för varenda dag som går lyser solen tre minuter mer än igår och tre minuter mindre än imorgon. det gör mig så lycklig. ingenting gör mig så lycklig som solen. idag var himlen rosa. skulle det vara molnfritt skulle man se tusen stjärnor ikväll. och snart är vi tre minuter närmare våren. 



Efter att ha bakat hur många kalassemlor som helst gick jag på promenad med Elin och Thelma. Det var nästan så jag snodde hem henne, det lilla charmtrollet! Sen blev det leverans av kakor, finns inte en chans att vi kan äta opp alla själva. Dessutom kanske någon blir glad av en liten överraskning. <3 puss! Kärlek kärlek kärlek! 

det är min favoritdag av alla dagar i veckan. vaknade med rätt inställningar och sååå många dörrar har öppnats. som att hela universum är på min sida. wohoo! fick dessutom träffa en sån ful bebis också. sånt blir man ju inte gla av hörni. tihi. kolla bara. cirka världens största ögon. elin och frida svängde förbi. glad glad glad. nu ska jag baka, femte bakdagen på en vecka. ska ha fikabjudningar jämt. fint fint fint. 
smyga omkring på nätterna och vaka över de käraste jag har, det är på tok för fint för att inte upplevas, ofta. den här tiden när man inte vet riktigt vart folk är, när de är så avslappnade och i drömmar långt långt härifrån, då tassar jag omkring med nattluvan och är förunderligt nöjd. pussar på ena kinden där och lägger täcket till rätta där och önskar att dagen aldrig skulle ha tagit slut. pappa pratar i sömnen och eve snusar. mamma vill jag bara krama! 
imorgon ses vi igen (för nu ska även jag sova) och aldrig skall vi tröttna på denna procedur: leva, äta, sova, drömma, VAKNA och vara glada för att just vi tre får se varandra igen. samla er imorgon och väck mig tillsammans innan ni far iväg på äventyr, vill att NI är det första jag får se, då kan inte dagen bli annat än fantastisk! 

puss med ett överflöd av kärlek som spritter ut i varenda skarv när läpparna kröker sig uppåt, det är då man ler kärleken springer ut 


världens bästa mamma och jag har styrt hela dagen, bästa pappa och eve också. och allt var fint och fröjd om man bortsåg från mitt tjat. aldrig trivs jag så bra som såna här dagar med familjen. tack för att ni vill göra mitt liv så bra. 
Arg. Arg på samhället. På att rätta in mig i led jag inte vill stå i. På pengar. På korruption. På girighet. På idioter. Är så arg så jag snart vill skrika någon rätt i ansiktet vilket jävla rövhål den är. Arg. Arg tystnad med nerviga händer som håller i en cigg istället. Jag är så himla arg. Arg på att jag inget kan göra åt det heller.
För ett par dagar sedan var det min absoluta favoritdag på hela året. Jag tillbringade den på exemplariskt vis och hade det väldigt bra. När man fyller på en söndag så börjar födelsedagen lite på lördagen också, sån tur har jag. Så det blev pizza och bubbel med bästis innan världens bästa Samme kom och vi drog till Munken där även Linn joinade. Skulle bara dricka lite, så man slapp vakna bakis, men hur smart är man då som tillbringar 12slaget på en bar egentligen? Presenterna jag fick bestod av shots och drinkar, så kalaset var ett faktum. Det var underbart. Bästis hade med sig tomtebloss och serpentiner och ingen kunde undgå att jag fyllde år. Hade det så kul. I nivå med Dess narat-kul. Avslutade fyllan med att jag trodde att allt var PLL och att A jagade oss. Det spårade totalt. Och jag rapade. Högt. 

När jag vaknade så låg inte bästis bredvid mig för hon kom och sjöng med frukost på sängen och en gigantisk rosa flygande ballong. Hon är bäst på kalas. Hade önskat mig att plocka blommor, januaribarn är så tråkiga ibland, men fick en enorm bukett ändå. Och glitter och klänning och pannkakstårta med Håkan i bakgrunden samtidigt som gårdagen berättades i detalj. Kul. Så åkte vi bussen och gräsmattorna var gröna och solen sken precis som om våren ville säga hej just precis där och då på min dag. Mormor ringde. Och vips så var jag hemma hos min familj och fick ännu mer ljus, blommor, ballonger och paket. Och en melon. Egentligen behövs inget mer än kramar, blommor och melon för att göra mig lycklig. Så spelade vi ett spel jag precis fått och återigen hade jag det väldigt, väldigt fint. Det var nog bland den bästa stunden just då. 

