Julia Teddy

Idag såg jag en medelålders man med portfölj, grå jacka och en telefon vid örat. Han såg ut som de flesta män i den åldern gör, jag kände igen stilen, men ändå var det något som fick mig att fastna på hans gestalt och hålla kvar blicken lite för länge än vad som anses tillbörligt. Hans ögon var som solglittret på havet han satt bredvid och ur hans mun kom stora bullrande vågor av skratt. Åh, vad han såg lycklig ut! Det var det som gjorde honom annorlunda mot alla andra gråa människor. Han spred ett speciellt ljus omkring sig.

Det var det lilla som gjorde mig lycklig idag. Att se en annan människa känna den lycka jag vet att jag också oftast känner. Tack okända man för nöjet att få glo på dig
//Jk

Denna söndag är det ju mors dag men idag har pappi varit så god mot mig så jag måste bara förtälja lite om honom också. Först gav han mig skjuts till staden imorse bara för att jag skulle dansa i två timmar. Och nu läste han högt för mig ur Tryserums Hembyggdsförenings lilla bok med temat vägar & vandrare. Åh det är så underbart med historier från gammalt folk, pappa läste historien om farfar och luffarna.

I boken står det att farfar tyckte det var läskigt med luffare. En gång hade han och Sivert (farfars bror) hört röster från höskullen. Det var några luffare som där låg och farfars mamma hade frågat om de rökte. Luffarna sa nej och: "men kom du käringjävel så ska vi leka". Morgonen efter hade lyckligtvis luffarna givit sig av, men lämnat en massa fimpar efter sig...

En annan luffare kom varannan vecka ungefär och vandrade på vägarna där farfars pappa arbetade, således visste han också när min farfars far var hemma och inte. En dag kom han när bara barnen och mamman var hemma och frågade ett av barnen (min farfar) om han kunde hjälpa honom vässa sin kniv. De vässade kniven och sedan hade luffaren gått in till farfars mamma, med kniven i hand, och tiggt bröd. Luffaren var kräsen och det dög inte, brödbiten kastades i hallen men som tur var användes inte kniven.

Skullar, luffare och tidigt 1930-tal. Tänk vad man gått miste om! Men å andra sidan, tänk vad de som levde då går miste om saker som händer nu! Tiden och liven är så spännande. Nu har jag en underbar kommande vecka att leva.

//Jk

Mor är en såndär som brukar gå till fel bil och försöka öppna den i tron att den är hennes. Så brukar hon ta med mig på korta resor ibland. Då med rätt bil naturligtvis. En gång fick jag hänga med henne till Finland. Där kan ingen svenska eller engelska och vi blev avsläppta tre kilometer från staden och hamnade mitt ute i ingenstans. Perkule. Att vara vilse i Finland är inget jag kan rekommendera. Och när jag skall utsätta mig för något tråkigt men nyttigt (typ skolan) så mutar hon mig och peppar mig. Men det allra bästa med henne det är ju hennes bror. Björn alltså, vilken knäppskalle!

Åh, jag har världens bästa mamma! :)

En dag kollade jag i postlådan och då låg ett
jättefint brev där. Det var ett bokmärke i.
Passade mig så himla bra, både brevet,
bokmärket och att det var replanted.
I love trees. Post är PUSS.

Idag var det marknad i byn. Det var mest kakor, smycken och politiker där. Ganska bra kombo alltså, eljest var det ganska dött. Vi köpte lite kakor och farsgubben bjöd på en pariservåffla och så pratade vi med lite fint folk och så åkte vi. Vi fann en fin butik att avlägga en visit på och där väntade helt oförhappandes tre böcker på mig! En Albert Engström full med bilder, en bok om nobelpristagare i litteratur där man kunde läsa lite om Rudyard Kipling som har skrivit den tredje boken jag förläntes. I bästa skick var de allihop. Ooooooooch, det börjar bli dags att flyta vidare, ni vet vad jag gör. Har tre nya vänner att bekanta mig med! ♥ C yah

//Jk

Idag är jag en såndär snäll granne som spelar musik på högsta volym och har öppet fönster så att alla kan höra. Det är Shakira som vrålar och jag känner mig så snäll och omtänksam som låter gamla tanten och barnfamiljen i husena bredvid få lyssna. Man måste ju tänka på sina medmänniskor tänker jag, så idag är jag alldeles precis såhär  snäll. Jag tänker också; behandla folk som du själv vill bli behandlad, och om jag vore granne med mig så skulle jag älska mig :)
SALE EL SOL!

