Julia Teddy

En dag när vi var ute och åkte hade vi tur, det luktade bulle som ledde oss raka vägen till moster och Simons bak...

Antingen har jag solsting, alternativt följer personerna i Kafka på Strandens fotspår; att drömma och komma in i andra världar, undan denna värld... Ibland lider jag lika mycket som fröken Saeki, fast det är väl förmodligen att överdriva, men jag känner igen mig i henne. För två veckor sedan fick jag en ångestattack, en japan vet bättre hur man döljer sina känslor. Jag vill bara vara och bada på berget. Äta körsbär, fika och inte göra något förutom att bara finnas till. Jag får egentligen inte läsa sådana här böcker som får mig att tänka såhär. Inte när jag är ensam och tror på det, min lättförledda hjärna. Jag skrattar bort det. Skriver ned det jag känner, men till skillnad från fröken Saeki bränner jag inte opp det.

Har ni inget att göra i sommar så ber jag er att läsa Kafka på stranden av Haruki Murakami. Det är en så ofattbar historia så man inte förstår hur någon kan komma på något så sagolikt bra.
//Jk

Jag har lekt lite med orden igen. De är fina lekkamrater som i denna tid bildar mönster. I mönster kan man ofta se en annan mening, liksom dold under ytan. Tänk ett krypterat meddelande som bildar ett mönster som man kan knäcka. Hm. Det gäller att hitta mönstrena.

Här en liten ordlek som jag kallar Dem.
Lek med kel, dans i sand
nån gol, alla log.
Rör i mos gav avel,
mer som vag rem.
Leva mot tom död.
Dog god.

Ser ni mönstret? Det är klart ni gör! Men tyvärr finns inget dolt meddelande däri att kunna dechiffrera. Eller... 
//Jk

I Överenskommelsen står att Eve, Ewa och Julia inte kommer att äta godis på en månad, det står också att de skall träna oftare, krama mamma minst fem gånger om dagen och bara äta kakor EN GÅNG I VECKAN! Varför försätter jag mig själv i sitsar som bara kan bli dubbeltrubbel?? Men jag klarade mig en dag i alla fall och nu har Eve och jag kommit på att om man blir bjuden på kakor så är det helt OK. Och mamma kom på att vi två skall göra en ny överrenskommelse. Om hon slipper träna får jag en kaka! & pappa får göra som han vill, så nu tar han fyra powernappar efter varandra!
PUSS
//Jk

Alla enerveras av mig idag och jag kan inte förstå varför. Det är en sån där dag då man undrar om jag går på droger eller vad det är för fel på mig, alternativt tror att djefulen har tagit min kropp i besittning. Haha! Jag är en liten orangutangunge, hemskt rolig (enligt mig själv åtminstone) och irriterande klängig. Det roligaste är att jag skrattar mest åt mina egna skämt, som om de vore förskräckligt roliga. Stackars min familj! De har det inte lätt. Tur att vi inte binds av blodsband, de säger ju att de hittade mig på trappen... Det kanske var där det gick fel?

Åh, tänk om jag blir en knäpp tant när jag blir gammal. Hjälp! Nej då. Egentligen är jag inte knäpp, jag har bara lite för mycket energi. Fast med tanke på att jag vaknade klockan fyra idag och gick och la mig klockan fyra natten innan så kan man ju undra... Jag är nog lite knäpp i alla fall!
Knäppis!
//Jk

2001 satt Eve klistrad framför teven och försökte vara sådär tonårscool och kolla på musikprogram, samtidigt som jag på sju bast krälade omkring på golvet som en otålig barnrumpa. Jag ville antagligen leka istället. I slutet av programmet i alla fall så uppenbarade sig för mig världens vackraste kvinna. Veckan därpå hände samma sak. Kvinnan hette naturligtvis Shakira och det var hon som fick mig att börja dansa.

Förra året vid den här tiden hade jag stora problem med gymnasievalet. Det gjorde inte min något ambivalenta inställning till gymnasiet bättre att jag fick välja om flera gånger och sådär. Till slut fick det bli DeGeer för att de hade latin. Så jag började där, trivdes som en fisk på kroken. Fy vad ledsen jag var! Samhäll var urbota trist så efter några veckor hade jag helt oväntat turen att få börja på danslinjen på samma skola istället. Det var kul. Ni kan ju bara föreställa er för en som älskar att dansa ♥

Jag som tidigare mest dansat jazz och showdans fick nu dansa modernt och balett. Åh. Som jag hatade det till en början, det var så grymt svårt, speciellt baletten (och det är den ju fortfarande). Det var först för några månader sedan balett blev något att se fram emot, något som fick mig glad och pirrig likt jazzen. Det var motsatsen till jazz; svårt, stelt, segt, jobbigt et cetera men ack så vackert att få lära sig.

