Julia Teddy

Livet är rätt så fett. Tänka sig, efter allt man hört.

Bästa 46:an som kör mig morgon och kväll från staden till byn och vice versa. Jag älskar 46:an. Min tänkar-plats är där, på 46:ans säte. Bussen är min. Egentid brukar man säga, att inte störas av okända är det bästa. Men ibland är det bästa att få sällskap på sätet av en vän. Sen när man sitter där djupast i sitt djup i lagom varma 46:ans guppiga vagga blir man hungrig och kan ta lite matsäck eller picknick. Det är det bästa med mig, jag har alltid något ätbart med mig, och det är så mysigt. Jag kan äta var som helst. Och. Just nu har jag en bra balans. Rätt nivå. Mår bra och inte dåligt. Jag äter, tränar och orkar skratta och älskar 46:an.

Jag kan njuta av en hembakad matmuffins med torkade tomater och krämig mozzarella på bussen hem. Det känns så himla bra, det var länge sedan jag kunde njuta sådär. Jag är så stolt och så lycklig över allt. Det finns så mycket att vara glad för. Vad andra säger om livet, att livet är kort och hårt och svårt, det är motsatsen av vad jag känner just nu.

//Sunny Bunny

För en stund gav jag opp franskan. Tänkte att det språket är något jag aldrig kommer behärska. Men så såg jag Edith Piaf, eller en film om henne, och blev betagen. Igen. Edith skulle kunna få vem som helst att älska Frankrike. Det är så lätt att bli förälskad i



den goda maten tillsammans med sina vänner på ett uteställe där man kan sitta till sena kvällen. Och servitörerna. Åh, det är nästan så att man vill ta dem till efterrätt om man fick.



Romantiska, fina Eiffeltornet.



De sena nätterna på krokiga gator i en stad som inte sover. Just det, som dessutom säljer glass nästan dygnet runt ♥



Louvren med alla sina sevärdheter. Mona Lisa som är mini



och så Moulin Rouge som man måste uppleva bara någon gång.

Och tusen andra saker som gör Paris till en stad med ett språk jag måste lära mig. Det är så inspirerande och spännande och svårt. Je peux, je sais.

Bisous!
//Julie

Jag har inte gröna fingrar. Mitt land om somrarna bränns opp. Jag vattnar inte de små liven, men så dem tycker jag om. Min kaktus på mitt rum är död. Jag skäms för att skriva det, men jag skall vara ärlig i min blogg. Jag vattnar inte den heller. Jag brukar däremot prata med dem. Försöker vara social. Men jag vattnar aldrig. Mamma hjälper mig ibland. Hon har till exempel köpt en fågel som sitter i min gran och kvittrar när jorden är torr.  Ibland väcker fågeln mig tidigt om morgonen när han skriker efter vatten och då vattnar jag nästan för mycket.



Inte gröna fingrar, som sagt. Men svarta det är de. Kolsvarta. Eller rättare sagt bläcksvarta. För använder min fjäderpenna det gör jag.

Vad har du för färg på dina fingrar?
//Jk

När vet man att man skall vara tyst? Vi gick och gränsen kom och där skulle man tydligen vara det. Men hur vet man det när man går över isen. Jag skrek. Isen höll på att brista. Då skrek jag. Då skulle jag varit tyst. Vi kom in i snåren, snön var djup och fadern gick först och det var så kul att se när han någon gång sjönk djupt ned, så djupt att knäna inte syntes. Man får skratta tyst och hålla för munnen. Framme i en glänta såg jag en, EN RÄV! Inga snabba rörelser längre, vi skall vara stilla som träden. Räven sprang illa kvickt långt bort från oss. Bara hundarna visste var rävarna befann sig. Hundarna får skälla. Vinden ven om skuldrorna, snön värmde tårna, pinnpallar är ganska sköna att sitta på. Snön var ljus i sin vidd men alldeles nära såg den skitig ut, nästan svartsolkig. Det gjorde ingenting för vi kastade den på varandra ändå. Efter ett tag fick vi prata. Men vem vill det när man fryser. Då vill man bara busa. Vi sköt ingen räv. Till slut retirerade vi och åkte till en moster med hemgjord saft och bullar.

När räven raskar över isen då skall man vara tyst. Annars får man prata. Nu får jag till exempel prata hur mycket som helst fast det vill jag inte nu, nu vill jag bara busa. För busa gör man när man fryser men också när man är trött.

Jag är trött, vilken fin dag!

Ankorna är lite fisförnäma. De ville inte äta det jag bar med mig förut. Eller så beror det på att de fryser. Det kanske är därför de ligger still, för att spara värme? Vem vet? Förresten var det jag gav dem något som inte dög till mig heller :)

Idag har jag köpt solglasögon. Såna man häftar fast på glasögonen, så man slipper ha både solglasögon och glasögon på sig samtidigt för att kunna se. De jag köpte kan man vända opp när man går in i en butik till exempel, precis som gamla farbröder och kärringar har. Såna har jag.



Uppvända.

 

Ser ni flätorna? De fick liv av hoppet. (Det får väl alla?)



Läckra solglasögon, värsta high-tech.

TAKE CARE
//Julia

-När tog du bort tandställningen?
-Jag har aldrig haft någon.