Min blogg är fylld av mina favoritord. De må kanske inte alltid sitta i den följd jag mest njuter av att läsa dem i, men de är där; på rader och till och med skrivna runt om i skrivstil med min vackraste penna. Den vackraste pennan enligt mig är den man doppar i bläck och alltid blir svart om fingrarna av.


Favoritordet löjtnantshjärta innehåller så mycket. Det är det ordet jag strävar och trängtar efter att bli. Precis som Elvira blev Sixtens löjtnantshjärta vill jag bli någons.

Osvenska ord tycker jag också om. Som till exempel dolce far niente. De tillhör den kategori av ord som får mig att vilja leva mer. Och såna ord, något så simpelt som bokstäver efter varandra men som får mig att känna något så mäktigt, såna vill man skriva. Speciellt med en fin penna.



Jag bär alltid med mig något jag kan skriva ned saker med. Mina tankar som är en del av mig får inte dyka opp i huvudet för att sedan försvinna, då försvinner jag. Med orden bevarar man, det är en av anledningarna till att jag skriver.

Detta var lite tangentbordsord från mig (det fina/fula med dem är att man kan radera och skriva om hur många gånger man vill).

//Jk

  

En vän som alltid funnits där och så PANG blev vi bästisar över ett sommarlov. Sommarjobbet tvåtusen10 när vi städade i parker, rensade ogräs, närapå avled av värmeslag och hade träningsvärk i magen av allt skratt. Det var så sjukt skoj alltihop med Fridisfrej, världens coolaste tjej.

 

Vi cyklade nakna på cykeln som for genom Viken dag och natt, vi fick fnatt. Vi kommer naturligtvis fortsätta färdas långa vägar tillsammans, kanske inte helt nakna precis, men lite smått avklädda. På fina stränder och dansa till Shakira, skriva och vara smarta. Det spelar ingen roll vad som händer, bara vi har kul! ♥

  

Du är den knäppaste, busigaste, mest spontana flicka jag känner och idag är din dag! Hipp hipp HURRA HURRA HURRA HURRA! Du gör världen mer färgglad Frida. I aderton år har du gjort det och jag vet att du kommer fortsätta med det tills vi upplevt alla våra äventyr och är tillbaka i Sverige. Sittandes i någon stuga med djur utanför och läser varandras böcker. Åh, vi har ju hela livet på oss.

Joyeux anniversaire mon ami!
//Jk

Disney tillhör en av världens bästa mänskliga bedrifter. Tycker ni inte? De är så bra på så många sätt. Så smarta och roliga. Dessutom lär man sig massa historia enbart av att se dessa barnanpassade filmer. För visste ni att många av de mest kända karaktärerna är baserade på verkliga människor? Där Robin Hood är sig själv, likaså Pocahontas, de har faktiskt funnits. Lejonkungen är Shakespeares Hamlet, Mulan visste jag inte säkert vem det var, Jeanne D'Arc kanske men det var fel. Mulan är en flicka i en kinesisk folksaga, Hua Mulan, googlade jag nyss. Disney är smartare än de ser ut.

Jag är i alla fall prinsessan Fiona i Shrek. Hon måste gömma sig varje natt precis innan hon förvandlas till ett träsktroll. Jag måste "gömma" mig varje månad när jag känner mig som ett troll. Är sjuk idag igen, jag hatar trollet som kommer.
//Jk

Vilken värld vi lever i.
Vilken värld vi lever i!
Vilken värld lever vi i?

Väntar på aliens. Har handduken i beredskap. Jag ser rymden från min säng. Jag väntar på er där!