Under det här året har jag också hunnit med en massa annat, inte minst att lära känna 46:an & 459:an mer ingående än jag någonsin önskat! Har också fått känna på hur det är att bli bortvald av några men invald av andra. Fördjupat mig i favoritämnen, varav kulturhistoria är ett. Vördnadsfullt bläddrat i 1700-talsböckerna i gamla biblioteket. Sammantaget ett bra första år och inte så "farligt" som befarat. Nu ser jag fram emot vad som händer i höst.

Den som lever får se! Nu väntar först ett härligt sommarlov!
//Jk

Nämen titta där, nu är man en del av ett konstverk! Ofrivilligt dock.

Det är smaragdgrönt vart man än ser. Första gräshopporna spelar i gräset, de syns inte. Var nyss ute med cykeln och räknade till nitton fjärilar på vår husvägg. Då det är som finast, det är nu vi talar om. Jk ser ut som en fjäril om man skriver det, och jag känner mig som en. Färgglad och skör. Julia Karlsson en fjäril och jag blir då den tjugonde fjärilen på Talldungen.
 

Jag & Kungen


Schack är fint sammansvetsade bokstäver. Schack tar tid och man sitter tyst precis som när man läser romaner. Här läser man spelet på ett smart och roligt sätt, så man blir helt matt. Det är intelligensens överlägsna lek och man lekte det nog oftare förr i tiden. Som så mycket annat har folket försatt detta underbara spel i glömska, nu riskerar hjärnan att förfalla och förslappas. Man borde tänka mer. Tänka fina tankar.

Vill lära mig spela schack. Så att jag inte förslappar hjärnan, vill vara intelligent och kunna göra ett gott parti :)
Schack matt!
//Jk

Hmm, uppehåller mig med att tjura lite över att min favoritbok med ordens ursprung inte visade sig vara komplett. Det var min nya bekantskap Linn, otroligt observant och sympatisk tjej, som uppmärksammade mig på detta mysterium ifall ordet konstig härstammar från ordet konst? & så står ordet inte ens med i min bok, helt ofattbart! Kan någon god själ som vet underrätta mig snarast, tack! 

Konst är i alla fall det som jag arbetar med på vardagar mellan 10 och 16 under fyra veckor i sommar. Till på köpet har jag då stiftat ny bekantskap med den här Linn ("Linne Pinne sitter inne" som jag kallar henne). Det finns värre saker att göra hehe ♥ Och om konstig mot all förmodan råkar vara en variant av konst så är det således helt ofattbart det också!

Helt ofattbart mycket kärlek till jorden trots dess konstiga och ofattbara företeelser!
//Jk

På sommaren tar jag ledigt från det mesta. Sommaren älskar jag därför. Jag kanske verkar avskärmad, det är jag, men samtidigt är jag så tillgänglig i alla mina sinnen. Där är allt vaket och öppet. Tillfällen tas om de är enkla att fånga, om jag tappar något en dag fångar jag dagen i nästa. Tingen utstrålar harmoni och jag absorberar det. För sommaren är min tid, det är då jag lever med blommorna. Jag skulle inte trivas bättre på något annat sätt. Gör sällskap med glädjen, det är ett trevligt sällskap, det är som en regnbåge, X:et på en skattkarta, ett barndomsminne eller en hemlig förälskelse... Sällskap med glädjen.
//Jk

Äventyret liknade förra årets Finlandsresa på alltför många humoristiska vis. När man bara skrattar åt hur allt går åt skogen (bokstavligen talat också) och man drabbas av en miss i lyckandet. En aslycklig liten fjant, ikädd mysbyxor och träskor, och den där långa tösen bredvid med snyggaste gummistövlarna. Tillsammans ses de gå mot pantautomaten. För att kunna handla måste de tydligen panta flaskor den lilla fjanten fått i gåva av sin mormor. De åker vidare. Tar fel väg, missar avfarten och det börjar åska och spöregna när de är mitt ute på en åker och skall bestiga ett jakttorn för att avnjuta en stillsam picknick. Det är liksom kul på något sätt, när man kommer till insikt om att allt man tar sig för en kort period kan bli helt annorlunda mot vad man tänkt sig. Ett äventyr i sann JK-anda!
//Jk

