Julia Teddy

Fortsättning på föregående inlägg...

 

Efter att vi hade besökt barnfängelset så åkte vi till Mathare igen. Jag har ju berättat om barnhemmet där och sen om våra New Life Home-planer. Barnen på barnhemmet i Mathare är undernärda och magra. En 2-åring har ingen rumpa och benen är lika smala som tre av mina fingrar ihop. Mamman som tar hand om alla sisådär 80 barn har varit lite svår, det verkade inte som att hon ville ge ifrån sig några av de minsta barnen. Förmodligen för att hon får pengar/sponsras av rika människor utifrån hur dåligt skick det är i. Men rektorn och Pia gick ned med Mitche i slummen, det är en risk att gå där och eftersom att vi inte hade några vakter med oss fick vi "gömma" oss i minibussen. Efter en lång stund kom äntligen lärarna med fyra barn till oss. Bland annat 2-åringen. Sen ett syskonpar, och så Kamou som är 4 år. Helt plötsligt hade vi räddat 4 barn utan att de ens vet om det ännu... Vilken skolresa! 

 

Vi åkte sedan den timmeslånga färden från slummen till New Life Home och på resan hann det hända mycket. Vi gav lite godis till de stora barnen och de fick även vatten. Kamou satt med stora ögon och iakttog den nya världen medan barnet som Klara satt och höll i inte kunde tillgodogöra sig varken vattnet eller godisen. Så där satt Klara och fick spya och kiss på sig. Hihi. Men barnet såg ut att må väl i alla fall. Hon hade förmodligen inte fått så mycket mat innan. Alla blev småkära i bebisarna och sen kom vi fram till NLH. NLH är ett barnhem som inriktar sig på adoptioner och nästan alla små barn där kan räkna med en fin framtid. Och detta hade vi väl inte räknat med? Det är ju helt otroligt faktiskt. Barnen som annars inte har någon framtid i slummen har fått ett nytt liv. På riktigt alltså... Det var tusen tårar och massa sentimentalt snack igår och vi var helt omtumlade när vi fick hjälpa sjuksköterskorna på det nya barnhemmet att tvätta och klä på Kamou och de tre andra. Sjukaste saken någonsin. Största händelsen i våra liv också.