Julia Teddy

Med anledning av alla hjärtans dag igår. Som man spenderar med sina kära och med man inkluderas även lilla jag. Spenderade dagen i skolan med klasskamrater, ni är verkligen små hjärtan för mig, samt när jag kom hem spenderade jag också hjärtetid med människor som tillhör mitt hjärta & Frida där borta i England! Ändå så saknade jag några hjärtan. En del som försvunnit från hjärtat men ändå har sin plats p.g.a. hålet som fortfarande ekar tomt. Mina gamla bästisar. Så kort och gott låg jag och vred mig i sängen och ångrade att jag inte tillbringade dagen med dem också. (Aldrig är man nöjd, va?) Nej. För utan dem så har jag ett hål i hjärtat som nog inte lär läka utan vidare.

I min säng flyter allt opp till ytan. Att vatusan, sjutton år och redan skraj inför dagen jag ligger på min dödsbädd. Ska jag verkligen ligga där gammal, grå och ÅNGRA något i mitt liv? Nej. Jag vill inte ångra något när jag är gammal och på väg att dö. Jag vill dö med zero bekymmersrynkor i pannan. Jag vill ta tillfället i akt.

Så det gör jag nu. Jag skriver ett jag-vet-inte-vad-inlägg. Och jag svettas. Men nu sliter jag av plåstret snabbt och säger det jag ska säga, så känner jag mig förmodligen bättre efteråt. MARIAHEDDAVIKTORSIRIVADSÄGERNI?SKAVITRÄFFASOCHTAENFIKAELLERNÅT?ELLERSKAVIFORTSÄTTAHÄLSAPÅVARANDRAPÅAVSTÅND?

Nu måste jag troligen duscha igen. Det droppar.
Jag vet knappt varför det blev som det blev. Missförstånd? & det är aldrig ens fel att två träter och nu... Är det gjort. Det jag haft på tungan ett halvår. Det som jag försökt följa enligt osynliga regler, men finns några i ett fall som detta?

Jag kommer inte ångra något nu i alla fall.

(Jag är så nervös. Nu ska jag vara tyst en stund och grunna på vad jag gjort. Vad hjärtat tagit sig för när hjärnan varit avstängd.)

TYSTNAD