Är det något program på teven som jag verkligen älskar att se på så är det Den vilda familjen Thornberry med Eliza i huvudrollen. Familjen är en lustig sammansättning och föräldrarna är fotografer som åker jorden runt för att fota djur och dylikt. Barnen får följa med överallt och har blivit lite som djuren, vilda och, som sagt, lustiga. Eliza är emellertid smart och snygg. Idag ser jag ut precis som henne. Ja, förutom tandställningen såklart.

ELIZA & JULIA FOREVER

Tjabba tjena hallå! Vilket bra lov va, jag bara hänger. Överallt och på alla. Nice. Och idag bjöd jag mamma på fika på Lilla Blå. Men generöst tänker man då! Å, jo det är det ju, förutom att det var hennes pengar jag betalade med... Mums var det i alla fall. Valentinhjärta. Sen åkte vi till biblioteket och lånade fyra böcker och en film om Edith Piaf och Tjajkovskijs Svansjön. Kom hem från mormor för en stund sedan, åt ingen bulle men fick en fryst jordgubbe istället. Jag är ju trots allt Jordgubbsjullan.

Åh, har längtat i deux jours (2 dagar!) på hamburgarna som väntar i kylen!!! Ska äta efter Eves fotbollsträning. KOM HEM!!!
♥
//Jullebulle-jordgubbe

Solen skiner och jag har fått en spegel i mitt rum som speglar solen i alla mörka hörn. Då lyser flera solar. Utomhus lyser blott en, och där får haven vara speglar, antar jag. Solen utomhus är enorm och lyser opp en hel värld. Jag brukar följa den ibland. Går ut och går och går bara där det är sol, vänder på stegen om jag skulle möta skugga. Idag är en sån dag. En lyckans dag. Där jag bara följer solen och skugga vet jag inget om. För nu har jag en spegel i mitt rum, så där finns aldrig mer mörker.

Ibland kan man tro att mamma är solen och jag spegeln. Det får man tro. Nu ska jag på äventyr med henne!

SOLSKEN
//Jk

Så mycket har hänt i mitt lilla liv de senaste dagarna vilket har orsakat sömnproblem. Två nätter i följd har jag endast lyckats sova typ tre timmar. Jag tänkte på så mycket. Tänkte på vad som hade hänt under pirriga söndagen. Det första mötet med Maria, Viktor, Siri & Hedda sedan juli 2010. Det kändes bra. First time all over again. Men de är underbara, fast konstigt känns det. Att veta allt om deras högstadietid och så missar man några månader i den andres liv och det känns som att mötas för första gången igen. Men ändå, fett relieved. Så himla skönt. Det kommer inte bli vad det varit, men nu slipper vi i alla fall att mötas och riskera "pinsam" tystnad...
& Viktor betyder segrare, det måste betyda något? Har känt varandra i tio år, alltid bråkat men blivit vänner igen. Vänner vinner i längden.

Gissa vem som sjunger "The winner takes it all, the loser standing small... " av Abba nu då! Och ja, alla andra allmänt roliga segergester man får göra OM, men BARA om, man är starkare än sin 22-åriga syster och sin mamma. Gissa vem som gör det, om inte BamseJullan aka Pippi Långstrump!

Jag får sjunga högt och förnedrande åt dem, jag får spänna musklerna, jag får göra V-tecken med fingrarna och L-tecken för LOSER och allt detta medan de två enfaldiga står där och skakar som små asplöv, svaga av att se min styrka. HAHAHA. Jippie, jippie, jippie!!! Allt detta avgjordes av en brottningsmatch i soffan. Och från och med nu så kommer jag alltid vara

Pippi Långstrump! ♥ Så stark att när hon blåser får hon vindar att segla båtar.

Jäpp-läpp, Pippi måste äta för att vara stark. Så äggibäggi nu.
SEE YA!

During the Amsterdam International Fashion Week, Bas Kosters presented his new Autumn/Winter collection for 2011/2012 called "Fashion Mutant".




During the revy Back in Business in January 2011, this lovely trio presented the new collection called "Fashion Horny".

När orden inte räcker till, när man mållös sitter framför bokstäver, vad skriver man då? Hur kan man beskriva äkta kärlek så orden gör den rättvisa?

Såhär är det. Att jag har varit så himla lycklig den senaste tiden. Skulle beskriva det som Vilhelm Moberg skriver i Din stund på jorden. Där huvudpersonen Albert Carlsson flyttar till Amerika "för att bli lycklig", om jag minns rätt... Men vid en ålder som inte är ung ångrar han lite av det, eller han känner sig lite ensam och tänker tillbaka på ett Sverige han lämnat och som inte finns kvar längre. Nu känner han sig inte hemma någonstans. 

Så det som han borde tänkt på innan han flyttade borde ha varit att blir man lycklig pga platsen? Eller hur man känner sig inuti?

De senaste veckorna har jag känt mig hemma överallt. För jag är så lycklig inuti. Jag älskar Sverige men om jag flyttade utomlands nu skulle jag känna mig hemma där med. För det känns som om jag har flyttat in i min kropp nu. Mer för varje dag. Det är bästa platsen på hela Tellus och jag vill bo där alltid.

Tänk att hitta det som passar en perfekt. Den perfekta boken (Den hemliga historien, Donna Tartt), den perfekta drycken (mormors rabarbersaft), den perfekta gamla stjärnan (Elvis Presley) eller helt enkelt det perfekta dygnet (igår till idag). Tänk att vissa saker passar en så bra. Tänk att något kan passa en perfekt. Är det inte mer än vad man kan begära?

