Julia Teddy

2001 satt Eve klistrad framför teven och försökte vara sådär tonårscool och kolla på musikprogram, samtidigt som jag på sju bast krälade omkring på golvet som en otålig barnrumpa. Jag ville antagligen leka istället. I slutet av programmet i alla fall så uppenbarade sig för mig världens vackraste kvinna. Veckan därpå hände samma sak. Kvinnan hette naturligtvis Shakira och det var hon som fick mig att börja dansa.

Förra året vid den här tiden hade jag stora problem med gymnasievalet. Det gjorde inte min något ambivalenta inställning till gymnasiet bättre att jag fick välja om flera gånger och sådär. Till slut fick det bli DeGeer för att de hade latin. Så jag började där, trivdes som en fisk på kroken. Fy vad ledsen jag var! Samhäll var urbota trist så efter några veckor hade jag helt oväntat turen att få börja på danslinjen på samma skola istället. Det var kul. Ni kan ju bara föreställa er för en som älskar att dansa ♥

Jag som tidigare mest dansat jazz och showdans fick nu dansa modernt och balett. Åh. Som jag hatade det till en början, det var så grymt svårt, speciellt baletten (och det är den ju fortfarande). Det var först för några månader sedan balett blev något att se fram emot, något som fick mig glad och pirrig likt jazzen. Det var motsatsen till jazz; svårt, stelt, segt, jobbigt et cetera men ack så vackert att få lära sig.

Under det här året har jag också hunnit med en massa annat, inte minst att lära känna 46:an & 459:an mer ingående än jag någonsin önskat! Har också fått känna på hur det är att bli bortvald av några men invald av andra. Fördjupat mig i favoritämnen, varav kulturhistoria är ett. Vördnadsfullt bläddrat i 1700-talsböckerna i gamla biblioteket. Sammantaget ett bra första år och inte så "farligt" som befarat. Nu ser jag fram emot vad som händer i höst.

Den som lever får se! Nu väntar först ett härligt sommarlov!
//Jk