Julia Teddy

Antingen har jag solsting, alternativt följer personerna i Kafka på Strandens fotspår; att drömma och komma in i andra världar, undan denna värld... Ibland lider jag lika mycket som fröken Saeki, fast det är väl förmodligen att överdriva, men jag känner igen mig i henne. För två veckor sedan fick jag en ångestattack, en japan vet bättre hur man döljer sina känslor. Jag vill bara vara och bada på berget. Äta körsbär, fika och inte göra något förutom att bara finnas till. Jag får egentligen inte läsa sådana här böcker som får mig att tänka såhär. Inte när jag är ensam och tror på det, min lättförledda hjärna. Jag skrattar bort det. Skriver ned det jag känner, men till skillnad från fröken Saeki bränner jag inte opp det.

Har ni inget att göra i sommar så ber jag er att läsa Kafka på stranden av Haruki Murakami. Det är en så ofattbar historia så man inte förstår hur någon kan komma på något så sagolikt bra.
//Jk