Julia Teddy

 

Hej Sverige. Det känns som att jag har landat nu. Förstår liiite av det som har pågått i alla fall. Kenya kändes ju lite som en overklig dröm. Som Lena sa: man fick nypa sig lite i armen ibland. Ändå känner man sig lite kluven på något vis. Om huruvida verkligheten och drömmen egentligen befinner sig menar jag. Helt ärligt så kändes Kenya mer som verklighet, och Sverige mer som landet där man går i dvala i. Som att man har byggt opp en låtsasvärld och inte bryr sig om de riktiga problemen. Men inte vet jag, det var bara en känsla jag fick där nere. 

 

Redan i lördags började jag prata om att resa igen. Man vill tillbaka. Känner mig otacksam men orkar inte bry mig. Världen utanför är så mycket mer spännande och varm. Jag är så matt i kroppen så jag inte orkar något förutom att kolla på bilderna. Bilder. Bilden. Bild. Trött, matt och yr. Allt verkar så mycket bättre i sol-landet när man mår lite dåligt också. Men det finns ju något positivt med eländet i alla fall. Och det är ju att man är i samma land som Jägarn, Mammuten och Topp. Jägarn som jag älskar så mycket, han hade fyllt kylskåpet till bredden inför min hemkomst. När jag nu går ut och skall hämta nyponsoppa så får jag frossa, men ändå börjar jag le för jag känner mig så omtyckt av Jägarn. Mammuten kunde inte sluta krama mig i lördags eller söndags. Jag var hennes lilla tuss som hon kramade och la nära hjärtat. Toppen då. Hon bara fortsätter vara min superstjärna. Och jag ba tänker att Sverige: Hej!! Jag gillar ju dig så mycket för här bor min familj.