Julia Teddy

Utanför vandrar vilsna skuggor kring träden och bildar en harmonisk syn tillsammans med den spöklika, ogenomträngliga dimma som intagit detta karga, mystifierade landskap. Inomhus sitter jag i värmen till kandelabern och iakttar skiftningarna i väderleken samtidigt som böckerna kring mina anklar vill att jag plockar opp dem en efter en. Nänns inte lägga energi på någon av dem, inspireras mer av den klassiska musiken med mina tankar som dras, precis som skuggorna, till golvet som är gjort av orubbligt och stabilt träd. Ligger på grangolvet när jag använder mig av yogan för att tacka för dagen och för att behålla det mod och den styrka och glädje jag samlat på mig idag. Ibland är vi inte mer än en illusion, inte mer än en skugga av något som vi åstadkommit. Oftast trycker jag ned mig under skon och stampar hårt. Men med dessa erfarenheter jag fått och samlat på mig under veckan så blir jag någon, jag får en identitet och tror att jag duger. Jag blir inte längre en illusion av något jag åstadkommit, jag blir den jag är.