Kom hem för några timmar sedan. Har dygnat. När jag steg av bussen undrade jag om solen jag såg var den som gick opp eller ned.



Crazy perfect
//Jk

Jag vet vad vänner och familj är till för. Jag har förstått det nu. Förutom att ha någon att skicka julkort till eller gråta tillsammans med eller bara ha för att ta hand om varandra så finns det en till grej de är skapade för. Nämligen till att ta emot all den överflödiga kärlek man har. Jag förklarar: de gör så att man först och främst känner kärleken, sen står de där och tar emot den (så att det skipas lite rättvisa mellan). För av de nära får man så mycket kärlek så man inte vet var man skall göra av den helt ensam, man känner att man måste ge bort lite. Så då får de nära det, de får tillbaka det de egentligen varit med om och skapat.

Någon sa att jag var en ängel. Då sa jag att: Det är bara för att du och mina andra vänner är mina vingar. Utan mina vänner skulle jag ju aldrig kunna flyga.

Alla är vi änglar. & när vi dör så får vi bo i himlen om vi vill.

//Jk

När du trillar ner på någon räcker det inte att säga att du inte kunde hjälpa det, när allt kommer omkring kunde han förmodligen inte heller hjälpa att han hamnade under dig.                - Nalle Puh

Sjuttonde februari, du blev inte som jag tänkt, snarare raka motsatsen. Men jag vill komma ihåg dig för alltid. För även om du inte blev som jag tänkt mig blev du bättre än jag kunnat föreställa mig.

Jag började gråta på engelskan. Vi hade "låtsasprov" men jag var tvungen att gå ut och samla mig en stund. Tårarna bara rann nedför, i allt snabbare takt. Det var bara Jesper som märkte, tror jag. Min mentor. Gick tillbaka till provet och fortsatte som vanligt. Ville inte att någon skulle märka, dolde det väl.

Sen hade vi modern dans. Pia, vår eminenta danslärare, frågade om jag mådde bra. Vilket jag inte gjorde, det var ju en gråtdag, så således började tårarna falla i en strid ström igen. Jag rusade ut till omklädningsrummet. Under modern dans kan men verkligen inte hålla inne med tårar. Så jag grät massor och blev törstig. Några tröstade mig och Pia peppade mig. Nu hade alla dansisar fått reda på att jag grät. & det gjorde inget. Annars kan man tycka att det är pinsamt att gråta, men inte med mina dansisar. Så jag torkade bort känslorna med en näsduk och fortsatte på dansgolvet, tog mig an koreografin som jag älskar mest av alla just nu. Jag dansade med en känsla och blev glad med detsamma.

Men då började två andra gråta. Alla tröstade så gott vi kunde men snart följde en till efter och trenden spreds snabbt bland oss. Alla släppte ut känslorna man burit på ett år, en dag eller åtta månader. & det var helt OK, för oss i alla fall.

Folk tycker förmodligen att vi är lustiga. Jag med ibland. Att bara gråta sådär, mycket och helt utan sans. Efteråt känner man sig som en ny människa. Alla kommer varandra närmare och det känns som att vi inte ens vet vad hemligheter är för något.

Visste ni förresten att dansare har blivit brända på bål av dessa anledningar? Människor med makt tyckte att vi med mycket känslor inom oss var ett hot mot dem. Det sa Pia.

Jag skulle nästan VILJA bli bränd på bål om jag INTE fick gråta. Det räcker med en blick så vet man att hjärtat är gråtmilt. Då gråter man, tillsammans. Sjuttonde februari.

//Jk

Detta är mitt tredje inlägg på typ en halvtimme. Jag lovar att det är mitt sista. Men syjuntatanterna ser på Back in Business nu och jag kan inte se på det för då skulle jag sakna det alldeles för mycket. Istället sitter jag här och är konfunderad. Går igenom vad som hänt under dagen. Jooo... Hmm. Hann inte sminka mig, så fick sminka mig på toan i skolan. Jag har slickat en smörkniv. Jag har döpt om tranbären till vad de borde heta. Etc. Etc.
Själva personen JAG har gjort ganska mycket.

JAG. Vet inte än vem det är helt och hållet. Men jag blir ändå chockad när jag slickar massa smör från en kniv. Är det verkligen jag? Jag anser att då har man gått för långt, vem man än är. Way to long. För är det något som är äckligt så är det det. Smör. Men så finner jag att jag äter stora högar av det. BLÄ. Samtidigt som jag verkar njuta av det...

När man är sjutton är det mesta nytt för en, man har inte hunnit fylla femtio och hunnit tröttna på saker man gjort hundra gånger tidigare. När man är sjutton upptäcker man en hel värld och man upptäcker sig själv. Vem är jag? & är jag verkligen en som slickar smörknivar?

Tankeställare
//Jk

Klockan är 21.21

Den sextonde idag, imorgon är det den sjuttonde. Det är en dag man måste fira, tycker ni inte? Självklart, vrålar ni!!! För det finns ju bara en sjuttonde februari i år så den dagen lär ju aldrig komma igen. Ta vara på den! Klara den rara fyller år också. En händelse som måste firas med pompa och ståt! Nu blir hon kärring precis som mig. Jag hade faktiskt tänkt baka till imorgon, till mina dansisar. Men när jag kom hem hann jag bara baka till mors syjunta som fyller 30 år. Så var jag på symöte med kakan och alla dessa tanter och nu hinner jag inte baka en till kaka till den enda sjuttonde februari imorgon..