Nu flyttas kartongen opp. Min värdefulla skatt som inte är värd något för mig längre. Som jag älskat i flera år men som nu ställs opp i ett mörkt skyffe på vindsvåningen. Jag sörjer. Fina kartongen med färgglada önskningar och hopp. Livet går vidare. Man växer opp och slutar tycka om att samla på nitlotter. Men jag kommer inte våga slänga dem, nejnej, de sparas tills jag får någon användning av dem. Nästa projekt blir väl att tapetsera med dem. Sisådär 4200 har jag ju + 500 på klänningen. Det borde räcka till en liten vägg. Fint. Färgglatt. Fantasi. 
//Jk

Hur hittar man samband mellan barocken och rokokon? Det är frågan jag försöker besvara. Lyckas inte överdrivet bra... 

Något som däremot lyckats överdrivet bra är min dag. Den har verkligen roat mig! Vilken dag! Med rokokon och samtiden hittar jag föga förvånande hur många samband som helst. Men vilken lärare har bett mig analysera just den frågeställningen? Kan inte komma på någon, men när den frågan väl dyker opp vet jag svaret. Sambandet är att rokokons ledord lycka har blivit verklighet, alla deras drömmar som konstnärerna försökte måla har samtiden förverkligat, fantasin och kärleken i tavlorna är landskapen vi lever i nu. Titta bara på Antoine Watteaus konstverk, precis som han målade under rokokon lever vi idag. Det om något är väl ett samband som borde belönas - rentav med ett MVG? 



Fantasin, drömmarna, flykten. Idag fantiserade vi om en mystisk liten grotta som vi sedan flydde till. Promenad i oländlig terräng till Yggers grotta med bästa sis. Vilket äventyr!
//Jk

Det är hemskt vad Ben & Jerry's kan göra med en. Oj oj oj...
*vaggar i förtvivlan fram och tillbaka med huvudet i händerna*

Den obefintliga musikaliska ådran som mor har begåvats med har förstört mina trumhinnor för årtioenden framöver. Jag gör mitt bästa för att slippa bestående men, t.ex. har jag barrikaderat mitt rum där jag för närvarande sitter och försöker kompensera det hela genom att själv sitta och träna och klinka på gitarr samt blockflöjt. Min musikaliska ådra är förmodligen ganska befintlig (det beror ju på vem man jämför med). Konserter ges varje kväll i mitt rum. Publikens favorit kommer naturligtvis vara Månaderna på gitarr och Old MacDonald's Farm på blockflöjt. Avancerat. Jag hör redan applåderna vina i luften. Eller så är det bara flaggstången... Någonting viner i alla fall.
& lite vin skulle inte sitta helt fel.
PUSS
//Jk

Känna att varje dag är ett äventyr
fullt med fjäderlätta bestyr.
Som att bada naken likt näcken
visa häcken i bäcken.
Dölja brösten med hjälp av långt hår
som sjöjungfrur förstår.
Utmattad vila på blommor och bin
i gläntan.
Det är sommarlängtan.
//Jk

Jag har just varit och sett på en av de bästa teaterföreställningar jag någonsin sett. Själva idén var så genial och nytänkande, skådespelet var så fantastiskt och slående likt (de spelade människor i ett samhälle från dataspelet The Sims). Hur skall jag beskriva hur bra det var? Går det? Jag är helt mållös, vill se den igen, igen och igen! Jag hoppas att jag kan få köpa filmen, för alltså, det var så roligt så tårarna rann nedför ansiktet och vår bänkrad hoppade av allt skratt. Enastående!

Grymt imponerade av er små nior.
//Jk

När löjtnantshjärtat dansar i vinden, tillsammans med alla de andra blommorna fjärilarna avgudar, då drömmer jag. Tänk att vara någons löjtnantshjärta. Rosa ballerina. Som Elvira Madigan. Hon träffade löjtnanten Sixten Sparre. Hon dansade och förtrollade honom. De skickade kärleksbrev och rymde från allt för att deras kärlek skulle dansa i vinden och växa sig större. Det är kärlek som exploderar som fyrverkeri om nyår, som är högre än ufon och som är den största i livet. Det är så fint och Elvira dansar precis som jag, tänk om jag också skulle lyckas med att förtjusa en liten Sixten. Vara blixten för Sixten.
//Jk

Det är så många platser jag vill besöka.

Som ni vet är detta ingen blogg med dagliga outfits direkt... Men nu kommer alltså inlägget som, typ, går rakt emot mina principer. Sex sköna outfits. Varsågoda!




