Gråtorgie
3kommentarer
Sjuttonde februari, du blev inte som jag tänkt, snarare raka motsatsen. Men jag vill komma ihåg dig för alltid. För även om du inte blev som jag tänkt mig blev du bättre än jag kunnat föreställa mig.
Jag började gråta på engelskan. Vi hade "låtsasprov" men jag var tvungen att gå ut och samla mig en stund. Tårarna bara rann nedför, i allt snabbare takt. Det var bara Jesper som märkte, tror jag. Min mentor. Gick tillbaka till provet och fortsatte som vanligt. Ville inte att någon skulle märka, dolde det väl.
Sen hade vi modern dans. Pia, vår eminenta danslärare, frågade om jag mådde bra. Vilket jag inte gjorde, det var ju en gråtdag, så således började tårarna falla i en strid ström igen. Jag rusade ut till omklädningsrummet. Under modern dans kan men verkligen inte hålla inne med tårar. Så jag grät massor och blev törstig. Några tröstade mig och Pia peppade mig. Nu hade alla dansisar fått reda på att jag grät. & det gjorde inget. Annars kan man tycka att det är pinsamt att gråta, men inte med mina dansisar. Så jag torkade bort känslorna med en näsduk och fortsatte på dansgolvet, tog mig an koreografin som jag älskar mest av alla just nu. Jag dansade med en känsla och blev glad med detsamma.
Men då började två andra gråta. Alla tröstade så gott vi kunde men snart följde en till efter och trenden spreds snabbt bland oss. Alla släppte ut känslorna man burit på ett år, en dag eller åtta månader. & det var helt OK, för oss i alla fall.
Folk tycker förmodligen att vi är lustiga. Jag med ibland. Att bara gråta sådär, mycket och helt utan sans. Efteråt känner man sig som en ny människa. Alla kommer varandra närmare och det känns som att vi inte ens vet vad hemligheter är för något.
Visste ni förresten att dansare har blivit brända på bål av dessa anledningar? Människor med makt tyckte att vi med mycket känslor inom oss var ett hot mot dem. Det sa Pia.
Jag skulle nästan VILJA bli bränd på bål om jag INTE fick gråta. Det räcker med en blick så vet man att hjärtat är gråtmilt. Då gråter man, tillsammans. Sjuttonde februari.
//Jk
Jag började gråta på engelskan. Vi hade "låtsasprov" men jag var tvungen att gå ut och samla mig en stund. Tårarna bara rann nedför, i allt snabbare takt. Det var bara Jesper som märkte, tror jag. Min mentor. Gick tillbaka till provet och fortsatte som vanligt. Ville inte att någon skulle märka, dolde det väl.
Sen hade vi modern dans. Pia, vår eminenta danslärare, frågade om jag mådde bra. Vilket jag inte gjorde, det var ju en gråtdag, så således började tårarna falla i en strid ström igen. Jag rusade ut till omklädningsrummet. Under modern dans kan men verkligen inte hålla inne med tårar. Så jag grät massor och blev törstig. Några tröstade mig och Pia peppade mig. Nu hade alla dansisar fått reda på att jag grät. & det gjorde inget. Annars kan man tycka att det är pinsamt att gråta, men inte med mina dansisar. Så jag torkade bort känslorna med en näsduk och fortsatte på dansgolvet, tog mig an koreografin som jag älskar mest av alla just nu. Jag dansade med en känsla och blev glad med detsamma.
Men då började två andra gråta. Alla tröstade så gott vi kunde men snart följde en till efter och trenden spreds snabbt bland oss. Alla släppte ut känslorna man burit på ett år, en dag eller åtta månader. & det var helt OK, för oss i alla fall.
Folk tycker förmodligen att vi är lustiga. Jag med ibland. Att bara gråta sådär, mycket och helt utan sans. Efteråt känner man sig som en ny människa. Alla kommer varandra närmare och det känns som att vi inte ens vet vad hemligheter är för något.
Visste ni förresten att dansare har blivit brända på bål av dessa anledningar? Människor med makt tyckte att vi med mycket känslor inom oss var ett hot mot dem. Det sa Pia.
Jag skulle nästan VILJA bli bränd på bål om jag INTE fick gråta. Det räcker med en blick så vet man att hjärtat är gråtmilt. Då gråter man, tillsammans. Sjuttonde februari.
//Jk
3 kommentarer
Maja
17 Feb 2011 20:45
jag tänkte att ett hjärta skulle bli så himla otillräckligt, men jag vet inte vad annars jag kan skriva. Är lugn och tom och harmonisk. Nu vet jag vad jag ska skriva. Ni, fina ni. KÄRLEK.
din stalker.
17 Feb 2011 21:39
hej igen... tänkte kommentera något fint. men jag har kommenterat för mycket. du är fin. jag märkte inget.
Frida
19 Feb 2011 16:29
Jullan, min Jullan. BAMSEKRAM.
Kommentera