Kalmar och Norrköping, fast idag har alla dessa platser där min familj är utspridd på sammanstrålat i Valdemarsvik, i solen. Som katter som vilar opp sig. Andra städer är, för tillfället, bara rymder vi visiterar på obestämd tid. Valdemarsvik är också det enda stället av dessa fyra som egentligen är för litet för fyra personer, för litet även för pyttesmå dvärgar just på grund av sitt något primitiva utbud av kulturliv, biografer, människor, butiker och föreställningar. Det enda som får plats här är stora hjärtan. Här kan man andas och leva. Luften är ren och solen lyser starkare, katternas paradis.
//Jk

Måndag: Prov, möten, slutar skolan klockan halv sex
Tisdag: Prov i franska, prov i svenska, slutar skolan klockan sex, Eves hemkomst
Onsdag: Muntlig föreläsning inför hela klassen, kalas
Torsdag: Tvätt
Fredag: Matteprov, dansuppvisning, prov i filmkunskap, nio killar från Kenya kommer (en av dem heter Nelson Mandela)

Jag låtsas att tiden (som inte finns eller räcker till) är en evighet i rymden, och att varje sak man borde göra är en stjärna som jag hoppar till. Det blir lite enklare att göra de tråkiga sakerna om man förvandlar dem till något man älskar, som stjärnor. Det blir nästan roligt att hoppa och landa på en tisdag med två prov. (Eheh, övertalar mig själv det medan jag egentligen storknar av stress.)
Har ni inte sett Iron Sky så ska ni se den ögonaböj. Hej då, nu måste jag förbereda inför något som mest liknar en stjärntecken-vecka.
//Jk

 
Band, bästa och det som blivit 
standard; kundvagnsåkning hem.

//Jk

Min vackraste syn idag: sju små flickor som spelade fotboll iklädda de mest utsökta kreationerna. Alla bar de långkjol i alla regnbågens färger. En av dem hade smaragdfärgad kjol, en annan hade rubinfärg och prismor på sin, en tredje hade broderi av guld som skönjdes när det mötte solens strålar. De glittrade så ljuvligt, nästan likt solen själv, samtidigt som de sprang och sparkade bollen i mål. Diamantflickorna.  

(Min mest lugnande syn idag: var att ögonens kvalité inte hade försämrats. Men inte heller blivit bättre. Synen är lugn men nya brillz på G!!)
//Jk

Ni vaknar opp och inser att ni omges av magi. En underbar dag, sagolik och somri. Gräset svajar av fåglarna som badar i vattenpölar. De för ett sånt liv, så inte bara gräset får svårt att vara still. En liten ballerina får svårt att inte spritta till.

Blommorna lyser och träden lockar med en ström av skratt. Lyckliga människa som växer likt solrosen, längre, närmare solen. Och man tänker, finns magi vem är då trollkarlen? Och jag tror inte på Gud men jag tror på livet.

Ja, vid dagar som denna tror jag på det. Då mitt liv är magiskt.
//Jk

Statistik. Ett streck för varje Teddy. Det finns en tjej med det namnet i Östergötland, bosatt i Valdemarsvik, och det är jag! Jag är ettan, the girl, Teddy. I'm Julia Teddy.

Eve och jag tog en promenad till mormor. Såhär såg den ut:
 

 

//Jk

Det var onsdag och jag var ute med Bea, Andrea, Frida och Cristian.

Oh dansa i häftigt höga skor och ha champagnebubblande guldlockigt hår och rulla lite på höfterna och kolla opp och inse att man står inuti en rockring av människor.

Askalasbra start på påsklovet. En dagdrömmande syster behagade ta sig hem.

Naturligtvis blev det finfrukost med solstrålarna. Fågelkvittret som följde var som scones för mina öron. Eve och jag hade donat och bakat och vi tvesovlade med marmelad och ost som aldrig förr.
 
Kreativiteten flödar när man slipper skolan. Kärlekspiñatan som var full med godis och äntligen de två första människorna på jorden, välkomna Adam och Ewa på Tellus! Mitt solsystem lär vara överbefolkat när året är slut, tro mig.
 
Livets dryck, ljus, spel och vänner. Ytterligare en afton att lägga i fina minnen-asken.

//Jk

Baka, baka liten kaka...

I takt med vågorna och frodigheten i gräset pumpar kärleken. Alla som inte har den i sin ägo söker den. Idag vill bokstäverna också drabbas av kärleken, vara nära någon, bli ihop. Jag vill inte stå i vägen för dem. Låt kärlek växa och förökas och bli mer kärlek. Med bokstäverna blir det lite match-making, de måste passa perfekt (vilket jag inte lyckas med idag precis).

Men orden måste bilda par och förökas precis som vi människor. Låt orden bilda par som blir meningar som blir böcker och beskriv böcker som ord som passar perfekt med varandra, i nöd och lust tills döden skiljer dem åt (om ens då).

Fattar ni? Det är sånt jag vill skapa, en bok med kärlek.
//Jk


Jag har varit på finaste, och mycket inspirerande, Rådhuset idag. Pappa slog sju strike. Eve är hemma. Och mamma, ja, min mammut. Den allra bästa. Ja, hon får nog börja pendla till Västervik och hon kommer sluta ha lov tillsammans med mig. (GRATTIS ÄLSKLING!!!) Det här är en alldeles för lycklig dag.
Och inte nog med det, hela familjen skall snart samlas kring teven och se på Fredrik Lindström och dialekter.
//Jk

Idag bjöd jag päronen på trerätters. Jag stod för räkor, avokado, jos, vin, bröd, fisk, kött, sås, hallon, jordgubbar, chokladmousse och kaffe med mera, osv., et cetera, på en restaurang med utsikt över alla tak i hela Norrpan. Mums. Perfekt avslut på dagen. Systern missade kalaset, hon kommer en dag försent, men fint folk kommer ju oftast just sent. Veckan blir bara bättre och bättre... Och på torsdag och fredag och lördag.... Kan knappt vänta så långt! :)

Imorgon blir det morgonmöte på Rådhuset med mer info och planering om Kenya. Ska bli tjusigt att få se arkitekturen och inredningen i Rådhuset, den lär vara utsökt efter vad jag har hört. Livet är spännande. Hare, så hörs vi!
//Jk

 
Jag älskar att kunna kalla mig dansare.
//Jk

Låten heter London, musik från filmen Blood Diamond, koreograferad av Sara Trollin.




Kothbiro, soundtrack från filmen The Constant Gardener, som ni för övrigt bör se. Den handlar om Kenya och vår klass ska ju åka dit nästa år, besöka Nairobi, slummen och barnhem och hjälpa. I koreografi av min klass och Pia Mucchiano. I slutet av dansen kommer Cristian och på hans tröja står det: UNITE AGAINST RACISM...



Filmat av Sonja Wernmarkers pappa.
//Jk