Julia Teddy

Midnattsljuset lockade två nattflyn ut på äventyr igår kväll. Tiotusenmiljarder stjärnor över oss. Skillnaden mellan Colombia och mig var att jag skulle gå opp om tre timmar. Hade lång dag på gården, kaninerna sov när jag kom, vi planerade resan, pratade Afrika och så vidare. Åkte till Stjärnan igen, gick med Colombia och köpte eftermiddagsfika i regnet. Somnade nästan på fläcken lite senare. Vill sova mer på dagen så att man inte måste göra det varje natt. Sömn är slöseri med tid! Det lyser så fina blixtar inatt så man knappt aldrig vill sluta ögonen. Förhoppningsvis gör de det ofrivilligt snart, för ack, jag börjar bli trött trots pågående föreställning.

Gick på Norrköpings mest uttittade gata förut, varannan bil kör av vägen där för att huvudet vrids åt alla håll. Blev smygfotad imorse, det var faktiskt första gången. Det är så kul. Livet är kul. Råkade ju även hamna på ungefär världens bästa skola också, kul!!!! Med världens bästa klass och lärare, kul! Och jag gör inget särskilt, men de tycker om mig ändå. Idag var vi och badade, Jacintha från Kenya och jag var fullkomligt vilda i rutschkanan. Det var hennes första gång på ett badhus, massa har vi pratat om och det är så spännande att våra kulturer skiljer sig så otroligt. Klara och jag höll på att gå på vatten. Vågorna hamnade i Klaras mun. Lärare Annelie hoppade från hopptornen. Hedvig och jag satt på axlar och försökte brotta ned varandra. Jag hade balettlektion i vattnet och redan efter fyra dagar kände jag nästan hur jordgubbsjullan kom fram. Hon som är skojig och sprallig, som ständigt pratar och spelar teater. Jordgubbsjullan har vanligtvis bara föreställningar för sin familj, släkten, Gulmira och Cristian, men inte nu. Kul. Jag är så lycklig så jag spricker. Sa jag att vi åt glass och klappade kanin idag också? Tog pendeln hem, cykeln väntade på mig, luften var ljummen, sitter nu i Stjärnan och ska vattna granen innan jag ger mig i kast med något äventyr innan sömnen våldtar mig. Ser fram emot imorgon.

Långsamt komma tillbaka till dagen. Ligga och gömma sig under ögonlocken ett tag. Bestämma exakt hur bra dagen ska bli, och välja vilken inställning man ska ha. Glad, ambitiös och målmedveten, tacksam och intresserad. Öppna ögonen och bli glad av det man ser. Ambitiös i skolan, målmedveten på jobbet. Tacksam för en pappa som kom till stan för att göra mig sällskap, äta på kinarestaurang med honom. Nu mest intresserad av en lång dusch innan jag faller ihop i soffan. Älskar att ha mycket att göra, älskar att vara utmattad, älskar att jag vaknade och valde de mest perfekta inställningarna.

Somnade vid två inatt, pratade sinneslänge med en kompis, så att åka till skolan imorse var inte lätt. Dock så är det så kul och klassen är så fabulös så det gjorde inte så mycket att ögonen hängde. Efter skolan sov jag lite i solen innan jag drog till favoriten. Min rysk, fransk, engelsk, usbek och svensktalande lilla vännina. Hon propsade på att jag skulle smaka på typ allt hon har i sitt café, hon är inte lite galen den där bruden. Vi kan fan inte sluta skratta när vi ses asså. Blev en sjukt bra dag, fantastisk och rolig. Lärde mig lite ryska också, därav rubriken. Best ever.

Första dagen på nya skolan var faktiskt helt ok, jag lär stortrivas. Sen kom jag hem och mottog samtal från alla i familjen, plus ett samtal som meddelade att jag nu inte är arbetssökande längre. Jag har ett jobb, en skola, en ljus fuckin spännande och helvild framtid framför mig. Jag är nöjd. Efter alla goda nyheter sa jag hej då till Anna som flyttar till Kenya på torsdag. Hon är så fin. Sen träffade jag bästa Jeff, he's tha best, for real. Kom nyss hem från en fika med Tim och ska nu försöka göra av med all jävla kaffe-energi på att ringa Tessa, skriva brev, städa lägenheten, måla ballerinor samt kolla utställningslokaler och stretcha. Buzy buzy, but I love it baby. Det enda som saknas är en hund, några kramar och en fet jävla köttbit. Och mormor. Men varför klaga när man har allt?

