Julia Teddy

Det dansar därute, som en hel liten lekande värld av diamanter med spelande färger. Älvorna väcks åter och bäckarna låter som att de gråter. Solen ler och jag ser. Fågelungarna lämnar boet och jag har aldrig förr mer innerligt önskat att jag vore en poet. Träden har sjuttioelva nyanser av grönt och jag tycker det är så jävla skönt med så fin luft i varje fortsättning på liv som åker genom mina lungor.
Nu tänker jag återge Victoria Benedictssons ord: "Om ett år skall jag kanske minnas denna helg på samma sätt; jag menar med något av en stämning, som nu ligger i sin puppa, och som först när verkligheten inte mer finns till får vingar".

Jag lever för det här, att uppskatta saker...
//Jk