(Klicka på bilden så blir den större)

Äg världen med kunskap. Jag ägde på glosor och fick en bok som jag älskar. Dikter och noveller från Afrika, Asien och Latinamerika. Så kom lördagen och äventyren med tjejerna började. T.ex. blev jag utpuffad och fick gå och fråga grabbarna på Perkas om man fick köpa deg där. Tjejerna ville ha deg och grabbarna kunde inte neka en liten söt blond tjej. Jag log och inget ont mot dem men jag tror de kan allt förutom att sälja korv. Degarna var emellertid perfekta! Så kom kvällen och någon sov i bilen fullpackad och tjejerna skrattade på altanen med sin deg som legat i ugnen ett tag med asmassa ost på sig. Pizza är fan bäst. Så började ett bra musikprogram. Som vi slutligen tröttnade på. Då hittade vi ett brittiskt sjukt roligt program. Såna skämt som bara vi förstår oss på.

Gisslan i munkbutiken: "Tårtyr", "Jag bulle ha gjort det!" osv. David & Jennys fantastiska äventyr tror jag det hette. Men det skulle lika gärna kunnat vara våra. Tjejernas fantastiska äventyr-avsnittet är slut i och med att helgen är slut.

AU REVOIR!
//Jk

Jag vill se ut som kvinnan i H&M annonserna. Jag vill vara liten och lätt så att min prins bara skall kunna lyfta mig och bära mig till drömmarnas land. Det är min önskan, men den är inte verkligheten.

Det är verkligheten
Dansare ser speglar i varje riktning, sin kropp hundra gånger om i alla vinklar som kan åstadkommas med människokroppen. Naturligtvis är det inte alltid så smickrande. När vi knyter knut på kroppen och magen ser ut som ett zebraskinn, dålig liknelse jag vet. Men randigt. Som strängar på en gitarr. Valk efter valk, bilringar. Man ser lätt felen. Och inte minst alla de inbillade felen. Man äter mindre för att se bra ut i spegeln, men istället dansar man sämre för att man inte orkar. Vi dansare behöver äta lika mycket som min pappa, hantverkare och sånt folk. På tal om dem, om ni någonsin sett en golvläggares händer så vet ni hur våra fötter ser ut. Graciösa balettfötter så fina och slanka, pyttsan. Det är fem lager skinn och bergstarkt skinn. Tillbaka till ämnet.

När jag tänker efter så kan jag skratta ihåligt åt min fåfänga. Över mig själv. Tänker att jag borde fört dagbok när det var som värst för att riktigt komma ihåg de ritualer jag hade för mig. Det hade blivit en slags ironisk komedibiografi. En skrattsalva. Så ofantligt roligt är det. Jag kan berätta.

Berättelse 1
När jag jobbade i hälsokostbutiken och inte hade ätit något på de senaste 6-7 timmarna (något betyder 5 salladsblad eller dylikt) och började frenetiskt göra sit-ups bakom skynkena där ingen kund kunde se mig. 100 sit-ups, 200, 300, 400, 500. Det var inte ovanligt.

Berättelse 2
Den här är mest sorglig. När jag var i Frankrike och gick ned typ tre kilo. Vem gör så??? I matens huvudstad gick jag omkring och vägde allt med blicken. Sjukt. Ovärt. Jag ångrar varje middag jag gick miste om.

Överlevnad
Jo. Det finns nog mer på lager. Men såhär kunde det se ut. Och dessutom skall tilläggas att alltid efter dessa penibla dagar av dum fåfänga och anorexia fick jag ett "återfall". Efter tillräckligt lång tid, då hjärtat bultat helt okontrollerat de senaste dagarna, eller för all del stått still. När svetten rinner eller när man frusit ända in i benmärgen. När man glömmer saker eller när man inte kan sova för att magens höga buller väcker dig innan du ens fått på dig pyjamasen. Eller när hungern lyser som lampor i ögonen. Då, min vän. Då kommer stunden då man inte kan behärska något längre. Djuriskt slänger man i sig allt ätbart man ser. Groteskt. Slickar fingrarna och riktigt trycker ned det man inte fått i sig på en lång tid. Som en kompensation. Strupen och tänderna kommer knappt ihåg deras funktioner. Men ändå fyller man sig från magsäcken till munnen full med mat som man inte fått på en lång tid. Och känner sig sedan ångerfull och vill få opp allt igen.