Igår råkade jag på jordens eländigaste fylla. Jag borde inte ha kunnat stå egentligen. Tyvärr kunde jag det. Så jag förstörde allt som varit värt. Nu plockar jag ihop bitarna av mig själv.

Jag var så full så jag blev förd till en psykiatrisk avdelning. Ett besök där var befogat, sakerna jag gjort var grova. Elände är vad som sker, när man ledsen är och försöker trösta sig med alkohol. Jag har alltid haft humörsvängningar. Det vet alla om. Igår gick jag över gränsen, med stormsteg. Som sagt, jag önskar att jag inte hade kunnat stå.

Allt känns som ett töcken, som att jag vaknar ur en hemsk mardröm och många korta minnesfragment bildar en ganska klar bild av allt jag ångrar så bittert. Jag minns att jag sparkade och slog, skrek fula saker, tänkte hoppa i strömmen, gömde mig för polisen som jagade mig och ringde precis varenda en i min telefonlista. Jag vill med mina bara händer plocka bort allt fult som finns i hjärnan. Helst radera hela kvällen. Det vore nästan bättre om jag vaknat opp och inte kom ihåg något, bedövad av alkohol. Det hade känts bättre. Jag kommer nu istället få leva med dessa minnen, få ångra dem i resten av mitt liv.

Jag ska inte säga att jag aldrig mer ska dricka, för det kommer jag. Det jag kan säga är att jag aldrig mer ska dricka för att försöka må bättre. Jag ångrar allt så bittert. Jag vill bara vara på andra sidan jorden och aldrig mer behöva gå runt på dessa alltför välbekanta gator. För att kunna se allt jag har förstört kommer göra så mitt hjärta brister. Jag orkar verkligen inte. Jag orkar verkligen inte det här. Stå vid min sida. Det gör min familj. Annars skulle jag ramlat ned i det allra djupaste svarta. Det känns som att hela mitt liv är förstört. Jag tar tacksamt emot något litet ord. Kanske ett tips på hur jag ska kunna fortsätta leva med vetskapen om allt dåligt jag gjort? Jag är inte värd mycket, men jag förtjänar att leva, för det är något jag älskar, oavsett vad jag skrev i vissa sms jag skickade igår under min allra värsta natt i hela mitt liv.

Det spökar i mitt huvud. Vilket serisöt bara är en välgärning, annars skulle jag vara nervös istället. Bättre att vara rädd. Sover själv med spökena i Stjärnan ikväll. Har hängt med Linne halva dagen. Hon är bästa lilla tjejen. Imorgon hämtas jag opp av släkten, vi ska till Vadstena och fira en älskad mammut, och jag ska flyga ikapp med fåglarna.

Vaknade i gårdagens kläder, hade somnat i soffan och blev inburen till sängen. Jag älskar att bli buren. Vaknade, duschade och gick för att möta Eve. Före detta lärare frågade om jag ville vikariera i engelska och franska under hösten, lycka. Åt innan jag gick på arbetsintervju. Några byggarbetare sa 'Grrr' åt mig när jag struttade förbi i leopardbyxor och högklackat. Gick till C igen, tappade opp ett bad, ett glas whisky, lyssnade på jazz och kände mig som en kung kl fyra på dagen. Näst sista dagen på lovet. Fixade lite mer jobb och gick några ärenden. Två medelålders män sa att de fått personbevis och var singlar, random vardag. Sen satte vi oss vid strömmen vi två, drack läsk i burk, sen kom vackra Gulmira, glänste som en prinsessa. Vi tre gick och fikade i några timmar. C och Gulmira var fantastiska. Älskade Gulmira sprang till bussen, Jeffrey kom. Galna Jeff, Cristian och Julia. Vi tog på oss huvtröjor, åt klubba och cyklade runt som små fejk-ligister på spåren i finaste Nkpg. Åt pomme utomhus, fotade stjärnor, gick på tågräls, firade livet med thailändskt fyrverkeri och busade i park osv. Love. Hemma i hem nr tre nu.

Åkte till Västervik igår, var med Eve hela dagen medan mamma jobbade där i ett av de fina husen. Husen i Västervik är ganska fina ändå. Eve och jag åkte och badade, förmodligen det sista doppet för sommaren och året. Sen shoppade vi lite innan vi lunchade på Guldkanten med mamma, och sen gick och satte oss på Espresso House i några timmar. Otroligt nog träffade jag söta Ela. Ganska häftigt att man råkar möta typ den enda människan man känner i Västervik bara sådär. Bra dag som tusan! Tack Eve!