Jag kommer nog över det.

Fast att Maja Skrüttner och jag har ett eget motto nu. Att vi aldrig skall ångra saker. Som att säga saker till människor man vill säga saker till. Säg det! Ligg inte om nätterna och dröm mardrömmar och ångra saker.

Den sextonde idag, min namnsdag. JULIA. & jag har inte ångrat någonting i mitt liv ännu. ♥

Angenämn dag idag. Trevlig kallas den nog. Men även rolig är ett adjektiv för att riktigt beskriva hur den var. Men det är väl så, att det lätt hänt blir att dagarna blir angenämna, trevliga och roliga om man vill att de ska bli så. Den blir garanterat tråkig dagen om du tänker det.

Glömde ju säga att jag fick en Wear it like a crown-biljett med Cirkus Cirkör igår av mamma, för att det var alla hjärtans dag. Det var väldigt snällt av henne! Mamma i ett nötskal alltså.

TÄNK ATT DET SKA BLI EN BRA DAG, SÅ BLIR DET DET!
//Jk

Med anledning av alla hjärtans dag igår. Som man spenderar med sina kära och med man inkluderas även lilla jag. Spenderade dagen i skolan med klasskamrater, ni är verkligen små hjärtan för mig, samt när jag kom hem spenderade jag också hjärtetid med människor som tillhör mitt hjärta & Frida där borta i England! Ändå så saknade jag några hjärtan. En del som försvunnit från hjärtat men ändå har sin plats p.g.a. hålet som fortfarande ekar tomt. Mina gamla bästisar. Så kort och gott låg jag och vred mig i sängen och ångrade att jag inte tillbringade dagen med dem också. (Aldrig är man nöjd, va?) Nej. För utan dem så har jag ett hål i hjärtat som nog inte lär läka utan vidare.

I min säng flyter allt opp till ytan. Att vatusan, sjutton år och redan skraj inför dagen jag ligger på min dödsbädd. Ska jag verkligen ligga där gammal, grå och ÅNGRA något i mitt liv? Nej. Jag vill inte ångra något när jag är gammal och på väg att dö. Jag vill dö med zero bekymmersrynkor i pannan. Jag vill ta tillfället i akt.

Så det gör jag nu. Jag skriver ett jag-vet-inte-vad-inlägg. Och jag svettas. Men nu sliter jag av plåstret snabbt och säger det jag ska säga, så känner jag mig förmodligen bättre efteråt. MARIAHEDDAVIKTORSIRIVADSÄGERNI?SKAVITRÄFFASOCHTAENFIKAELLERNÅT?ELLERSKAVIFORTSÄTTAHÄLSAPÅVARANDRAPÅAVSTÅND?

Nu måste jag troligen duscha igen. Det droppar.
Jag vet knappt varför det blev som det blev. Missförstånd? & det är aldrig ens fel att två träter och nu... Är det gjort. Det jag haft på tungan ett halvår. Det som jag försökt följa enligt osynliga regler, men finns några i ett fall som detta?

Jag kommer inte ångra något nu i alla fall.

(Jag är så nervös. Nu ska jag vara tyst en stund och grunna på vad jag gjort. Vad hjärtat tagit sig för när hjärnan varit avstängd.)

TYSTNAD

Hoppas ni haft en särskilt speciell dag idag när Valentin har namnsdag. Min dag har varit vanlig, precis som alla andra före denna. Inget kärleksbrev eller röda rosor. Och det behövs ju inte? För det kan jag ju egentligen få under vilken som helst av årets 365 dagar. Idag ska man bara vara lite extra kärleksfull. En påminnelse, att kärleken är bäst och en heder att ha fått en egen dag. ♥



Att vara proppfull med kärlek, det kan en ask vara, en stövel eller en lurvig katt. Du kan fylla vad som helst. Fyll vad som helst med kärlek som är högre än ett ufo. Gör det varje dag och bli kär i världen. Älska att älska!

Alla barnen applåderade åt trollkarlen, utom Susanne, det var hon som försvann.
Tror du inte känslorna förgör dig om du inte släpper ut dem? Du försvinner i längtan, i ilska, i ånger eller gömd kärlek. Vad hindrar dig från att släppa ut känslorna? Du lever bara en gång. Ska minnet av livet vara att du längtade eller ångrade något? Gör det du känner för. Applådera! Gör bara inte som Susanne som försvann. Var en människa och visa känslor, vilka de än är.

Tänk att ge en kärleksförklaring till någon, skulle den inte bli glad? Gör det idag. Annars ångrar du dig. Fånga dagen! Det är kärlekens budskap!

"Jag brukar titta på dig. I hemlighet såklart. Detta är det mest vågade jag gjort. Att skriva till dig och berätta hur du får mig att känna bakom mina fönsterglas, inuti kroppen. Det känns så varmt, som när jag föreställer mig hur det skulle kännas med dina armar runt min midja. Dina muskler skulle spännas, jag skulle känna mig tryggare med dig bredvid mig än med tusen vakthundar. Det är dig jag är förälskad i. Med dig lever jag i en värld där allt får liv & jag ger dig en blick som solglitter på vatten. Än så länge är den dold bakom fönsterglasen. 
Men låt oss ses vid blomsterrabatten utanför muséet klockan 5.