Dessa stunder av vild överlevnadsinstinkt är nästan än mer pinsam än mina berättelser om hur jag levde under tiden då jag inte åt.

Det värsta är när ögonen möter vågens. Det är ingen nådig blick. Den borrar sig in i en, ser genom en och säger att man är fel. Vågen är det värsta. Vem kom på idén? Mäta en kropp, ser man inte liksom det man behöver se med ögonen? Varför en våg! Ett kilo hit och dit, tänker den sunda. Men för den sjuka är det liv eller död. På allvar. Är det för mycket vikt på vågen kan det verkligen leda till en människas död. Jag överlevde. Tack mamma.

En pizza väger 2 kilo i en kropp som inte fått mat.

Jag skrattar åt hur jag betedde mig men mest lider jag plågsamt mycket inombords. Tankar likt de som finns i en sjuk kropp borde inte finnas. Vad nytta gör de? Det är fånigt och töntigt. Vem bryr sig om 100 år? Lever vi inte i nuet? I sånt fall borde vi få ha det bra just NU. Och att inte äta leder till att man har det dåligt. Man är värd det bästa nu, man är värd en kaka. Alltid är du värd. Anorexia är inte värt det.
//Jk

Ville bara dela med mig av den här fina videon. Vad ord kan göra. Så tänkvärt.

Skall vi ha sälle, gå tillsammans sida vid sida?
Sluta springa, allt kommer i sinom tid
//Jk

Glad parad har jag marscherat rätt in i; jag går bland alla lyckliga människor. Denna dag är värd att fira, det blir att korka opp cidern till kvällen. Alla rätt på RosenSeriens tipspromenad, människans Ph-värde är 5,5. Vann en ansiktsbehandling! Så ringer lilla luren igen, då får man sommarjobb på ett galleri. & solen har skinit hela dagen. Det är en glad dag. Som farbror Bengbulan brukar säga: Du har dä bra du!
Det har jag.
//Jk

Veckans sju dagar, världens sju underverk, regnbågens sju färger, de sju dödssynderna, sju sorters kakor. En kaka för varje dag som med människans största bedrifter och olika färger blir till en smaksensation värd att dö för. Jag ♥ kakor. Som min syster och jag brukar säga: "Baby where’d you get your body from? Tell me where’d you get your body from. I got it from the cookies. I got it from the cookies".

Marie Antoinette, din fåntratt, i en sak hade du rätt: "Om folket inte har bröd kan de ju äta kakor!"
//Jk

Åh!!! När han gjorde mål gjorde han segertecknet och höll opp två fingrar på båda händerna. De fyller år på samma dag, så det symboliserar 2 februari. Det är så man suckar av kärlek. Först pussas hon med Argentinas ex-presidents son och nu ett fotbollsproffs. Varför lever hon mitt liv? Haha.
Det här skrev Shakira när hon var fem år: dina ögonlock sluter sig och dina läppar känns som ett fönster av ljus.
Ho ä ba bäst.
//Jk

Det dansar därute, som en hel liten lekande värld av diamanter med spelande färger. Älvorna väcks åter och bäckarna låter som att de gråter. Solen ler och jag ser. Fågelungarna lämnar boet och jag har aldrig förr mer innerligt önskat att jag vore en poet. Träden har sjuttioelva nyanser av grönt och jag tycker det är så jävla skönt med så fin luft i varje fortsättning på liv som åker genom mina lungor.
Nu tänker jag återge Victoria Benedictssons ord: "Om ett år skall jag kanske minnas denna helg på samma sätt; jag menar med något av en stämning, som nu ligger i sin puppa, och som först när verkligheten inte mer finns till får vingar".