Nyduschad och överlycklig springer jag nu omkring i min lilla Stjärna. Vatten är det bästa jag vet, kan inte börja en dag utan att känna mig ren. Och det är alltid såhär på sensommaren man ångrar att man inte badade minst fem timmar per dag under sommaren... Ack, vad det är lätt att vara efterklok.

Skolan har börjat för de flesta, kylan är påtaglig, men löven har inte börjat falla ännu. Min skola börjar nästa vecka, och tills dess tänker jag bara slappa och äventyra så mycket som möjligt. Gårdagen var fab, chillade sönder (men fick ändå massa gjort) med Colombia och sen gjorde vi mat innan båda somnade i soffan. Idag har jag tänkt göra några ärenden på stan innan jag åker till Valdemarsvik. Imorgon blir det Västervik och på lördag Vadstena. Min mage pirrar redan inför lördag, jag är kluven. Å ena sidan har jag drömt om det hur länge som helst, men å andra sidan kommer jag ju bajsa på mig vilket skulle resultera i bajsregn. Helt serisöt, så jävla bajscoolt det kommer vara! Mycket kärlek och kramar!
//Jk

Vi lever för maten och kärleken och nästan alltid är de ju förenade. Idag slängde jag ihop lite champinjoner, nudlar, tomatsås, tomater, kryddor, vitlök och crème fraîche tillsammans med ett par föräldrar. Blev perfekt.

Gick runt på Östermalm med min gräddvita superljuvliga vattenbuffalo-väska med Mamma Mu när karma inträffar: en fågel bajsar på mitt hår. Började småle. Lite fågelbajs är precis vad man behöver för att få fötterna på jorden igen!

Åkte med tåget tidigt till hufvudstaden, checkade in på ABBA-utställningen som var superrolig och fikade typ varannan timme. Hamnade i världens finaste klädbutik och blev lite för sprallig, och otrevlig när mamma försökte lugna ned mig. Det var nog ungefär där jorden bestämde sig för att ge igen. Dock säger alltid Melisa att fågelbajs ger tur med sig, och kanske det, för fem minuter senare hittar jag ett par skor av mitt favoritmärke på rean! Det har kort och gott varit en överlag perfekt dag med mamma, så som det brukar va. Massa pussar!

Bästa Crille kom hem till mig.

Tjocka jag i köket idag igen. Valde grekiskt tema för måltiden. Började redan imorse med att sila bort vasslen ur grekiska yoghurten, sila gurkan, salta, hälla i vitlök och citron i vad som blandades till världens godaste tzatziki. Sen rullades biffar med soltorkadtomatsås, skars potatisen och salladen och vattnet citronades. Tror alla dog lite inombords när maten inmundigades. Pappas recension: påen tiogradig skala så blir det tolv. (Lite ära ska mannen som rullade köttbullarna ha, tack Crisse!) Jag ääääälskar mat(lagning)!
//Jk

Såna här dagar vill jag bara fly allt. Men varför skulle det bli bättre någon annanstans, problemet sitter ju här. På en soffa i stora vita huset och läser Elle och känner sig enormt egoistisk och idiotisk som inte kan förmå sig bry sig om alla försök föräldrarna gör för att göra henne glad. Hon bara sitter på soffan och grottar ned sig i självömkan, gör inget för att förbättra situationen. Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans. Men är inte önskad på annat ställe än här.

Dagen blev bajs, jag vet att den knappt har börjat och att den säkert blir bättre, men ack så miserabel jag känner mig nu. Ofta kommer de här tankarna, som nu vandrar omkring som osaliga andar i mitt huvud. Att ingen tycker om mig i hela vida världen. Jag vet att jag kan låta ganska otacksam, mot de som faktiskt tycker om mig på riktigt, och det ber jag om ursäkt för. Men ibland så kryper ensamheten in i benmärgen och hackar sig in där och säger att jag är oälskad, bortglömd och värdelös. Så som jag upplever att jag varit sedan några år tillbaka. Det har blivit en tråkig karusell; som att cirkeln börjar med tankarna och sen tar jag automatiskt avstånd från alla som kan tänkas skada mig och sådär fortsätter det att snurra. Ända tills en enda person sätter stopp för det. Jag vet, men det är svårt.