//En hemlig beundrare"

Ett litet frö.
(Frö är väl vad alla kallas när vi är små, Busfrö?)
Som växer och blir självständig, kan stå själv.
Blir ett träd.
Skaffar sig en partner.
(Ni har väl sett så kringslingrade några är?)
Får grenar, som det i sin tur växer löv på.
& vad är löv på engelska? KÄRLEK!

Slutsats: Att vi med våra träd blir kärlek på jorden, med hjälp av löv.
Så sluta kratta, börja vattna istället...

På satellitbilder som tagits från Merkurius har idel sol och moln visat sig inför eftermiddagen och kvällen. På södra kustkanten av vårt avlånga land i synnerhet. Det finns teorier om att glada ansikten kommer bli en inte alltför ovanlig företeelse just där och att människor kommer vara onekligen kärleksfulla mot varandra. Detta resulterar i sin tur i att vädret drabbas av skinande stark sol och utsläpp från hjärtat som kommer bilda moln på himlen.

LÅT ALL VÄRLDENS MÄNNISKOR GÅ UT OCH FJÄRTA MED SITT HJÄRTA.
//Jk

P.S. Detta var en väderprognos från tidningen Fjärta med ditt Hjärta som jag är redaktör för. Släpp ut luft från hjärtat.

En flicka en gång låtsades att hon var världens rikaste i alla världarna som fanns. På jorden, under havet, i fantasivärlden och den världen som fanns över (alltså himlen). I alla dessa världar var hon rikast, låtsades hon. Hon gick på gatorna och log mot folk som bodde i storstäder och i små byar, var svarta och vita, rika och fattiga. Och hon log mot dem alla. Alla var lika mycket värda.
Hon som var så rik hade råd att slösa.
Men det handlade aldrig om pengar. För flickan, hon var fattig. Ägde bara några tjugolappar vikta som kostymer. Men glädje och kärlek hade hon i överflöd. Så det slösade hon som om hon vore världens rikaste. Gav varenda människa ett leende.

TOKSLÖSA GLÄDJE OCH KÄRLEK IDAG! Precis som flickan gjorde.
//Jk

Idag är det alla hjärtans dag. Dagen då man firar sitt dunkande blodröda organ eller sin älskade. Fast om man firar det ena hjärtat firar man väl omedvetet även det andra. För har man inget hjärta i sig så kan man inte känna för sin älskade, för då har man inget att känna med. Och har man ingen älskade så kanske hjärtat inuti inte är värt att fira för då kanske det är skrumpet och stilla. Utan sin älskade går inte hjärtat.  

Idag är det alla hjärtans dag och jag firar mitt enda hjärta. Jag har bara ett. För utan det ena hjärtat utesluts det andra och vice versa, därför måste båda hjärtana bilda en, vara ett och därmed inkluderas mina vänner och släkt i delen som sitter fast i mig. Det dunkar för alla dem jag tycker om. Och därför har jag bara ett hjärta. Men det hjärtat är å andra sidan fullt med älskade. Proppfullt.

LET'S FALL IN LÖV
//Jk

Precis som vissa människor bombas med bomber (i krig), bombas andra med snö (det gör vi), eller regn, somliga attackeras av myggor och somliga får andra saker på sig. Tänk om det var kärlek man bombades med, tänk om det var kärlek istället för snö som kom från himlen och som vi kastar på varandra.

Och snart, om 1.40 h, så är det alla hjärtans dag. Då kommer den här bloggen bombas med kärlekstexter. För mycket kärlek kan man inte få.

Nu ska jag drömma mig bort till kärlekslandet. Drömma sött och sova gott. Gör det du med, vettja! ♥

Jag skulle inte säga att Åsa-Nisse är något av ett skrytbygge precis. Inget avancerat eller hållbart. Det höll när de red på en älg (konstgjorda älgar är fasligt skoj), sen föll det. Hela filmen blev lustig och det kan också vara roligt stundvis, men inte ens bra skådespelare uppväger helheten. Mormorn som satt bredvid gjorde allt roligare, vi var väl höga på socker. Många kakor blev det på Lilla Blå.

Imorgon är det kärleksdag. Alla hjärtans dag. Tänkte bjuda mitt hjärta på lite hjärtan, får se om jag vågar bjuda in något. Man kan ju inte bara sitta och vänta på att allt ska komma till en.

BJUD PÅ HJÄRTAT!
//Jk

Det är sen kväll och jag jagar. Jagar skratt, leenden och lycka. Jag jagar nu, just den här natten så jag kan stå mig länge, länge på min fångst. Det är en bra natt, förstår ni. Jag ska jaga lite mer. Ska läsa och dricka varm choklad snart. Det var länge sedan jag jagade och fick såhär mycket fångst.

Jaga... kan vara 2 saker för mig.
Jaga älg och att vara jag.



Den här übersnygga tjejen önskar alla i hela världen en god natt & god jaktlycka! Jaga i sömnen så syns vi i drömmarnas land.

- Ska jag göra scones åt henne?
- Nej, ruffinmussin har hon ju inte fått på jättelänge.
Går opp och läser. Går ned och bakar ruffinmussinen, för det är vad Eve ofrivilligt har döpt mina russinmuffins till. För det är sånt vi gör, min släkt. Blandar ihop bokstäverna; ofrivilliga men ganska komiska inslag i våra dagar.
Eve kommer hem från fotbollsträning. De hade burit bänkar och hon förtjänade mina bakverk på sin namnsdag. Evelina.

