En 23årig tjej kom till Global-klassen idag; livlig, högljudd och ideer sprutade ur henne. Hon hade inte någon ödmjuk framtoning, men för att klara sig i världen så måste man vara lite hård tror jag, så jag gav henne en chans. Hon berättade om hur hon hade inriktat sig på Kenya där hon startat en skola, öppnat ett sjukhus och gav folk i byn mat och kläder varje dag. Hon finansierade det hela med sin egen inkomst.
Heroiskt va?
Ser ni något problematiskt ligga i detta?
För jag ser bara problem, och det var där mitt förtroende för henne dalade en aning.
Till exempel så störde jag mig på att hon fick sig själv att framstå som en så god hjälte, hon kunde ha lämnat sitt ego hemma och inte haft hybris. Ibland känns det som att folk gör mer för att de själva ska må bra, känna sig viktiga och värdefulla...
Hon kunde ha presenterat allting så himla mycket bättre, bland annat genom att inte prata så fort eller högt men också genom att låta någon svenskkunnig människa kontrolläsa hennes texter som hade syftningsfel, stavfel osv om vartannat. Då kanske något stort företag sponsrat henne (hon klagade på det, men hennes presentation var ju undermålig så det är väl förståeligt att stora företag inte får respekt för henne, inte ens mig lyckades hon med ju). Men det är ju i och för sig petitesser i jämförelse med vad jag anser vara det fundamentala problemet i hennes tankebanor. Det vill säga: man kan inte åka till Afrika söder om Sahara och tro att man kan "rädda dem" (they dont need your help, cuz they manage anyway), man kan heller inte åka dit i tron att bara man ger dem alla sina egna pengar så löser allting sig. Hon har säkert en säker inkomst denna tjej, men det är fortfarande inget långsiktigt hjälpmedel och det skapar dessutom ett beroende (vilket är väldigt dåligt!) och felaktig uppfattning hos byborna. Det kallas 'behovsbistånd', man ger dem det de behöver för sekunden men tänker inte på hur länge man kan hålla på att ge dem mat, för det hade hon verkligen inte en tanke på. Hennes egna värdefulla pengar skulle istället ha gjort mer nytta om hon köpt en åker med lite grödor på. Så att de kan börja odla sin egen föda och klara sig även längre fram i tiden, istället för att låta dem få vänta på hennes pengar så att de kan få lite ris. Som jag ser på saken, och genom mina granskade glasögon ges ingen förskönande version, tror jag att hon gillar att de är beroende av henne. Det låter ju äckligt. Men hon gillar att låta dem vara beroende av henne för det får henne att känna sig viktig (men också uppblåst). När hon låter dem vara beroende kommer de aldrig lära sig att klara sig själva, det kommer i sin tur leda till att det aldrig kommer bli någon positiv utveckling. Vet inte om det är heeeeelt slöseri med pengar att bistå dem med mat osv, tycker bara att det är så jävla mycket bättre att ge möjligheter för dem att skapa sig egna sätt att tjäna pengar.
Och slutligen, man visar inte bilder med rubriker såsom: de visar tacksamhet. Jag spyr. Lite ödmjukhet tack...
