Julia Teddy

GLACIÄR 

RUNA

SNORRE STURLASSON

MÅNLANDNING

MOLN

så fantastisk dag. åkte bil, eve förare, erik kartläsare och vi andra som hänförd applåderande publik. den sjukaste vägen någonsin, SÅ MYCKET UPPSKATTNING OCH TACKSAMHET FÖR DENNA UPPLEVELSE UTÖVER ALLT ANNAT. en väg som borde ha körts av en stor och mycket säkert fordon och inte en gammal toyota... bilresan var såå lång, snårig, molnig och rullgrusig. men sjävla grejen att vi hade varit dödsdömda mitt ute i ingenstans ifall bilen hade gått sönder reflekterade vi inte ens över när vi såg landskapet. DET SÅG UT SOM ATT VI HAMNAT PÅ MÅNEN. exakt!!!!! en måntur. vi gick ut och kände på marken och flög nästan bort av blåsten så stark. 

enormt. (ser ju dock inte då fantastiskt ut på bild.) vi åkte vidare genom ett moln. så högt opp var vi. HERREGUU FÖRSTÅR NI ELLER. ett moln. hamnade på europas största glaciär och livet skrek. julia skrek. evigheten skrek tyst ifall det går. glaciärena smälte. evigheten varar inte längre. naturen är större än allt och vi är alla samma stoft som stjärnorna och åh, hög. 

lite läskigt. lite svårt att förstå. lite "oj hur fan kunde jag hamna här i livet men ja nu har jag verkligen hamnat här och det har inte känts mer rätt än just precis nu". 

"JAG PÅ EN GLACIÄR" hur ofta säger man det

LIVETS DRÖM 

några timmar innan jag hamnade i snorre sturlassons hemby och såg runor och köpte hans moderniserade alster i bokform. en dör ju lite. absolut veckans bästa dag. hur mycket får jag uppleva? det är bara sånt jag alltid har drömt om. och nu står jag här och lyssnar på björk. 

wow