- Följer du med till biblioteket?
- Ja, det gör hon. Det var så länge sedan hon var där, svarar mamma.
- Okej.
Vi åker och Eve tar med kameran. Det är så fint väder så jag dör. Men ändrar mig och säger så jag får dånvimpen istället. Språket borde vårdas bättre.

Vi åker i cirklar. Bokstavligt talat. Eve och jag... Antingen råkar vi ut för att gå vilse i en skog, eller stå i ett land helt ensamma och helt panka... eller glider omkring på isen vid parkeringen på Grännäs. Det är sånt vi gör också, tydligen. Utsätter oss för ofrivilliga äventyr. Det är bra för hjärtat, för såhär efteråt är det ett kul minne. Bilen satt fast. Efter en timmes kamp mot isen dök far opp. Körde bilen därifrån på en sekund.

Det är menat att det ska vara så, mitt liv. Precis som idag.
& jag älskar när det är så.

Det finns många ämnen jag brinner för att skriva om. Ofta brinner jag som mest efter att ha pratat med någon, diskuterat angelägna saker. Som sen blir ett ämne jag klär i ord. & ett av dessa ämnen är jämställdhet (sluta inte läsa nu bara för att det ordet skrevs). Som så många förväxlar med annat eller suckar innan de ens vet vad det är (som sagt, fortsätt läs). De får någon bild av 70-talets vänsterfeminism och inte vad själva ordet innebär idag, NU.
 
Idag betyder det inte att män och kvinnor ska vara exakt likadana. Att båda är lika bra på att spela ishockey eller är lika lämpade för alla slags yrken. Nej, för män och kvinnor är ju olika. Vi ser inte likadana ut utvändigt så därför kan ena parten vara bättre än den andra i någon sak. Idag betyder det att alla är lika mycket värda. Att båda könen får spela lika stor roll överallt, får lika lön för lika arbete och samma möjligheter att påverka. Många tänker att jämställdhet är att alla är likadana, men genetiskt sett är vi ju olika. Det ser vi t.o.m. med blotta ögat.

Idag är det riktigt jämställt i mitt hus. Idag är det ingen som gör mer än någon annan. För idag ligger alla bara i varsina lika stora soffor och njuter av att göra ingenting.

JÄMSTÄLLDHET I VÄRLDEN!
//Jk

Det är februari och det ser vi när vi kollar ut. Det är snö och plogbilarna kör som i rusningstrafik på vägarna hemmavid. Det var precis detta som Ville förutspådde skulle hända. Förra veckan sa han det. Inte ens hälften av snön hade kommit, enligt Bondepraktikan.

Mormor fyllde år igår. Jag fick läsa högt det som jag skrev om henne igår här. Mormor skriver inte dagbok, något som grämer mig, därför känner jag att jag måste nedteckna mesta möjliga om henne. Allt hon säger. Tänk så mycket vi går miste om när alla bönder och husmödrar är borta om några tio-tjugo år. 

Jag ska bo på landet när jag blir stor.

Här kommer ett blogginlägg helt tillägnat min mammas mor, min mormor. Kvinnan jag växt opp med, som lärt mig de mest nödvändiga saker när det kommer till bakning, har en man som heter Ville som matar fåglar utanför deras fönster varje dag, så att när man kommer på besök (och när man väl gör det blir mormor överlycklig) får lära sig en ny fågelart. Hon lär alla människor, åtminstone mig, något nytt varje gång jag cyklar opp för den hemska Gållösabacken, och det är alltid något i stil med växter, bakning eller gamla saker. Mormor kan de sakerna bäst av allt, hon är vis och klok och idag fyller hon år. Idag är hennes födelsedag.

Hon berättar ibland om när hon var ung, hon minns rädslan när andra världskriget utbröt och när hon drömde om att de fick gömma sig i ladan. Hon berättar om sin kniv hon vann i en skyttetävling, tror jag det var, när hon var femton år. Den kniven använder hon ännu varje gång hon bakar. Bakar gör hon ofta, bland annat de godaste bullarna i världen, men för kräsna mormor duger de knappt. Jag och Eve har alltid bakat pepparkakor tillsammans med mormor och det ser man fram emot när decembermånad närmar sig. Grejen med mormors bakeri är att hon aldrig, eller väldigt sällan, använder sig av recept. Hon kör på känn. Än så länge har det inte blivit fel. Inte på åttio år har något smakat fel.

På sommaren kan man räkna med att få smaka på något från trädgårdsskafferiet; jordgubbar, ärtor, squash, rabarber, plommon eller tomater. Mormor har allt, och därmed inkluderas en gräsmatta som är i nyansen grönaste grön och som inte har ett enda djur i sig. Alltså smådjur. För att stora djur springer ibland omkring huset, den här vintern bor till och med en inuti. En fjäril har där övervintrat. Åh, vilket hus sen! Det huset är fint ska jag säga er. Så hemtrevligt. Jag trivs där. Har så många minnen. Precis som månaden maj, har Mai alltid rosa, blå, gröna, orange, röda, gula växter och blommor, så inte undra på att fjärilen tagit miste. Huset är ju som en hel trädgård, full av liv.