Det var en gång en familj, en lycklig sådan. Värsta bästa släkten. Det var finaste familjen Potatis som var bosatt i Kina, de var kusiner med Tomaterna som var en rödlätt familj med anor från 700 f.Kr i Mexico. Sedan, bara för att nämna några ur den lyckliga släkten fanns Aubergine vars anlag gjorde att de blev bastanta och kompakta och så familjen Paprika som hade mössor som liknade tyskarnas under första världskriget, s.k. pickelhuvor. De alla utgjorde en vacker skara med sina nunor på släktträdet. Alla var de omtyckta för sin mildhet, omtänksamhet och lugnande verkan. Allra mest Potatisfamiljen.

Potatisfamiljen var världsvida kända. Vart de än dök opp på jorden så skrek folk efter dem: Pomme de terre!, Pära!, Potatoes!, Patate! och Kartofler!. Kärt barn har många namn sägs det ju. Men jag skall säga er det, att alltid har det inte varit såhär. Från början levde de i fattigdom och mörker. Ve och fasa. De fick gå under jorden. Men efter sisådär 5 jordsnurr växte de i anseende och blev stapelföda; alltså grunden till den dagliga näringen. Man kunde knappt leva utan dem och blev hart när beroende av deras sunda friska fläkt. De kunde anpassa sig till vilket tillfälle som helst. Därför var de så älskade, och är så älskade av mig.
Kyss!
//Jk

Perkolatorkaffe är det godaste kaffet, blubb blubb blubb låter det när det bryggs. I radion som står i köket bubblar det också just nu. Lika tröstande är de båda två en dag som denna då regnet bara öser ned. Man ids närapå inte ens gå utanför dörren utan sitter här mellan fyra väggar och lyssnar på svammel och fikar på tårta och kaffe. De fyra väggarna tornar opp sig som en borg. De håller regnet ute (i bästa fall) och människorna inne. Enligt mig så.
//Jk

Bra start på bästa, mest välförtjänta lovet genom tiderna. Ordet lovet kan man ju lite fritt översätta till kärlekt, som summerar känslan jag har inför detta lov. Jag älskar friheten med att slippa vara fångad i skolan. Det enda negativa med just allt det här att sluta ettan och få sommarlov är att treorna också slutar, för gott (men vad gott finns i det? Det är rent utav äckligt att bara skriva meningen). Jag kommer sakna människor!

Första dagen på lovet började med nattliga eskapader som man inte skall tala högt om. De är lite suddiga och bör inte beskrivas mer ingående mer än att de var bra! Mycket bra. Sen vaknade man och åt pizza till frukost, vilket man borde göra oftare. Nu kom jag nyss hem från Glitter & Gold-showen som morfar & E-M bjöd Eve och mig på. Mycket mysigt och själva showen var grym, med några undantag här och var. Undantaget var naturligtvis koreografierna eftersom det var det jag intresserade mig mest för. Men annars, proffsigt.

Kanhända kritiserar jag och letar fel på dansarna för att jag är sur på dem som stod där på scenen, i strålkastarna, i värmen, i allas åsyn... Men det vill jag inte erkänna, att jag är så avundsjuk och småsint av mig. Det vore ju förskräckligt elakt av mig :)

Lovelylovet! Äntligen är du här! Kastar mig i dina armar!
//Jk

Hade jag en BOKbil skulle jag kunna åka med den jättesnabbt. Jag skulle kunna åka långt med den, läsa böcker i den och kanske åka så långt så jag måste sova i den. För det funkar ju, det skulle jag ju kunna göra om jag la täcket i kofferten i förväg. Jag älskar att man kan göra bäddar varsomhelst, bara man har ett täcke, bara att lägga sig. Så skulle jag kunna åka ut på landet med min bokbil, och ha högsta volym och bas på när Shakira sjunger. Kliva ur bilen och fylla fickor med blåbär, svamp och smultron, sätta mig i bilen och så köra vidare igen. Kanske veva ned rutan någon gång, lyssna på fågelkvittret och hänga ut med armen lite...