Sökte äventyret idag, det på ett år, det organiserade. Kände mig stolt. Sen drog vi alla i Karlssonfamiljen till stan med Herr Nilsson. Avlade visit på Titanic-utställningen, kön på en timme förtog lite av det som var bra. Åt thai innan vi gick på The Heat på bio. Faktiskt väldigt över förväntan. Nu har mama bear och jag sett på rysliga Miss Marple och läst lite innan det är sängdags. De andra sömntutorna sover sedan länge. Och jag har väl influerats lite av dem, som går och lägger mig redan innan klockan slagit ett. Men då vaknar jag förhoppningsvis tidigt imorgon för att njuta av en lång härlig måndag, den 224e dagen på året, Klaras namnsdag. Så underbart allting är, trots att sommaren nästan är slut och hösten är på intågande.
Tack för en fin dag idag igen! Godnatt raringar!

I torsdags kom vi hem från paradiset och jag åkte direkt hem till Stjärnan. Läste ut en bok och väntade på Cristian med maten framdukad. På fredagen hängde vi bara, jag lagade asgod soppa, bjöd på melon och flera mangos som Jeff också tyckte om. Vi tre tillsammans är ingen bra kombo. Hejsan hoppsan haha... Nördade National Geographic och hade matkrig. Me loves those kiddos. Somnade framför teven runt klockan fem och drog hem till Valdemarsvik idag (lördag) för att jaga regnbåge med familjen och äta spansk mat med vin till. Livet ♥

//Jk

Fina familjen Österholm är ju för magisk. De klarar allt de tar sig för. Emil och Alma åkte vattenskidor som proffs, på bilden åker Emil på en skida. Sen är det en brun jordgubbsjullan, en lila himmel och goda drinkar á la papan. Hatar att veckan på paradiset gick så snabbt. Massa pussar!

//Jk

Försökte fotografera så mycket som möjligt i paradiset. Det mesta finns i minnet men här är några favoritsaker. Papporna som fiskar, några av husen under en klarblå himmel, jag som kollar ur över havet (ser ni hur mycket rönnbär det är? Bådar inte gott...) och så världens finaste himmel.

//Jk

Är på en ö mitt ute i Östersjön. Vädret var inte perfekt idag, det blåste, så jag blev rastlös av att ha varit på samma ställe en hel vecka. Älskade Paradis. Hur tänker jag då? Det känns ju som att tiden stannar här, att hjärtat lugnar ned sig och jag blir botad och skulle kunna stanna här resten av livet. Men knappt efter en dag letar jag äventyr. Vi åkte båt runt omkring här. Jag beordrade kapten Emil att köra omkring oss lite för att glo på andra öar. Har aldrig gjort det förut. Så stort havet är! Det blev party i båten och snart var vi hemma i paradiset och busade igen. Åt god äppelpaj med baileys idag. Sen dagdrömde jag om att jag hade ett lasso och kunde fånga alla söta killar jag såg. Maja tyckte jag var smart och vi började träna på att kasta lasso. Nu är dagen slut, efter en till slut orastlös afton med underbar rosa himmel, kortspel, kramar, dans, korv och stjärnor. Jag älskar det här, och jag älskar världens bästa familj. Godnattpuss!!!

Gårdagen avslutades på bästa sätt. Ljusen gav sken åt hela rummet och vi spelade kort tills över midnatt. Bästa tidsfördrivet när ingen el finns. Grogg, tequila, öl och sen skåda stjärnor från bryggan... Vaknade idag (måndag) utav solen som knackade på dörren och jag öppnade och klev ut. Vi blev vänner som inte gick ifrån den andres sida på hela dagen. Jag blev brun. Svalkade mig emellanåt i havet som låg blått och lugnt. Fiskade, fikade, åt mango, busade, åkte vattenskidor och slöade och solen var fortfarande hos oss. Det var först för någon eller några timmar sedan den gick till sängs och systerligt lät månen få sin tid i rampljuset. Månen och stjärnorna lyser nog starkare än någon annanstans här i paradiset... Det finns inga lampor som stör och alltid när vi åker hit råkar det vara meteorfall. Nyss såg vi ett fall med en lång ljussvans efter sig. Det är så underbart så det ryser i kroppen. Att man får uppleva saker som dessa... Aldrig är man så levande som här. Vill aldrig åka ifrån paradiset.