Kära, älskade mormor. Envisa varelse som får alla att börja skratta när du väl börjat, lättroad som du är. Skrattet ekar och vill aldrig sluta. & oj vad jag minns väl när du hämtade mig från skolan en dag när jag fyllde år. Åtta tror jag, det dröjer innan jag blir åttio. Först skulle vi hem till dig och hämta tårtan. Marängtårtan som du gör så god. Sen hem till mig för att fira. Vad händer inte i branta Gållösabacken då? Jo, tror ni inte att tårtorna glider ned från sätet och hamnar i mormors väska? HAHAHA. De var emellertid goda i alla fall. Såklart de var, allt som hon gör är gott. Fast när hon förlorar i kortspel då hoppar grodorna hej vilt. & Ville tycker det är jättekul och retar henne lite till då. Ibland får man förlora med flit så att hon blir glad ;-)

Mai. Mitt barn ska heta det när det kommer. Så himla fint namn. & mitt barns barn ska få en mormor som är precis som min. Förstår ni? För den jag har är världens bästa. Förutom när man står på fel sida när man pratar med henne. Då hör hon inte, hörapparaten sitter ju på andra örat.

Hihi. Den här dagen är värd att fira, gott folk. En förebild och en varm och kärleksfull mormor, mamma, farmor och syster och allt vad hon är.

HURRA HURRA HURRA!!!

Idag har det varit studiedag och jag har inte studerat något. Eller jag såg ju faktiskt på fransk teve förut, det borde väl räknas? Så lite duktig har jag varit. Har varit duktig här hemma också. Gjort spenatlasagne, målat mormor och varit på ansiktsbehandling. Det sistnämnda var kanske inte så duktigt men det var väldigt skönt! Mia, min gamla fritidsfröken, jobbar på RosenSerien som är världens bästa hudvårdsmärke typ. Deras produkter är så bra så man kan äta dem, så bra är de. Har inte gjort mycket mer nytta, febrig och sjuk som man är. Ben & Jerry's lindrar lite ♥

PUSS
//Jk

Små sockersöta minnen...


Varm choklad på Bewley's. Ni vet, Scarlett O'Haras och mitt favoritställe ♥


Irländsk frukost som man kan äta dygnet runt. Mums med vita bönor, svamp o ugnstomat.


Utflykt till staden där Bono bor. Dalkey, söder om Dublin, och en guidad tur på Dalkey Castle. Statisterna var så himla roliga och Eve & jag fick gå runt där ensamma med dem och fick lära oss massor och de måste ha tyckt att vi var jättelustiga, men det var ömsesidigt i sånt fall. Vi fattade hälften av de sa och skrattade andra hälften. Sjukt kul! 


Söt liten irländsk gaphals. Det fanns många av dem.


Kärt resesällskap ♥ Som tog med mig på en julmarknad. Det första som händer är att en ung man i ett stånd säger åt oss att komma. Nej, säger vi. Jo, han insisterar. & plötsligt har vi ätit turkey leg (kalkonben). SÅÅÅÅ himla dum försäljare. Det såg ut precis som godis och dessutom frågade vi massvis gånger vad det var, för han såg väldigt pillimarisk ut. Vad som hände efter vi fått reda på vad vi hade i munnen förtäljer inte historien... Men kvar i min kropp var det inte i alla fall :)  


Smarriga söta kakor, macarones, från franska Laduréf. Hittade dem inne på Brown Thomas som är det finaste shoppingcentret i Dublin. Såklart de hade macarones.

Tidigare bildinlägg i min Dublin-i-adventstid-serie: Snow, Shakira Show, Santa Scenes

//Jk

Det var östanvinden som kom och förhärligade tillvaron. Han flög in under kappan på mig och fick mig nästan att lyfta. Jag kollade opp, ovanför blinkar stjärnorna och får mig att ångra att jag inte tog chansen att träffa dem när östanvinden hjälpte mig lite på traven. Det är högt opp till stjärnorna. Lite längre ned är träden. De jag såg idag var fulla med finnar. Finnar planterade på stammen, eller åtminstone såg det ut som små knölar.
Jag tycker att trädfinnar ser roliga ut.



Detta var min dag. Hur var din?
Sikta mot stjärnorna så når du trädtopparna!
//Jk

Feber. Dans. Oprofessionell. Skratt. Osäkerhet. Medicin. Beroende. Sallad. Fika. Zacharias. Lägenhet. Bio. Igelkottens elegans. Lycka. Stjärnor. Mörker. Ljus. Scones. Planer.

Mådde bra men fick feber när jag dansade med så oprofessionell så jag började skratta av osäkerhet, vilket dämpades med medicinen jag är beroende av, den man kan äta före sallad och fika och bandet Zacharias i en lägenhet som hade bio med elegans och lycka med dessa stjärnor i mörkret som tände ljuset och åt sen scones och diskuterade planer.

Nae. Orden kan vara rättstavade och fina, men sitter de inte i rätt följd blir det lätt fel. Det blir någon annans dag man diktat ihop, och det är ju fel fast orden är rätt.

//Jk

Idag sjunger jag Gärdestads lilla låt, för ack vilken härlig dag jag haft! Tra la la la la la la la la la. Började med balett med gråhåriga Marlene och hennes dotter. Vilken ballerina!