//Jk

Liv Dorotea Elén & Julia Teddy Elisabeth

Eve bare gaser och gaser på småvägarna. Tutar på harar som sitter i gräset i diket. Skrattar. Ned i havet, över havet, kast på havet. Vi gör allt. Håret blir så fint av saltvatten. Utkikstorn 32,9 meter över havet och det är livsfarligt med träskor i skogar. & jag slår mitt personbästa i kasta macka. NIO! Hör ni det? I'm awesome.

Vinnaren fick bestämma hur dagen skulle sluta. Bullens korv och poker naturligtvis.
I'm loving it.
//Jk

Okonkwo har flera fruar och ett dussin barn. Okonkwos minne av sin far är ett dåligt ett. Han försöker gottgöra allt dåligt fadern har gjort genom att själv vara bra och hederlig. På sitt hederliga vis har han bara dödat fem stycken med sin machete. Han hade nog goda skäl. Okonkwo som tack vare sin far startade sitt liv som fattig men arbetade sig hela vägen opp till en respektabel man. Mycket händer på kort tid. Saker faller sönder. Det är de vita som kommer. Dispyter, förbittring, splittring. De vita fängslar och slår de svarta. De vita spelar ett fult spel. Okonkwo hugger av huvudet på en av de vita männen men man fäster sig inte mycket vid det. Man känner fortfarande för de svarta. Okonkwo hänger sig i ett träd och de vita får sista ordet, de skall skriva en bok om koloniseringen i Afrika och den skall heta: The Pacification of the Primitive Tribes of the Lower Niger. Man sätter i halsen.

Det här med färger och främlingsfientlighet, det är sjukt. Som en fransk dikt jag en gång läste, jag översätter den ur minnet åt er, typ såhär: när jag föds/växer/solar/fryser/är rädd/sjuk är jag svart. När du, vita man, föds är du rosa, när du är vuxen är du vit, när du solar är du röd, när du fryser är du blå,  när du är sjuk är du gul. & efter det här så säger du att jag är färgad. Allt är väldigt dumt.

Läs gärna boken av Chinua Achebe, Things Fall Apart.
//Jk

Häftiga Helena har skrivit sig in på DN. Kommer ihåg hennes lektioner på Vammarskolan då hon berättade om när hon seglade runt sisådär hela världen, mötte pirater och exotiska djur et cetera. Hon är en häftig kvinna! Läs hennes artikel här, handlar om skolan.
//Jk

 
 

Jag tänkte berätta i kronologisk ordning om vad jag haft för mig denna helg som identifierar mig som den autodidakta livsnjutare jag är. Helgen började faktiskt med att jag fick och besvarade ett franskt inlägg från Christel, vännen som Eve bor hos. Så flott! Sedan jag plitat ned de franska fraserna begav jag mig till Melkes med mina päron och åt alldeles underbart god mat, och därefter flanerade vi bland husen och haven och festade till tillvaron lite mer med jordgubbar och smultron. Så började denna dag med blommor i håret på dop för Liv. Det är bland det bästa jag vet att hålla i en sån där liten prinsessa. Nu när mörkret snart omsluter vårt land äter jag ananas och läser i min etymologiska ordbok som jag finner särdeles intressant. Finfint!

Så tänkte jag i alfabetisk ordning berätta om mina fem favoritsaker just denna elfte juni. Ananas, Frida som nu fått sina "barn", Kvällar utan slut, Mamma, Projekt Runeberg.
//Jk

P.S. Bilden i vänstra hörnet, har nästan lärt mig att kolla i kors med ögonen! D.S.

Min finaste svans, dvs bästa syster, har ömsat skinn från samma som mig till det där brunmurriga hon ensam bär i Frankrike just nu. Alltså, är det ens ok att
A. Vara gyllenbrun när det bara är juni?
B. Sluta vara någons svans/plåster?
C. VARA I FRANKRIKE?!?!!!! (utan mig alltså)

Jag är lätt indignerad. Kommer ihåg när jag läste på en skylt utanför en butik - Livres Anciens - för första gången i mitt liv och kunde översätta den. Och Eve som inte ens kan franska...
//Jk

 