För korta sekunder igår så tog blixten över ljuset från stjärnorna. Vi stod där under himlen och beskådade detta fantastiska som om vi vore de enda levande människorna på jorden. (Bor det någon mer på denna enorma ö?) Det var ett perfekt avslut på en sagolik dag. De femton abborrarna hade återfått sin frihet, men Emil fångade till slut en enorm gädda. Havet hade vi badat i och på klipporna hade vi pressat som sillar. Vi ser ut som russin nu. Så skrynkliga efter bad och bruna efter solning. Nästan. Idag ser det ut som att det blir ännu en dag i paradiset med sol och bad och massa skratt. Jag ska gå opp nu och klä på mig en lös klänning och sätta mig på berget med lite frukost. På berget har man vy över hela ön. Sen börjar dagen (som också är Cristians)! Havspuss på er fina

Snart är jag tillbaka på paradisets klippor. Där havet är varmare än något, där vi måste bada i havet för att bli rena. Där gräsmattan ligger vidare för ögat än man knappt orkar gå. Där alla röda husen är fler än mina fingrar på handen. Där man måste tända ljus för att kunna se. Där stjärnorna lyser starkare. Där min familj redan väntar på mig. Snart är jag där!

Hej älskade dag. För en stund sen hatade jag dig. Du lät mig vänta på Cristian och Jeff en halvtimme. Under denna korta stund, efter att bussen lämnat av mig, bokstavligt talat kliver jag på en best till hund. Lös. Med hjärtat i halsgropen förbannar jag hundägaren som gömmer lösa stora hundar i buskar medan jag småspringer därifrån. Pjuh! Jag överlevde! Men möter istället på den äckliga jävla spanjoren med öppen glittrig skjorta och hårig bringa i rullstol. Av två onda ting hade jag nog valt att bli biten av hunden. Men spanjoren insisterar på att byta några ord med mig, medan jag ursäktande säger att jag har rysligt bråttom. Bort ifrån honom... Efter ett tag hör jag ljud från en rullstol bakom mig, för en andra gång denna månad kör han ifatt mig och jag känner mig förföljd. Men då skriker jag åt honom. Snälla lämna mig ifred!! Han går därifrån med svansen mellan benen, eller ja, asså inte bokstavligt talat. Nu var jag så bedrövad så jag kände att jag behövde piggas opp. Gick och köpte billig mat på netto. Mitt tredje hem! Lycklig gick jag därifrån med min kasse av guld. Lyckligt ovetande om framtiden. För inte nog med att två idiotiska varelser förstört min afton, när jag sätter mig på en parkbänk och väntar på mina vänner så dyker en tredje statist opp i mitt liv som övergått till en dåligt regisserad rysare. Idiot-Martin som vi kan kalla honom, byter parkbänk från en som var placerad på härligt långt avstånd från mig, till MIN parkbänk och presenterar sig som Martin. Visst hade jag goda tankar först, för det är alltid trevligt med sociala människor. Det var när han började ta på min rygg som det långsamt gick överstyr. Han fortsätter ta mig på armen och handen, flyttar sig närmre och lutar sig framåt. Nu, hör och häpna, blev jag för ovanlighetens skull överlycklig när min gamla mattelärare Nisse går förbi ett stenkast ifrån. NISSE! Jag hade tur att han hörde och kände igen mig. Han älskar mig. Nu fick jag anledning att försvinna från Martin, en främling som jag pratat med i två minuter som verkar ha svårt att sitta still och som försökte kyssa mig... Jävla frat! Kände mig bestulen på något, vet inte vad.

Gick ensam och skakande till Cristians mysiga bakgård som kryllar av barn, kände hur svårt det var att vara vuxen kvinna och ville bara säga till barnen att aldrig växa opp för världen kan vara hemsk. När jag sedan äntligen såg mina två välbekanta knäppisar gick luften ur mig och jag började gråta. Tre obehagliga upplevelser från en mycket obehaglig halvtimme försvann från magen när jag såg knäppisarna Jeff och Cristian. Insåg att världen inte var så hemsk alls, bara att vissa olyckliga möten med ett fåtal människor kan få en att bli rädd och vilsen i en stad man förut kände sig trygg i. Imorgon drar jag. Försvinner till skärgården, bor på en ö utan el tillsammans med halva släkten. Terapi. Där finns i alla fall ingen knäpp kille att oroa sig för, förutom farbror Bengen såklart ;) haha. Nu ska trion hitta på något kul, lill-firande av Cristian som fyller på söndag! Vi hörs!

Händelserik dag. Biblioteket, sex böcker. En fika på Lilla Blå. 200 goda hemgjorda köttbullar till nästa vecka, bra bedrift. Det kom älskat åska och fint regn. Fika på Kårtorp. Ett par burkar lingonsylt till köttbullarna, officiellt hemmafru. Nu staden Nkpg där jag avstod utgång med sköna människor och redan hunnit läsa ut en av de lånade böckerna. Sömn snart? Är fortfarande pigg!