Men man kan inte slöa på sin dag och det blev inget bad i hav men det som hände istället var minst lika bra. Min bästis, familj och Samme blåste såpbubblor på byn. Magiskt. Större bubblor får man leta länge efter. Sen kallade magen och en lång bilfärd till en restaurang påbörjades. Åt och drack tills magen sprack och vi åkte hem igen. Bestämde att vi skulle kolla på film men då somnade jag på bästis och kalaset var slut. Kramades med familjen sen och var ganska glad för dagen som blivit bättre än jag kunnat tänka mig. 


Tack för att ni gjorde min dag så bra. Älskar er. 
När världen är lite mörk så tänker man "vad hade hon sagt?". Hon hade skrattat, högt, och sagt att jag var en fjant som reagerar sådär, och då blir allt lite lättare. Hennes värld har tusen färger medan min bara är svart eller vit. Men hon hade skrattat åt mig, och lärt mig att det här är bara livet i mörkblått. 
när jag för nästan snart exakt precis ett år sedan stannade en hel buss med tanzanier mitt ute på savannen, med toapappret i handen, för att jag skulle kissa. springer ut på savannen och ba "närmsta buske är 30 meter bort och det kan vara lejon där. å andra sidan är valet att sätta mig precis bakom bussen inte så lockande det heller." väljer att inte mata lejonen med min stjärt och sätter mig bakom bussen till allas glada åsyn. 

<minen> alla tanzanier sedan gör när jag ska PÅ bussen igen och alla sett min vita bakdel. ..... ohboy. ja satt dessutom längst bak. läääängst bak. att gå till platsen igen kändes lika långt som att krypa ett marathon. 
baklänges. 
med förbundna ögon. 

så långt. 
aldrig mer kissa bland lejon. 
föreställ er. 

vad hände förresten med mitt spännande och intressanta liv? huh. inte sett en bråkdel av så spännande som livet var förra året 

den här tjejen är det lyckligast jag vet
började med hög feber för två veckor sen som ett varsel på att visdomständerna skulle komma och plåga mig. ja, någon dag senare kan jag varken skratta eller äta. den sjuka smärtan sprider sig till öronen som i sin tur svullnar opp så mycket att jag måste ta ut piercingarna. blir förkyld på köpet, så hostar och fräser som en jävla idiot. gissa vad som händer sen? det mest fantastiska med att vara kvinna: åh mensvärk! verkligen toppen på moset. det var btw innan jag fick penicillinet. sen fick jag penicillin och åt dessutom någon jävla pizzajävel med tomatsås på så magen svullnar och gör skitont och får alla vanliga symptom på allergi. så jävla party. trodde ni att det var slut där eller? nejfan, låt mig slå alla jävla rekord som finns. idag vaknade jag med en tungjävel svullen som ett jävla hus och med äckliga jävla prickar på. aaa. sen åt vi varm smörgåstårta ikväll och jag hungrig som en jävla häst bränner sönder hela jävla gommen. och så tänker man: vore nog smart att sätta i något i piercingarna snart så de inte växer igen. sagt och gjort. och de jävlarna börjar blöda och fan ta mig om något mer jävligt händer imorgon då fan ska jag hata denna kropp tills fan tar hem mig. ajfan. som en jävla böld är jag. konstant smärta i fan två veckor nu. briljant otur eller bara något just jag förtjänar? 

löser sig inte saker imorgon och jag vaknar frisk ska jag tamigfan svälja de jävla pillrena med ren vodka! 
det är en vidunderlig känsla som växer som ett litet frö i min kropp. jag kan inte sätta fingret på den, det är därför den kliar, precis som växtvärk. känslan är delad i vemod över det som varit och glad nervositet över det som väntar. åh. det spritter i benen! vad är det som händer? 
kan någon, på riktigt, säga vad meningen med livet är? sopa inte undan frågan sådär, utan, snälla, svara mig, snälla. vet inte vad jag ska ta mig till snart. läget är ohållbart. klart slut från överste karlsson