Jag lever för det här, att uppskatta saker...
//Jk

Penelopiaden av Margaret Atwood. Omskrivning av Homeros Odysséen ur ett feministiskt perspektiv. Atwood skildrar Penelopes historia (istället för Odysseus) med ett modernt språk som gör allt mycket intressantare. Gal1 bra bok! Engagerande och snabbläst; istället för Odysséen som tar veckor att läsa så läser du ut den här på några timmar. Läs den!
//Jk

Björnen med en kassettspelare. Spred känslan av sommarluften om morgonen, något obestämt som man inte vet vad det är. Hopp och fin musik och solsken. Cykla med Frida och det slog runt omkring en i hela naturen! Fika i trädgården med halva släkten och sju sorters kakor. Nu bultar hjärtat och förstorar drömmarna och att ändå veta att vi lever i drömmarna och känner närheten i varje hjärtslag. Allt är nära och världen tillhör den som känner för att äga den. Livet är en fest och festa är bäst!

Ivret på livet
//Jk

Allotropi(sk?) brukar jag känna mig ibland. Allotropi är fenomenet att vissa ämnen kan förekomma i olika former, allotroper, av grundämnet. Precis som jag. Ty, så många former jag kan förekomma i! Men det kan vi återkomma till. Nu skall jag göra vettigare saker.
//Jk

Om jag inte kan se fåglar dansa i vinden. Fiskars pärlemorskimrande fjäll glittra i vattnet. Bevis på evig kärlek ett vandrande gammalt par med händerna i varandras. En annan människas ögon glittra som solsken på havet. En åker mot en fjärran belägen horisont vart man än blickar. Åsynen av ett bibliotek. Jag suckar högt mitt i mitt vemod. Hur egoistiskt det än må klinga i öronen så är min främsta rädsla här i jordelivet att bli av med synen.

As I have said before: om jag blir blind vill jag vara gammal och vis, så vis att jag lärt mig att leva ett liv utan att se livet. Till dess går mina ögon på sparlåga, och jag försöker uppskatta dem så mycket jag kan. Precis som allt annat. Inte skall man gråta salta droppar, det hjälper inte, de gör bara såren ännu större.
//Jk

Om man inte förstår varandra, den ena kanske pratar pashto och den andra samiska, den ena kanske är döv och den andra stum, den ena kanske pratar göteborgska och den andra skånska. Eller så kanske man pratar samma språk men förstår inte den andra för det. Då kan man hitta på ett pidginspråk! & prata med blickar, kramar och kyssar och vårt kroppsspråk blir då något mer. Det blir kärlekska.
Eller?
Jo!
Kärlekska är nu officiellt ett pidginspråk. Jag talar det flytande ♥ Kärlekska är mer kärlek till folket, det är en kombination av det bästa och inga svordomar eller elaka kommentarer finns.
//Jk

P.S. Jag älskar att säga ordet pidgin. Pidgin! D.S.

Mina olika svensklärare har genom skolåren alltid sagt att jag är så motsägelsefull... Förstår inte varför?

I min fantasivärld så borde, rent hypotetiskt, hundar snart kunna prata. De är ju redan, om man skall tro andra, så förstående och kloka. Min tanke gick då och tänkte att snart börjar de nog prata, det är liksom evolutionens gång. För människan började ju som apa och blev homo sapiens sapiens. Så alldeles snart förstår nog hundar svenska eller kinesiska, beroende på var den är bosatt. Tänk vad kul att gå ut och gå med den då!

Detta är en av mina framtidsvisioner. Det är riktigt roligt att vara helt fri i tanken och låta vad som helst hända. Vad tror du kommer hända i framtiden?
Låt oss ta reda på det genom att leva!
//Jk

Jag skriver små utkast hela tiden, men aldrig kommer de få ljuset se. När man har något som hindrar en hela tiden, då lyser det riktigt bra aldrig igenom. Jag känner mig helt utmattad. Jag har gråtit floder idag. Jag kommer aldrig förlåta skolan. Människan föds fri men överallt är hon i bojor. Det känns som att nu kommer jag vara snäll, så jag aldrig i bojor mer behöver gå, och således slippa mitt fängelse. Skolan. Skall jag snart slippa dig? Det hjälper inte att vara snäll. Man får sota i alla fall. Det är den bittra sanningen som jag försökt gömma i mörkret så länge.

Goda tankar, goda ord, sprida lycka på vår jord. Det jag tror på. Min medicin mot allt. Även denna gången. Nu ger jag opp.
//Jk

Det finns så mycket att säga.
"Hear, hear!" som man säger i england.