För att vara mor krävs en far
0kommentarer
Denna söndag är det ju mors dag men idag har pappi varit så god mot mig så jag måste bara förtälja lite om honom också. Först gav han mig skjuts till staden imorse bara för att jag skulle dansa i två timmar. Och nu läste han högt för mig ur Tryserums Hembyggdsförenings lilla bok med temat vägar & vandrare. Åh det är så underbart med historier från gammalt folk, pappa läste historien om farfar och luffarna.
I boken står det att farfar tyckte det var läskigt med luffare. En gång hade han och Sivert (farfars bror) hört röster från höskullen. Det var några luffare som där låg och farfars mamma hade frågat om de rökte. Luffarna sa nej och: "men kom du käringjävel så ska vi leka". Morgonen efter hade lyckligtvis luffarna givit sig av, men lämnat en massa fimpar efter sig...
En annan luffare kom varannan vecka ungefär och vandrade på vägarna där farfars pappa arbetade, således visste han också när min farfars far var hemma och inte. En dag kom han när bara barnen och mamman var hemma och frågade ett av barnen (min farfar) om han kunde hjälpa honom vässa sin kniv. De vässade kniven och sedan hade luffaren gått in till farfars mamma, med kniven i hand, och tiggt bröd. Luffaren var kräsen och det dög inte, brödbiten kastades i hallen men som tur var användes inte kniven.
Skullar, luffare och tidigt 1930-tal. Tänk vad man gått miste om! Men å andra sidan, tänk vad de som levde då går miste om saker som händer nu! Tiden och liven är så spännande. Nu har jag en underbar kommande vecka att leva.
//Jk
I boken står det att farfar tyckte det var läskigt med luffare. En gång hade han och Sivert (farfars bror) hört röster från höskullen. Det var några luffare som där låg och farfars mamma hade frågat om de rökte. Luffarna sa nej och: "men kom du käringjävel så ska vi leka". Morgonen efter hade lyckligtvis luffarna givit sig av, men lämnat en massa fimpar efter sig...
En annan luffare kom varannan vecka ungefär och vandrade på vägarna där farfars pappa arbetade, således visste han också när min farfars far var hemma och inte. En dag kom han när bara barnen och mamman var hemma och frågade ett av barnen (min farfar) om han kunde hjälpa honom vässa sin kniv. De vässade kniven och sedan hade luffaren gått in till farfars mamma, med kniven i hand, och tiggt bröd. Luffaren var kräsen och det dög inte, brödbiten kastades i hallen men som tur var användes inte kniven.
Skullar, luffare och tidigt 1930-tal. Tänk vad man gått miste om! Men å andra sidan, tänk vad de som levde då går miste om saker som händer nu! Tiden och liven är så spännande. Nu har jag en underbar kommande vecka att leva.
//Jk
Kommentera