Dottern Cecilia

Sen hade vi lunch och myste i dansstudion. Sedan började streetlektionen med en italienare eller argentinare (vi vet knappt hans namn) och det var så himla kul. Vilken pedagogisk kille, med långt svart hår i en tofs och som fick alla flickor på fall. Han kunde så mycket om musik och rytm och lärde oss och sa saker åtminstone jag aldrig hört förr. Gjorde allt mycket enklare. Han hade gått i lära hos Michael Jacksons koreograf och Beyonces! Han hade vänner i Italien också och jag bara: Wow. Ska vi byta liv?

J'aime les mots. Jag älskar orden. Min fina fina vän skriver dem så fint. Så långt bort men med ord som kan komma en så nära inpå. ♥

Ord är vad jag plöjt idag. Ord för ord i två olika böcker. Mina ögon samsas om de båda men de värker emellanåt och då äter jag ärtsoppa eller bakar negerbollar eller något annat skoj istället. Vila ögonen på Elvis är fint också. TCM är en bra kanal! Åh, gamla filmer! Är de inte tjusiga så säg?

Har förberett lunch och matsäck till hela veckan också. Ätit proteinpulver och järntabletter. Nu är jag fit for fight för dans 9-15! Börjar med balett och street imorgon. De är varandras ytterligheter men båda tycker jag om lika mycket. Balett på tå och street på häl.

& för mig finns bara en regel imorgon, och den är att Fru Feber och Herr Huvudvärk har tagit någon annans kropp att våldgästa!

//Jk

Tyckte det var dags med lite ombyte här på bloggen & vad kan väl vara bättre än skönt grönt och allehanda fina ord ♥ 

Ikväll blir det nog, håll i er, till att se på Melodifestivalen! Är ingen schlagernörd direkt (om man jämför med exempelvis Viktor) men ska försöka klara en och en halv timme framför tv:n. & för att göra det måste jag bara ha godis. Så far iväg och fixar det nu. 

PUSS

Läste ni NT idag? Om "sex ringlande väglandskap" i bilagan Resor. Det stod om resan vi gjorde i Irland 2009. Nästan samma bild som vi har är med i tidningen :)

"Start på Dinglehalvön i sydvästra Irland, som med sina mysiga fiskelägen, stränder och branta klippor en gång röstades fram till världens vackraste plats av National Geographic..."

Längtar tillbaka.

God natt!

Har gått på lina hela veckan. På ett spindelnät. Idag ramlade jag. Ned och längre ned tills jag slog i golvet rejält. Med feber och huvudvärk. Nu känns det dock lite bättre som tur är. Har under dagen sysselsatt mig med roliga saker som att teckna av mormor med kol. Hon fyller megastor nu i veckan. Vill ge henne något fint, precis som jag gjorde till moffa. Men just nu skulle hon nog bara bli ledsen om hon såg hur illa hon såg ut. Får fila på den. Sedan har jag gjort räksoppa och muffin med torkade tomater, oregano, mozzarella och vitlök inför koncentrationsveckan som kommer. Då måste man vara pigg och alert. Inte en enda lektion av alla veckans dagar, förutom danslektionerna förstås hela dagarna. :)

Nu ska jag äta taco!
C'est bon(bon). Hihi.

Alltså, det är märkligt. Jag är inte som du tror. Du kanske tror att jag är det, men det är liksom inte så. Du fattar va? Jag är inte så.

Jag är liksom inte cool, jag är jag, jag är bra. Du vet, jag tycker om att titta på när en snigel/larv krälar sig över andra sidan gatan; den till synes omöjliga uppgiften att fånga ett flygande löv; lyssna på tystnaden; slicka igen vykort; skriva G som en gemen på gammaldags sirligt vis; knyta skosnören och andra saker du knappt lägger märke till.

Jag må ej vara den smartaste, coolaste, snällaste eller vackraste, och jag kommer aldrig någonsin att bli det. Men bryr jag mig? Nej, för jag försöker tycka om mig såsom jag är. Det får du också försöka göra, om du vill, tycka om mig alltså, men kom ihåg att jag kanske inte är som du tror att jag är...

Jullan har åkt till rymden. Ser allt ovanifrån. Befinner sig i ett svart hål.
Hittar hon någonsin tillbaka till Tellus?
Idag är i alla fall bränslet på Jullanraketen helt slut.
Kanske faller hon likt en stjärna? Blir någons önskning?
 Undrar om solen kan hjälpa till att tända det svarta hålet.
Jag hoppas verkligen det, för om det tar för lång tid att finna
Vintergatans avfart kanske det är för sent att hitta tillbaka.
För sent för gott.

Ett jaktlag räddade älgar i helgen. Skogens konungar hade trampat genom isen. Vilken tur att de klarade sig! Djur klarar sig inte i sånt här väder, det är väl ett tillräckligt trovärdigt argument för att vädret skall sluta vara vinter och bli vår? Dessutom är jag så himla sugen på gräs.

Alltså. Gräs. Vanligt gräsmattagräs. Sånt man klipper med handjagaren. Sånt man spelar fotboll på. Som kossor käkar. Som man ligger på och som man äter picknick på. Sånt gräs. Jag älskar grönt gräs. Gör inte du?

Jag har inte skrivit på länge, har varit så trött och upptagen. Jag har hunnit med att klippa mig, dreja krukor och pluggat i flera timmar.

//Jullan