Efter en oangenäm snabbvistelse på Högre Allmänna Läroverket åkte jag hem i en buss som var om möjligt ännu mer oangenäm. Om jag varit ett rått ägg när jag steg på, så klev jag av bussen som väl genomkokt på denna dryga en och en halvtimme jag satt där och bokstavligt talat dröp av någon lustig kroppsvätska. Det kan ju bara bli bättre, tänkte jag. Och det blev det ju. Först lite litteratur av en Brontë, mellansystern tror jag, sedan blev det att pluppa med min syster. Pluppa heter det när man kastar sten i sjön och det bildas sånadära fina ringar. Eve och jag hårdkokta som vi var kastades i havet och vilka svallvågor vi gjorde! ♥



Jag älskar Valdemarsvik på sommaren.
//Jk

En talang, bland många, jag har förärats är att lätt kunna identifiera mig i huvudpersonerna i de böcker jag läser. Eller låt oss säga att jag söker hitta parabler mellan de och mig, försköna mig lite; i böckerna låter vissa egenskaper lite bättre än vad de kanske faktiskt är.

Min absoluta favorit att leva mig in i är ju den makroskopiska klassikern Borta med vinden där jag är ganska lik Scarlett O'Hara i vissa aspekter. En temperamentsfull, ärlig kvinna som skjuter opp obehag till nästa dag. Det löser sig imorgon. Men vissa saker måste faktiskt uträttas. Jag menar, det är väl inte värst lyckat att låta vissa saker bero? Jo va? Om Scarlett kan, kan jag. Så idag är jag verkligen Scarlett. Jag gör det någon annan gång.

//Jk

Varför har jag inte lyssnat på MnM tidigare för? För att närmast beskriva hans gestalt; karln är ju begåvad! Jag tror att jag är lite förtjust i rapp. Inte mer om det nu. Måste bort från datan, måste röra på mig. En koreografi, eller bara lite moves. Vem bryr sig så länge man rör sig?

Later mates! Ska gå och röra mig nu. Måste. Ah, han är Gud ibland, och jag tror på honom.
//Jk

Nu är klockan 0000. Jag fascineras av så underliga saker, klockslag är en av dem. Det är fint att hitta mönster i klockan. Det är fint att bli påmind av klockan. Att tiden alltid går. Den slutar aldrig. Nu är klockan 0000 och då börjar en ny dag. Dagarna slutar aldrig komma. Men ta dem för den delen aldrig för givna.

Nu är det hög tid att bekanta sig med nya verkligheter, drömmar, fantasier. God natt!
//Jk

Bea och jag på kalas hos Linda

Mina fjärilar och blommor slog sig ned hos Linda i Lindö igår, allihop flög och dansade och firade livet. Lilla Lindyhop har ju fyllt mellanår, aka sjutton (aka värdelös!). Det var sommar. Och jag kan ju inte klaga på Linda att hon fyllt sjutton och att det är rätt ovärt och pisstrist för hon kan ju inte rå för det, vi alla måste ju gå genom det liksom, även att jag blir rätt bitter när jag tänker på'at. Jag vill vara aderton! Men men, livet går vidare.

Det blev nationaldag och nu sitter jag här och är lycklig. Jag är sol och sandstrand. Ärligt talat. Jag strålar och mitt hår alltså... sandigt. Det är inte bra att bli begravd i sand. Varför lär jag mig aldrig? Hehe. Behöver i alla fall inte stoppa huvudet i sanden. För det är redan gjort.

Dålig humor :) ♥
//Jk

Igår bar det av till en auktion mitt ute på vischan med morbror Pelle och Lena och Simba. Solen var på sitt bästa humör så efter auktionen åkte vi till deras land och gjorde det man brukar göra där det finns sjöar. It was divine.



Min fotbollsEve hade klänning. Det om något är värt att dokumenteras.



Så söta, så lika. Kastar man en pinne/boll och säger apport då springer de båda två.





//Jk

I fredags var det logfest hos Magda. 18års ferre för henne och lilla Frida ♥
Det var 50-tals tema och skitkul och alla var vackrare än vanligt.





//Jk

Jag har levt under ytterligare ett ypperligt fabulöst solvarv, den förste till den andre. Magiska dygn som jag var vaken från halv fem på morgonen till sex/sju på morgonen därpå. Under dagen fanns en förbittring som sedermera transformerades till världens bästa lättnad. Livet är gott. Jag åker skjuts på en sjufärgad väg, regnbågen, först regn sedan sol således en regnbåge och i slutet en stor skatt. Jag är hyper och har det bra. Mer än detta behöver man inte kännas vid.

J'aime
//Jk